.$Qi!= $!R FJJ'1X3οߔK VrMsʚaX'v#aV8@Ro0`ր%cN84>Dxˈ:e|c<%8 r!GOOMBAGOOMBAGMBAHٟHYHdAD dT,0Q 4 4:9Q 4 4:N8Q 4 4: S 4:8  0S`H`hH`/.$Qi!= $!R FJJ'1X3οߔK VrMsʚaX'v#aV8@Ro0`ր%cN84>Dxˈ:e|c<%8 r!GOOMBAGOOMBAGMBA 0Uih7 RUD@ 0X@ q`PUUQ HAptbd5Q1QUUQl)`D` P@ @I Hps'6FTQE%In@p`P+5@;7g;#Oh(qF&PRQ oOwww.a$PcWЏ`^&'_ ?dP@*Q?piIp`5SQUEU`ߖ_p`_c~P?@G@FTtU4b_`dHpw6fP0;UhGsPpIwrF@TPAUE@?c@`@wGfaUP ?Ph`tp@ff1UU$b!o{׀(2?ulB_a{%aQbrf>)< ^ 5~C?B{A H7p6 `^Q5UU@IFtrdUQE@??faUR0U?@)A)(wJfZS00%1[1F!wpfU!U UU4AwwGf~_ @DwfaS#P`@A0PU@k_ ! T?2ifa$UEDQ$!?^%^?#I@hwttFbBEqA  wBd@Q@biq_TR0BC?ww??QbTUBU4$??dQC!?ۙA_swwbE3_Ai~$_~`1P0S$I`QiÆqw 6UT'@i `h`GGGf&A%`iݑhHq#FF]E$E~a Iqi!GOETHH#`P1a C@q@81b@r6F0`ffPFR??01?HB*i8btwa79*Q@ _ TPp#```0w%FS ?`0660SS R8 DqF6 Qy@`p?TPU4q? ~@  7 _0\/zz @0H??*kp3$$$$RSSC4FF%RteC4VG%RddC455%BBBBX=RJZ9gs{X=LJZ1gs{gCClC)C] 𵆰KN$kIHRR!B!GOys@-h$U`!!4, W@  7B  ?' xG 7(9"HBa8dI# h@C8!> - @'% x 7 / ' L '` h #@ Hx( GhCXC C2C J'PhR{3:3z;@* 9+ѐpGhC񵂰 )Hh.8PCpR(0 9 B %($EHh( "B"1# .1o0:0z!@4B Hh ))IBIIIBIIAG1hCHIh h`B@@#@Oi#B i1a)ۉ HaaI ` !@CpGhCCC!"R( KR(HQ1B !HpG0  #GK *KK#A#CETS0 \ ,!!1BCR0(۰pG0*A A"I2 "HpG@I" pG@NhH1iCA@@ 0a xA(h (ya` h 7B  ?'! 1@#BHМC` GC "JI# h@#[B EHpEI hO#'<pK $x#Cp"Cp8< $Qx9K!CQph !#B!`4I`4I3IMH`$] h`!!4,*L C8a!Lhi@Hhh (ڠ!I!IXH` 8@H8@$( 2`!4 ,L C I  IMGC2lCC `8` $M/`U/ HC(a/ / ` Ӯh/ѰI/IX` @/(/ H @O8CGC h`` G G Oh 0*2Rh"B"]GCK"hB"%0NGCB828!RGOFFONwith RONOFFSLOWMO5min10min30minOFFIIIIIIIIIIIIIIINormalTurboCrapProtGBAGBPNDS1P2PLink2PLink3PLink4PBlackGreyBlueNoneYellowGreyMulti1Multi2ZeldaMetroidAdvIslandAdvIsland2BaloonKidBatmanBatmanROTJBionicComCV AdvDr.MarioKirbyDK LandDMGMGBSGBCGBAGBAuto Goomba Pogoomba ' I" ;`AHx('@I XhF? @HAIx XiFhFiF" F;O @ 2 2 > GPowered by XGFLASH2.com 2005uChav2.2 on wC`C`B autofire: A autofire: 2`Controller: Display->Other Settings->Link TransferSleepRestartSave State->Load State->Manage SRAM->Exit Q" 6h:H;Ix X:hFiF 8H8Ox8:XhFiF 6L7Ix X6hFiF x4I X4hFiF 4H4h :XhFiF y0:XhFiF /H/x:XhFiF /H/hhFiF G Other Settings(`VSync: _`FPS-Meter: C`Autosleep: `EWRAM speed: 2Swap A-B: Autoload state: (Goomba detection: PaGame Boy:  " HIh XhFIiF 7HIx XhFfOKBa  @&60`.CH p ;pAH[#  >Np00Xp!000pp@;p#C3H&1H1A1HA(1%H&V f>Й(`]0 Z&v  # 06N<,$$ 4D=- Hh. 47?/ JGgCTCC brac#\T3:рpG H!I LhB 8hB <`x`Gg1W!"Cxx;Cx?;Cx?;CY02*ۀpG e") |"* wZ'?рG Write error! Memory full. Delete some games.1K1Oh#[<f'BC#fB7B+) #[B 5 (92>.'C.`h`=- 9*d'C'``` I02 `!Ip02B @I9 GCg^)2:p01ypG "S!H9 !7< 9< !7< }9 79 G00:00:00 - 00/00kKCIh h&1+AL! + + h)89B)) !`  Y'# ` B )"B" 0 1_Bѡh7  &.ѽB  i"2 D/"3 =( ("B" 0." )7 (" H` `GCgPush SELECT to deleteSave state:Load state:Erase SRAM:CKL(#[30 g``Hh`Hh2`HOx(8I Hh1.1"8NGg0CPCuCgCTC LjF ` (ќG  "! h-!h8BH ` 8@jF (H8@C #L!:#k LjF `  @"! h("! h 8@jF H8@GgCd#C% I NBh3B1` *I `GgCIh" J)0% )>hI`GgCH#h@pGlC( Hh/jF!(HhGPCTC(јG ") O#!";HhjF!v( "!6( g Saving.gPC(4! N(-h()!D("#[M0"#K!I H631!"H`!8Gg0!HKJ?"!GgA(< Hx8Hhw! ! -hB "RIH<// "Ah J00""RIH"GdCPCHx"Hh-jF! (hBE"R I HjF!8(zGdCPC  .MiF(`(G @&h%(B(!{%mH5hB#[B I") `%5<- M"!(h)h8BH(` 8@iF ( H8@CpC ROM not found.I(IjF! ("L#[0" IHhqHhHqHIx xCI x CI xICqHxHhO`/"! #[0"Gg0g8\_C(C_dCPC(!jF! (Jy`Ay J`y Jp!@ Jp!@ J#pI@@ pG8\_C(C_&O(C !I%=p70BjF! Z(L#[0"IHJhqHhHqHxqxyCq/`"! #[0"Gg0g8\_CC8O8J9j `%3L.S][D/7>W S BՉ-63CCBiсщ) щIaZ %KB$H!!с!C P CKBH!KBH!KBPh(Е`h(Аh8`HH8bH#CpG!`Q`сQ`gC @0&@  HKhB Hx( H! I CII#CpGC0vC CB0ӄFR) xp@Iу:Ӱɸ:Ұ 2 p Cp p p xpI@R`FpG CCXPpGR\TpG/Y@P@ KRB#BBRB[AB Z@P@Y@pGGGGG G(G0G8G CфF0 LC+@# @pB0`FpG xpI[*pG2x+ x1p2+pG/KRB#BBRB[ABpGFCˀ  xx[IR gFpGFRp@: C C  :ӁTR`FpGxG0`B @ @   !QR B0`BaB/F C ӰL;C+@рҰ xpI@+ R`FpG p@R`FpGxG--N< \/ Divide by zero///4 ,P$PP //38//1e "" \  /\ \$/< }Ϡ0\ }Ϡ@\  @0}ϠP\ // XTS4xVͫ0 FhnzZ~h2 0;.Yk  RT;h;h;h;;;T; T; = = =<<<<<===<<<<<<" =l=H=T; O-<04 +**)HAIB*@/@GPO|xt,`- .{H x@@44P,T(X$\ㄔGO 2 ZB^?O/pD-逡$ b(`4@ 0 PPQ0S$pD/XCP ` w9`9@9,C BB4Cx0@P`x404x40x4L-`ጠ匰Z @O PPQP$T0IE?@  L/xxxx h>P`@: ;;,'t,C2\+phà`àbàcàdàeàhàiàlàmàpàrà`sàtàu` àxàyà|à}ààà`bcdehilmprs`tu` xy|}wxFFFG8GhGGG H(??(@@(AA(B?(M3"o{3"o{3"o{3"o{UUUUUUUUUUUUUUUUUUZJZcUUUތk)ZcZJggU F%)YZJZcޢBk{URZJ!1sJ!!scR)祥{))Bu)ksJ!!scR)祥{))BތZsJ!!kkcB{))BȐPDBRRRRZZk{!BRZ{9RZ{9RZ{9Zk{!Bε!)99JZ9ﭥkZZB猥BRkRRRBZޜkf!BRUURBΌZR>sB3 wx#5 ZM`) UUUѩQH%GGM[jcBs{!%   @h*>` ; 8L 50@  ,$ /P-"P-p???????-???/@-L =@P 1 @@@0S@/0S@/                  @-BJRZbjrz "&.B1.07, T\ 0P@0/P00/$0/  R 0/޼ DP`l  0܀P:O-@PB A  ᠀堐cp@DA`PPP` \ EX P: O 0@-S"I 0  \0 Π0 S( 000 Q@@Ao 0!CexV4-$2X$QP$? @P,,0 R :Q0A 2 --N< \  Divide by zero!"!!"!"!!""!!"!""""!"!!""!!"!""""!!!!!!""""!"!!"!!!!!!!"!!""!!"!!!!!!!"""""!!"!!!!!!!!!!!!!0CFGNINTENDOxG[?xGbxGDxG\?xGZxGxG\xG xGxGxGexGxGqxGxGXTW@XTW@XTWXXTW$ %Ƞ B.瀀XTWX XTW2T12@XTW21TE112@XTWX\ကXTW0@2#D#@XTWČ~ B. B.XTW'1p2#!2XTW%Ƞ +LကXTWXE XTWe\2T12eT@XTWe\21TE112eT@XTWTXကXTW0L2#@#L@XTW$ PI@XTWhXTW$ &Ƞ B.瀀XTWh XTW2d12@XTW21dF112@XTWhlကXTW0E@2#@XTWXTW'1p2#!2XTW&Ƞ +LကXTWhF XTWfl2d12fd@XTWfl21dF112fd@XTWdhကXTW(0d@2E@XTW@HXTWxXTW$ 'Ƞ B.x XTWx XTW2t12@XTW21tG112@XTWx|ကXTWD QDR T"@ 22#1@XTW@T 2231@XTW@HXTW'1p2#!2XTW'Ƞ +xLကXTWxG XTWg|2t12gt@XTWg|21tG112gt@XTWtxကXTWD$ 2@XTW@HXTW|XTW$ 'Ƞ B.xG XTW||倀XTW'Ƞ + 212  B.XTW'Ƞ + 21@112  B.XTW'Ƞ B.XTW12@XTW@HXTW|'1p2#!2XTW'Ƞ +xGLကXTW|@|倀XTW2D12@XTW21DD112@XTWLကXTW22#@XTWXT@XTWXP@XTWXT@XTWXP@XTWXT@XTW'Ƞ +X\ကXTWXP@XTWT%T@XTWT&T\@XTWTP@XTWT'T\@XTWTP@XTW'Ƞ +TXကXTWT$T@XTWh`@XTWhd@XTWhd@XTWh`@XTWhd@XTW'Ƞ +hlကXTWh`@XTWd%dl@XTWd`@XTWd&d@XTWd'dl@XTWd`@XTW'Ƞ +dhကXTWd$d@XTWxp@XTWxt@XTWxp@XTWxt@XTWxt@XTW'Ƞ +x|ကXTWxp@XTWt%t|@XTWtp@XTWt&t|@XTWtp@XTWt't@XTW'Ƞ +txကXTWt$t@XTW% 'Ƞ B.瀀XTW%'Ƞ B.瀀XTW& 'Ƞ B.瀀XTW&'Ƞ B.瀀XTW' 'Ƞ B.瀀XTW'Ƞ  B.瀀XTW PI@XTW@H$ 'Ƞ B.瀀XTWD@XTWD@XTWD@XTWD@XTWD@XTWD@XTW'Ƞ +LကXTW$@02!2D@XTW$D02!2@XTW$@02!2D@XTW$D02!2@XTW$@02!2D@XTW$D02!2@XTW'Ƞ +$L02!2XTW$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW'Ƞ + (!$@02!2XTW(!$@02!2@XTW$@T02 2#!2@XTW$DT02 2#!2@XTW$@T02 2#!2@XTW$DT02 2#!2@XTW$@T02 2#!2@XTW$DT02 2#!2@XTW'Ƞ +$LT02 2#!2XTW$@T02 2#!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW'Ƞ + 2##?$@2# 2#D1!2XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2@1@XTW2D1@XTW2@1@XTW2D1@XTW2@1@XTW2D1@XTW'Ƞ +2L1XTW2@1@XTW0@41@XTW0D41@XTW0@41@XTW0D41@XTW0@41@XTW0D41@XTW'Ƞ +0L41XTW@1@XTW0@1@XTW0D1@XTW0@1@XTW0D1@XTW0@1@XTW0D1@XTW'Ƞ +0L1XTW0@1@XTW$T02 2#!2@XTW$T02 2#!2@XTW$T02 2#!2@XTW$T02 2#!2@XTW$T02 2#!2@XTW$T02 2#!2@XTW'Ƞ +$ T02 2#!2XTW$T02 2#!2@XTWg XTW|Ě -,XȌ,Ȍ|ĊTXXTW XTW -XTWa XTW%|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q XTW$L02!2XTWI|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q  -XTWXTW@H|Ě -,Ȍ,Ȍ|Ċ -XTWXTWXTW I|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Qf  -XTW (!$@02!2XTWI XTW|Ě -,hȌ,Ȍ|ĊdhXTWJ XTW XTW&|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q XTW$LT02 2#!2XTWIOhXTWXTW}XTW 2##?$@2# 2#D1!2XTWI& $ XTW|Ě -,xȌ,Ȍ|ĊtxXTW%( $ v뀀XTW'|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q XTW2L1XTWI |(!|02 "2XTW' -@XTWČ$  B.XTW0L41XTWI( LXTW|Ě -,Ȍ,HȌ|ĊL0P ;XTW%( oLကXTW@XTW  $|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q8 XTW0L1@XTWI0s|(!x02 "2XTW|t倀XTWČ +LXTW|Ě -,Ȍ,Ȍ|Ċ -H@H$ T02 2#!2XTWI80O- ģij,F.  !#RO/#>5:5`   h/<<3   4# R $# ,/  /"P" R" B4 4@ FxGQEĊQEĊ x ĊG @ĊQEOĊ$ P P@ $ @: $  vR $ $@ H  P  X ` @ I|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q  -XTWPFPFh>P01// \J" 3--:--. .:::::::.TA`AlAxAA:AAAAAAAAA:B B,B8BDBPB\B:::::::::BBBBBBBBBBBBBBBB@56d6677:477778::::::::::-::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: \(UWQL \UWQLRead from OAM. Wrote to OAM. \J2--:----:::::::-<@H@T@`@l@:x@@@@@@@@@:A AA$A0A  ˌ  ˌLT!L t >  ˌ  +xxxxSNtuuh>Ix^Z!`@@&9_9_9_9_`?DDDD@ D H L P T X T X  PO4OdO::::(;|;;;-<;:: v  (;=L<$<!Q@-U@ nO4rOP$ P$ P$ P$ P$ (;<<: 9: =0=:+ P CSv(;\=;;?(;=<:(;=::C9@-0<<<<8$@DA$HLI -$@DHL$T?99 0Px h8Tx0`|  P 8Lt@`4PhH 4 ` |       8 P l        4 P |        @ X t       $ @ X t       <X p0\(<Pdx @l4p$`(\$THH0Lh ,Hh(Dd0d<l (ldlBDTl$ X h P$     !(!d!!!!!0"X"""""#<#T#### $ $$$$:::::::(::::8 ;;D+bkGG@@>BEoE>B>RG>Uff s nٙgcnܙ3>CLAS MARK 003-Copyright (C)2000-2001 Pat Crowe. This Book Reader was distributed solely for the reading of classic books which are out of copyright. Program extends to address 3fffh. No responsibilty can be accepted for any breach of copyright nor for any other matter involved with material above this address. This material will have been added by a user of this program and not the author of this program. Please address any enquiries concerning breach of copyright or any other concerns, to that third party. >P Q1b͛ >a>&> > ͜:\ BS ( O>ͧ ͮ Ϳ ͮ G ͮ Q|r>>xE>@A>>@ v(́ Vw cog_ 9W -O G  < >O < >Oͳ S  (((# ("(*( */͘^# = >O| < >O|!>w# !6# 6#6# ! 6#6# 6# B͜ w  O> O͜Oͮ < 8>   G3 8  3 8 #@w    (=> O> >O͜Oͮ 0< O  ͟ w  ͮ y  {   G3  3  O w  ͮ y  > > >>!>A!@}|!* a* OG> > >>>!>A!@}|- = 3  -(>(>ʘ 3  u,#> >(og #F+Nx<(,x ͷ ͮ Q>$(>ͯ ͮ Q> (!В@(=3 y !В@y( 3 y >G ͮ Q O> |y (((( ($((!p(! !!!!~"  ! (q! (j!H (c!p (\! (U! (N! (G! (@! (9!: (2!b (+! &! !! ! !a* Scroll: Line Page Chap All Liiku: Rivi Sivu Kapp LopBlttern: Zeil Seit Kapt AlleDfiler: Ligne Page Chap ToutScrolla: Rad Sida Kap Hela Lista: Linea Pagina Cap. Tutto Blader: Lijn Blad Hfdst Alles Bla: Linje Side Kap Alle Despl.: Lnea Pgina Cap. Todo Mudar: Linha Pagina Cap. Tudo Despl.: Lnia Plana Cap. Tot v1.6 -> v1.6G<8-(>> 7 > O O ( u> 7 => G!x(~# * !6# x y!(#!@(!(!(!@y(=]T! P* P* P* P* > >A! y( >"" " N"O">A> >A! y( *GN 6*GO . * >!A 3  > >A!   # A! @6# x !~#(  o&MD)))  0( 8 V#F#' y z_k&)}o ! {(8=xw#wyw#wˇ@@>@>GHI!`>" " !` y(=> W>'('('(y !`Q'('('((,>O!`>" x >" x `>" x >Ow#<  6# !>"< ! "< !@6# ! 6# !>("< !  "< ́> /7G>/Gx>0(>>$ x >$@(D ɇƀhiA * >hiA * >h@iA * ɇƀjkA * >jk@A * ==|================<=MBFONTMonospaced @@@@@@@``@ @ @@@`@@ @@@@@ @ @@@@@ @`@ @@@ࠠ@@@@@ @ `   ࠠ @@ࠠࠠࠠ @@ @ @@ @ @ @@@ࠠࠠࠠ@@@@@ ࠠࠠ@@ࠠࠠ ࠠ @@@@@@@@@@@@ @@@`@@@@@`@@@ ` `@@  ࠠ ࠠ`@@@@@ࠠ @@@@@@ @@@@@@@ ࠠࠠࠠࠠ  @`@@@ @@  @ @@@@ @@@@@@@@@ @@`@`@ࠠ@`@@@@@@@@@@@@@@@@@ @@  @@ ࠠ@ @ࠠࠠ @@`@@@@ @ @ࠠ@ @@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@   @@  @@ @ ` @@@@@@@ @@@@ @@@ @` @@@@ @@`@𠠰࠰@ @ @@@@@ @@@@@@@@ࠠ`ࠠ@ࠠ @ࠠ@ࠠPࠠࠠ@ࠠࠠ@ @@ @@@@  @ @ P  @ 0@ @ @@@@@@@@@@@@@@@@@@@ `ࠠ@ @@Pࠠ@@@ @@ @  MBFONTVariable pitch PPPPP x(  @ࠠ@@@@@@@@@@@@@ @@@@@@@@@@ @ `   ࠠ @@ࠠࠠࠠ @@ @@ @ @ @@@ࠠࠠࠠ@@@@@ بȨࠠࠠࠠ ࠠ @@@@@@@P@@@@ @@@@@@ @@@@@@@ ࠠ ࠠ`@@@@@ࠠ @@@@@@ࠠࠠࠠࠠ` ࠀ @P@  @ @@@@ @@ @@P```ࠠ@`@@@@@@@@@@@@@@@@@ @P@  @@ xxࠠ@ @ࠠࠠ@@HHP\T@ @ @ࠠ@ @P @@@pPp@@@ xx $HH$ xx@@ @ ` @PPPPP@@@@H$H(8 8 ( @@@@ࠠ @ࠠ@Pࠠ@ࠠp࠰@ @ @@@@@ @@@@@@@@@pHHHHpPа@ࠠ @ࠠ@ࠠPࠠPpp@Ȉ@ @@ @@@@@  @ @ P  @ (@ @ @@@@@@@@@@@@@@@@@@@p`Pࠠ@ࠠ @ࠠ@ࠠPࠠࠠ@@@@ @@ @ ࠠ Pcbca.bs> Markurells i Wadkping av Hjalmar Bergman 1 Solen gick upp, markerande i staden Wadkpings annaler en mrklig dag, den 6 juni r 1913. Tegeltaket p utvrdshuset Kupan flammadesom eldslgor, vajade sakta av och an, lyftes av lngtan till flykt men besinnade sig och sjnk ter tillbaka mot takstolarna som det tunga, rliga och vllagda tegeltak det i sjlva verket var. Men domkyrkotornets kajor upphvde glla skri och hjde sig i snvrande kretsar hgt verden gyllene tuppen. Dock icke alltfr hgt. I grset under linden blnkte glas: vitt glas,brunt, grnt, bltt glas, slipat glas och oslipat, helt glas, sprckt glas och krossat glas, alla sorters glas. Samt en del porslin och en bordduk mrkt H. H. M. - Harald Hilding Markurell. Under linden stod ett bordoch tv stolar av jrn. P bordet, vars skiva pryddes av zodiakens stjrnetecken, stod en kopp med kaffe och en kopp med punsch som helt fylldes av flugor, getingar och en jttestor humla. Humlan levde nnu. Uppklttrad p sina olyckskamraters lik kmpade hon en ojmn kamp mot rusets frdrvliga verkningar. D och d gav hon till ett ngestfullt surr, dovt och dystert som virveln frn frstmda trummor. P stolarna under linden sutto lektorn i historia och adjunkten i naturkunnighet. Det sista glaset hade fr timmar sedan tmts och kamratfestens sorl somnat i smniga god natt, men dessa bda mn hindrades aven mngrig vnskap frn att bryta upp. Lektorn i historia kunde inte g hem fre adjunkten i naturkunnighet, och adjunkten kunde inte g hem fre lektorn. Allts suttode kvar. Som s mnga gnger frr. Adjunkten sov och ur hans gap sgade sig andedrkten sttvis fram. Lektorn vakade, han vntade p solen. Redan i solnedgngensvemodiga timme hade han uttalat sin frvissning att hon skulle komma igen. Och nu som s mnga gnger frr fick han rtt.Han sade: Det gav jag mig attan p. Dr r hon, Blaffan! Och han tog koppen, som var fylld med punsch; men d han varsnade flugorna och getingarna och humlan, gick en ilning av vedervilja genom hans kropp alltifrn huvudet till fotabjllet. Han stllde koppen ifrn sig och brjade med skumma blickar underska marken, bland vars glasskrvor han hoppades terfinna sin frlorade pincen. Lngst ut p terrassens yttersta sten, just dr trappan gr ned till krvgen, satt en rttap sin bak, tvinnande mustaschen. Staden lg s djupt under henne, att hon nstan befann sig i jmnhjd med domkyrkotuppen.Slottets fyrkant hjde sig till hger om henne, p vnster hand hade hon lroverket, som platt och lngt lg framstupa p sin ken till sandplan. Gatornappnade sig flckfria och tomma i morgonljuset, och tystnaden var fullstndig.Endast frn den aldrig slumrande bangrdenhrdes lokens ilskna frustande, d de knuffade morgonsmniga vagnar fram verskenorna. Staden sov och skulle sova nnu ett par timmar. Rttan satt stilla, tvinnandesin mustasch. Ingenting tycktes stra hennes behagliga morgonvila. Infr henne lg en av kungariket Sveriges mest vlbyggda och ansade stder, som ej heller saknade pittoreska antikviteter i lagom mngd, grnskande parker, en lng, smal samt som blnande bakgrund en sj. Folktom och tyst, sovande och med nnu orrda soptunnor borde den ha ingivit rttan behagliga morgontankar. Lektorns blick, som trevade utmed marken,ndde rttan och stannade. Dr sitter en rtta, tnkte han. Jag ska ta koppen med flugorna och kasta den i ryggen p henne. Om hon d springer sin vg, r det en riktigrtta. Och han lyfte handen men lt den ter tveksamt sjunka. Ty visshetens fretrde framfr ovissheten beknner mnniskan med sina lppar men icke med sitt hjrta. Vad ter rttan betrffar, s hade hon nu som alltid goda och frnuftiga skl fr sitt handlingsstt. Hon hll sig orrlig och till utseendet bekymmersls, fast hennes stllning i sjlva verket var frtvivlad. Minsta rrelse betydde dden. Allts satt hon stilla. Vilket visserligen ven det betydde dden. Ty tv eller tre alnar bakomhenne lg herr Markurells katta, solade sin mage, slickade sina tassar och sknkte d och d ur ltt vidgade gon en smeksam blick t den sittande rttan. En junidag r lng, tnkte herr Markurells katta. Lektorn i historia tnkte: Jag behver inte kasta koppen. Dr ligger en katt. Om rttan vore riktig, skulle ven han se henne. Om han sge henne, skulle han ta henne. Men han tar henne icke. F mnniskor i Wadkping ha s illa brukat sin ungdom och mandom att de p ldre dagar ndgas betvivla en rttas existens. Lektorn i historia, Ivar Barfoth, var icke heller ngon kta Wadkpingsbo och desutom tillhrde han den Markurellska kretsen. Allt dligt eller misstnkt hade en viss bengenhet att samla sig kring herr Markurell, som ven han var en utsocknes. Sdana mn fostras icke i Wadkping. Likvl mste slktena Markurell och Barfothhava tidigare frbindelser med staden. I hrnet av Vedbotorget och Klockargrnd ligger ett lgt, lngt gammlat hus, som av lder kallas Markurellska huset. nnu s sent som i brjan av ttiotalet gdes och beboddes huset av en frken Markurell. Honhade hos sig en svagsint gosse, som var hennes son eller systerson, ovisst vilket. Man vet ver huvud taget mycket litet om frken och gossen. Blott det, att frken varje lrdagskvll klockan sex spelade koraler p en kammarorgel och att gossen samtidigt satt i ett fnster t torget och grt. Varfr han grt r obekant. Men barnen frn kvarteren kring torget brukadesamlas p gngbanan utanfr fnstret. De gjorde icke narr av den grtande, svagsintegossen, vilket hade varit synd; de endast betraktade honom. Ackompanjerad av orgelngrt den stackars gossen s ihrdigt och trofast, som om han trots sin hjrnas svaghet hade frsttt, vilket nje han beredde de kra sm kamraterna p andra sidan rutan. En dag kom en ngel frn himlen och hmtade honom. Det skedde just en lrdag strax efter klockan sex, d frken Markurell spelade koraler och gossen grt. Barnen voro mangrant frsamlade. Nr de blevo ngeln varse, stego de ngot t sidan s att han kom t att ppna fnstret och lyfta ut gossen. Medgossen tryckt i sin famn svvade ngeln snett ver torget, vilade en stund p domkyrkotuppen och fortsatte sedan frdenmot det osynliga. Barnen underskte torgetsgr stoft och funno mycket riktigt svarta stnk, spr efter gossens trar. In i det sista hade han grtit. Barnen ropade in genom fnstret till frken Markurell, som alltjmt spelade koraler, att en ngel tagit hennes gosse. Drp gingo de hem, glada ver vad de bevittnat men p samma gng missnjda med att de icke vidare skulle f se gossen grta. Mdrarna trstade dem med, att den svagsinte gossen nu vunnit sinbefrielse. Och ehuru det ju snarare var en trst fr honom n fr dem, funno de en viss tillfredsstllelse i medvetandet att en liten kamrat icke lngre led. Frken Markurell slde kort drp sin grd till hradshvding de Lorche, som redan d varen stor matador. Han i sin tur slde den ettpar decennier senare till H. H. Markurell ochskall, psts det, ha tjnat runda hundra tusen p affren. Berttelsen om den grtande gossen hngermhnda p ngot stt samman med en annan berttelse, i vilken bde namnet Markurell och namnet Barfoth frekommer.Fr vid pass hundra r sedan skall det ha funnits en gosse Markurell och en gosse Barfoth i staden. Deras frldrar och vriga frhllanden knner man inte till, men man vet att de voro gymnasister. En dag skall gossen Barfoth ha sagt till gossenMarkurell: Om vi g upp i kyrktornet och omvi sticka ut en planka genom stra torngluggen och om du str innanfr och hller i plankan och om du lovar att inte slppa den, s ska jag g ut p plankan ochta kajungar. Gossen Markurell gav genast med hand och mund lfte att vara honom behjlplig; en lmplig planka brts loss frnett avsides liggande uthus och planen verkstlldes till plunkt och pricka. Nr nu Barfoth krupit ut och rest sig p kn p plankan, som sviktade en smula, frgade Markurell hur mnga ungar det fanns i boet. Det fanns tre. Och hur vill du, att vi ska kunna dela tre ungar, frgade Markurell. Barfoth svarade: Eftersom jag lper all faran och har det strsta besvret, r det rttvist, att jag fr tv och du en. Markurell genmlte: Jag vet inte,om det r rttvist eller ej, men jag vet, attom jag inte fr alla tre ungarna s slpper jag plankan. Hrom tvistade de en stund ochMarkurell skte beveka sin kamrat genom att lta plankan guppa upp och ned, som d man gungar bock. Barfoth anvnde tvistetiden till att hva in kajungarna, vilkasfrldrar piskade hans ansikte med sina vingar och tillkallade andra kajors hjlp med glla skri. Slutligen frstod Markurell, att Barfoth var obeveklig, varfr han slppte plankan. Nu r att mrka att den tidens gymnasistereller som de ocks kallades djknar stndigt buro lnga, sida kappor, antagligenliknande den rundskurna kappa som gamla frken Rttenschld vid Klostergatan br ni dag. Barfoth fll, men vinden fyllde genasthans kappa och gjorde drav en sorts ballong. Med en kajunges smala, bara hals i vnster hand och tv i hger seglade Barfoth, fljde av den ilskna kajflocken, tvrsver klockargrdens tak i riktning motskolgrden, dr han slog ned i en hg alm. Att drifrn taga sig ned p marken var naturligtvis en enkel sak. Men det underbara i denna rddning skall s ha frkrossat Markurell, som sg den frn tornfnstret, att han icke kom sig fr att krva ens den kajunge, som dock rtteligentillhrde honom. Berttelsens trovrdighet styrkes drav, att almen p skolgrden alltjmt kallas Barfothens alm. Lngre bort i annalerna trffa vi en Markurell, klockare i Wadkping, och nnu lngre bort en annan, som efter att ha tillbragt halva sitt liv i utlandet tervnde hem omkring r sextonhundra endast fr att ett decennium senare offentligen hngasp Wadkpings torg. Detta faktum meddelas av lektor Ivar Barfoth i den historik ver stadens utveckling, som skulle ha celebrerat dess femhundrarsjubileum. Lektorn tillfogar i en not: Ehuru vi icke med skerhet knna det brott fr vilket Markurell anklagats och hngts, br det dock lnda s honom som hans efterkommande till trst, att det skedde hr och icke i utlandet. Ty frmlingar kunnaltt nog av misstag rka hnga en stor rackare men landsmn emellan frekommersdant aldrig. Lektorns manuskript var rikt p dylika noter och anmrkningar, varfr hans hgvrdighet biskopen, som haft frutseende nog att begra ett korrekturavdrag, anmodade frfattaren attantingen purgera sin skrift eller instlla dess tryckning. Lektorn valde den senare utvgen ssom varande minst tidsdande. I brjan av nittiotalet blev H. H. Markurell vrd p Kupan, ett utvrdshus, som ligger p de Lorcheska godset Stortoftas mark tiominuters vg frn stertull. Vem var herr Markurell? Varifrn kom han? Enligt frkenRttenschlds mngfaldiga gnger uttalade sikt kom han direkt frn helvetet och skulle en gng dit tervnda, fljd av den skara osaliga Wadkpingsandar, som slckt sin timliga trst p hans krog. Trovrdigareehuru mindre djupsinnig frefaller oss en annan version, enligt vilken herr Markurell skulle ha bedrivit lanthandel ett par mil utanfr staden. Hr upptcktes hans obestridliga duglighet av hradshvding de Lorches allseende blick; han brjade anfrtro Markurell allehanda smrre uppdrag, som krvde grannlagenhet och frslagenhet. Slutligen satte han honom till vrd p Kupan. Trots allt frtal kunna vi med ett par siffror rttfrdiga denna tgrd. r 1890 gav Kupan i rligt arrende trehundra kronor, r 1900 tolvtusen. r deticke talande siffror? Samtidigt hade herr Markurells privata frmgenhet kats med ett belopp som r absolut oknt men sannolikt ej obetydligt. Ty sistnmnda r inkpte han Markurellska grden vid Vedbotorget, tillskyndande sin vlgrare en vinst p runda hundratusen. Frken Rttenschlds frut bemlda sikt strider uppenbarligen mot dessa bevis p Herrens vlsignelse. Markurells intg i Wadkping var p intet stt lysande men vckte dock ett visst uppseende. Dagen var gr av decemberdimma, ket grtt av decembervagens dy. Herr Markurell sjlv ensam p framstet svept i en gammal regnkappa och med mssan neddragen ver den rvrda hrkransen fretedde ingentingsom kunde vcka uppseende. Annorlunda fruMarkurell. Redan vid tullen hade hon haft oturen att tappa hatten. Orsaken till olyckanbr skas i herr Markurells livliga lynne; det nrmare frloppet m frbliva en familjehemlighet. Fru Markurell satt tmligen hgt, uppklttrad p en stor, bukigslskinnskoffert. Hennes hrknut hade lossat och hret fll, dvet av dimman, i virvlar och vgor ned ver hennes kinder, skuldror, rygg. Aldrig hade ngon marknadsprimadonna frevisat ett s underbart rikt och sknt hr i Wadkping. Det var rtt som mannens, men vilken skillnad p rtt och rtt! Fr resten var deticke ett hr utan en fll, en ljust rostrd fll, len som en angorakatts men med metallhrd lyster. Fru Markurell var fr stolt och fr lat att vidtaga ngra ndringar i sin makes anordningar; hon lt hatten ligga p vagnens botten, hret svallaver skuldrorna. Hennes ansikte var vitt, hennes gon stora och mrkbl. Hon satt rak, sg stint framfr sig, hll sonen Johan p sitt kn. Sonen Johan var nio mnader gammal. Herr Markurell stannade framfr de Lorcheska huset vid Stortorget, band mrren vid en lyktstolpe och gick att uppska hradshvdingen. En skock barn, som kanske bevittnat familjescenen vid tullen, slogo i glad frvntan vakt kring vagnen. ldre personer av bda knen stannade p ngot avstnd, frvnade och en smula frargade. En kvinna utan hatt ochhrknut i orrlig frbidan framfr det de Lorcheska huset vid Wadkpings Stortorg var ngontin irriterande overkligt som i likhet med lektor Barfoths rtta kunde f en att betvivla gats vittnesbrd. Man sg sig om efter polis. Tre konstaplar anlnde. Den frste tog mrren vid betslet och underskte noggrant hennes tnder. Den andre hukade sig ned bakom krran och ptade med sabelbaljan p hjulaxlarna. Den treje lyfte p framstets fotsack. Ingenstdes fann man nyckeln till gtan. Och man iakttog under djup och beklmd tystnad den orrliga fru Markurell, hennes hr, hennes barn, hennes k, hennes mrr. Wadkping gav ett nytt prov p den tlmodiga ihrdighet varmed Vedbotorgets barn rknat den svagsinte gossens trar. Pltsligt intrffade ngot, som p stt och vis leder tankarna tillbaka till berttelsen om gossen och ngeln. Barnen, som bildade hck kring vagnen, drogo sig skyggt t sidan, lmnande plats fr en person av ett vrdnadsbjudande yttre. Det var dock dennagng icke ngon ngel, det var frken Rttenschld. Hon bar sin rundskurna kappa,sin kapotthatt, sin urblekta paraply. Korteligen, hon var sig lik. Lyftande sitt paraply och pekande p Johan Markurell sade hon: Dr ha vi Jesusbarnet! Johan satt p sin mors kn, stdd av hennes arm. Hans lilla ansikte var lika blekt som moderns men i vrigt liknade han henneicke. Hans hr var svart, hans gon mrkgr, nstan svarta, hans gonbryn svarta och redan skarpt tecknade, hans nsa krkt. I sjlva verket pminde han omen liten son av Juda. Dessutom var hans minallvarlig, hgtidlig, vemodig, och icke ens den omstndigheten att han genast strckteut sin lilla hand fr att rycka till sig paraplyet, lt frken Rttenschld ana, att han i grund och botten var en rackarunge. Aningen kom dock redan ngra dagar eftert och vergick tmligen snart till visshet. Men fr gonblicket bekrftade honsin utsago, i det hon vnde sig till konstapeln bakom krran och sade: Karlsson, g upp p slottet och anml fr herr baronen och landshvdingen att han inte behver oroa sig. Vi ha funnit Jesusbarnet. Om det i Wadkping finnes ngonting lika revrdigt som dess domkyrka och lika fastd rj4z~j4z6j4d d 4j,Pcbb %/c = grundmurat som dess slott, s r det freningen "Jesu Krubba". Den stiftades anno 1802 av lagman Louis de Lorche, hradshvdingens farfarsfar, till minnelseav hans sagda r avlidna dotter, stiftsjungfrun Teodolinda Emerentia Agata. Stiftsjungfrun, som dog ogift vid fyrtiosju rs lder, hade givetvis icke sjlv ngra barn men nrde fr andras en hngivenhet utan grns. Hon njde sig icke med att verhopa dem med smekningar gvor och gotter; hon stal dem. Hon smg sig in p bakgrdarna, lockade till sig de lekande sm, dolde dem i sin kjortels yviga veck och frde dem frsiktigt ver torget till lagmansgrden. Lik en hna som uppburrad och med fllda vingar dljer kycklingflockenmellan sina fjdrar. Lagmannen skmdes ver att ha en sdan tossa till dotter och bestraffade henne p mngahanda stt, bland annat genom att tilltala henne med allade tre namn hon i dopet undftt, icke eftersknkande en enda stavelse. Frst efter hennes dd brjade han kalla henne Tea, en sammanfogning av initialerna. Och stiftade till hennes minnelse freningen "Jesu Krubba". Vid tiden fr Markurells intg i Wadkping bestod freningens styrelse av fljande illustra personer: landshvdingen, baron Rttenschld, ordfrande, hradshvding de Lorche vice ordfrande och kassafrvaltare, lektor Barfoth sekreterare samt vidare landshvdingskan Rttenschld, fdd de Lorche, frken Rttenschld, nkefru de Lorche, fdd Edeblad (hradshvdingens mor, nka efter hovstallmstaren de Lorche p Stortofta), verstinnan Edeblad, fdd grevinna Battwyhl, domprostinnan Tollin, fdd de Lorche, samt unga fru de Lorche, fdd grevinna Battwyhl. I denna frnmliga krets infrdes tack vare frken Rttenschlds obetnksamhet unge Johan Markurell. Svept i en blndande vit linda sattes han i unga fru de Lorches kn. nglar omgvo honom, adjunkten Leontin med det stora skgget stod vid hanssida, hljd i sckvv och stdd mot en enpk. Och framfr Johan lgo konstistorienotarien Enell, lektor Barfoth och ljtnant Brenner, prktigt skrudade ochrckande gossen myrra och rkelse p en sockerskl, ett upplggsfat och en jardinjr av rent silver. Lngst bort i salongens mrker sutto Johans frldrar. Herr Markurell krp ihop,som om han vntat stryk. Med bda hnder rev han sig vldsamt i den rvrda hrkransen. Han tuggade tobak, han spottade i den blommiga nsduken, han sntsig, han grt. Ty tavlan var betagande vacker och dess medelpunkt var herr Markurells frstfdde och enfdde son. En ovanlig knsla av tacksamhet kom honom attlgga armen kring hustruns liv. Fru Markurell lt det ske och erfor icke ens ngon motvilja. Hon satt rak, stel och hgtidlig som alltid, men hennes gon brunno av modersstolthet. Johans upphjelse ingav henne vnliga knslor mot Markurell, som frt mor och barn till det av herren vlsignade Wadkping. I andanom sg hon redan sin son upptagen i de frnma Wadkpingsbarnens krets. Kanske skulle denna moderliga vision besannas. I Wadkping givs det fr den enkla mnniskantvenne stt att vinna burskap inom den frnma vrlden. Det ena, det mera solida, r dr som annorstdes att tjna grovt med pengar. Det andra, det snabbare och skrare, bestr i att med takt och talang deltaga i "Jesu Krubbas" tabler. Johan visade talang stillvida, som han med naturligt behag uppbar sin roll. Tyvrr saknade han takt. Fru de Lorche, fdd grevinna Battwyhl, hade vid tiden fr "Jesu Krubbas" rsfest nyligen hemkommit frn sin brllopsresa. Hon var hradshvdingens andra hustru. Honvar nitton r. ldersskillnaden makarna emellan belpte sig p tjugu r, sex mnader och nitton dagar. Dessutom hade hon tv r tidigare varit utsatt fr ett underverk. Allt omstndigheter som gjorde henne till ett krt freml fr den allmnnauppmrksamheten. Hennes flickr hade frflutit i ett tarvligt skymundan. Fattig och frldrals hade hon uppfostrats hos sin tant, verstinnan Edeblad. Hon hade varit ovanligt ful. En gnglig kropp, frlgen hllning, trumpen uppsyn, stndigt nedslagna gon, bleka, knotiga kinder, en nsa som inte riktigt visste om den ville upp eller ner, ett visserligen tjockt och lngt men frglst hr - se dr! Det enda hos Elsa von Battwyhl som pminde om den kvinnliga fgringens symbol, hinden, var hennes ben. Och dessa spatserkppar demonstrerades p ett hnsynslst stt i grova gr ullstrumpor under alltfr korta kjolar. Hela staden hade klart fr sig, att verstinnans systerdotter var en ful, gnglig, obetydlig ts. Gymnasisterna vgrade att dansa med henne; i hennes unga leverne fanns varken baler, bakelser eller kyssar. Tante Rttenschlds sura karameller var allt vad hon erhll utver livets ndtorft. Tante Rttenschld lskade alla fula flickor, omfamnade dem och proppade dem fulla med en srskild sort mycket sura karameller, som visserligen kunde vara uppfriskande men som frstrde tnderna och gjorde de stackars flickorna nnu fulare. Tante Rttenschlds flickor utgjordeen sluten kast, ett slags kvinnligt prstkollegium, i mngt och mycket pminnande om vestalernas. Tempeltjnsten,som utfrdes i tante Rttenschlds gredelina kabinett, bestod huvudsakligast i hglsning och knckkokning, Wadkpings vestaler tnjto i likhet med Roms det strsta anseende. De sutto frmst, visserligen ej p teatern, ty teaterbesk voro frbjudna, men i skola, kyrka och p "Jesu Krubbas" fester. Nr man hlsade dem p gatorna, vek man vrdnadsfullt t sidan. Men man dansade icke med dem, manbjd dem sllan p bakelse och man kysste dem aldrig. I sistnmnda avseende voro Wadkpings vestaler till och med bttre skyddade n Roms. Under sju lnga skolr tillhrde Elsa Battwyhl tante Rttenschlds ansedda trupp.I brjan av det ttonde skolret intrffadeett under. P en enda natt blev hon vacker. Sdant hnder ibland unga flickor i sexton- och sjuttonrsldern. Man frstr inte, hurdet gr till; man endast konstaterar faktum. I dessa liksom i en del andra fall gr man klokt i att tro p ett mirakel. Elsa Battwyhls frvandling upptcktes en morgoni pskveckan av hennes onkel, verste Edeblad. Han satt vid frukostbordet och knackade hl p gg. Hans ilskna, rdsprngda sm grisgon stirrade oavvntp nicen, allt under det att han knackade gg efter gg utan att smaka dem. verstinnan luktade bekymrad p ggen, och d hon fann dem alla friska och otadliga, stannade hennes frstnd och stodstilla. Pltsligt strckte sig versten tvrsver bordet och np sin nice i kinden.Varp han reste sig, spnde ut sitt brst, strk sina mustascher och lmnade salen med spnstiga steg. Utkommen i tamburen brjade han tralla en gammal slagdnga frn Karlberg. Fljderna av denna frvandling blevo desdigra. Tante Rttenschld beskyllde Elsafr att ha svikit hennes frtroende. Hon pstod, att flickan satte upp sitt hr "p ett annat stt". Men ju mer den gamla damen vattenkammade och sltborstade denolyckliga flickans askfrgade hr, desto mjukare och rikare blev det. Ju oftare hon bannade henne i grt, destor vackrare glnste hennes gon. Kinderna rundades ochantogo en livligare frg; blusen, som hngt slak lik ett segel i stiltje, brjade svlla. Och om ocks benen alltjmt voro vl gracila, doldes de numera under lnga kjolar. Dessutom r det antagligt att en kad trning kom dem att utvecklas. Herrargymnasister lmnade henne icke lngre i vrdig vila; hon dansade alla danser. Drmed var hon utesluten ur Wadkpingsvestalernas krets. Hon fick icke lngre lsa hgt i gredelina kabinettet, hon fick icke koka knck, hon fick inga sura karameller. Men hon fick bakelser. Hon blevsedd p konditorierna. Hon blev sedd i slottsparken, gracist svngande sin kjol mellan tv par lngbyxor. Hennes anseende sjnk mycket hastigt. Den frsta maj blev hon freml fr en serenad, anordnad av ljtnant Brenner. Olycktligtvis var versten musikalisk och ljtnanten fick arrest. Men flera serenader fljde och unga mn brjade springa i det Edebladska husets trappor. En morgon innehll den Edebladska brevldan tta brev adresserade till frkenElsa von Battwyhl. Samtliga kuvert voro av en nstan lttsinnigt frnm kvalitet och deolika stilarna prglades av en gemensam strvan hn mot den ideala sknskriften. versten frgade sig, om han borde bryta dessa brev. Hans ridderlighet svarade nej, hans samvete ja. Under sdana frhllandenbeslt versten att flja samvetets bud: han brt breven och lrde knna namnen ptta unga mn. Fem av dem stmde mte med Elsa Battwyhl, den sjtte och sjunde beklagade sig ver, att hon icke infunnit sigtill utsatt mte. Den ttonde var alldeles rasande. Han pstod att han p angiven plats och tid sett Elsa von Battwyhl kyssa underljtnanten greve Carl-Henrik Brenner. Icke utan besk sjlvironi frgade han sig, hur han kunnat verleva en sdan syn. Drp upprknade han sex olika tillfllen, dhan sjlv tnjutit samma gunst som han varit nog vanvettig att tro sig ensam om. Brevet avslutades med ett heligt lfte att aldrig vidare besvra frken Battwyhl, somfrut i brevet kallats du och Elsa. Lftet modifierades dock av ett postskriptum, i vilket brevskrivaren anhll om ett mte klockan precis sex i Wedblads konditori, lillasalen. Vartill fogades en kategorisk frskran att Wedblads hade bttre grddbakelser n Lvgrens. versten insg, att detta var en katastrof.Han formligen sjnk ihop i skrivstolen, knckt under tyngden av sitt ansvar. Och att han samtidigt ter brjade gnola p den dr en smula frivola slagdngan, berodde endast av ett frvirrat sinnes ofrmga attfinna rtta uttrycket fr sina knslor. Som gammal militr fste han visserligen tmligen liten vikt vid sjlva kyssandet, menatt hans fosterdotter p en och samma dagmottog tta brev av mer eller mindre erotiskt innehll var dock sensationellt. Hans samvete och hans ridderlighet utkmpade en ny dust. Samvetet bjd honomatt sjlv taga itu med flickan, ridderligheten fann det olmpligt att en manoch till p kpet en gammal militr skulle stta sig till doms i en s mtlig sak. En kompetent kvinna vore hr den rtta domaren. versten beslt att giva vika fr ridderlighetens krav. Han inneslt de fatala breven i ett stadigt kuvert, pstmplat Regementsexpeditionen, och med detta under armen begav han sig till det gredelinakabinettet. Att anfrtro saken t sin hustrukunde icke falla honom in, ty verstinnans frstnd skulle redan vid frsta stavelsen ha stannat och sttt stilla. Tante Rttenschlds frstnd stod icke stilla en sekund. Det var visserligen en katastrof, men den kom icke ovntad. Dessutmom trivdes katastrofer och tante Rttenschld bra ihop. Hon hrde till de vl utrustade mnniskor, vilkas krafter vxa med situationens allvar. Hennes frsta tgrd blev att tillkalla domprostinnan Tollin, fdd Rttenschld, och skolfrestndarinnan frken Linder. Tvennevestaler skickades till skolan fr att hmta Elsa. Efter tv timmars frhr kunde tante Rttenschld ringa upp versten och frkunna: Reinhold, hon har beknt! Kom genast hit. Jag tnker sammankalla styrelsen. Vilken styrelse? frgade versten och stirrade med ltt vindande gon in i telefontrattens mrker. Styrelsen fr "Jesu Krubba". versten fick en hostattack och mste lgga frn sig luren. Han frstod att han begtt en desdiger dumhet. Som den gentleman han var, beslt han att fr s vitt mjligt skona sin hustru. Han skte upp henne och bad henne att g och lgga sig. Hon strk hans mustascher och vred upp dess spetsar, som mot vanan slokade. Det gr jag s grna, Reinhold. Men varfr vill du det? versten sade: Jag r rdd, att du har huvudvrk. Du brukar ha det. Ja, medgav verstinnan och drog sig tillbaka till sngkammaren. Hon fllde gardinerna, tog av sig klnning och korsett, band en vt bindel kring pannan och lade sig p sngen. Hennes frstnd stod stilla och s smningom fick hon mycket riktigt huvudvrk. versten gick ut i kket och sade: Flickor, vad som n hnder s fr ni inte vcka verstinnan. Jo, om det blir eldsvda. Eljesticke. Kom ihg det. Hon har huvudvrk. Sedan han slunda gjort allt fr att rdda sitt huses frid, begav han sig till Klostergatan. Snett emot Rttenschldska huset ligger perukmakare Strms rakstuga. versten slog sig ned i stolen nrmast fnstret, och allt under det perukmakare Strm tvlade in honom, sg han medlem efter medlem i den illustra styrelsen draga frbi fnstret. Perukmakare Strm sade: versten gr som versten behagar, Men om versten kunde sitta stilla, s vore det bttre fr oss bda. Mittp gatan kom en liten, gammal man, vars yvskggiga och yvhriga huvud var s stort och tungt, att den skrangliga kroppen krummade sig under brdan. Det var rektorBlidberg. Efter honom marscherade i noggrann marsch och frdelade p fyra ledtta bleka ynglingar i gymnasistmssor. versten stnade, d han sg detta ttafaldiga frkroppsligande av en ung flickas lttsinne. Det var helt enkelt sensationellt. Perukmakare Strm sade: Nu vore det p det hela taget bttre att sitta stilla, fr nu kommer jag med kniven. Men versten knuffade honom ifrn sig ochsprang upp. Han hade sett ngot, som oroade icke blott familjefadern och mnniskan utan ocks regementschefen. Hanhade sett underljtnant Carl-Henrik Brennerleende och omisstnksam marschera rakt mot den Rttenschldska fllan. versten slog upp drren och ropade: Idiot! Ja, versten, svarade Brenner. Och d han sg sin frman intvlade och med haklapp under hakan, blev hans leende nnu gladare.Vart ska du g? frgade versten. Ljtnanten rapporterade: Till tante Rttenschld. Hon vill frga mig om ngot. Du gr inte dig, befallde versten viskande. Du gr genast hem och lgger dig. Hr stod order mot kontraorder. Ljtnantens leende blev ngsligt. Tante har redan sett mig, mumlade han. I skvallerspegeln. versten snkte rsten ytterligare, men hans viskning saknade icke eftertryck. r kringen din chef eller r det jag? Carl-Henrik! Jag undanber mig invndningar. Du gr hem! Och fr att avrunda samtalet med en fras slungade han efter honom: Frbannade idiot!Ja, versten, sade Carl-Henrik Brenner och gick hem. Varp versten lt perukmakar Strm raka sig, klippa sig och kamma sig. D perukmakarens resurser voro uttmda, terstod ingenting annat n att begiva sig tvrsver gatan. I tante Rttenschlds frstuga sttte han samman med de tta skolynglingarna, som efter avlagd beknnelse frigivits. versten rusade in i salongen och slog sig utan hlsning ned p en kanap. Jag har inte hunnit frr, pustade han. Och Amelie har huvudvrk. Hur lngt har ni kommit? Man hade kommit ganska lngt. Rektor hade utfst sig att giva sju av ynglingarna nedsatt sedebetyg och att relegera den ttonde. Och styrelsen fr "Jesu Krubba" hade beslutat att stta Elsa i lmplig helpension i Schweiz. Vem ska betala det? frgade versten. "Jesu krubba." Fonden fr fromma stiftsjungfrurs uppfostran. Beslutet var defacto fattat men mste klubbas av hradshvdingen, som fr tillfllet fungerade som ordfrande. I vntan p hradshvdingen drack styrelsen kaffe. Frken Linder, som visserligen icke tillhrde styrelsen, deltog dock i dess frhandlingar och berttade viskande, att man lnge misstnkt ngonting. Det hade gtt rykten om en flickai ttonde klassen. Vad hon skulle ha gjort, visste man icke, ej heller vem hon var. Menman trodde sig med bestmdhet kunna sga,att det var en flicka i ttonde. Rektor Blidberg, som hll sitt tunga huvud sttt mellan hnderna, hade ocks hrt att det skulle g rykten om en flicka, mjligen isjunde men sannolikt i ttonde. Hans hustru hade hrt att dessa rykten skulle vara av mycket betnklig art. Frken Linder hade varit mycket orolig och knde det nu nstansom en lttnad att se sanningen rakt i ansiktet. Fast hon skulle naturligtvis ha nskat att det varit en annan flicka. Den sista anmrkningen var verfldig och rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwB Pc c ]cx-Kc<olmplig. Frken Linder tvrstannade och krp ihop under styrelsens blickar. Hon hade vidrrt ett sr. Kusinbarn till verstinnan var Elsa genom versten befryndad med nkefru de Lorche, fdd Edeblad, och genom henne svl med hradshvdingen som med landshvdingskan Rttenschld, fdd de Lorche, och med dennas svgerskor, frken Rttenschld och domprostinnan Tollin, fdd Rttenschld.Korteligen med hela "Jesu Krubba". versten mumlade: Det r sensationellt. Det r vad det r. Men tante Rttenschld sade: Om flickskolan vore, vad den var p frkenRogbergs tid, s skulle detta aldrig ha skett. Jag r ledsen att behva sga det. En tyst halvtimme fljde. Pltsligt reste sig domprostinnan, som satt vid skvallerspegeln, och sade: Carl-Magnus kommer. Samtliga reste sig. Tante Rttenschld gick ut i tamburen. Man hrde henne viskande redogra fr detaljerna i den sorgliga saken. Efter en stund trdde hradshvdingen in i salen. Hans ansikte varmycket blekt, vilket dock ej berodde p stundens hgtidlighet. Blekheten var kroniskoch framhvdes mycket starkt av ett nstan blsvart hr. Hradshvdingen hlsade med korta bugningar till hger och vnster, kastade sin gula portflj p bordet och intog hedersplatsen i soffan. Tante Rttenschld lade dokumenten framfr honom och han gnade igenom dem. Hans min frndrades icke under den pinsamma lsningen, men styrelsen fr "Jesu Krubba" och frken Linder varsnade med en viss frvning, att tvenne mrkrda flckar pltsligt slogo ut p huden ver kindknotorna. De slocknade lngsamt. Hradshvdingen tog av sig pincenn, torkade den, satte den ter p sig. Sade: Det r sledes frgan om att tilldela stiftsjungfrun Elsa von Battwyhl ett stipendium p tre tusen kronor att utg under tv r av fonden fr fromma stiftsjungfrurs uppfostran. Donator har endast stipulerat ett villkor fr erhllandet av detta stipendium, att personen i frga skall vara allmnt knd fr sin otadliga vandel. r det ngon som med anledning av detta villkor har ngon invndning att gra?Tystnaden i gredelina kabinettet blev med ens tryckande tung. Domprostinnan, som ledav andtppa, drog kippande efter andan. Landshvdingskan Rttenschld knppte sinahnder och slt gonen. nkefru de Lorche svepte schalen ttare kring sina axlar. Hon led sedan fyrtio r tillbaka av varannandagsfrossa. Hennes bror verste Edeblad rknade p fingrarna: en idiot, tv idioter, tre idioter, o. s. v. Frken Linder, som icke tillhrde styrelsen, vred sig i korkskruvsform och skulle grna ha borratsig ned genom golvet. Men tante Rttenschld stod med bda hnder stdda mot bordsskivan och gjorde tysta men ursinniga grimaser t Carl-Magnus. Slutligen lyfte rektor Blidberg sitt tunga huvud och sade: Med uttrycket allmnt knd torde donator ha menat: av allmnheten knd eller i allmnhet knd. Fr s vitt jag vet uppfyller- hm - personen i frga sagda villkor. Carl-Magnus frgade: r styrelsen enig med rektor Blidberg? Tante Rttenschld gav honom en hotfull blick och svarade med dov stmma: Styrelsen r enig. Hradshvdingen slog i brist p klubba hgra handens knogar i bordet; sekreteraren tog beslutet till protokollet. Tante Rttenschld sade: Jaha, det var det. Nu ska Elsa komma in och gra avbn. Varfr det? frgade hradshvdingen. TanteRttenschld rullade makligt fram mot sovkammaren, dr brottslingen suttit vl innestngd sedan morgonen. Varfr det? upprepade hon. Drfr att hon r en slyna. Hade det varit i min ungdom, sskulle hon frst haft ris och sedan gjort avbn. Men bjrken r dyr nu till dags. Det mrks bde p ugnar och ungar. Hradshvdingen reste sig. Ett gonblick, sade han. Hr finns en dunkelpunkt, som jag mste ha klarhet i. Som styrelsens ordfrande har jag ndgats tagabefattning med ngra brev till Elsa. Visserligen har varken jag eller styrelsens vriga medlemmar fstat ngot avseende vid dem, vilket tydligt framgr av vrt nyssfattade beslut, men jag fordrar att f veta, hur de kommit i styrelsens hnder. Tante Rttenschld pekade p versten, somridande en sorts p stllet galopp avgav en kort skildring av striden mellan hans ridderlighet och hans samvete. Berttelsen gjorde ett s synbart intryck p hradshvdingen, att tante Rttenschld rullade tillbaka frn sovkammardrren. Hradshvdingen tertog sin plats i soffan; han strk sig ngra gnger ver ansiktet och fr varje gng blev hans uppsyn allt dystrare. Styrelsen in corpore iakttog med uppsprrade och oroliga gon detta minspel.Mr Carl-Magnus illa? frgade tante Rttenschld. Hradshvdingen satte p sig sin pincen och svarade: Jag fr fsta styrelsens uppmrksamhet pen mycket obehaglig sak. Enligt vad en av dess medlemmar vidgr, freligger hr en otvetydig krnkning av brevhemligheten. Visserligen r verste Edeblad ensam grningsmannen, men jag anser dock, att styrelsen i sin helhet r ganska komprometterad. Vasa! skrek versten och for upp frn sin galopperande kanap. r jag en grningsman? , fy tusan! Bror behagar skmta! Grningsman! Det r ju fr djkligt.Hradshvdingen sade: Sveriges strafflag skmtar i varje fall ickeoch lter icke skmta med sig. Om morbror slr upp kapitel 22 10 skall morbror finna, att krnkande av brevhemligheten straffas med fngelse i hgst sex mnadereller straffarbete i hgst tv r. Tv r, mumlade versten och stirrade vindande framfr sig. Straffarbete i tv r. Det var sensationellt. Hradshvdingen fortsatte: Visserligen r det i detta fall icke troligt att den frfrdelade parten kommer att fra talan. Men jag vill icke som styrelsemedlem bliva inblandad i en s tvetydig affr. Jag yrkar att verste Edeblad och frken Rttenschld, ssom varande de mest komprometterade - Carl-Magnus! flmtade tante Rttenschld. Du glmmer dig, Carl-Magnus! Du glmmer att jag har inteckningar i Stortofta! Hradshvdingen fortsatte: - ssom varande de mest komprometterade,ska frlikning med Elsa, vilket bst sker genom att till henne i vr nrvaro framfralmpliga urskter och gra avbn. Tante Rttenschld yttrade stilla och med ett visst orovckande saktmod: Han r inte klok. Jag har tre inteckningar i Stortofta och han vill, att jag ska gra avbn. Han r rubbad. Men hradshvdingen fortsatte och slutade:Varom icke uttrder jag ur "Jesu Krubbas" styrelse och krver att orsaken till mitt steg tages till protokollet. Jag ger frken Rttenschld och versten tio minuters betnketid. S sgande tog han upp sin klocka, ppnade boetten, putsade glaset med en liten bit smskskinn och upprepade: Tio minuter. Efter en halv minut hade versten stigit in isovkammaren, dr han fann Elsa liggande framstupa i sngen. Han sade: Ja, kra Elsa, det hr r ju djkligt obehagligt. Att du inte skms! Men vi kan ju inte lta Carl-Magnus lmna styrelsen. Hur fan skulle det se ut? Korteligen - jag hoppas du ursktar. Elsa von Battwyhl besvarade avbnen med vilda snyftningar och genom att sparka medsina kanske vl gracila ben. Efter nio och trekvarts minut intrdde frken Rttenschld i sovkammaren. Hon reglade drren. Till denlyssnande frsamlingen trngde endast ljudet av den frfrdelade partens allt hftigare grt samt tre eller fyra klatschande ljud, vilkas sanna vsende och orsak frblivit hemliga. Andfdd, rdbl om nsa och kinder trdde frken Rttenschld ter ut ur kammaren. Trots alla yttre tecken till veranstrngningvar det synbart att hon ftt frid med sig sjlv. Hon sade: Jaha, Carl-Magnus, nu r lilla Elsa och jag frsonade. Hradshvdingen frklarade sig njd och upplste sammankomsten. Han var en man som visste precis hur lngt han kunde g. Det var hans styrka. I tv rs tid visste Wadkping inte stort mer om Elsa von Battwyhl n att hon p en och samma morgon ftt tta krleksbrev, att hon frdenskull vistades i Schweiz och att hon hade nstan vl gracila ben. En sommarmorgon anno 95 mottog Wadkpingspostens redaktr ett brev, avstmplat i Vevey. Det hade aldrig hnt honom frr. Han visade brevet fr redaktion och tryckeri sgande: Titta! S hr ser deras frimrke ut. Drp stngde han sig inne i det allra heligaste, satte sig p kommoden och brt brevet. Det innehll en vnlig anmodan frn hradshvding de Lorche att annonsera hans frlovning med frken Elsa von Battwyhl, daterat Vevey midsommarafton. Redaktren hoppade genast ned frn kommoden, tvttade sina hnder, annonserade och notiserade. Drmed hade Elsa von Battwyhl ter kommitisjlva brnnpunkten fr Wadkpings uppmrksamhet. Societeten, som nu oterkalleligen mste rkna henne bland de sina, beslt att gra det mesta mjliga av henne. Brevkatastrofen hade kastat ett visst lttfrdligt skimmer ver hennes vackra person. Det mste utplnas, och maninvalde den unga frun i "Jesu Krubbas" styrelse. Vidare skulle hon presenteras fr Wadkping. Ingenting kunde vara lmpligare n att gra det p freningens rsfest. Festens program skiftar frn r till r mendess krna och glanspunkt har sedan urminnes tider varit en trogen framstllning av den stora hndelsen i Betlehem. Stjrnan anvndes frsta gngen 1827 och har endast undergtt den frndringen att talgljuset ersatts av en gldlampa. Krubban r ett kvartsekel yngre.Rollbesttningen sker efter vissa grunder. Herdarna ro gymnasister frsedda med lsskgg, nglarna tante Rttenschlds vestaler. Den ene av konungarna mste varastyrelsens sekreterare (rektor Blidberg fyllde denna uppgift s lnge han fmdde bja ett kn och bra sitt tunga huvud upprtt); som den andre konungen r konsistorienotarien sjlvskriven; den tredjeutses av oknda skl bland stadens yngre militr. Timmermannen Josef kan vara vem som helst, blott han har det rtta skgget. Modern skall vara en de Lorche. Antingen fdd de Lorche eller gift de Lorche. Men ende Lorche. Barnet slutligen r ett varje r terkommande problem. Det fr icke vara nyftt, ty nyfdda barn ha vissa egenheter som gr dem olmpliga fr scenen. Det fr icke heller vara fr gammalt och det br haett prydligt yttre. Dessutom br det vara vlartat fr sin lder. Det fr grna jollra en smula, strcka sina sm hnder efter konungarnas gvor, nicka, skratta, nysa (rkelsen sticker det i nsan) och klappa i hnderna. Men det fr inte skrika och det mste kunna hlla sig snyggt tminstone en halvtimme. Alla dessa krav uppfyllde Johan Markurell. Han satt i sin himmelska moders kn lika njd och trygg som ngonsin i fru Markurells. Hans glittrande svarta gon betraktade med synbart vlbehag den utvalda samling av Wadkpings borgerskap, som infunnit sig fr att nska honom vlkommen till staden. Och allt under det han strckte hgra handen efter konsistorienotarien Enells sockerskl, lyfte han den vnstra med fingrarna utspretade som till vlsignelse. Drp vred han sig ngot t hger och lade sin hand mot moderns mun. Han log emot henne. Samtidigtvnde han sitt ansikte mot publiken och log ett vemodigt, sorgset men betagande milt leende (den satans pojken visste redan d vad som kldde honom!) och lt sitt huvud lngsamt sjunka p ett mycket tankfullt ochbegrundande stt. Ett mer fullndat Jesusbarn hade aldrig upptrtt i Wadkping. Tabln tycktes skola bliva den vackraste i "Jesu Krubbas" sekellnga historia. Himlamodern, hljd i ljusbl sljor, utstrlade ett rent och kysktbehag. Hennes askblonda hr skimrade underbart i skenet frn en bl och en rd strlkastare. De tre konungarnas rkelse lgrade ltta moln kring hennes knn, kring hennes skuldror, kring hennes nne. En mildmusik av strngaspel strk som en balsamisk vind frn sterland ver det nordiska Betlehem. Ett gonblick glmde Wadkping att denna unga kvinna faktiskt fr tv r sedan mottagit tta krleksbrev p en och samma morgon. Men just i detta gonblick hnde ngonting, som i ett ftals gon fullndade tavlans sknhet, i flertalets gjorde den till en ren skandal. Med en snabbhet och en beslutsamhet, som man knappast skulle viljatilltro ett s litet barn, kastade sig lille Markurell pltsligt helt om, rev med raska hnder i sljorna och blottade till midjan den unga kvinnans barm. Varp han lade sig bekvmt till rtta, beredd att njuta en mltid som man kanske alltfr lnge undanhllit honom. Wadkping, representerat av dess elit, visade prov p en beundransvrd sinnesnrvaro. Visserligen rodnade Carl-Henrik Brenner upp ver ronen, visserligen tappade konsistorienotarien Enellsin sockerskl, visserligen gick det en hisnande ilning genom publiken, visserligen utsttte tante Rttenschld ngonting mittemellan en suck och en hickning. Men fru de Lorche ndrade icke en min i sitt vackra, lugna, leende ansikte, nglarna-vestalerna stirrade lika fromt betaget p mor och barn, och icke ens i herdarnas lsskgg mrktes ett spr av grin. Allvaret, hgtidligheten, den fromma och solida stmningen lg lika kompakt verscen och salong, d pltsligt ett frustande bravo och en dnande appld frvandlade detta obehagliga missde till en verklig skandal. P en vink frn tante Rttenschld fll ridn. Nr ljuset i salongen ter tnts, hade man inte den minsta svrighet att upptcka fridstraren. Han gjorde verkligen icke ngot frsk att dlja sig. Uppklttrad p en bnk fortsatte han ofrtrutet att smllasamman sina frkniga, hriga nvar. Den rvrda hrkransen strlade kring hans hjssa. gonen rullade, trarna runno ymnigt. Munnen med dess glesa, gulgr krokodiltnder utsttte hesa bravo. Hela kroppen vred sig i en paroxysm av fadersstolthet. Wadkping betraktade honom med medveten ovilja och omedveten frskrckelse. En obehagligare frmling hade icke upptrtt inom stadens hank och str, sedan den frste Markurell hngts p stora torget. Folk med saklig men begrnsad fantasi liknade honom vid en hstskojare i frd med att schackra bort en spattig krake. Andra funno i hans vedervrdiga ansikte drag, som livligt pminde dem om Judas Iskariot. Tante Rttenschld kunde fr sin del icke upptcka ngonting annat n en slende likhet med djvulen. Och hon sade: Hade han bara vnt p sig, s hade vi nog ftt se honom drbak ocks. Gentemot dettas gott som enstmmiga vittnesbrd till nackdel fr herr Markurells utseende mste vi anfra ett enda till dess frdel. Det kom frn en visserligen mycket ovederhftig person, frn damen, vars frstnd hade en beklaglig fallenhet att stanna och st stilla, frn verstinnan Edeblad. Hon pstod att herr Markurell liknat ett helgon. Ett sannskyldigt helgon, plgat, vridande sig i smrta, kanske kittlatunder fotslorna. S vitt i sr kunna omdmen om en och samma person vid ett och samma tillflle g. Likvl finns det mhnda mjlighet att sl en bro mellan tante Rttenschlds omdme och verstinnans. Vem sger oss att icke helvetet har sina helgon alldeles som himlen? I s fall br herr Markurells rvrda hrkrans ha varit en passande gloria. Hypotesen, hur djrv den n kan synas, harsamma frtjnst som de flesta andra hypoteser. Den frklarar allt och frblir sjlv ofrklarad. Hypotesen Markurell - ett helvetets helgon frklarar, varfr denne i allo rttrdige man, som aldrig gjort en mask frnr (vi ha hrutinnan hans egen frskran att bygga p) mot sin vilja skullelocka s mnga hedervrda mn in p orttfrdighetens kungsvg. Och med orttfrdighetens kungsvg syfta vi d ingalunda p Wadkpings Kungsall, ehuruvldensamma just leder till utvrdshuset Kupan. Ej heller syftar vi p den omstndigheten att Kupans omsttning underherr Markurells ledning mngdubblades och att kaffe, te, chokolad, sockerdricka samt wienerbrd och Wedblads (eller Lvgrens) grddbakelser s gott som uttrngdes av dejsta, brnda och destillerade drycker, somav lder anses st i de osaliga makternas tjnst. Ty det var hradshvding de Lorche och ej Markurell som anno 95 i egenskap avordfrande i A.-B. Kupans styrelse skte ningen var verfldig och rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBPbay_/a>och erhll spritrttigheter fr sagda utvrdshus. Markurell spelade drvidlag icke ens den onde rdgivarens roll. Kupan, ppet fem mnader om ret, var fr honom en obetydlig affr, snarast ett sommarnje. Ledningen lg helt och hllet i fru Markurells hnder. Och om spritdryckerna ifrening med den hnfrande utsikten ver Wadkping med dess domkyrka, dess slott, dess , dess i fjrran blnande sj icke frmtt locka folk uppfr den ohyggliga backen, s hade den vedervrdige Markurellicke mktat draga ett str till den stacken. Men mjligen fru Markurell. Vi knna tminstone en person, som lika grna eller nstan lika grna skulle ha begivit sig till ensndagsskola eller ett nykterhetsmte, om han blott dr haft utsikt att trffa fru Markurell. Lektor Barfoth. Och d adjunktenLeontin aldrig frivilligt skilde en timme av sitt liv frn vnnens, ha vi hr tv flugor p limstngen. Skerligen voro de mnga fler. Fru Markurells sknhet var tarvlig och fljaktligen fr de flesta mn oemotstndlig. Endast en urbota idealist somlektor Barfoth kunde ha smak och mod att likna henne vid en lilja, en frtrollad prinsessa, en lotusblomma, en gazell och gud vet allt fr dumheter. Fr mngden tedde hon sig som en vacker lagrdspiga. Men oss veterligt har ingen man vgat pst, att en ful stiftsjungfru i erotiskt hnseende skulle vara att fredraga framfr en vacker lagrdspiga. Kanske skulle icke ens en vacker stiftsjungfru kunna rkna p frsteg. Fru Markurells hnder voro hiskliga till frg och form. Hennes armbgar voro som illa lkta sr, rda och knottriga. D hon ppnade munnen ryckte man till fr rstens ra klang. Men denna rst framgick mellan vita, kraftiga tandrader. Ansiktets hud var vit, len, ltt fjunig. Pannan oklanderligt ren och rynkfri. Hret, som nmnts, underbart. gonen stora, mrkbl, fullstndigt uttryckslsa och likvl eller kanske just drfr p ett srskilt stt lockande. P det hela taget fanns det hos fru Markurell ngonting dovt hemlighetsfullt, som drog och sttte tillbaka. Hennes stt mot manliga kunder - och andra kunder hade hon sllan - var nrmast ohvligt. I alla hndelser var det icke vnligt. Aldrig hade hon med hand eller mun eller blick utdelat ett gunstbevis. Dr hon makligt men icke lngsamt rrde sig bakom disken i det halvskumma sknkrummet, tycktes hon oberrd och okunnig om allt, som icke tillhrde kladdens och kllarens fakta. Mellan ung och gammal, ful och vacker, rik och fattig gjorde hon ingen tskillnad annat n i frga om krediten. Drvidlag visade honprov p fint vderkorn och begick aldrig ngra fatala misstag. Kanske hrde Wadkpings taxeringskalender till hennes lsklingsbcker. Hennes bibliotek var icke rikhaltigt men gde en prydnad - tre band dikter av Ivar Barfoth: "Vrsol" (Stockholm, 84, Albert Bonniers Frlag), "Sommarsol" (Stockholm, 96, Albert Bonnieri distribution), "Hstsol" (Wadkping, 1908, Bjrkska bokhandeln i distribution). Sannolikt hade dessa diktband aldrig blivit uppskurna, om icke frfattaren klokt nog stkat undan den saken, samtidigt med sm rda pullor i marginalen utmrkande stllen av sllsynt metrisk fullndning och mktig inspiration. Inspirationen i "Hstsol" kan fru Markurell lugnt rkna sig till godo. Frn varje blad i denna bok mta vi hennes drag, idealiserademen igenknnliga. ver huvud taget rjer "Hstsol" en knnedom om fru Markurells kropp, som skulle frvna, drest man ickebesinnade den skaldiska intuitionens vidunderliga synskrpa. Lektor Barfoth lskade fru Markurell. Med den trstlst enfaldiga uppriktighet, som knnetecknar gamla barn till tskillnad frn unga barn, vidgick han ppet och ofrbehllsamt att han lskade fru Markurell. Han berttade det fr gud och hela Wadkping, herr Markurell och tante Rttenschld ej ens undantagna. Det beredde honom ett sreget dystert nje att ppeka, att denna krlek gjort honom till drinkare. det hade s beslutat och lektor Barfoth var tillrckligt vis att lska sitt de. Han hade nedlagt en frmgenhet i "templet" alias Kupan, fr svitt femton rs sammanlagda lektorslner med frndrag av tskilliga viktiga poster verkligen kan kallas en frmgenhet. Och dock r det alldeles visst, att han aldrig kysst ens de hnder han besjungit och dettai trots av att just dessa hnder borde variterknnsamma fr den barfothska musans absoluta frakt fr realiteter. I grtmilda stunder - och med tilltagande lder blev lektor Barfoth i likhet med s mnga andra av Dionysos bendade skalder alltmera grtmild - kunde det hnda att lektorn pltsligt sjnk samman ver bordet, knckt i ryggen, bruten som ett r. Och p Leontins bestndigt lika ngsliga frgor svarade han, att han i sitt hjrta bar en enda men frkrossande och frtrande sorg. Och han sade: Leo, mitt liv r frspillt. Jag har mtt henne fr sent. Jag har mtt henne trettio r fr sent. Vad utrkningen skulle ha varit med att mta den ngra och trettioriga fru Markurell i ett s tidigt skede, r svrt attfrst. Icke desto mindre kunna vi vara frvissade om att den gamle idealistens sorg var ett mycket reellt inslag i hans liv. Kanske den enda verklighet, som strngt taget ntt honom. Sorgen r alltid verklig, vilka underliga frevndningar fr sin tillvaro den n behagar finna. Det tycks somskulle herr Markurell haft skl att vara njd med sin hustru. Kladd, kllare, kk, klder, hus, hem, barn, tjnstefolk, allt sktte hon med maklig men osviklig omsorg.Och hon drog kunder, massor med kunder utan att frdenskull behva schackra bort ens ett litet leende. Dessutom gde hon en annan frtjnst av oskattbart vrde fr Kupan. Hennes sknhet eller kanske det dovthemlighetsfulla i hennes personlighet utvade ett mrkligt inflytande p druckna individer. Om ngon berusad slle begynte en dionysisk dans bland borden eller i vermttet av sin yra trngde nda in i sknkrummet fr att krligt krama ngon av mamsellerna, behvde fru Markurell endast g emot honom, makligt men beslutsamt, armarna korsade under barmen, gonen ltt vidgade. Han vek, han svepte av sig hatten, han bugade med dennaverdrivna, nyckfulla, oberkneliga hvlighet, som utmrker den druckne, han sluddrade fram tiotusen hickande frskringar att ingenting kunde vara honom mera - mera - Kanske satte han ocks en rova eller tv, men ut kom han, bort, frsvann! Herr Markurell behvde aldrig frukta en skandal i sitt hus. I sjlva verket r det troligt, att herr Markurell var njd med sin hustru. Men ett helvetets helgon har skerligen sitt eget frvnda stt att visa tillfredsstllelse. Herr Markurell yttrade sig i kraftigt om ock sparsamt grl. Han tilltalade fru Markurell med det numera ven mellan makar ovanligatilltalsordet hon. Vanligen i sammansttningen: Hr nu hon dr! Ngon gng, vid hgtidligare tillfllen, begagnade han ordet hustru, vilket ocks brjar bli ovanligt tminstone inom medelklassen. Ndgades han tala om henne, nmnde han henne helt enkelt: mnniskan, jag har. Eller i hgtidlig stil: frun. I Kupan hade makarna var sitt sovrum; fruns var belget p vre botten, herr Markurell sov p kontoret. Orsaken till detta arrangemang var helt enkelt den, att herr Markurell hyste oro fr Kupans gammalmodiga kassaskp, vars mekanism skulle ha kommit ven en mycket enkel inbrottstjuv att smle. Herr Markurells ktenskapliga knslor hade sledes ingenting med skillnaden til sng attgra; tvrtom voro de om sommaren betydligt hetare n om vintern, en klimatiskfreteelse. Lite emellan vcktes kallsknkan, som lg i en skrubb under trappan, av ett frskrckligt knakande. Ty herr Markurell var trots sin obetydliga lngd ganska tung och dessutom r det en ofta gjord iakttagelse att trtrappor knarra tiodubbelt mer under en nakot fot n under en bekldd. En naturlag som mhnda r den yttersta orsaken till uppfrandet av stenhus. Man har psttt att herr Markurell understundom agade sin hustru. Om vi undantaga den dr gngen, dhon rkade tappa hatten vid stertull, ha viicke funnit ngra verkliga bevis fr en dylikskndlighet. Herr Markurell njde sig med att fra vsen. Han grlade med hela kroppen. Han hoppade jmfota, gjorde knna bj, svngde med utbredda armar runt p tspetsen alldeles som en danss. Grl var sannolikt ett behov fr herr Markurell, en andlig och kroppslig motion som han bestod sig en till tv gnger i mnaden srskilt under den hetare rstiden.Han grlade i alla rum, han snodde som en apa upp och ned fr trapporna, dansade omkring p vindens mjuka sgspn, hngde ikrokig arm i kldstrecket, stack huvudet utgenom vindsgluggen och predikade med hela rda tegeltaket som en sorts infernalisk prstkrage kring halsen. Mittunder grlet sg han d och d p klockan. Antagligen toghan tid, prvade sin uthllighet. Det r att mrka att dessa grl alltid rrde sig om rena obetydligheter. Uppstod ngon enda gng en allvarlig tvist mellan makarna, skttes den p ett helt annat stt. Herr Markurell vertrffade vid dylika tillfllen sin hustru i frga om dov hemlighetsfullhet.Hans ansikte fick ett besynnerligt fromt och menlst uttryck, rsten blev len och lgmld, de knyckiga, hftiga rrelserna dmpades, hela den markurellska mekanismen frefll att vara inoljad med ngon hemlighetsfull smrjelse. Detta besynnerliga fenomen verkade ofelbart p fru Markurells eljest s kraftiga nerver. Hon blev rdd och gav efter. Endast om tvisten gllde Johan, kunde hon hlla ut ngra dagar eller till och med veckor. Infrett s segt motstnd blev herr Markurell ntystare, n mjukare, smidigare, oljigare. Och nr saken eller rttare sagt fru Markurells nerver tycktes mogna, smg hansig ttt intill henne och sporde henne med en rst, vars fromma undergivenhet och feta dmjukhet kunde ha bragt en varg p hasorna: Hustru, r det min son eller din? Vartill fru Markurell undantagslst genmlte: Han r vl bdas, men gr som duvill. Fr vrigt hyste hon den strsta aktning fr herr Markurells insikter i barnavrd. Herr Markurell hade gift sig sent, efter fyllda femtio, och Johan var med all sannolikhet det frsta och enda barnet i hans liv. Men denne gamle ungkarl visade sig ga en nedrvd, hgst betydande fond av livsviktiga kunskaper. Vid hustruns nedkomst sktte han sig som en flink och skicklig om ocks ej modernt utbildad barnmroska. (Han lg fr tillfllet i processmed kommunen och ville icke uppmuntra dess frbannade h-a.) Tandsprickningen underlttade han medelst en mngd mycket hemlighetsfulla ceremonier, som i hg grad imponerade p fru Markurell. Men frst d den oundvikliga msslingen infann sig visadehan till fullo, vilka verlgsna och hemlighetsfulla insikter han besatt och framfrallt - vilken uthllighet! I tv veckors tid vakade han natt efter natt och unnade sig om dagen endast f timmars smn. Under doktor Rygells vana ledning togsjukdomen snart en ogynnsam vndning - och fru Markurells stora bl gon fingo ntligen ett bestmt uttryck: ngest. Herr Markurell grinade. Hr nu hon dr, frbaskade toka! Trodde hon att han mnade lta gossen d? Ingalunda! Dagen var doktor Rygells men natten herr Markurells. D och d spratt fru Markurell upp ur smnen och smg sig bort fr att lyssna vid den reglade barnkammardrren. En rtt behaglig, frisk, skogdoftande nga trngde ut genom drrspringan. Ibland hrde hon herr Markurell smsjunga fr sig sjlv eller kanske fr gossen, ibland hrde hon far och son prata hgt och skratta; herr Markurell berttade ngon avsina lustiga historier. (Hans lustiga historiervoro s otroligt barnsliga att barn ver sexr uppfattade dem som frolmpningar; lyckligtvis hade sjuklingen icke fyllt fem.) Ibland ter studsade fru Markurell tillbaka fr en ilsken vsning i nyckelhlet: Hr nu hon dr, packa sig i sng! Slutligen en morgon i dagbrckningen raglade herr Markurell in i sngkammaren och kastade sig framstupa ver bdden, s handlst att han sttte sitt huvud hrt i hustruns sida. Fru Markurell flg upp. Vad stod p? Med ansiktet begravet i bolstern brast herr Markurell i grt, en naturlig fljd av s mnga vakntter. Jag har drpt honom, sade han. Jag har drpt den fan. Msslingen. Varav framgr, att herr Markurell i msslingen sg en personlig fiende som borde verlistas och drpas. Han hade lyckats. Samma dag kunde doktor Rygell konstatera, att unge Markurell lyckligen undgtt en hotande lungkatarr. Doktorn fick sitt honorar och herr Markurell fick klimp med flsktrningar, enlivrtt, som han lnge och frgves skt grla sig till. Han frtrde den vid sonens bdd; och d ngonting s verkligt gott venmste vara verkligt nyttigt (herr Markurell var i grund och botten en hnsynsls optimist!) proppade han ej blott sig sjlv utan ven konvalescenten full med klimp ochflsktrningar. Fru Markurell sg p. Herr Markurells oinskrnkta hngivehet fr sonen blev icke ngon hemlighet fr det Wadkping som av en eller annan anledning, alltid av ekonomisk natur, ndgades trda i nrmare frbindelse med vrden p Kupan. Det kunde hnda, att han mitt upp i ett allvarligt affrssamtal strtade fram till fnstret, hvde benen ver blecket och dumpade ned p den sandhg som under fem eller sex somrar var Johans lsklingsplats. Orsaken till frskrckelsen kunde vara ngot s oskyldigt som en bit solglittrande glas i Johans nrhet. Eller kunde det hnda att han med fingrarna begravna i den rvrda kransen pltsligt utsttte: Gossen! Terrassen! Och frsvann. Terrassens brant var i mnga r herr Markurells mardrm. Farhgan var icke alldeles obefogad, ty stenmuren var rik p rttor och Johan lg ofta framstupa med verkroppen utanfr och trevade med hnderna i skrevorna. I sitt barnsliga delmod hade han lovat att fnga ett eller annat djur t herr Markurells ldsta katt, som pstods vara fr gammal och orkesls att sjlv g p jakt. Herr Markurell lskadesin son. Icke ens tante Rttenschld har i sina svartmlningar skt berva honom faderskrlekens gloria. Den slugare delen av herr Markurells klientel frstod att draga frdel av hans svaga punkt. En liten lnetransaktion kunde slunda inledas med en hnfrd skildring av den sinnrikt konstruerade sandhydda, som unge Markurell fr tillfllet uppfrde, eller med anfrande av andra bevis p hans tidigt mognade frstnd. Hur illfundig och vrldsklok herr Markurell n kan ha varit, tycks det aldrig ha gtt upp fr honom att hnfrda lovord som oftast tjna ett praktiskt syfte. Han slk dem med vidppen mun, vars glesa krokodiltnder saftade sig av pur frtjusning. Och faktum r att lnetransaktioner, som slunda inleddes, i regel sltos p fr patienten smrtfriare villkor n vad som eljest var fallet i den markurellska praktiken. Tillggas br att dessa villkor dock aldrig kunde tnkas skada herr Markurells ekonomi. Han mste ju srja fr sin son. Intimare och ekonomiskt oberoende vnner sdana som perukmakare Strm, konditor Wedblad, stadsfiskal Ekbom samt mn ur en hgre samhllsklass, verste Edeblad, kapten Brenner, tillto sig ibland att skmta med faderskrleken. De ppekade att makarna Markurells rvrda och kopparblonda hr varken fysiskt eller moraliskt sett berttigade Johan att stta med en kolsvartperuk. Skmtet upptogs av herr Markurell ssom dylika skmt bra upptagas - han grinade som en solvarg. Fr resten kunde han, om han gitte, p ett drpande stt besvara insinuationen. Hans egen far, lnsman Markurell, hade varit korpsvart; farfadern ter rvrd. Troligen hade farfarsfar i sin tur varit svart. Dylika egendomligheter frkomma inom vissa slkter. Och om ocks vetenskapen nnu ej till fyllest frklarat dem, torde man kunna avspisa frgvisa andar med stadsfiskal Ekboms bekanta valsprk: Saken r under utredning, s den r avgjord. Eller man kanilikhet med herr Markurell svara: Det r besynnerligt men alls inte underligt. Herr te ningen var verfldig och rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBPb`u_.`>Markurell lskade sin son, och krt barn brukar ha mnga namn. Som ett sorgligt bevis p den markurellska fantasiens fattigdom bra vi anfra det faktum, att unge Johan saknade varje smeknamn. Fr sin son hade herr Markurell blott ett ord: gossen. Vare sig han tilltalade eller omtalade Johan, sade han endast gossen. Som om det i hela vrlden eller tminstone ihela Wadkping ej existerat annat barn av mankn! Det r troligt, att det fr herr Markurell ej existerade annat barn vare sigav mankn eller kvinnokn. Vi vga g nnu lngre i vra pstenden. Ur en viss synpukt sett existerade fr herr Markurell ingenting annat alls. Blott gossen. Herr Markurells sociala stllning i Wadkping undergick frndringar men frblev alltid i viss mn obestmd. Det lr ha funnits en tid, d man bjd honom kaffet i hradshvding de Lorches kk. senare drack han det i hushllerskans rum,nnu senare vid ett hrn av matsalsbordet. Och det kom en tid d han som styrelseledamot i aktiebolaget Wadkpings Metallverk ifrd frack och vase dinerade vid samma bord. Hans stllning frndrades, han sjlv frblev densamme. Han visade icke uppkomlingens rdsla fr enkla vanor. Alltjmt stack han kniven djrvt i mun, alltjmt torkade han sina stekflottiga lppar med handens baksida, alltjmt rev han sin rvrda krans med sorgkantade naglar. Fru de Lorche kallade honom rtt och sltt Markurell och gav honom sm uppdrag fr det de Lorcheska kkets rkning. Han var icke rdd om sin vrdighet, icke ens sedan han blivit vasariddare. I sjlva verket var han icke ngon uppkomling. Hans far hade varit lnsman, hans farfar prst, hans farfarsfar ngonting vid tullen. Dessutom tillhrde han ju en slkt vars frste knde stamfar blivit hngd redan i brjan av sextonhundratalet. Var herr Markurell icke vidare rdd om sin egen vrdighet, s var han nnu mindre rdd om andras. En man, som p Metallverkens rsstmma anmodar herr landshvdingen - lt vara i skmtsam ton - att "hoppa upp och klappa sig i blankan", visar i sanning en beklaglig brist p takt. En man, som ber hans hgvrdighetbiskopen "dra in framklvarna", har tydligen en oklar frestllning om episkopatets helgd. Och vad skall man sga om en man, som p "Jesu Krubbas" basar gr rakt fram till tante Rttenschlds pepparkaksstnd och med hgra handens tumspets en halv centimeter frn den gamladamens modesta urringning hgt och ljudligtfrgar efter sista priset p gumflsk? Mangr kanske klokast i att icke sga ngontingalls. Wadkping vande sig s smningom vid att mta herr Markurells grovkornighet med en tjock, tt, begravande tystnad. Han fanns dr; man kunde icke jaga bort honom; n mindre kunde man frbttra honom. Han kallade hradshvdingen skojare. Man teg. Han kallade verste Edeblad idiot. Man teg (och samtyckte i ngon mn. Han kallade lroverkskollegiet enskara fyllhundar, och man njde sig med att nedstta Johans sedebetyg. Han pstod, att unga fru de Lorche var det enda anstndiga fruntimret i Wadkping. Och manteg ingalunda. Ty det hade varit att driva enklok taktik in absurdum. Hur betecknande att just fru de Lorche skulle vara den endaperson i Wadkping, fr vilken herr Markurell hyste aktning! Herr Markurell varnmligen i sin tur den enda person i Wadkping som hyste ngon aktning fr frude Lorche. Flickan med de tta krleksbreven och de vl gracila benen, tante Rttenschlds f. d. vestal, som genomett under frvandlats till en lttsinnig sknhet, hade uppfyllt Wadkpings dystra frvntningar. Hennes fgring krvde en dyrbar ram; hon fick den. I det de Lorcheska huset utvecklades en lyx, som drev hradshvdingen att kasta sig i allt djrvare fretag, i millionaffrer. Visserligen r det troligt, att en man med hans begvning skulle ha gjort ett och annatgott kap nd. ven om hans hustru varit enofrvandlad vestal, skulle han ha kpt och slt egendomar, bildat bolag, spekulerat i hus och tomter, spelat p brsen och i det allra nrmaste kalhuggit Stortoftas tre tusen tunnland. Men han skulle icke ha gjortdet fr att tillfredsstlla en lttsinnig kvinnas nycker. Han skulle ha gjort det s att sga p hgre ingivelse, inspirerad, tvingad av sitt affrsgeni.Man hade helt ochodelat kunnat beundra den verkligen framsyntaklokhet, som kom honom att placera "Jesu Krubbas" fonder i Metallverken fr att vid kraschen och rekonstruktionen 99 kunna frfoga ver en aktiemajoritet, som inte kostade honom ett re men som var mycket frmnlig fr det nybildade bolaget Wadkpings Frenade Metallindustrier. Man hade helt och odelat kunnat beundra ett tiotal kupper av mindre omfng men lika skickligt utfrda. Hans verksamhet hade varit utfldet ur ett rent,klart, beundransvrt, av passionen ogrumlat affrsgeni. Hans ekonomiska soliditet hade kanske icke varit strre n vad den nu var (i Wadkping kostar en "vanvettig lyx" endast tiondelen av vad mantror att den kostar) men hans moraliska soliditet hade varit p ett helt annat stt hjd ver misstankar. Fru de Lorche gjordesin mans verksamhet mindre aktningsvrd. Och att gra en de Lorches verksamhet mindre aktningsvrd r i sjlva verket att gra hela Wadkping mindre aktningsvrt. Fr resten var det ju inte bara den vanvettiga lyxen. Flickan med de tta krleksbreven blev, som man kunnat vnta, icke ngon exemplarisk maka. Hennes frhllande till fyra eller fem unga mn eller kanske sex eller sju gvo anledning tillfemtio eller kanske sextio eller sjuttio skandaler. Vl att mrka - Wadkpingsskandaler! En kta Wadkpingsskandal saknar glans, lyster, eggande behag. Den r tung och trg, fet och fadd. Den frhller sig till varje annan skandal som en gs till en rn. Eller som enmjlksurrekamp till greve Brenners fullblod.Lady Jane, ni vet, som tog priset. Den lunkar sin illmarigt sla lunk, trtt och outtrttlig frn port till port, lmnar av och lunkar vidare. Och den sta mjlken drickes i varje anstndigt hem under tystnad. Ty Wadkping r en tyst stad, en nstan dvstum stad. Om man blinkar i Wadkping, blir man frstdd; om man hostar, om man harklar, om man klr sig bakom rat, river sig i hret, suckar, pustar, grinar, tar sig om nsan p tio olika stt - man blir frstdd. Men talar man, blir man icke frstdd, knappast hrd.Det finns i det mnskliga talet, hur utstuderat troskyldigt det n m formas, ngonting oplitligt, illfundigt, lmskt och psamma gng frckt, ja, rentutav oblygt, som icke behagar Wadkping. En gammal stad, en klok stad, en stad, som inte lter lura sig s ltt. Fr frmmande forskare i stadens historia medfr det frhrskande bruket av teckensprk vissa svrigheter. Det r till exempel hart nr omjligt att f ngon klar frestllning om fru de Lorches skandaler. Att de hade ngot samband med ett obestmt antal unga mn r skert, att de fllo inom den erotiska skandalsfren rtroligt. Men arten, graden, platsen, dagen, timmen, omstndigheterna, upptckten, skammen, frckheten, skriket, svimningen, trarna, vreden, allt detta som kan gra enskandal till ett livgivande, uppiggande, nervkittlande ovder, det saknas. Naturligtvis - har man bara fantasi, s reder man sig nd. Men fr den, som vill vara exakt, r en Wadkpingsskandal otrevlig. Den r ett skmoln, som aldirg urladdas. Vill man i hradshvding de Lorches uppfrande utlsa arten av den gracila fruns frhllanden, blir man i frstone bjd att dma dem milt. Den nra nog passionerade mhet han stndigt gnadesin hustru, sger oss hrutinnan fga eller intet. Men det jmnmod, varmed han mottogde utpekade unga herrarna i sitt hus, den aktning och vlvilja, han visade dem, de tjnster, han gjorde dem, tyda icke p svartsjuk och hat. Eller rttare - borde icke ha gjort det, om icke Carl-Magnus de Lorche tillhrt en slkt, som i tv hundra r varit Wadkpings styrka och stolthet, ettglorifierat exempel p den Wadkpingska kulturens storslagna frtegenhet, indianliknande sjlvbehrskning. Att lsa sanningen i herr de Lorches mrkgr, pincenskyddade gon var lika omjligt som att lsa firmanamnet tvrs genom den evigtglnsande cylinderhattens flb. Mindre ogenomtrngliga torde de unga herrarna ha varit. Deras stupida ungdom borgar fr att frtegenhet icke hrde till deras dygder, och n mer den omstndigheten att ingen avdem var infdd wadkpingsbo. Idel frmlingar som ngon militr, administrativeller merkantil slump frt till hradshvdingde Lorches stad. I trots hrav r skrden av fakta klen. En omstndighet faller dock genast i gonen. Alla dessa frhllanden - om vi s f kalla dem - voro kortvariga, och alla kunna i anseende till tiden uppdelas i tre perioder. Under den frsta perioden vergick den unge mannen mycket hastigt frn ett mer eller mindre korrekt nrmande till full stormlpning. Eller fr attbegagna Carl-Henrik Brenners uttryck om saken: han fll i trav. Under den andra perioden blev den blyge eller oblyge unge mannen ett rytande lejon, men ett lejon som ryter av stolthet och styrka och segergldje, ett praktfullt lejon, ett lejon som skulle dra folk till vilket menageri som helst. Den tredje perioden kom som ett nysande men varade lngst. Den brjade regelbundet med att hjlten snubblade i trappan, d han lmnade det de Lorcheska huset. Han fll icke, han endast snubblade, och utkommen p torget stannade han och betraktade sina skor med sorgsna och frebrende blickar. En sorgsen, frebrende, ngot enfaldig min var absolutkaraktrisktisk fr tredje periodens frstastadium. Frloppet kunde sedan skifta alltefter indivivdernas olika lggning, men slutet blev osvikligt ett tillstnd av sl och istadig trumpenhet, som ej hvdes frrn ngon barmhrtig militr, adminsitrativ eller merkantil slump frde offret till ett sundare klimat. Under alla tre perioderna frblev fru de Lorche samma gracila, tysta, leende kvinna med glidande, mjuk gng, stndigt slpande gonfransar och enenda liten rynka i pannan - skrattrynka eller grtrynka, ovisst vilket. Dessa ro fakta, tolkningen r vansklig. I Wadkping tolkade man dem genom att riva sig bakom hgra rat, draga ned vnstra mungipan, sluta hgra gat och blinka med det vnstra. Vartill kom ett lte som r svrt att fonetiskt beteckna. Fyra eller fem, sex eller sju unga mn kommo, snubblade, gingo. Fru de Lorche borde till sist ha blivit lika ensam som sagans trilska och kitsliga frieriprinsessa. Visserligen deltog hon i sllskapslivet, dansade p slottet, gav sjlvmiddagar, drack te i biskopsgrden, kaffe vid Klostergatan p tante Rttenschlds fdelsedag och tre namnsdagar samt fullgjorde alla de ceremonier som tillkommer fru de Lorche i Wadkping. Men hennes sjlsliga ensamhet markerades genom trenne fakta: hon deltog icke vidare i"Jesu Krubbas" tabler, hon spelade aldrig quatre mains och hon sydde icke klder tfattiga barn. Lgger man hrtill att hon spelade kort endast med mn (och helst med durkdrivna kortoxar sdana som verste Edeblad och kapten Brenner) s frman ett begrepp om hennes isolerade stllning. Troligen hade hon mst allena vandra sin middagspromenad vid stranden eller bort mot den blnande sjn, om icke Frsynen vid hennes sida stllt tvenne trofasta riddare, som aldrig snubblade - Den ene var hennes son, Louis de Lorche, en grovbyggd pojke med moderns askblondahr och faderns mrkgr gon. Den andre var Johan Markurell. Trots en ldersskillnadp halvtannat r gingo de i par hela skolan igenom, Louis var begvad och flitig, Johan i varje fall lat. Louis sg ut som en plebej, rund om huvudet, rund i ansiktet, runda gon, klumpig nsa. Herr Markurells son hade aristokratiska drag, en smal ansiktsoval, tunn, bjd nsa, blek hy. Fr resten voro bda pojkarna lika stora rackare, bda hyste en oinskrnkt hngivenhet fr fru de Lorche, och bda kldde henne frtrffligt. Hon visste det. Fru de Lorche, som inte brydde sig om fattiga barns klder, gnade desto strre omsorg t sina riddares. Det var hon och icke fru Markurell som bestmde ver Johans garderob, sannolikt till betydlig frdel fr dess utseende. Det var fru de Lorche som i samrd med den lycklige fadern bestmde allt rrande Johans uppfostran, hans skolgng, val av linje o. s.v. Det var hon som lrde honom att simma, att g p skridsko, att dansa, att rida. Fru Markurell fick finna sig i att bliva sidosatt. Hon var bde fr loj och fr snarstucken att p allvar kunna bestrida fru de Lorches sjlvtagna rtt ver Johan. Men ibland gnydde hennes bittra avund i ord: Det r ju som om jag inte vore mor. Vartill herr Markurell genmlte: Hr nu hon,var glad att bttre folk tar hand om gosssen. Var bara glad! Var glad! Herr Markurell var glad. Under hans dagliga och eviga vandringar i mer eller mindre hemlighetsfulla men alltid viktiga renden var mtet med fru de Lorche och hennes riddare en hgtid. S snart den gracila frunkom inom synhll, stannade herr Markurell p trottoaren, p krbanan, p torget, ppnade sin smutsgula portflj, tog fram ett eller annat dokument och brjade ivrigt lsa. Men blicken lg en halv millimeter verpapperets kant. Herr Markurell var lynnig och hade sina nycker. Ibland kunde han ltatrion passera frbi utan en hlsning, ibland lyfte han mssan ngra tum, ibland svngdehan den i en stor bge, ibland vnde han i det avgrande gonblicket fru de Lorche ryggen fr att p allvar lsa sitt dokument (och ve den dagen den, som dokumentet gllde!) Men oftast firade dock gldjen victoria ver de svartalfer, som till ventyrs plgade herr Markurells sjl. Med dokument och mssa sammanknvlade i handen strtadehan fram mot den gracila frun fr att p tv stegs avstnd tvrstanna i en makalst otymplig bugning. Samtalet blev: Hennes nd r ute och gr, ser jag. Ja, spatsera, spatsera, det r hlsan. Och gossen r med? (Det sista icke framstllt som en anmrkning utan i starkt frgande ton.) Bda gossarna, herr Markurell. Alldeles riktigt. Bda gossarna. Det ser jag. Varp fljde en bugning fr unge herr de Lorche, som besvarade den med vrdighet och allvar. Varp herr Markurell tog nnu ett steg mot den gracilafrun och viskade: Har grevinnan hrt det sista? Va? Det sista? Fru de Lorche ryggadeoch vred huvudet t sidan. Hon tyckte inte om herr Markurells viskning, som gldde aven sataniskt frivol gldje och som dessutomluktade illa. Det ensamma vecket i pannan djupnade mellan de sammandragna gonbrynen. Hon betraktade sina riddare, hennes riddare, betraktade gngbanans borgmstarsten. Vad r det nu d, herr Markurell? n ett, n ett annat, men alltid frkrossande exakt och trovrdigt, ty herrMarkurell hade sin kunskap frn yppersta kllor, perukmakar Strm, konditor Wedblad, stadsfiskalen, lektor Barfoth. "Detsista" var alltid de bda dioskurerna Markurell-de Lorches sista bragd, skiftandemed ren men aldrig uppbygglig. Slagsml, inbrott i biskopens trdgrd, egendomliga och ej fullt renhriga manipulationer hos Wedblads eller Lvgrens, gldgade tvringar frrdiskt smusslade i nven p en torgmadam, spkerier hos verstinnan, vars frstnd s ltt kom i olag, ettermyror i lektor Barfoths onmnbara, knallhattar i domkyrkan, tante Rttenschlds skvallerspegel frstrd genom ett i glaset skmtsamt inristat "titt ut!", samma dams luktdosa fylld med peppar och ingefra, rektor Blidbergs teologie doktorshatt fylld med sgspn (vid en examen!), ett vestalmte i Klostergatan 4(Nicander, Bttiger, Wirsn, knck och sura karameller) skingrat genom falskt alarm hos barndkrn, skolkning i stor skala, kortspel, tobak, starka drycker, familjeflickor, parkvandringar vid sen timme, hrband, frsvunna medaljonger med mammas och pappas hr, baktrappor, kksdrrar, en besynnerlig historia i vilken soplren p slottsgrden och landshvdingens vackra husa voro inblandade, slutligen de frsta vaga antydningarna till vulgra krleksventyr. Och allt detta mste den gracila frun lyssnadig och rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBP`aa/`>till p en eller annan gata eller torg. Undra p att hon avskydde herr Markurells viskningar. Louis, sade hon. Louis, jag r verkligen ledsen. Varp Louis de Lorche mednedslagna gon svarade: Det frstr jag, mamma. Jag r sjlv mycket ledsen. Under det att Johan Markurell mtte hennes blick med troskyldigt sorgmrka gon, sgande: Jag trodde inte det skulle g s. Jag r frfrligt ledsen. Dr stodo de sledes alla tre och voro respektive ledsna, mycket ledsna och frfrligt ledsna. Herr Markurellensam grinade och visade sina krokodiltnder, som saftade sig av frtjusning. Och pltsligt knde han sig obehrig, stlld utanfr, frmmande. Han frnam dunkelt att han saknade ngonting aktningsvrt, som ej fr saknas i ngon normal mnniskas utrustning - hon m sen vara kristen eller hedning, skurk eller hedersman - han saknade frmgan av moralisk indignation. Och han blev rdd, rdd som skogsret att visa sin urholkade rygg. Han smllde med krokodilkften, rullade med gonen. Sade: n jag d, grevinnan? n jag d? Jag r djvligt ledsen, jag! Det r jag. Tukthus, sa jag t mnniskan jag har! Tukthus! Det skulle hjlpa. Tukthus! Jag r djvligt ledsen. Den ledsne herr Markurell var inte behagligare n den frtjuste Markurell. Fru de Lorche bjde ltt och ondigt p huvudet och gled vidare, fljd av sina dioskurer. Herr Markurell drjde kvar, ensam och obehrig.Och d far och son senare mttes i hemmet, kunde Johan sga: Pappa, du r enfrbannad skvallerbytta! Skvallerbytta? upprepade herr Markurell, mkta frvnad.Det r du, bekrftade sonen. Och varfr dyker du p oss p gatan? Du vet ju att honinte tycker om dig. Va sger du? skrek herrMarkurell, som ibland hade svrt att fatta. Om mig? Grevinnan? Tycker hon inte om mig? Tycker - hon - inte - om - mig? Usch, nej d! bedyrade Johan. Och Louis tycker inte heller om dig. Han sger att du r procentare. Procentare, jas, procentare, mumlade herr Markurell. N, det kan vara. Det r hradshvdingen som stter i dem. Satan! Och han drog sig in p sitt kontor, tassande och tyst, ty hemmagick han i strumplsten. Efter en stund kom han tillbaka, lika tassande och tyst, stllde sig bakom Johan och lade hnderna p hans axlar. Jas, hon tycker inte om mig? Nej, det finns nog folk som inte tycker om mig. Men jag ska sga dig en sak, gosse - jag ren rlig mnniska. Kom det ihg. Var styver,du fr rva, r rliga pengar - Hans gon trades och stmman blev len, mrk, fyllig.rlighet var herr Markurells valsprk, i synnerhet om sndagarna. Han visste att etthederligt namn r det bsta arv en far kan ge sin son. tminstone hade han sett det skrivet och hrt det sgas, och han tvivladeinte alls. Men sonen Johan gav honom en frtrnad blick. rva? Vad tusan menar du med det? Du har ju inga pengar. Louis fr fem kronor i veckan och jag fr inte ett korvre. Drfr att du inte har ngra pengar. Skulle du ljuga fr mig? Herr Markurell bedyrade, att han icke ljg. Han hade varit smtt frmgen, men hradshvdingen hade ruinerat honom, d han prackade p honom Markurellska grden. Han var utfattig. Och fr att demonstrera den saken tog han upp sin plnbok, som var fet av flott men tunn och trasig. Johan bjde sig ned ver Lvgrens Kyrkohistoria, i det han sorgset och saktmodigt yttrade: Fattigdom r ingen skam, kra pappa. Men tomt skryt r frkastligt. Skam - skam - mumlade herr Markurell, ppnade plnboken. Med huvudet p sned kikade han ned i fack efter fack. Han tog upp en femma, vnde den mellan fingrarna och stoppade ned den. Han tog upp en tia och stoppade ter ned den! Han tog upp en femtilapp och suckade. Dr! sadehan och lade sedeln p bordet. Dr! Den r din. Det r rliga pengar. Hradshvdingens femma r en tjuvfemma. Men det hr r rliga pengar. Och s r det tio gnger s mycket. Kom det ihg. Johan strk honom ltt ver handen, som hade en mrkbar svrighet att lmna sedeln helt t sig sjlv. Han sade: Se p tusan. Du stiger i min aktning. Varp han med hg och ljudlig rst brjade lsa: Gnosticism, av grekiska gnosis, kunskap eller vetande, kallas med ett gemensamt namn alla de frsk under frsta, andra och tredje rhundradet att genom en religionssynkretism eller sammanblandning - Herr Markurell lyssnade,plnboken tryckt mot brstet, munnen ppen, andls, betagen. Att giva gossen pengar var fr herr Markurell en bitterst blandning av hgsta gldje och plgsam oro. Herr Markurell var icke girig, knappast snl, men han var sparsam. Han delade p intet stt den giriges sjukliga frargelse ver att se andra frslsa sina pengar. Det de Lorcheska husets "vanvettiga lyx" beredde honom tvrtom en godmodig, mysande gldje. Han gjorde d och d ett litet approximativt verslag av den gracila frunsutgifter och gnuggade sina hnder. Han skenav hjrtegldje, d han hopsummerade alla de frmner in natura som vnskapen med Louis de Lorche beredde gossen. Men samtidigt gnagdes han av svartsjuka. Han var rdd att de dr fina, dslande, sorglsa mnniskorna skulle blnda och locka Johan ifrn honom. Han kunde ha givitgossen fem kronor, femtio, hundra i veckan, ty den pstdda fattigdomen var enlgn, som genom sin verdrift blev nstan oskyldig. Och icke ens sparsamheten skulle ha hindrat honom frn att beg en dylik extravagans. Men i den enkla fast sinnrika mekanismen Markurell, som tycktes inrttad och instlld enkom fr att uppsuga och avlagra pengar, fanns en m punkt, en fantastiskt finknslig, vanvettigt opraktisk punkt. Han ville icke kpa sin sons tillgivenhet. Han hade p sin tid kpt fru Markurells krlek och ktenskapliga trohet,utan att detta pactum turpe bekymrat honom det minsta. Han skulle ha kpt ett tjog kvinnor, om han behvt dem. Han skullekanske ven ha slt dem med sklig avance.Allting har penningvrde, ansg herr Markurell, och slt fljaktligen att allting kan och br kpas eller sljas. Blott i en punkt svek honom logiken. Herr Markurells pstdda fattigdom var icke en affrsbluff:det var en knslosam lgn. D Johan p sitt illfundiga stt lockade av honom en eller annan sedel - och de voro i sjlva verket varken f eller sm - var det ingalunda sparsamheten som vndades och suckade. Det var det besynnerliga, stolta, finknsligamarkurellska fadershjrtat, som plgades av fruktan att frvandlas till en tarvlig maskindel i den enkla fast sinnrika mekanismen. Herr Markurell ville icke kpa sin sons tillgivenhet. Han ville ga den med en brinnande krleks rtt att ga. M andrafder kpa sina barns hjrtan (vilket r regeln); de ha dygder som mn, sner, makar, medborgare; dygder, som gra demfr Gud anvndbara, fr mnniskorna behagliga, fr sig sjlva tckeliga eller tminstone uthrdliga. Herr Markurell gde icke dessa dygder. Hans vnner avskydde honom, hans hustru hatade honom, hans medborgare fraktade eller fruktade honom. En auktoritet som tante Rttenschldpstod med bestmdhet, att han var mantalsskriven i helvetet. Sjlv var han fullt medveten om sin uselhet. Folks avoghetoch vedervilja frvnade honom endast drfr att han i hg grad beundrade sin egen frstllningskonst, sin frsiktighet, sitt - som han trodde - ytterst lskvrda stt. Ensam med en viss Markurell brukade han sga: Du r allt en djvla rackare! Och de bda herrarna grinade mot varandra ochnickade och tryckte varandras hnder. HerrMarkurell gde inga dygder. Men han gde en son. Och ett hjrta, som konstruerats pett krngligt och illfundigt stt - kanske av en slump, kanske i bestmd avsikt att fira Wadkpings femhundrarsjubileum med ett sorgespel. Stackars herr Markurell! Och vi vilja genast tillgga - stackars Wadkping! Det kan vara uppbyggligt att bevittna ett sorgespel, men fr en gammal stad med dess lugna, betnksamma, aktningsvrda lynne r det aldrig trevligt att medverka. Sant visserligen att Wadkping ej lngre varden idyllliska, rofyllda stad, ver vars grnskande torg faster Tea (Teodolina Emerantia Agata de Lorche) frt sm stulnabarn vl insvepta i sin veckrika kjortel. Sant att den frlorat mycket av sin oskuld. Sant visserligen att freningen "Jesu Krubba" ej lngre var ett fullgiltigt uttryck fr dess andliga liv, prglat av en glad naivitet och en st melankoli. Men nd! Enligt tante Rttenschlds sikt var "Jesu Krubba" det palladium som i det lngsta skyddade Wadkping fr vissa en ny tids obehagliga verraskningar. Kanske hade honrtt. Den frste, som dristade rra vid freningens fonder, blev ocks Wadkpings frste storsvindlare. Vad som r orsak ochvad som r verkan, r ofta svrt att avgra. Skert r att "Jesu Krubba" spelat en stor roll i stadens historia. Den stiftadestill minnelse av en mystisk, enfaldig, stark, nstan fjolligt uppriktig krlek till barn. Under hela sin tillvaro behll freningen denna barnakrlek i gnasikte. Den kldde barn, fdde barn, roade barn, agade och uppfostrade barn. Ett fattigt wadkpingsbarn, som aldrig ftt en drkt, ett ml mat, en nyttig lrdom eller tminstone en rfil av "Jesu Krubba", har troligen ej existerat. Den upprttade skolor:sndagsskolor, mndagsskolor, tisdagsskolor, morgonskolor, aftonskolor, sljdskolor, vvskolor, hushllsskolor, simskolor, dansskolor, missionsskolor, skolor fr lytta och blinda, fr dva och sinnessla. Den uppskte barnen i hemmen, tvttade dem, kammade dem, gav dem ricinolja och frhrde dem i katekesen. Denutdelade rligen massor av lindor, nappar, sngpsar, vaxduk, trhstar, dockor, klkar, skridskor, skidor, vantar och andraklder, sagbcker, biblar, gipskatter, oljetryck av den kungliga familjen, lergkar, kokbcker, koralbcker, tandborstar,skoborstar, ryggbrden samt vid ett tillflle tvhundra exemplar av Anatole Frances roman "Drottning Gsfot" (vers. av Hj. Sderberg. En bermmande recension i Posttidningen franledde kpet. Tv hundra fr flit och fattigdom utmrkta barn torde vara den bermda frfattarens hela publik i Wadkping.) Och den gjorde mer n s. Den fljde barnet ven som yngling och ungm. Den upprttade ett lnbibliotek, ett kommissionskontor, en syfrening, en arbetarefrening (opolitiska), en idrottsklubb, en nykterhetsfrening (politiska), en antitobaksfrening, en "Svrjen icke"-frening (opolitiska) och en kristligt sinnad danslokal. "Jesu Krubba" kunde gra allt detta och mer drtill, ty dess fonder voro betydande. Under loppet av ett rhundrade hade ingen medlem av den rika och vitt utgrenade slkten de Lorche ftts, konfirmerats, gift sig, jubilerat eller dtt utan att med en strre eller mindre donation till freningen hugfsta tilldragelsen och prisa Frsynen. Rika wadkpingsbor av lgre hrkomst fljde med gldje exemplet. Det var ett stt att kpa sig in i societeten, att bliva avlgsen slkting till aristokratien; icke lekamligen men andligen. r 1896 uppgingo "Jesu Krubbas" tillgngar till 583,674 kronor och 15 re frdelade p 33 titlar. Trots rikedomen frminskade "Jesu Krubbas" inflytande under adertonhundratalets sista decennium. De fattiga klasserna togo alltjmt gladeligen emot de materiella gvorna men ratade de andliga. (ven de materiella utsattes fr kritik. Slunda vgrade fyra hundra mdrar och barn att ta risgrynsgrten vid julfesten 98 under frevndning att den skulle vara vidbnd. Fyra hundra portioner grt gick till grisarna p Stortofta.) Arbetare- och nykterhetsfreningarna sjlvdogo. I Markurellska grden ppnades en danslokal,dr man dansade utan ngon som helst religion, och freningens lokal mste stngas, sedan vestalerna gjort ngra blekafrsk att drstdes dansa med varandra och sig sjlva. En efter en tvinade verksamhetens grenar bort och fllo av. Det kndes olustigt. Framsynt och starkt politiskt intresserad freslog tante Rttenschld att man skulle lgga om hela rrelsen, bilda en valfond och dirigera stadsfullmktigevalen. Tanken var ny i Wadkping och vckte motstnd. Rektor Blidberg lyfte sitt tunga huvud ur handen och erinrade om freningens namn, uppkomst och ursprungliga karaktr. VarkenJesus eller faster Tea hade varit politiskt intresserade. Freningen borde i detta hnseende frbli neutral. Hradshvding de Lorche frgade vilket parti tante Rttenschld mnade stdja. Var det hgern, s mste han ppet vidg sina liberala sympatier och lmna styrelsen. Ett ultimatum, som osvikligt kuvade sjlva tanteRttenschld. Hradshvdingen hade emellertid ett annat frslag. Det gavs ett tillflle att frvrva aktiemajoriteten i Wadkpings Metallverk. Han hade aktierna p hand till pari och ehuru det matematiska vrdet lg ngot under, kunde man med skerhet vnta en betydande stegring. Inomfem r borde "Jesu Krubbas" fonder ha frdubblats. Rektor Blidberg lyfte ter sitt tunga huvud ur handen och tillt sig anmrka att man i ordet borde kan inlgga skiftande betydelser. Vidare nskade han veta p vem eller vilka aktierna voro utskrivna. Hradshvdingen svarade att de voro utskrivna dels p honom sjlv, dels phans hustru, dels p hans bda dttrar (i frsta giftet), dels p hans son, dels p frken Rttenschld, dels p landshvding Rttenschld, dels p domprosten Torin, dels p verste Edeblad. Men han ville starkt betona, att samtliga aktier bytt gare och samlats hos en person. Rektor Blidberg frgade om den nuvarande garen till ventyrs vore H. H. Markurell och i s fall, om aktierna transporterats. Efter ngon tvekan svarade Carl-Magnus, att garen tills vidare nskade vara oknd och att de flesta aktierna, fr s vitt han kunde erinra sig, transporterats och registrerats eller i alla hndelser nr som helst kunde transporteras och registreras. Rektor lt d sitt tunga huvud sjunka, i det han mumlade ngonting om "onda tungor" och "frargelse i menigheten". Med vanlig rapphet, klarhet och ordknapphet utvecklade hradshvdingen frdelarna av sitt frslag, som skulle tillta "Jesu Krubba" att fullflja sin kristligt-sociala verksamhet, samtidigt som den gav freningen ett fast grepp p stadens enda storindustri. Styrelsen voterade under tystnad ett enhlligt ja. Wadkpings Metallverk var, vi behva knappt nmna det, Carl-Magnus de Lorches skapelse. Verkstderna ligga norr om Berget, allts p frn Stortofta avsndrad jord. Arbetarbostderna, en hel liten stad, skiljs frn Wadkping av n. I brjan p nittitaletinkorporerades hela fabriksomrdet (ngra kompletterande smindustrier hade vxt uppkring verkstderna) med staden och tillhr sedan dess i judiciellt och administrativt hnseende Wadkping. Men icke i moraliskt. I moraliskt hnseende hade Wadkping frblivit en obeflckad domkyrkostad, vars andliga liv klngde och grnskade som vildvin (lektor Barfoth i "Sommarsol") kringdomkyrka och skola, slott och rdhus. Frmgna borgare lade sig till med fem tio aktier i Metallverken blott fr ran att vara delgare i stadens storindustri eller kanske med tanke p de magnifika bolagsmiddagarna i det de Lorcheska huset. Ngon vinning vntade de sig icke. Ty underdet att hradshvdingen personligen tnjt en aktning och ett frtroende, som grnsade till avgudadyrkan, visade man besynnerligt utprglad misstro till hans verk. Besynnerligt men alls icke underligt, skulle herr Markurell ha sagt. Visserligen flt det renaste wadkpingsblod i Carl-Magnus de Lorches dror, visserligen hade staden sett honom fdas, vxa upp och frkovras, visserigen gde han alla en wadkpingsbos yttre knnemrken - flegmatisk, igenknppt, ordkarg, vida mer bengen att skaka p huvudet, rynka pannan, blinka, fnysa, truta med munnen, ta sig om hakan n att p landets sprk uttrycka sina sikter. Men det fanns hos deLorche liksom hos H. H. Markurell en lnnlig punkt, som ventyrade karaktrens i vrigtorubbliga fasthet; en hemlig egenskap som man hade s att sga p knn. Mjligen var denna egenskap ett vermtt av fantasi ochi s fall var den desdiger. I Wadkping gracila frun lyssnadig och rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBPb a!w_" /b#>finns icke rum, icke tid, icke anvndning, icke ens ngon anstndig frevndning fr fantasi. Carl-Magnus hade gjort klokt i att exportera varan. Och p stt och vis gjordehan det. Hela Wadkping visste, att hradshvdingens affrsverksamhet till stor del var frlagd till orter med mera fantastiska frhllanden, Stockholm, Gteborg, ja, till sjlva utlandet. I den mn det var mjligt, fljde Wadkping sin strste sons bedrifter med livligaste intresse. Man betvivlade ingalunda, att han skulle klara sig. Men man hade andra sidan ingen lust att vara med p seglatsen. Den skulle nog g bra, det var inte frga om det. Men den var en smula kuslig, medanden pgick. 99 stupade Metallverken. Det vckte icke ngon frvning, knappast ens harm hos herrar aktiegare, som i allmnhet satsat en obetydlighet i frhllande till sin frmgenhet. Skrek och frbannade gjorde endast H. H. Markurell, som icke frlorade ett re. Emellertid undrade man och gissade och slog vad om vem som skulle ta den stora trnen. Att hradshvdingen skulle ha frdrjt sig p det sjunkande skeppet asngs uteslutet. D aktiemajoriteten krp fram ur "Jesu Krubbas" kassakista (ett snidat ekskrin, ettpietetsfullt bevarat minne av stiftaren, lagman de Lorche), brast Wadkping i skratt. Denna brist p takt m tillgivas en stad, som sllan hade orsak att skratta. Fr resten blev det ju icke ngon katastrof.I elfte timmen seglade en vida stoltare skuta fram p Wadkpingsn och rddade allt som rddas kunde. Vid rodret stod Carl-Magnus de Lorche och skutans namn var Wadkpings Frenade Metallindustrier. Ombord fanns plats fr hela stan. Prospektet var hllet i Carl-Magnus vanliga stil, kortfattat och sakligt. Tv tusen stamaktier fem hundra kronor i utbyte mot Metallverkens tusen tusen; tio tusen preferensaktier, av vilka stiftarna vertagit hlften, stora nyanlggningar, moderniseringar, nya metoder, ny ledning etc. etc. Wadkping betackade sig. I tv mnader lgo listorna blanka. S kom omslaget, pltsligt och vervldigande. H. H. Markurell steg in p Enskilda banken, kastade mssa och portflj p disken och tecknade sig i flygande flng fr hundra aktier. Hll listan under nsan p kassr Behn och skrek: Nu r det gjort! Frbanna sig p det! Nu r det gjort! Satan! H. H. Markurells krkftter gjorde under. Wadkpings sikter om herr Markurell vorodiametralt motsatta dess sikter om Carl-Magnus de Lorche. Man avskydde hans person, man fraktade hans moral, man var icke ens sker p hans ekonomiska soliditet. Men att H. H. Markurell skulle kasta ut femtio tusen p dliga papper frefll orimligt. Herr Markurell luktade snusk, hans namnteckning luktade guld. P mindre n tv veckor vertecknades kapitalet. Bolaget bildades; p hradshvdingens frslag invaldes H. H. Markurell i styrelsen. Aktierna blevo begrliga, betalades ver pari. Hradshvdingen slde en del, Markurell slde nittio av hundra. Bolaget gick ett tryggad framtid till mtes och byggde till att brja med en skorsten, som vertrffade alla frvntningar. Dess svarta skalle stack upp ver Berget och kikade ned p domkyrkostaden. Om sommaren vid ostlig vind var rken besvrande fr Kupan, och mngfaldiga gnger frbannade herr Markurell sina hundra aktier. I trots utav att de nittio slts med frtjnst, i trots utav att de skaffat honom Vassaorden och vsentligt hjt hans sociala stllning. Tio r frflto, elva, tolv, tretton. Wadkping levde ett lugnt, lyckligt liv och klippte varje vr sina Frenade Industrikuponger som gvo ett litet men gott utbyte. Skorstenen bolmade, den gracila frun promenerade, kte eller red med sina dioskurer, tante Rttenschld samlade nya och gamla vestaler kring knckkoket och lt d och d vnda sin rundskurna kappa, Barfoth diktade "Hstsol", versten tog avsked, verstinnans frstnd stod stilla, domprostinnan Torin dog, testamenterade fem tusen till "Jesu Krubba" (i Industriaktier), Strm fick fyra konkurrenter, Wedblad tv, gatubelysningenblev elektrisk (hradshvdingen hade startat Wadkpings Elektriska), skatterna stego guns, rektor Blidberg fick astma, lansdhvdingen pensionerades, biskopen dog, bda ersattes, invnarantalet vxte mktigt och Carl-Henrik Brenners sto - hon som tog priset, ni vet - flade s ofta man tillt henne att fla. Korteligen, allt gick singilla gng. Carl-Magnus gjorde stora affrer, H. H. Markurell sm. Den frre varalltjmt lika beundrad, den senare lika avskydd. Bda voro fr staden oumbrliga. Det r uppbyggligt att ha ngon att beundra,det r ndvndigt att ha ngon att frakta. Fr Wadkping med dess en smula trga upfattning och omdmesfrmga var det enlycka att ga tv s konstanta, vrdiga och oomtvistade freml fr sina knslor. Under hela denna tid levde fru Markurell ettliv i skymundan. Den lilla krets av trogna beundrare som omgav henne betydde ingenting. Wadkping knde henne icke eller ville icke knna henne. Hsten anno 12 hndengonting. En ny figur infrdes i "Jesu Krubbas" tabl - Johannes Dparen. Det var Barfoths id. P lektorns frslag fick JohanMarkurell rollen. Under rens lopp hade hanavancerat frn Jesusbarn till smngel, frn smngel till storngel, frn storngeltill herde med lsskgg. Nu skulle han alltsutan skgg gra den nya figuren, Johannes Dparen. Herr Markurell sprang runt stadenmed nyheten, men i sjlva verket vckte den ringa uppmnrksamhet. Icke ens d frude Lorche efter tio rs frnvaro erbjd sigatt nnu en gng framstlla den jungfruligamodern drog man ronen t sig. versten utsttte ett kort: Sensationellt! Det var allt. Tante Rttenschld fann rets Jesusbarn och repetitioinerna brjade under lektor Barfoths ledning. Den nya figuren placerades bakom Maria; stdd mot en stavbjde han sig fram ver hennes axel fr att betrakta barnet. Tante Rttenschld anmrkte: Det dr r nog mycket bra nu, kre lektorn. Men vi f tnka p att Elsa ska vara urringad. Stll undan pojken en alneller s. Lektor Barfoth, som var frtjust isin gruppering, frgade om fru de Lorche bestmt sig fr hghalsad eller lghalsad. Carl-Henrik Brenner infll: Jag vill minnas, att Elsa vid ett visst tillflle var betydligt urringad. Med ens stod den pinsamma scenen frn anno 95 tydlig och klar fr frsamlingen. Minnet var i och fr sig tillrckligt obehagligt att vcka allmn frstmning, men vad som gjorde det hela till en skandal (Wadkpingsskandal) var den omstndigheten, att hradshvding de Lorche pltsligt reste sig och utan ett ord till frklaring lmnade salen. Varfr gjorde han det? Ja, det vet man inte. Och uppriktigt sagt fr man nog aldrig veta det.P faster Teas ddsdag den 11 december visades tabln i vederbrlig ordning fr allmnheten. Hradshvding de Lorche satt p sin vanliga plats, torkade sin pincen som vanligt och klappade som vanligt. Johannes stod p en dryg meters avstnd frn Maria, och det hela var frtjusande, korrekt och behagligt. Herr Markurells vrl och klapphusapplder hade man fr lnge sen vant sig vid. De fljande veckorna drunknade i julstket, men d det frnma Wadkping dagen efter trettondagen tertogsina regelbundna middagspromenader, kundeingen mnniska undg att se, uppmrksamma, ana och frst. Fr frstagngen p sju r (enilgt andra kllor tta) upptrdde den gracila frun vid stranden med blott en dioskur vid sin sida. Och det var ingen tillfllighet! Samma sak upprepades dag efter dag hela senvintern och vren. Vad hade hnt? Man konstaterade snart nog att orsaken icke var ngon pltsligt pkommen fiendskap mellan dioskurerna. Tvrtom, frn skolhll rapporterades att de alltjmt voro de bstavnner i vrlden. Allts terstod endast en frklaring - hradshvding de Lorche hade funnit umgnget mindre lmpligt. Hradshvding de Lorche som med beundransvrt jmnmod sett fyra eller fem, sex eller sju unga men fullvuxna mn komma, snubbla och g, hade funnit orsak att inskrida mot en aderton rs pojke. Dettavar en skandal, s diger och mktig, att Wadkping vid dess behandling anvnde sig uteslutande av teckensprket. Icke ett ord yttrades, men hela staden visste att ngonting ohyggligt intrffat, ngonting s djupt omoraliskt att det nstan var ljligt Flickan med de tta krleksbreven hade ntligen vertrffat alla frvntningar. Denende, som ingenting mrkte, frstod eller anade, var H. H. Markurell. Som frklaring kan anfras, dels att han saknade insikt i teckensprket, dels att hans tankar redan d torde ha sysslat med den katastrof som han ngra mnader senare skulle framkalla.Hans okunnighet blev dock icke lngvarig; perukmakar Strm tog sig att vcka honom. Vid ett tillflle, d herr Markurell var ensam kund i salongen, gick Strm raktp sak. r det sant, vad folk sger? Herr Markurell, intvlad, orrlig, blundande - hantyckte inte om att se knivar - svarade: Vad r det folk sger, som r sant? Att hradshvdingen kastat Johan p drren. Vilken Johan? frgade herr Markurell. Din Johan. Det skulle vara fr fruns skull. Frsts. Perukmakaren iakttog, att herr Markurells gon snurrade hftigt runt under gonlocken. Men han rrde sig icke och frblev under fulla fem minuter tyst. Mjligen hade han svrt att fatta, mjligen var han rdd att bli skuren. D rakningen var lyckligen avslutad, satte han sig upp, torkade ansiktet och yttrade ett enda ord: Svin! Gick. Tv dagar hll han sig tyst, gjorde iakttagelser och fann att den vackragruppen, Helena och Dioskurerna, den enda vackra i Wadkipng, krossats. P tredje dagens afton gick han in till sin herr son, som satt nedhukad ver Lvgrens Kyrkohistoria. (Johan hade medhll i historia, svenska, naturkunnighet, fysik ochmatematik, lektor Barfoths och adjunkten Leontins mnen, i alla vriga mothll. Hans argaste vedersakare var dock kristendomslraren, rektor Blidberg.) Johan, sade herr Markurell, fr frsta gngen begagnande dopnamnet. Johan gr inte med grevinnan? Nu fr tiden - Unge Markurell rodnade. Han lyfte blicken mycketlngsamt, och d den slutligen mtte faderns, smlog han, blitt och vemodigt. Nej, medgav han. Hradshvdingen tycker inte om mig. Tycker han inte om dig? frgade H. H., som terigen hade svrt att fatta. Johan skakade sorgset p huvudet. Tycker - han - inte - om dig? upprepade Markurell med stark betoning p sista ordet. Johan satte hnderna i lur fr munnen och skrek: Han - bad - mig - dra - t helvete. Och jag ber dig detsamma. Varphan kastade sig huvudstupa i studierna, hllhnderna fr ronen, blundade och rabblade: Gnosticismen var ett frsk att under frsta rhundradet sammanblanda vetande och kunskap eller p grekiska gnosis - Jas, p det sttet, sade herr Markurell. Satan! Han gick ut i salen, kastade sig p kn och krp in under stora skpet, rotande bland papper och bcker. Vad sker du? frgade fru Markurell. Halvkvvd av damm och ilska frustade herr Markurell: Bibeln, fr satan! Bibeln! r hon kristen, hon dr, som lgger bibeln p golvet. Dra mig i bena! Fru Markurell drog fram sin man, som hll den stora, vrdnadsvrda boken hrt tryckt till sitt brst. Sittande p golvet med benen i kors, granskade herr Markurell frsta bladets anteckningar. Han pekade. Dr! Dr str det tydligt. Carl-Magnus de Lorche. Titta! Han stod fadder t gossen. Minns hon det? Han var s gemen, sade fru Markurell, som bibehllit vissa folkliga talestt. Och s ber han honom dra t helvete! framsttte herr Markurell med en flmtning av frtrytelse. Satan! Att ge sig till att hda Gud! Nr man r en sdan skojare! Satan! Han blev sittande en stund frsnkt i fromt och ilsket grubbel. Rest sig, torkade bibeln med rockskrtet, lade den p ett finsvarvat bord, vars skiva var kldd med rd plysch, sade: Den hr ska gossen ha. Efter mig. Drska den ligga. Dr. Kom det ihg! Hon! Hustru! Under nrmast fljande veckor och mnader lade Wadkping med hemlig men stor tillfredsstllelse mrke till ett nrmande mellan H. H. Markurell och Carl-Magnus de Lorche. Det betydde, ansg man, ett terupplivande av de gamla, goda, trygga tider, d de bda herrarna varit kompanjoner i alla hradshvdingens smrre affrer. Dessa smrre affrer hade utan undantag frts till ett lyckligt slut. Man hade vant sig vid att betrakta de Lorche-Markurell som ett slags ekonomisk dubbelnatur, en bttre och en smre hlft. Och fr en affrsman av Carl-Magnus storstilade och frfinade lggning r det kanske rentav ndvndigt att ga en smre hlft. I alla hndelser strker det krediten.Emellertid hade de bda hlfterna efter detstora grdskpet p nittiotalet separerat. H.H. hade ensam gnat sig t de smrre affrerna och med ptaglig framgng. Hradshvdingens framgng eller motgng undandrog sig Wadkpings kontroll, men under de senare ren hade ett och annat rykte frn yttervrlden givit vaga anledningar till oro. Att ter se den fulingenMarkurell kila ut och in genom hradshvdingen port kndes p ngot stt lugnande. Och Wadkping hade vid denna tid ett alldeles srskilt behov av trstande tecken och varsel. Frenade Metallindustriers revisions- och styrelseberttelse fr 1912 var icke lngreblygsam, den var mklig och p samma gnghotfull. Den talade om ndvndigheten av vldiga avskrivningar, nyanlggningnar, ln,nytt kapital. Framfr allt talade den om ndvndigheten av bttre konjunkturer, en ndvndighet som det grymt lekfulla det d och d sticker mellan benen p strvsamt knogande bolag. Korteligen, den talade den vanliga bolagshebreiskan, bifogande en kortfattad men klar versttning - ingen utdelning. ven stoiska personer sdana som tanten Rttenschld knde vid synen av denna stormsvala en instinktiv fasa. P ett hemligt sammantrde i gredelina kabinettet yrkade rektor Blidberg att styrelsen snarast mjligt och helst ofrdrjligen skulle gra sig av med "Jesu Krubbas" aktier. Hradshvdingen presiderade och lyssnade med sin vanliga lugna, nstan ohvliga likgiltighet till tre eller fyra inlgg som alla gingo i samma riktning, frsljning. D den siste talaren tystnat, yttrade han: Jag anser tidpunkten olmplig. Vi mste vnta. Och klubbade utan vidare, kanske i tankspriddhet, ett beslut som aldrig fattats. Vid bolagets rsstmma i april blev, som vntat var, H. H. Markurellhuvudtalaren. Den som hoppats p en droppetrst frn de lpparna, hade bedragit sig. H. H. tackade fr det frtroende han tnjutit men undanbad sig terval. Grinande och flinande p ett obeskrivligt oblygt och sataniskt stt delgav han frsamlingen den glada nyheten att han numera gde blott en aktie. Och med en ohyfsad brutalitet, som viicke vilja tergiva, berttade han vilket bruk han mnade gra av detta stackars vrdepapper. Han upptrdde i sjlva verket s bryskt, s understruket hnsynslst, attman brjade misstnka en bluff. Man erinrade sig, att H. H. p ngot hemlighetsfullt stt medverkat vid kraschen99, d Frenade Metall slk Metallverken. Wadkping, vars fullstndiga brist p fantasi vi redan ppekat, vntade sig en upprepning. Av allt att dma hade H. H. spelat under tcke med Carl-Magnus anno 99; fljaktligen borde han gra det ven anno 13. En ny, nnu vldigare skuta skulle segla upp fr Wadkpingsn att rdda vad som rddas kunde. Aktiegarna skulle gra frluster, men de skulle icke frlora allt. Detta bedrgliga hopp nrdes av den iakttagelsen att H. H. Markurell under april och maj nnu flitigare beskte hradshvdingens kontor. Ngonting var allts i grningen. Den frsta mndagen i juni omkring kl. 11,30 f. m. sgs H. H. Markurell stiga uppfr rdhusets trappa. Det var ingenting ovanligt; H. H. hade dagligen renden i rdhuset. Tjugu minuter senare rusade stadsvaktmstare Ohlson, slngande och svngande sitt trben i vida cirklar, tvrsver torget och hoppade p ett ben uppfr Wadkpings-Postens trappa in i det allra heligaste. Redaktren steg genast ned frn kommoden, tvttade sig rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwB$Pa%`&pb'.a(u>och satte sig vid skrivbordet. Men trots Ohlsons knda sanningskrlek, prvad i trettio r, vgrade pennan att nedskriva notisen. Redaktrn ringde upp borgmstaren. Och ven denna gng visade sig Ohlsons uppgifter plitliga. H. H. Markurell hade av vllovliga rdhusrtten i Wadkping begrt vice hradshvding Carl-Magnus de Lorches frsttande i konkurs. Notisen skrevs, trycktes, lstes. Wadkping rkade i samma sorgliga tillstndsom s ofta plgar verstinnan Edeblad; dess frstnd stannade och stod stilla. Fullkomligt stilla. Carl-Magnus de Lorche! Slutligen pressade nden tv marker fantasiur Wadkpings trbelte. Man brjade teckna. Det r inte sant. Det r lgn. Det r - det r tryckfel. Lngre rcker inte tv marker fantasi. Lgn? Nr det stod i Wadkpings-Posten. Man betvivlade sina gons vittnesbrd. Alldeles som lektor Barfoth! Man behagade erinra sig situationen den 6 juni 1913 vid pass klockan 3 f. m. Solen hade nyss gtt upp, i frsta hand belysande domkyrkotuppen, kajorna och det hgt belgna utvrdshuset Kupan. Lngst ut p terrassens yttersta sten satt en rtta, tvinnade sin mustasch och betraktade Wadkping. Bakom henne satt eller snarare halvlg herr Markurells katta, Susanna, betraktande rttan. Bakom Susanna satt p en stol under linden lektorn i historia, Ivar Barfoth, betraktande bde rttan och katten.Vidare ha vi p en annan stol adjunkten Leontin, sovande. Man torde venminnas, att lektor Barfoth ansg sig ha sklatt beetvivla rttans materiella existens. Det egendomliga frhllande att tv mot varandra s fientliga djur som en rtta ochen katt vilade fridfullt s gott som sida vid sida, styrkte hans misstankar. Men det frsta och djupaste grunden till hans tvivel var en annan. Lektor Barfoth knde sig sjlv. Han var frst och frmst en man som under sjutton lnga r frgves skt drnka en olycklig krlek i sprit. Han var enBacchi tjnare bland de frmsta, en dityrambisk diktare, en trofast vn, en ljuvlig sllskapsbroder, en ofrliknelig gluntsngare, en overtrffad festarrangr och fr resten en mnniska, som aldrig haft riktig reda p ngonting, undantagandes rtal och versftter. Han strk sig hrt ver gonen, men den otckabilden av en sittande rtta lmnade icke nthinnan. Till p kpet en ovanligt stor och grann rtta. Han blev allt smre till mods. Minnet av kvllens kamratfest cklade honom. Finns det ngonting vidrigare n en gammal man, som sjunger, dansar, spelar uppsluppen pojke under en kal hjssa? Skam! Och smrta. Vissa symtom som han lnge frnekat anmlde sig. Han hll upp handen med utsprrade fingrar, den sklvde som ett asplv. I ftterna frnamsett obehagligt surr; benen kndes domnade. Hjrtat arbetade ojmnt och med mda. Ochs rttan! Ack, att jag vore ett litet, litet barn! tnkte lektorn i historia. Icke fr att begynna min vandring p nytt, ty jag skulle samma vg g. Ack, att jag hade ett litet, litet barns rena lppar och rena hjrta! Jagskulle bedja till dig, Fruktansvrde. Se, jag r ensam. dr sitter min bste vn och sover. Det svinet! Ja, ven jag r ett svin, Herre. Mnniska fdd, svin vorden. Felet rsledes mitt och inte ditt. Men hur har det gtt drhn? N, varfr ska jag rota i det!Men hade jag mtt henne fr trettio r sedan, d hade jag varit en annan mnniska.Det hade jag. S det r d ditt fel. Jag hadehaft maka och barn, Herre! Vad har jag nu?Delirium, skulder och vnner. Delirium m vara hnt, ty mnniskan skall en gng d. Skulderna bryr jag mig inte om. Se p Carl-Magnus! Gull r blott mull. Men vnnerna! Herre, befria mig frn vnnerna.Job hade ocks vnner och jag skulle tro att han delade min sikt om fljet. Sta bedragare som berusa mig med smicker ochfagra ord. Ett barn berusar ej med smicker, ett barn sger oss sanningen. Ett barn sger: Fader, du fr icke dricka, ty jag mste ha klder, fda och lrobcker. S talar ett barn och man lyder. Vnnen sger skl, hej och s vidare. Ho str d emot? Till ett barn skulle jag sga: Din faders lppar ro slade, hans hjrta orent- bed fr din far. Men du har icke frunnatmig ett barn. Hur har du egentligen tnkt dig saken? Ska jag kanske anmoda adjunkten Leontin att bedja fr min sjl? O Herre, tillgiv mitt hjrtas bitterhet! O Herre, tillstd att jag dmjukt nalkas din tron, fast jag svirat denna natten som s mnga andra. O Herre, dden str vid min sida och jag r s trtt och smnig. O Herre, jag nskar jag vore ett litet barn. Och han fortsatte att plga Vr Herre med en nskan, som i sjlva verket var verfldig. Ty Vr Herre hade frutsett denna nskan och redan fr cirka fyrtiofem r sen slagit knut p Ivar Barfoth. Frdenskull var det mera passanden han sjlv trodde, d han i ruelse med knppta hnder lste barnabnen: Gud som haver. Nr han ter slog upp gonen fll hans blick p vnnen Leo. Adjunkten satt kapprak p sin stol, ansiktet, inramat i det toviga Josefsskgget, var vitt som kalk, gonen stirrade p en enda flck. Lektorn underskte flcken och det klack till i hans hjrta. Han bjde sig fram och lade handen p vnnens kn. Leo, viskade han. Leo, vad r det? Uuuhm, morrade adjunkten. Leo, ser du ngonting? Adjunktens morrning blevnnu dovare. Lektorns brst hjdes av en djup och ljuv suck. Han sade: Kra Leo! Frukta icke! Jag ser den ocks. Det r en rtta. Och som om ett oundvikligt de skjutits ett sekel fram i tiden, som om en centnertung syndaskuld pltsligt vltrats frn hans skulder, sprang han upp, stllde sig i pose, harklade, hostade och stmde upp, denne ofrliknelige gluntsngare, med klar och klangfull stmma: Minns du hur det oss frde tillhopa anno aderton hundra- Men dr blev det stopp. Kanske hade sinnesrrelsen grumlat hans minne, han kom inte ihg rtalet. Och hellre n att slunga ut en kronologisk uppgift p mf, teg han. Leo, som vidgat den vldiga brstkorgen och fyllt lungorna med luft, volmade nu upp sig i vntan p replik och var nra att sprngas av luftmassorna. gonen trngde rda och ilskna som tjurgon ut ur sina hlor. Slutligen frmdde de tjocka lpparna ej lngre hllatillbaka den mktiga, tunga stmman, som brast ls i ett dnande, mullrande: Ack ja, visst minns jag det! En orkan av toner! Ty ven Leontin var en mkta stor gluntsngare. Nrmaste fljden blev, att rttan, som hittills fljt en klok status-quo-politik, huvudstupa tog till flykten, frfljd och snart gripen av Susanna. Dess materiella existens var drmed till fullo bevisad. men tonorkanen vckte ocks de bda vnnerna till klart medvetande om att en ny dag randats, en dag som icke borde finna en lektor och en adjunkt bland spillrorna frn ett dryckeslag. De speglade sin lder, sin trtthet, sin sjaskighet i varandras gon och knde sig skamsna. Brto upp och gingoarm i arm. Vid husknuten stannade de i ett rende och lektorn rkade se in genom ett fnster, vars lucka stod p glnt. Vad han sg var herr Markurells sommarkontor. Drstod ett mycket gammalt kassaskp. Vidare ett bord och ngra pinnstolar. Vidare en jrnsng stlld framfr kassaskpets drr.I jrnsngen sov herr Markurell. Titta! viskade lektorn. Dr ligger han. Herr Markurell lg p rygg med hnderna knppta ver brstet. Ett tjockt, blommigt tcke dolde hans lekamen men lngst ned stucko ftterna fram, ovanligt stora ftteri smutsgula strumpor. Pltsligt satte sig herr Markurell upp i sngen, vred huvudet t hger och vnster, hll handen bak rat,lyssnade. Trtrappan knarrade, den dr frrdiska trtrappan. ven lektorn och adjunkten kunde hra den knarra. Efter ngra gonblick tystnade trappan och herr Markurell lade sig ter till ro. Lektorn och adjunkten drjde vid fnstret. En minut frgick. S ppnades drren till verandan. En herre steg ut. Han var lng, smrt, lindrigt bjd. Han bar svart bonjour, grrandiga, svarta byxor, svart cylinderhatt. En narciss i knapphlet. En svart lderportflj under vnstra armen. Hans hr var mycket mrkt, nstan blsvart och utan ett grtt str. Pannan hgver vlvda, tjocka gonbryn. Lnga gonfransar. gonen, skyddade bakom en guldbgad pincen, hade en djup, mrkgr frg. Profilen var skarpskuren med bjd nsa och en ngot svag haka. Han var mycket blek. Herrn stannade en stund p verandan, tog av sig cylindern och strk den med rockrmen, putsade pincenn, tog upp ett fodral och tnde en cigarrett. Steg drp i sakta mak ned p terrassen, gick bort till stora trappan och frsvann, steg fr steg, ur de bda vnnernas syn. De betraktade varandra, lste i gonen. Men hastigt, flyktigt, skyggt. Icke ett ord. Arm iarm fortsatte de sin vandring ned mot staden, alltjmt hllande ett betydligt avstnd frn honom, som gick fre dem. Morgontimmarna runno soliga hn ver Wadkping. Staden vaknade. Kvastgubbarna sopade gatorna, mjlksurrorna rullade in genom tullarna. Domkyrkoklockan slog sju. Herr Markurell steg ut p Kupans veranda, istrumplst och skjortrmar. Famnen full med flaggor. Han bredde ut dem och valde den minst blekta, tassade frsiktigt ned p terrassen, grinande illa d gruset kittlade hans slor. Herr Markurell hissade flaggan,som slog ngra smniga klatschar i en svagmorgonbris. Herr Markurell drjde vid flaggstngen. En kvart. Och ter ppnades drren och en ung man trdde ut. Han var lng, smrt, svartkldd, svart stophatt. Ngra bcker under vnstra armen. Hans hr var mycket mrkt, nstan blsvart. Pannan hg ver vlvda, tjocka gonbryn. Lnga gonfransar. gonen hade en djup, mrkgr frg. Profilen var skarpskuren med bjd nsa och en ngot svag haka. Han var mycket blek. Herr Markurell var om mjligt nnu blekare. Den unge mannen stannade en stund p verandan, tog av sig hatten och strk den med rockrmen, drog upp ett fodral och tnde en cigarrett. Steg drp i sakta mak ned p terrassen, gick bort till herr Markurell och fattade hans hand. Herr Markurell besvarade handtryckningen med krampaktig styrka. De bda herrarna sgo varandra stint in i gonen; och bdas gon stodo p skaft, stirrande. En dryg minut. S slungade den yngre med en skicklig tungrrelse sin cigarrett i en bge ver herr Markurells skuldra, drog djupt efter andan och sade: Det r mnljust, va? Frbannat mnljust! Det r det, bekrftade herr Markurell i en hetsigt vertygad ton, som om han nu frstftt hra hela sanningen om det mnskliga livets elnde. Det r mnljust! Gosse! Och han snkte rsten till en skrovlig, sklvandeviskning. Vad r det, som r vrst? Den unge mannen rynkade pannan och till hlftenslt sina gon i ett vermtt av oro, som snart vergick till ett blitt, resignerat vemod. Ja, vet du, svarade han, det r mycket. Det ena med det andra. Men i alla fall. Jo. Det r gnosticismen. Jag har ta migtusan aldrig begripit ett jota av gnosticismen. Och det vet han. Satan! mumlade herr Markurell. Satan! Och han frgade: Hur dags blir det? Efter rasten. Klockan tre. Socker i botten, begrips! De slppte varandras hnder, som sjnko tungtoch slappt som ddsskjutna fglar. Den unge mannen gick med snkt huvud fram tilltrappan. P frsta steget drjde han, vndesig till hlften om, strckte vdjande ut handen. Hans stmma var klar, behrskad, men mycket mrk. Han sade: Gubbe lilla. Tnk p mig klockan tre. Herr Markurell frmdde icke svara. Herr Markurell stod p Berget och vid hans ftter lg Wadkping, den fagra, frejdade, vrdnadsvrda domkyrkostaden. Lg vid hans ftter ej blott lekamligen utan ven andligen. Som snart skall visa sig. Men herrMarkurell aktade i denna stund ej p Wadkping. Med gon, ron och alla sinnen, med tankar och knslor, med hela sin sjl fljde han sin enfdde son, som denna dag hade att avlgga sin mogenhetsexamen vid Wadkpings Hgre Elementarlroverk. 2 Hradshvding de Lorche steg in i sin hustrus sngkammare. Han lade cylinderhatten och portfljen p bordet vid drren och gick p t fram till sngen. Fru de Lorche sov. Hennes hr, benat och sltkammat, delade sig i tv tjocka, alnslnga fltor, vilkas noggranna, symmetriska placering tvrsver skuldror och brst vittnade om gott ordningssinne. Nattdrktens yppiga spetsar lgo sltade och slickade som en vlputsad fgels fjderskrud. En ostrd smn fullndade ansiktets symmetri, markerad av den dr enda lilla rynkan i pannan. Underverket, somgjorde Elsa von Battwyhl till Wadkpings sknhet, hade varit ett gediget underverk. Den askblonda, gracila frun, som - om man rknar p fingrarna - befinnes vara fyrtiotalet farligt nra, liknade en sovande Ursula, den jungfruligaste bland elva tusen jungfrur. Carl-Magnus bjde sig varsamt ned och vidrrde med lpparna den askblonda flta, som lg honom nrmast. Varp han drog sig baklnges och p t ut ur sovrummet. I skrivkabinettet ppnade han bda fnsterhalvorna, drog ned rullgardinen och satte sig p bnken i fnstersmygen. Han tnde en cigarrett, drog djupa drag och blste omsorgsfullt ut rken bakom gardinen. Nr han rkt vid pass tjugu cigarretter och fyra eller fem gnger smugit sig in och ut frn den alltjmt sovande frun, slog klockan sju, domkyrkoklockan, rdhusklockan, klockan i sngkammaren, i kabinettet, i salen och de fyra klockorna i salongen. P torget skramlade ken, steg smattrade ver stenarna, tystnaden var bruten. Carl-Magnus suckade mycket djupt och tnde sin tjugufrsta. Louis kom in i kabinettet, ngra bcker under armen. D han fick se fadern, tvrstannade han och bugade en smula klumpigt. Varp han stramade upp sig, rd i ansiktet, smllde ihop klackarna och gjorde en bugning efter alla konstens regler. Han sade: Jag visste inte, att pappa var hemma. Hradshvdingennickade: Jag kom i gr kvll. Mamma telegraferade. D Louis tog ett steg mot drren, lyfte han handen. Vart ska du g? Mamma sover. Pojken rodnade nnu vrre. Det r examen i dag, mumlade han, jag tnkte sga adj t mamma. Hon sover, upprepade hradshvdingen. Jas, det r examen. Jag hoppas, att du inte lter den hr saken oroa dig? S att det gr illa i examen. Det r den inte vrd. Louis skakadep huvudet. Pltsligt blev hans mlbrottsstmma ljligt grov, mrk, hotfull.Jag antar att pappa kommer att kncka dendr skojaren. S hr! Och han gjorde en mordisk tbrd. Hradshvdingen smlog, ett leende som cigarretten i mungipan drog en smula p sned. Jag undanber mig, att du anvnder ordet skojare. Det r ohyfsat. Omngon kallade mig skojare, skulle du frst hur ohyfsat det r. Louis de Lorche mumlade mellan sammanbitna tnder: Jag antar, att ingen kommer att sga det i min nrvaro. Antagligen inte, medgav hradshvdingen. Men man br inte lita fr mycket p folks finknslighet. Louis stirrade p sin far med starkt vidgade gon, runda som en katts. Efter en tyst ochrkmolnsdiger stund frgade Carl-Magnus: Trffar du unge Markurell? Louis nickade och slog ned gonen. Hradshvdingen torkade sin pincen med vanlig omsorg. Nrhan immade glasen, drog han isr lpparna till ett krampaktigt grin. Du kan hlsa honom, att det inte var s illa ment. Den dr gngen. D jag bad honom att inte slita vra trappor - Louis skyndade sig att sga: Jag talar inte till honom. Efter det hr. Hans far r en skojare. Hradshvdingen fortsatte: Hlsa honom det. Vidare kan du be honom ut till Stortofta. Vi flytta dit i nsta vecka. Be honom stanna ngra veckor.Det gr jag inte, sade Louis de Lorche, rd,flmtande, nstan snyftande. Det gr jag inte! Hradshvdingen tnde en ny cigarrett,lyfte lite p gardinen och bolmade ut genomfnstret. Louis tappade en bok, tog upp denoch vek aktsamt ut ett brckt prmhrn. Slutligen sade han: Vill pappa verkligen att jag ska sga det dr t Johan? Carl-Magnussvarade lugnt och lgmlt: Jag vill minnas, att jag uttryckte en nskan - Louis de Lorche slog pltsligt ihop hlarna och stramade upp sin bokbjda rygg. Som pappavill. Frsts. I detsamma ropade fru de Lorche p sin son. Pojken frgade: Fr jag sig rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwB)P`*_+hc,/a->g in? Hradshvdingen nickade. S snart drren stngts, sprang han upp och brjadeen tyst snabbgng mellan fnstersmygen och drren. Ansiktet frndrades underbart. Den stela, tjocka wadkpingsmasken av sl likgiltighet fll av.gonen glnste, musklerna spelade, lpparna formade snabbt kaskader av tystaord. Han rrde till och med hnder och armar, gjorde tbrder, njde sig icke lngre med att torka sin pincen - D lsvredet p sngkammardrren snktes, tog han ett ljudlst skutt in i fnstersmygen. Tnde en cigarrett. Mamma ber pappa komma in. Carl-Magnus nickade. Louis marscherade mot utgngen, vnde sigom, gjorde stllningssteg och sade: Adj, pappa. Adj, upprepade hradshvdingen, erinrade sig dagens betydelse och tillade: Jag sger inte lycka till. Men du frstr, kre Louis - du frstr, var jag kommer att ha mina tankar. Troligen visste Louis, var faderns tankar skulle dvljas eller tminstone var de icke skulle dvljas. Men frasen var onekligen en vnlighet. Och mlbrottsstmman lyckades all behrskning till trots stadkomma ngra rent underbaralpningar p den korta satsen: Tack, pappa! Klacksammanslagning, rttning, helt om marsch! Hradshvdingen kastade cigarretten och steg in i sngkammaren. Fru de Lorche satt framfr spegelbordet och kammade det askblonda. Makarna nickade och smlogo t varandra i spegeln. Carl-Magnus skt undan cylindern och satte sig p bordet vid drren; han tog portfljeni knt och blddrade bland papperna. N? brjade fru de Lorche. Har du talat med henne? Jag har talat med henne. Frn klockan ett till klockan tre. Det var det segaste natt- och straffplenum jag varit med om. Fru Markurell r inte srskilt intelligent. Hon r vacker, inflikade fru de Lorche och log mot sig sjlv. Ja, medgav hradshvdingen, hon r alltjmt vacker. Men fr en man, som tmmer drggen i frdmjukelsens kalk, betyder sknhet ingenting. Jag hade hellre talat med herr Markurell. Om jag bara haft ngon utsikt att lyckas. N? upprepade fru de Lorche. Tja, tja, tja, mumlade Carl-Magnus och stirrade ned i portfljens pappersdigra gap.Naturligtvis kommer hon att gra vad hon kan. Men vad kan hon? Fr det frsta har hon aldrig haft ngot strre inflytande verherr gemlen, fr det andra r hon dum, fr det tredje har jag upptckt att hon harett avskyvrt lynne. Uppriktigt sagt r jag rdd. Dr finns risk. Att hon skall beg indiskretioner. Kammen frasade lent viskande genom det askblonda, armens vithet blnkte i spegeln, lpparna blottade en gnista tnder. Och nu kunde man se att den enda lilla rynkan i pannan verkligen var en skrattrynka. Fru de Lorche sade: Jag tror inte att du behver vara rdd. Fru Markurell har kanske ett avskyvrt lynne, men hon kommer inte att beg ngon indiskretion. I det dr hnseendet. Det gr man verhuvud taget icke. Alldeles oberoende av lynnet - Hradshvdingen gav henne en hastig blick. Jas, sade han. Och fortsatte i en helt annan ton: Det r ngonting ohyggligt, overkligt och ohyggligt som en mardrm! Att vara s nra mlet. Jag str hr s att sga med frgyllda fingertoppar. Tantali kval! Jag behver tre mnader, eller p sin allra hgsta hjd sex.Om sex mnader mste det vara fred, om sex mnader mste kurserna stiga. Detta frbannade Balkan - Fru de Lorche, som lagt sista handen vid det askblonda, reste sig och frgade: Vad tycker du? Ska jag stta p mig ngonting svart? Carl-Magnus mrkgr gon fingo ett besynnerligt hetsigtoch svrmodigt uttryck. Han strckte ut armarna, lt dem ter sjunka. Han mumlade:Din morgonrock klr dig frtrffligt - Men fru de Lorche sade: Det r inte lngre frga om det. Det gller att verka gedigen. Louis fyller sjutton r i hst. Om jag skulle skicka ut Betty att kpa mig en sn dr vit spetsmssa med gredelina band? Jag frestller mig, att tante Rttenschld skulle tycka om det. Blir du ruinerad, Carl-Magnus, kommer jag att lgga mig till med nkedok och yllestrumpor. Hon ringde och frsvann med Betty i kldkammaren. (Samma rum, dr faster Tea brukat gmmade sm stulna barnen.) Hradshvdingen hoppade hastigt ned frn bordet och brjade ter en snabb och tyst vandring, ackompanjerad av livlig mimik och antydan till gester. Fru de Lorche ifrde sig en mrkbl promenaddrkt av det enklaste ochhgtidligaste snitt som frekom i kldkammaren. Eftersom den icke lt sig frenas med mssa och gredelina band, fick denna ytterlighet tills vidare anst. D hon ter trdde ut i sngkammaren, satt Carl-Magnus p sin plats, en smula andfdd,blddrande med ltt sklvande hnder i portfljen Om icke detta frbannade Balkan,brjade han; men fru de Lorche avbrt ett vlknt tema, sgande: Balkan r en bergig halv i sydstra Erupoa. Jag skulle fredraga att f hra ngonting mer om ditt nattplenum. Vad? frgade hradshvdingen. Till exempel. Vad trodde hon om orsaken? Varfr har han kastat sig ver dig just nu? Hradshvdingen immade glasen och visade tnderna. Det krvs inte kvinnolist fr att frst motiven. Tidnpunkten r vald. Herr Markurell har tyvrr ftt en mycket djup inblick i mina affrer. Jag har ett och annat i min portflj, som retar hans aptit. Till nuvarande kurser! , herregud! Jag hade det p knn och frskte f en uppgrelse till stnd redan i somras. Men han drog ut p tiden, han mtte ha haft en infernalisk kunskap om Balkan - Balkan r en halv, upprepade fru de Lorche. Men jag skulle vilja veta, om den dr historien med Johan spelat ngon roll? Carl-Magnus ryckte p axlarna. Slutligen sade han: Det r ju mjligt. Att den haft ngon liten betydelse - I s fall, sade den gracila frun, och fr ett gonblick kunde man frestas att tro att den dr ensamma lilla rynkan verkligen var en grtrynka, i s fall r jag inte bara ett nt. Jag r en olycksfgel. Du har fullgoda skl att begra skilsmssa. Han strckte ut hnderna, grep henne kring armbgarna ochdrog henne mycket lngsamt intill sig. Prinsessa, sade han, jag undanber mig crimen ls mot er heliga person. Felet var mitt. Eller rttare, felet r nu som alltid kung Ferdinands. Han har totalt frdrvat mina nerver. Min goda smn flg sin kos. Jag lg och grubblade p ett och annat. Och s flg det fr mig att folk frreller senare antagligen skulle brja prata igen. Jag tyckte nstan det var min plikt attunderrtta dig i tid. Det var din plikt, pstod den gracila frun. Det var s tusan heller, morrade Carl-Magnus. Det var en sentimental dumhet, frstrda nerver, at last - kung Ferdinand! Men fru de Lorche sade: Det finns ingen urskt fr mig. Varfr behvde jag stta mig p mina hga hstar? Varfr behvde jag f en sdan avsmak fr den stackars pojken? Varfr behvde jag be dig kra bort honom? Pltsligt frigjorde hon sina armar; hennes hnder gledo smeksamt ver hans skuldror,och hela den gracila lilla personen sjnk mjuk och dunltt intill honom. Vill du veta varfr? Drfr att min lttsinniga, lttfrdiga, oanstndiga, perversa, rysliga sjl njt av att erfara en ny sensation. Jagvar svartsjuk, Carl-Magnus. Fr frsta gngen var jag svartsjuk p min herre och man. Jag ville sticka min hattnl genom den dr frdmda pojkspolingens mrkgr gon.Ja! Det rckte i sex dagar. Lngre gick det inte. Men det var storartat. Hon grep kring hans nacke, hon krde fingrarna genom hans spegelblankt kammade hr; och d honstrk upp det frn tinningarna blottade hon en grsprngd krans under den svarta. Hon viskade: Vad det r ohyggligt att bli gammal,gosse! Vad det r ohyggligt! Hon kysste honom lngsamt och man skulle nstan kunna sga eftertnksamt. Och nnu tystareviskade hon: Kamar el-Zaman! Kamar el-Zaman? Och han svarade: Prinsessa Belbredur! Prinsessa Belbredur? Men han knde sin mun vissen under hennes kyss. Och han frskte frgves minnas nr och var i en frfluten lyckotid hon kallat honomKamar el-Zaman eller nr och var han nmnt henne Belbredur. Kvinnans krlek kanvara bedrglig. Men vad r det i jmfrelsemed mannens minne? Av kvinnans krlek. Hans mun var vissen och blek, hans kinder askgr, hans stackars hjrta oroat av knslans mktiga blodflde, hans mrkgr gon blnkte, med vidgade, heta pupiller. Han skulle ondligen grna ha velat sga ettenda ord med doft av krlek. Men rtagrden stngs vid solnedgngen och sentima vandrare st stumma och dumma vid grinden. Carl-Magnus de Lorche omfamnade sin hustru och skt henne saktamen bestmt ifrn sig. Lyckligtvis hade han en rent yttre anledning. Det knackade p drren och Betty anmlde, att frken Rttenschld nskade tala med hradshvdingen. Han sprang bort till spegelbordet, ordnade hret och gned sina kinder, som voro alltfr askgr till och medfr en bankruttr. Han sade till sin hustru ispegeln: Fre frukosten! Det blir pkostande. Men jag ber dig om en sak, kra barn. Lt bli att underskatta konung Ferdinand. Lt bli att skryta med dina geografiska kunskaper, s fort jag nmnerordet Balkan. Balkan r fr mig ett moraliskt, icke ett geografiskt begrepp. Ochkung Ferdinand r fr tillfllet min ende bundsfrvant. Han stod en stund eftertnksam. Han putsade sin pincen. Han tog sin hatt och sin portflj frn bordet. Han stod nnu ett gonblick eftersinnande. Och pltsligt, tvrs genom siffror och vl avvgda fraser, brt minnet fram. Han mindes nr och var i en frfluten lyckotid han nmnt den gracila unga personen vid ettpoetiskt namn och hon honom. Han log mot henne. Han frgade: r du frdig, Belbredur? Han bjd henne armen och sade: Prinsessa! Frestllningen brjar. I salen gick frestllningen av stapeln, i den mrka salen med tre norrfnster nstan dolda under mrka draperier, med mrka tapeter, svartnade, tunga ekmbler, med gamle lagmannens portrtt (han hller en klubba i handen och ser ut som om han nyss fllt en ddsdom) och med hans hgkarmade stol av mrkt prontr. Nrvarande voro tante Rttenschld, f. d. landshvding Rttenschld, landshvdingskan, versten och verstinnanEdeblad samt Carl-Henrik Brenner, den sistnmnde i egenskap av revisor i "Jesu Krubba". Landshvdingen hade tagit plats vidden vre bordsndan, tante Rttenschld vidden nedre. Landshvdingen bar frack, grnabandet och en del andra prydnader; han varnmligen examensvittne och skulle omedelbart efter familjemtet begiva sig till skolan. Framfr honom stod en frukostbricka, som Louis lnsat till hlften.Landshvdingen strk med darrande hand smr p en lngskorpa, doppade den i mjlktillbringaren och sg p den. Han var pensionerad och saknade alldeles tnder. Det rdltta, fylliga ansiktet, inramat i ttt,stritt, grvitt hr och kritvita polisonger gjorde honom vacker, den svllande frackskjortan gjorde honom sttlig, men hakan var en frrdare, sklvde och glappade. Landshvdingskan satt vid hans sida och hll med en tillknycklad servett i handen noga vakt ver mjlkdroppar, som d och d fllo p frackuppslaget eller p bandet. Ibland ville hon knyta servetten frhonom, men det fick hon inte. Tante Rttenschld satt rak och mktig i sin morfars, lagmannens, pronstol. Likheten mellan dotterdotter och morfar var betydande, samma lga panna, samma springsmala gon, samma utstende ronlappar, samma kttiga, blnande nsa, samma kraftiga haka. Men under det att lagmannens mun var bred och tunn som en gddkft, hade tante Rttenschld ftt ett slags tryne - antagligen drfr att hon myst s mycket mot sina vestaler och sugits mycket p sura karameller. Fr tillfllet sg hon p socker. Hon hade tagit sockersklen frn frukostbrickan och placerat den i sitt kn. Under den rundskurna kappan hade hon endast underkjol, en korsett av utskt fast virke och en gr ylletrja. Tante Rttenschld vartio r ldre n sin bror, landshvdingen, eller nrmare bestmt sjuttionio och tre kvarts r. Men hennes haka visade icke ngon som helst bengenhet att giva efter. verste Edeblad hade huggit en kanap i salongen, och red nu av och an framfr den breda, blgr kakelugnen, i vars vr verstinnan tlmodigt avvaktade det vanliga stillestndet. Carl-Henrik gmde sig bakom en gardin. Man hade tills vidare ingenting att sga varandra. Hradshvdingen gjorde sitt intrde frn salongen. Han hade lmnat sin hustru och sin cylinderhatt i rkrummetoch gick hastigt fram till bordet, med kortabugningar hlsande till hger och vnster. Alldeles som p ett sammantrde. versten grymtade och verstinnan sade med ett uttryck av glad verraskning: Nej, se, Carl-Magnus! Eljest tystnad. Hradshvdingen slog sig ned vid bordets lngsida, vndande ryggen t fnstret; han lade portfljen framfr sig. Tystnad. Pltsligt sade landshvdingen, som slutat sinskorpa: Malla, kasta hit ett par sockerbitar!Tante Rttenschld kastade till honom ett par sockerbitar och stoppade en tredje i mun. D den smlt p tungan, smackade honoch sade: Carl-Magnus - vi tro p dig. Drmed var slktmtet ppnat. De Lorche bjde erknnsamt p huvudet, landshvdingen sade, sugande p sockret: Na-turligtvis. K-re Carl-Magnus. Och versten: Visst! Visst tusan! Carl-Magnus! Tante Rttenschld fortfor: Vi ha kommit hitfr att f veta en sak. En sak, Carl-Magnus. Har den dr skojaren frloratfrstndet? Just det, ja! sade landshvdingen och lt sin hustru torka munnen. Karlen brjar bli gammal. Han vet inte, vad han gr. versten galopperade. ntligen tog hradshvdingen till orda, och hans sakliga, lidelsefria ton sopade gonblickligen bort de mera familjra knslorna. Han sade: Frst och frmst vill jag anmrka, att herr Markurell icke r ngon skojare. Vi ha gjort en hel del affrer tillsammans och jag hoppas att det borgar fr hans hederlighet. Dremot vill jag icke frneka att han i detta fall gtt mycket hnsynslst till vga. Men det r en annan sak. Mannen r i sin fulla rtt. Att stta en de Lorche i konkurs? frgade tante Rttenschld i en ton, vars dova klangtycktes krva det gamla prontrets medverkan. Fr vi be om beloppet? infll Carl-Henrik, dold bakom gardinen. Hradshvdingen, som inte sett honom, ryckte till. verstinnan sade: Tnk! Jag troratt Carl-Magnus blivit nervs. Tyst! kommenderade versten; och hradshvdingen meddelade efter ngon tvekan, att beloppet knappast torde verstiga sjuttio tusen. Tante Rttenschld sade: Carl-Magnus, du menar inte, att den dr karlen kan stta dig i konkurs fr sjuttio tusen? Hradshvdingen svarade: Jo.Om jag r p obestnd. Landshvdingen strk smr p tv lngskorpor, lade den ena i beredskap och doppade den andra medsklvande hand i mjlktillbringaren. Landshvdingskan tog ter till servetten ochhradshvdingen drog upp sin nsduk. Han trodde sig sker p sig sjlv, men pltsligt knde han svetten rinna i sm strmilar frn hrfstet ned ver panna och kinder. P ett mycket komprometterande stt. Han for med nsduken ver ansiktet. Det intresse ni vlvilligt visar mig, brjade han och frnam med tillfredsstllelse att stmman alltjmt var oklanderlig. Han fortsatte: Och den omstndigheten att jag mste anhlla om ert bistnd, gr att jag anser mig bra - Han avbrt sig och fortsatte tvrhugget: Mina tillgngar ro som fljer - Med papperet framfr sig rabblade han entonigt upp post efter post, begynnande med Stortofta och grden och slutade med aktier i ett tjugutal in- och utlndska bolag. Han ryckte av sig sin pincen och brjade ivrigt gnida den med den svettblta nsduken. Sade: Summa tillgngar sex millioner tre hundra trettiosju tusen. Siffran och de klingande bolagsnamnen imponerade och i en knsla avrikedom och verfld stoppade tante Rttenschld en hel grabbnve socker i mun.Gldjen blev kort. Hradshvdingen tillade: Jag mste emellertid ppeka att samtliga aktier ro upptagna till inkpspris. Efter sista kursfallet gr det en differens p i runt tal en million. Ren frlust allts? insktCarl-Henrik. Ja. fr gonblicket. Tante Rttenschld vnde sig till sin bror, . Pojken frgade: Fr jag sig rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwB.P^/ I0x`1 +_2:landshvdingen, och sade: Kre Axel, om du inte hade grisat ned tillbringaren, skulle jagha bett om ett glas mjlk. Nej, tack, nu frdet vara. Och hon vnde sig till hradshvdingen och sade: Jas, en million?Det r ju inte illa. Jas, en million. Och Elsa gr vl fortfarande omkring i silkesstrumpor? Carl-Henrik frgade efter passiva. Fem millioner i runt tal. Samtliga hjrnor, undantagandes verstinnans, utfrde en hastig subtraktion. Facit var oroande. Hradshvdingen begagnade sig av tystnaden och brjade sitt frsvarstal. Han talade om Balkan. Tante Rttenschld lyssnade uppmrksamt och erfor en viss tillfredsstllelse. Hon sade: En sn skurk, den dr Ferdinand! Men det var dock angenmare att se huset de Lorche hotat avhuset Koburg n av huset Markurell. Mera hedersamt. Och d herr Markurell ter dk upp i slutet av hradshvdingens tal, knde hon sig frnrmad. Carl-Magnus! sade hon. I egenskap av din salig fars kusin och din fasters svgerska och din egen gudmor kunde jag ha mycket att sga dig. Men du har dina urskter. Och jag och hela slkten str som en man p din sida. Nu vet du det.Vi r beredda att gra uppoffringar. Men vivill inte ha med Markurell att gra. Den dr rdhriga lilla skojaren struntar jag i. Nu vet du det. Hradshvdingen svarade: Om Markurell inte omedelbart tar tillbaka sin anskan, komer vi allesammans att bli utsatta fr stora obehagligheter. I frsta hand jag men ven ni andra. Frenade Industrier stupar med mig. Och en del andra fretag. Svrigheten r att f herr Markurell att ta reson. Jag har tyvrr stttmig med honom p ett eller annat stt och han vgrar att underhandla med mig. Eljest skulle jag erbjuda honom er borgen - Nej, nu m jag sga! utbrast tante Rttenschld. Men hradshvdingen fortsatte: Mitt rd r, att landshvdingen redan i dag sker upp honom - Axel! avbrt tante Rttenschld.Axel, du sker icke upp personen. Det r under din vrdighet. Om Carl-Magnus inte kan skaffa sjuttio tusen, s kan du och jaggra det. Och det i denna dag. Min salig morfar har suttit i den hr stolen och jag minns honom mycket vl, fast jag bara var ett halvt r, d han dog. Jag r vertygad om att han delar min sikt. Och tante Rttenschld vnde sig om och nickade t lagman de Lorche, som satt dr med frfrligt bister min och lyftad klubba - Jaha, kra Malla, suckade landshvdingen undergivet, bredde sig en ny skorpa. Och den beskedliga landshvdingskan bjde sig fram och viskade i hans ra: Bred inte s tjockt, kre Axel. Betnk att Carl-Magnus rfattig! Tante Rttenschld sg sig omkring med en stor, klar, glad blick. Jaha, sade hon, s var det med den saken. Carl-Magnusfr betala oss, s snasrt den dr Ferdinandkommit p bttre tankar. Men kom ihg, mingosse, att med personer ska man inte beblanda sig. Man ger dem deras smutsiga pengar och lter dem g. Jag r rdd att duvarit en smula lttsinnig, Carl-Magnus. Men du har tv urskter, Balkan och din kra hustru. Och du behver inte tacka oss, eftersom du inte redan har gjort det. Vi gr det fr vr egen skull och fr de gamlas. Eller hur, Axel? Joho, kra Malla, suckade landshvdingen undergivet. Men verstinnan, som suttit i kakelugnsvrn, reste sig pltsligt och steg fram till hradshvding de Lorche. Hon tog nsduken ur hans hand och brjade torka hans panna och kinder. Hon sade: Jag tycker s synd om dig, kre Carl-Magnus. Du svettas frskrckligt. Vore det inte bttre att sga dem alltsammans? Nej, men Amelie! skrek versten, galopperade runt bordshrnet ochdrog sin hustru i kjolen. Vad har nu flugit i Amelie? Nej, men Amelie! Det hr r affrer. Jag frstr inte affrer, medgav verstinnan och lt sig fras tillbaka i kakelugnsvrn. Men jag ser att Carl-Magnussvettas. Amelie r en fjolla, avgjorde tante Rttenschld. Det rr hon inte fr. Alla Battwyhlar r idioter utom din hustru, kreCarl-Magnus, fr hon r tokig. Jaha. D g vi med Gud alle man och tacka Honom, som lett vrt rdslag till det bsta. Amen. Var rden dr nippertippan, s att jag fr sga henne ett sanningens ord, innan jag gr. Jag ska hmta henne, mumlade hradshvdingen, reste sig och gick med hastiga steg mot salongen. Han stod ett gonblick i drrppningen. Pltsligt stngde han dubbeldrrarna, vnde sig om. Och med handen bakom ryggen krampaktigt kramandelsvredet, huvudet tillbakalutat, gonen halvslutna, lste han med entonig rst: D jag uppgav herr Markurells fordran till sjuttio tusen syftade jag endast den oprioriterade. Hela skuldsumman uppgr till tre hundra tjugu tusen. Fr de tv hundra femtio ligger som skerhet sju hundra femtio aktier i Frenade Metall. Dessa aktier tillhra icke mig. De tillhra "Jesu Krubba". Han tystnade, svalde. Efter ett parsekunder tillade han: Om vi inte lyckas f till stnd en uppgrelse i god med herr Markurell, tjnar det ingenting till att skicka honom de sjuttio tusen. Jag r i alla fall i hans vld - En minut, tv minuter, treminuter rdde fullkomlig tystnad. Drp steg Carl-Henrik Brenner fram ur fnstersmygen och sade: Revisionen brjar den frsta juli. Jag kan mjligen f den uppskjuten en vecka eller tv men inte lngre. Landshvdingen grep med bda hnder kring tillbringaren och lyckades fraden till lpparna. En vit rnnil flt ringlandened ver fracken och det grna bandet. Landshvdingskan kom fr sent med servetten. versten sjnk samman p kanapn, huvudet i jmnhjd med knna. Hanmumlade: Det var sensationellt. Tante Rttenschld gjorde ett frsk att resa sig men fll tungt tillbaka mot salig lagmannensprontr. Hennes mun, som formats till ett mysande tryne, ppnades pltsligt p vid gavel av en djup, krampaktig, kippande gspning. Hon blinkade smnigt med de tungagonlocken. Sade: Jag ska tala med herr Markurell. Och hon tillade: Var r Elsa? Hradshvdingen ppnade salongsdrren. Den gracila frun steg in, bedrande i sin enkla, flickaktiga promenaddrkt. Ngra ord, som tante Rttenschld fllt, hade givithenne en lustig id. Hon steg fram till den gamla damen och neg mycket djupt. Drp drog hon upp kjolarna. Och se! P de fordom nstan vl gracila, numera formfullndade benen sutto, hrt utspnda och rckande knappast till knna ett par frhistoriskt grova, stoppade, urblekta grullstrumpor. Nej, men Elsa! skrek verstinnan. Har du kvar dina flickstrumpor! Tnk vad de r hllbara. Carl-Henrik applderade. Landshvdingen kysste p fingertopparna. versten brjadegnola en gammal visa frn Karlberg. Fru de Lorche neg p nytt och frgade: r tante belten? Ja, nu r jag verkligen belten, medgav tante Rttenschld och reste sig med en kraftig knyck ur stolen. Sna ska devara, fast lngre. Under prat och glam brtslktmtet upp och lmnade det de Lorcheska huset. Folk, som gingo frbi porten, sneglade frstulet och mumlade: Se p slkten! 3 Sedan herr Markurell frn Bergets topp betraktat staden under sina ftter, lyfte han blicken mot himlen och fann att den, hg, ljus, bl, molnfri, lovade vackert vder. Han tnkte p aftonens studentfest och knde sig mkta glad och tacksam mot Frsynen, som synbarligen stllde sig vlvillig till alla hans planer. Herr Markurell hade ver huvud taget aldrig haft ngontingobytt med Frsynen. Han hrde till de mnniskor som tack vare en medfdd, naiv och uppriktig fromhet aldrig behva spilla ngra tankar p hga problem utan som kunna gna sig helt t jordelivets omsorger.Det skulle aldrig ha fallit honom in att betvivla en enda av Svenska Kyrkans dogmer, av vilka han fr resten knde endast ett frsvinnande ftal. Under sdanafrhllanden hade det i sanning varit en blodig ironi, om hans son stupat p grund av bristande insikt i en fraktlig irrlras villomeningar. Styrkt i sitt hopp om medhll av Frsynen gav herr Markurell order, att terrassen skulle fejas och prydas som till midsommarfest med friska lvruskor, blommor och en del pappersgrannlt. Han begav sig drp till kontoret fr att fullborda sin kldsel. Men i frstugan drjde han ngra gonblick vid foten av dentrappa, som leder upp till Kupans vindsvning. Han tog ngra steg uppfr och trappan knakade och gnllde. N, det visstehan p frhand, att den skulle gra. Han steg in p kontoret, drog sngen frn kassaskpet, ppnade dess drr och tog fram ngra papper. Han satte sig nedhukad p sngkanten och brjade klottra siffror med den blyerts, som bestndigt, dag och natt, var till finnandes bakom herr Markurells hgra ra. Siffrorna tycktes oroa honom, han guppade upp och ned p den sviktande sngbotten, vred sig, suckade, klappade med ftterna, strk veroch skrev nya siffror. I trots av denna tydligen mycket allvarliga sysselsttning spratt han till och lystrade, d trtrappan knakade. Ljudet var vanligt men vckte i dag hans srskilda uppmrksamhet. Efter en stund steg fru Markurell in p kontoret. Hon hlsade icke god morgon, ty ffngliga ord brukades icke makarna emellan. H. H. vnde ryggen mot drren och kunde fljaktligen icke se, att fru Markurell, dagen till ra, pyntat sig p ett ovanligt stt. En blommig, lilafrgad sidenklnning, rikt garnerad med spetsar, som pste som en krva ver den kraftiga barmen, en hatt, i vilken hgrda rosor och mrkbl plymer bildade ett tjockt snr, en gredelin sidenkappa med krmfrgat foder, gula skor, schantungparasoll med bltt foder, tjock, massiv guldbrosch, tjock, massiv guldkedja, tjocka, massiva guldarmband, guldringar i ronen. Fru Markurell fljde icke modets vxlingar och n mindre dslade hon ngra finurliga tankar p frgsammansttning och snitt. r man solittoch gediget kldd, s r man ocks fin nog fr denna vrlden. Det mktiga, kopparrdahret, tjockt som en fll, var strngt tillbakastruket frn panna och kinder men svllde ut i glnsande bubblor bak i nacken. Hade fru Markurell haft ron som en hare, s skulle de sannolikt ocks legat tillbakastrukna p ett skyggt och p samma gng illfundigt stt. Som det nu var, stodo de tmligen osknt rakt ut frn kraniet, ty hon var skapt s. Sidenfrasande, med ovanligt bljande, sviktande, behagfull gng skred fru Markurell fram till sin make, lade handen p hans nacke och lt den glida ned ver skuldror och rygg. Herr Markurellmorrade sakta av vlbehag men mumlade samtidigt alldeles automatiskt: Frsk inte! Jag har inga pengar. Fru Markurell ville inteha ngra pengar. H. H. fullfljde sina berkningar. Pltsligt lade han handen ver resultatet, vred p huvudet och sade: Hr nu hon, hade hon ont i magen i natt? Fru Markurell skakade p huvudet. Jas inte, mumlade herr Markurell, besviken. Det gick i trappan vid tretiden. Var det inte hon, s var det gossen. Det var skada, fr han behver sina krafter. Och han vnde sig helt om och sade: Hr nu hon, tnk p honom klockan tre, fr d har han kyrkhistoria. ntligen brt fru Markurell sintystnads insegel och yttrade med dov men vlljudande stmma: Jag skulle vilja tala med Markurell. Om Johan. Om Johan! upprepade H. H. Vad fan nu d? Om Johan och om hradshvdingen. Herr Markurell kastade in papperna i skpet, smllde igen drren och tog ut nycklarna. Han gjorde en lov tvrsver rummet, stllde sig med ryggen t fnstret och stirrade stort p sin hustru. Hur ser hon ut? Ska hon g bort? Fem procent p femton tusen gr sjuhundra femtio blanka riksdaler. Det r pengar! Nej, kom inte med hradshvdingen.Se, jag vet ett och annat. Att till exempel det fanns en viss mejerska p Stortofta, som hradshvdingen sa gukvll t. Frsta ret, han var nkling, ja! Har jag sagt ett ord om det? Nnsin? Nej! Men kom inte med hradshvdingen, fr d blir det paff. Tio tusen ger fem hundra. Det r ocks pengar! Fru Markurell lyssnade till de ogrannlaga anspelningarna utan att blinka. Tvrtom blevo hennes gon nnu strre, deras blick nnu fastare, deras djup nnu outgrundligare. Och hennes rst var ofrnderligt djup, vlljudande och sansad. Tnk p vad du gr, Markurell. Johan fr lida fr det. Antingen han ska g i verken eller bli officer eller vad som helst, s frhan mothll av hradshvdingens slkt. Tnkp det! Han har slkt och vnner i regeringen och riksdan och verken och verallt. Tnk p det! Du r stursk ver dina pengar, men det finns dom som har mer n du. Och som r fint folk till. Tnk pdet, Markurell. Och fr resten ska du inte prata tok. Fr om jag talar med dig, s r det fr Johans skull. Eljest skulle ingen f mig till det, s mycket du vet. Det ska vi tro! mumlade herr Markurell utan att egentligen tro ngonting. Han doppade frsiktigt och icke utan en viss skygghet handdukshrnet i tvttfatet, slt gonen, pressade hrt samman lpparna. Tvagning var en dag som denna oundviklig. Det insg han och gjorde inte ngot frsk att slippa undan. D han ter kommit till sig sjlv sadehan lugnt och sakligt: Det frsts. Jag vet nog att de hnger ihop. Satan! Men om gossen har femtio tusen i rntor, s fr han inte mothll av ngon fan i det hr landet. Jag knner byket. Det m vara landshvdingar eller biskopar eller gatsopare s vet de nog tusan, vad pengar str i. Och nu ska jag sga henne, att gr det hr efter berkning, s kper jag Stortofta. Och d tr det bli mer n femti tusen. S mothll ska vi inte tala om p den hr sidan nordpolen. Nej, kanske det, medgav fru Markurell. Med en viss orolig tvekan tillade hon: Om det inte skulle bli i dag -? Hennes tvekan saknade icke orsak. Herr Markurells rrlighet infr en omedelbart hotande fara var utomordentlig.Inom mindre n en halv sekund kom hans obehagliga, upphettade, flmtande ansikte hennes eget otrevligt nra. Hans viskning hade en otvivelaktigt hotfull klang. Va sgerhon? Har hon hrt ngot? Fru Markurell hade ingenting hrt, men det stod klart fr henne, att rektor Blidberg mste knna sig mycket illa berrd av hradshvdingens svrigheter. Tanken var icke frmmande fr herr Markurell; han hade ruvat den hela morgonen. Nr den nu tervnde utifrn, kldd i klara ord, fattade han raskt sitt beslut. Han svalde en mktig suckoch sade: Hon! Vet hon vad en donation r? Det visste fru Markurell; han fortfor: Jag har tnkt p det frut. Att jag skulle gra en donation till skolan. Till gossens minnelse s att sga. Donation, det r fint.Det frstr folk. Det r ingen baktanke meddet, det r rejlt. En ger som om det inte vore ett dyft. Jag har tnkt p det frut, men en drar sig ju fr kostnaden. Satan! Nu ska det ske. Jag ska donera femton tusen fre klockan tre. Han sg p klockan och upprepade: Fre tre. Sen vore det vl tusan - De slpper ju igenom fattiglappar, som inte ens kan betala terminsavgiften. Men jag ska smrja dem om kften. Beslutet var fattat och oterkalleligt. Han snodde omkring en stund letande fter en kragknapp, som han hll i handen. Det var blott en frevndning. Han behvde motion fr att dmpa sin sinnesrrelse. Pltsligt skt han upp p andra sidan sngen som en trollgubbe ur sin ask och ropade: Hon! Jag ska bjuda dem p frukost! Fin frukost med vin! Rektorn, professorerna, hela byket! P frukostrasten! Fre klockan tre! Sen fr vi se - Femton tusen och fin frukost med vin. Sg t kallsknkan. Vi ska bra ner den till skolan. I korgar. Fint! Kom det ihg! Vinet ska jag sjlv ta fram. Han fann idn mycketlycklig, och i sin glada upphetsning tog han fru Markurell i famn, kramade henne hrt och kysste henne. Fru Markurell lt det skeutan invndning eller synbar motvilja. Mer n s, hon log och gjorde ett mycket tafattfrsk att besvara kyssen. Herr Markurell klappade henne skmtsamt p magen; hans ktenskapliga knslor nalkades hastigt en het zon. Hans gon blevo fuktiga och mrka.Han mumlade: Hr nu hon dr! Hon r st i dag. Hon r rar. Det r som ngot srskilt med henne - Fru Markurell skt honom sakta ifrn sig, dock icke ovnligt. Hon sade: Tokstolle dr! Och efter en liten paus:N - hur blir det med hradshvdingen? : Fr jag sig rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwB3P_4a5z`6 /`7>8R?(Herr Markurells upphetsning lade sig. Hur det blir med hradshvdingen? upprepade han lngsamt och sneglade under lugg bort mot kassaskpet. Jo, det ska jag sga henne. Det blir han som betalar bde frukost och donation och litet till. S nu vethon det. Och han fortfor med ovanligt lugn och lgmld rst: Det sgs, att jag r en buse. Och det kan s vara, fast det r lgn.Men hradshvdingen r en vanlig skojare. Jag stter honom p fstning vilken dag jagvill. Fr jag har vissa papper, se! Som r farliga. Men ger han mig Stortofta till mitt pris, s fr han i guds namn skoja vidare. Fr jag tycker om karn. Mrk det! Och jag tycker om hans grevinna. Den r fin! Adlig och grevlig och sprkkunnig och elegant med sidenstrumpor och parfymer och allt det dr. Och hon har varit som en mor fr gossen. Det tycker jag om. Det r jag tacksam fr. Grevinnan har lrt honom seder och skick. Vem skulle ha gjort det? Hon kanske? Lilla krgarmadam. Som r kommen av statarfolk. Och jag fr min del har aldrig haft tid. Nej, grevinnan r jag tacksam fr och det ska hon erfara. Det ska inte fattas parfymer, vare sig hradshvdingen str p huvut eller ej. Menhan! Va? som ber gossen dra t helvete. Herr Markurell tystnade, vnde sig mot denlilla spegeln p vggen och fste sin kravatt. Han gick ut i frstugan, ppnade garderobsdrren och tog fram en lng, svart rock, satte den p sig. Slunda utstyrd liknade han en energisk och kanske ngot pflugen begravningsentreprenr. Hansteg ter in p kontoret och frgade, om han var fin. Fru Makrurell nickade ett stumt bifall. Drp sade hon: Jag vet ju det,Markurell. Sen gammalt. Att jag inte r god nog att vara mor t Johan. Mor hit och mordig, mumlade herr Markurell p ett obestmt stt, som mjligen kunde innebraen artig motsgelse. Men Markurell r god nog att vara far? Markurell r ju det? Far hit och far dig, svarade herr Markurell, oberrd och likgiltig. Han stllde sig ter framfr spegeln, kammade den rvrda hrkransen med fingrarna och slog sedan omsorgsfullt bort mjllen frn rocken. Hanshustru fortsatte med en besynnerligt hg, pressad, anstrngd rst: Nu ska jag sga Markurell en sak. Jag har aldrig bett honomom ngonting. Ingenting som en kan kalla fr ngonting. Fr det har jag hllit mig frgod till. Nu ber jag honom att han lter det hr vara med hradshvdingen. Att han tar tillbaka konkursen och det ena med det andra. Han behver inte gra det fr hradshvdingens skull, eftersom han r ensn skojare. Utan han ska gra det fr min skull. Herr Markurell betraktade henne i spegeln, icke utan nyfikenhet. Han upptckteegentligen ingenting ovanlig hos mnniskan, undantagandes en mycket mrk rodnad, somsmg sig fram under halslinningens krsbekrnta kant upp ver den kraftiga hakan, kinderna. Hr nu hon, sade herr Markurell saktmodigt. Vet hon vad hon sger? Vill hon att jag ska avst frn en god affr, drfr att hon ber mig? D r hon ta mig tusan dummare n jag trodde. Och herr Markurell grinade beltet. Fru Markurells rodnad steg lnsamt upp ver pannan; drp krp den lika lngsamt tillbaka och frsvann ter under halslinningen. Hennes hy var fullstndigt vit och hennes rst var ter dov och djup, d hon sade: Lilla Markurell, jag knner honom.Tnk p det! Jag vet hur han r funtad. Ochnu sger jag honom en sak till. Han ska aktasig. Fr vad? frgade herr Markurell. Hon svarade: Han ska akta sig fr mig. Hur herrMarkurell skulle ha besvarat denna uppenbara hotelse, om han lmnats i fred, r ovisst. Kanske med ett hnskratt. Lyckligtvis ringde telefonen och herr Markurell strtade fram och ryckte till sig luren. Han ropade sitt namn med ljudlig rst, tvrtystnade. Han lyssnade. Hans gonvidgades, hans mun glappade upp. Han bleknade. Slutligen gjorde han en sorts klumpig bugning, mumlade ett otydligt tack och lade ifrn sig luren s sakta som om den varit av sprdaste glas. Hans synbara starka sinnesrrelse smittade fru Markurell, hon tog honom i armen och skakade honom. Herr Markurell stammade: Det - det var - Barfoth - Icke ens den nervstarka fru Markurell undgick en slng av examensfebern; hon skakade honom p nytt, viskade: n? n? Herr Markurell svarde med grtig rst: Historia, naturkunnighet, franska, matematik - det - det r ver - N? N? upprepade fru Markurell. Men herr Markurell gjorde en fruktansvrd grimas, slet sig ls och rusade p drren. Han hade icke lust att blotta sin svaghet ens infr en person som pstod sig knna honom i grunden. Frst i farstun tervann han fattningen, glntade lite p drren och ropade i springan: Hr nuhon! Det gr bra! Barfoth sger - det blir - det blir kanske verbetyg. Det visste vl jag, sade fru Markurell med en mors underbara, lugna och enfaldiga tillfrsikt. Herr Markurell smllde igen drren, smtt frargad. Vid niotiden kom perukmakar Strm och konditor Wedblad, bda i samma rende. Perukmakaren hade tio, konditorn femtio aktier i Frenade Metall. Skulle de slja? Herr Markurell gav konditorn stora bestllningar fr aftonens fest och lt rakasig av Strm. Rrande det allmnna affrslget gav han endast svvande antydningar. Den beramade skolfrukosten fngslade hela hans intresse. Fru Markurellhade begivit sig ned i staden, ovisst i vilket rende. Kallsknkan och kksan fruktade herr Markurell som hin onde, kksan gmdesig i uthuset, kallsknkan lade sig p sitt lger under trtrappan, frebrande illamende. Herr Markurell plockade fram den ena och tvang den andra att tmma en konjak med peppar och ingefra. Fr restenvisade han sig som en mild och lskvrd husbonde, stack till dem var sin tvkrona, klappade dem under hakan, berttade skmtsamma och pikanta historier, tog demchevalereskt p brsten. Kallsknkan, som aldrig smakat sprit med peppar och ingefra, brjade sjunga och skratta. Stmningen blev god och arbetet gick som en dans. Korgarna fylldes. D och d sprangherr Markurell ut p terrassen, vtte pekfingret och hll upp det fr att prva vindriktningen. Ostlig vind skulle ha vrkt Metallverkens rkmassor ver Kupan och frstrt hans fest. Men Frsynen visade sig alltjmt ndig. En svag men stadig vstlig bris strk genom Wadkpingsdalen, fsande framfr sig sm vita molntappar av oskyldigaste beskaffenhet. Herr Markurell knde sig p ett upphjt stt tacksam och frtrstansfull. Alla goda makter stodo p hans sida. Det frvnade honom en smula. Att hans berkningar rrande affrer hllo streck, var ingalundaverraskande. Men att gossens examen tycktes arta sig ver frvntan bra och attvder och vind fogade sig efter hans nskningar, det gjorde honom rrd, blid ochtacksam. Ty dylika ting st mera direkt under Frsynens kontroll, och herr Markurell visste fuller vl att han icke var ngon srdeles god mnniska. Han brjade undra om han icke, nr allt kom omkring, var bttre n sitt rykte? Bttre n han sjlv tnkt sig? Han erinrade sig, vad han mst genomg i detta Wadkping, som lg vid hans ftter. Man hade visat honom ringaktning, vedervilja, frakt; myndigheteroch enskilda hade aldrig frsummat att lgga hinder i vgen fr hans sm spekulationer; otrogna gldenrer hade skamlst lurat honom; och andra, som icke lyckats lura honom, hade beskyllt honom fr ocker och hnsynslshet, frdrvat hans goda namn och gtt s lngt i ondska att de i gossens nrvaro kallat honom procentare., Han var infr sig sjlv en ovanligt uppriktig man. Han ville icke frneka, att han understundom gtt brstgnges till vga. En och annan wadkpingsbo skulle antagligen ha varit mera vlbrgad, om icke herr Markurell funnits. I ett och annat fall hade han kanske betingat sig skligen stora eller mjligen oskligt stora frmner - men vargr grnsen? Och vem kunde dma honom? Frsynen hade icke dmt honom. Han hade kommit till Wadkping fr att frtjna sitt och gossens dagliga brd. Han hade arbetat i sitt anletes svett, som skrivet str. Och han hade blivit rikligen vlsignad. Frsynen hade icke dmt honom. Men Wadkping hade dmt honom, kallat honom ockrare och p sistone ej ens aktat fr rov att be gossen dra t helvete! Herr Markurell, med ryggen stdd mot flaggstngen, vars gulbla fana varligt sveptes ut av den vlsignade vstan,samlade saliv i sin mun, luft i sina lungor och spottade p Wadkping. Han knde en vlgrande och uppriktig tacksamhet mot Frsynen, en viss aktning fr sig sjlv och ett odelat frakt fr den vriga mnskligheten. Den stunden, minuterna ellersekunderna fre och minuterna eller sekunderna efter det herr Markurell spottat p Wadkping, var utan tvivel den lyckligaste eller kanske den enda lyckliga i hans liv. Han knde det sjlv. Han knde det p ett bvande, religist, dmjukt och storhetsvanvettigt stt. Han frnam lyckansstma, segerns stolthet och den fullkomligaensamhetens majesttiska och fruktansvrda hghet. Han formulerade gonblickets svindlande lycka i tre frammumlade ord: Gud, gossen och jag. I nsta gonblick var herr Markurell ter herr Markurell, en framgngsrik affrsman och den lycklige men orolige fadern till en son, som hll p att ta studentexamen. En och en, ven tv och tveller nnu flera i stten, stego Wadkpings smborgare uppfr Bergets tungsamma trappor fr att bringa herr Markurell sin hyllning. Deras avsikt var visserligen helt enkelt den att uppsnappa ett eller annat visdomsord. Men just hri lg en utskt hyllning. Herr Markurell knde sig smickrad.Han tog emot de hjlpskande och rdvilla med en mild vnlighet, som gjorde dem n mera rdvilla och hjlplsa. Hade det varit hans avsikt att framkalla panik p Wadkpings brs och en fruktansvrd baisse i Frenade Metall (och det var kanske hans avsikt), kunde han icke brukat ett lmpligare medel. En ond mnniskas gldje r olycksbdande fr de goda. Herr Markurell talade mngtydigt som en Pythia. Han sade, att han hade sitt under tak och att han beklagade envar, som icke hade det.Han sade, att den som nu slde, gjorde stora frluster. Och tillfogade omedelbart de bda ordsprken: Snlheten bedrar visheten, och: Den som gapar ver mycket, frlorar ofta hela stycket. Han pstod, att hradshvding de Lorche var en hederman, som visserligen skulle gra rtt fr sig samt att rttvisan i alla hndelser skulle hasin gng, om s hela Wadkping skulle st p huvudet. Fr resten bjd han sllskapet p l i sknkstugan, knuffade en i magen, dunkade en annan i ryggen, slog en tredje p skuldran och uppmanade dem alla att taga dagen som den kommer och icke srja fr morgondagen. Hans glttighet blev alltmera diabolisk, hans gster alltmera modstulna. S smningom vergingo de helt till teckensprket och herr Markurell taladeensam. Han lmnade dagens text och berttade skmtsamma anekdoter, samma historier, som roat de bda kvinnorna. Wadkpings borgare drogo pliktskyldigast psmilbanden, men de drogo dem nedt. Herr Markurell tog av sig rocken, lade en servett ver armen och betjnade i egen person sina gster. Han gick s lngt i tjnstvillighet, att han med en skoborste i nven fll p kn framfr perukmakar Strm, som rkat trampa i ngon orenlighet. Herr Markurell knde behov av att dmjuka sig. Det fanns i framgngens stma och Frsynens ndiga vlvilja ngonting, som oroade honom. Under det atthan som bst med verklig eller ltsad dmjukhet putsade perukmakarens skor, rullade en tvspnd droska om hrnet p utvrdshuset Kupan och krde upp p dess terrass. Konditor Wedblad som satt vid fnstret viskade till sin granne och viskningen gled snabbt och tyst frn huvud till huvud och ndde slutligen den bullrande och bubblande herr Markurell. Han slppte borsten och sprang upp. Han sade: Be dem dra t - Han ryckte till sig rocken och sprang ut p verandan. Han tog p sig rocken, steg ned fr trappan och utfrde en hastig serie smbugningar. I droskan satt syskonparet Rttenschld. Ur ren etikettsynpunkt var detta kronan p herr Markurells triumf. Landshvdingen strckteut sin behandskade hand och sade: Kre herr Markurell. Som ni sjlv ser! Min syster nskar tala med er. Jag hoppas att ni ska komma verens. Jag skulle ocks vilja tala med er, men jag r upptagen av skolan. Som ni vet! Fr restsen kan jag hlsa frn er son. Det tycks g bra fr denunge mannen. Vilket glder mig. Ja, herr Markurell, jag kan sga att det glder oss alla. Som s att sga sett honom vxa upp. Var snll och hjlp min syster. Herr Markurell strtade fram och rckte den gamla damen handen. Landshvdingen sade: Som du ser, kra Malla, har jag lyckligen frt dig hit. Om en halvtimme eller s skickar jag droskan efter dig. r det bra s, kra Malla? Tante Rttenschld nickade ett stumt bifall, hon andades flmtande ochstdde sig mycket tungt mot ett kraftigt paraply. Landshvdingen slog ter ut med handen och droskan rullade bort. Tante Rttenschld och herr Markurell voro allenap terrassen. Herr Markurell mumlade: en stol, och rusade in efter fru Markurells stoppade emmastol. Tante Rttenschld gick med sm, tunga steg tvrsver terrassen, stannade vid stentrappans krn. Herr Markurell lunkade efter henne med emmastolen i famn, stllde den ttt bakom henne. Hon pekade med paraplyet och sade: Herr Markurell, dr ligger Wadkping. Dr ligger domkyrkan och dr ligger slottet, ochdr ligger rdhuset. Ja, de gr s, instmde herr Markurell. Tante Rttenschldsjnk ned i stolen och satte sig till rtta. Hon sg sig omkring. Hr, sade hon, har jaginte varit sedan anno aderton hundra sextiotre p vren. Besinna det! Det r jmnt femtio r sen dess. D fanns det minsann inga stentrappor och inte heller ngot utvrdshus. Utan bara en torparstuga.Men den var mycket ntt och mlerisk, det m jag sga. Min salig mor, som tecknade utmrkt vl, hade sin skissbok med sig och gjorde en alldeles frtrfflig teckning av torparen i drren omgiven av sin hustru och sina barn. Ett mycket honnett och prktigt folk, fast jag nu inte precis minns,vad karlen hette. Tilda hette hustrun, Tilda p Berget. Hon hade de yppersta murklorna om vrarna, bara toppmurklor. Jag vill minnas att det fanns en aldunge p andra sidan grdsgrden och ett kllsprng med srdeles friskt vatten. Finns det kvar? N, d ska jag be om ett glas vatten. Herr Markurell med guppande mage och flygande rockskrt skyndade att efterkomma den gamla damens nskan. Han tervnde med en bricka, p vilken han radat upp hallonsaft, citronsaft, krsbrssaft och vinbrssaft samt en immig vattenkaraffin. Tante Rttenschld tog ur ridikylen upp en pse med sura karameller. Hon avbjde saften men slog i ett stort glas vatten, somhon stllde p knt, hllande ikring det med bda hnder. Hon sade: Min gudson och frnde, hradshvding de Lorche str i frbindelse hos herr Markurell fr sjuttio tusen kronor. r det inte s? Min bror och jag ha frskt att anskaffa summan nu p morgonen, men vi ha inte lyckats. Vi skulle vilja erbjuda vr borgen, om herr Markurell tror, att vi ro goda fr beloppet. Skert, skert, mumlade herr Markurell och gjorde en vertygad men obestmd gest med hnderna. Tante Rttenschld satt en stund tyst; drp lppjade hon p glaset och sade: Herr Markurell undrar nog, varfr jag sitter s hr och hller kring glaset. Det r fr att vrma vattnet en smula. Min kra mor hadeden vanan eller rttare ovanan att dricka iskallt vatten. Men sommaren aderton hundra sextiosju sa professor Petschke i Karlsbad t henne, att om inte friherrinnan lter bli att dricka iskallt vatten, s kommer friherrinnan att totalt ruinera sin mage. Sen dess var bde hon och jag mycket frsiktiga. Och det tror jag att vi mtt bra av. Skert, skert, mumlade herr Markurell. Tante Rttenschld bjd honom en karamell, som han krde lngt ned i halsen, hostade upp och stoppade in igen. Tante Rttenschld sade: Det r mycket uppfriskande med sura karameller. Men vadjag nu skulle sga. Hradshvdingen de rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwB9P^:*_;_<|.c=!>HLorche lr dessutom st i frbindelse fr tv hundra femtio tusen kronor. Och herr Markurell har som skerhet sju hundra femtio aktier i Frenade Metallindustrier. Min bror och jag skulle vilja stlla en annanskerhet i stllet fr de dr aktierna. Gr det fr sig? Fr tillfllet kan vi endast lmna vra namn samt verste Edeblads ochgreve Brenners. r det tillrckligt? Herr Markurell svarade kort och avhugget: Nej. Drp tillade han: Trs en frga, trs en bara frga - Varfr r herrskapet s angelgna om att byta ut de dr aktierna? Och d hon icke svarade, hjde han rsten och sade: Vet lilla frken Rttenschld va man sa i min barndom, nr man svlte rv?S hr sa man: Min rv och din rv ha lika lnga rumpor. Sa man! Fr frsta gngen under samtalets lopp vnde tante Rttenschld sina stora, kupiga, mattgr gon mot herr Markurell. Hon sg honom stint i ansiktet och svarade: Tror herr Markurell att jag sitter hr och svlter rv, s tar han fel. Min bror och jag vill hatillbaka aktierna, drfr att de icke tillhrahradshvdingen. De tillhra "Jesu Krubba". Det vet herr Markurell lika bra som jag. Jag vet ingenting, ingenting, muttrade herr Markurell och sg sig oroligt omkring. I sknkstugans fnster skymtade grdaskiga ansikten, Wadkpings bedrvade och oroligasmborgare. De grto visserligen icke men pminte likvl p ngot stt om den dr gossen Markurell, som brukade sitta i fnstret vid Vedbotorget och grta. Tills en dag en ngel steg ned frn himlen och frde honom bort frn de stirrande wadkpingsbarnen. Tante Rttenschld sade:Om det inte vore fr den sakens skull, s sutte jag inte hr, herr Markurell. Fr jag skms att sitta hr. Men som det nu r, skulle jag skmmas nnu mer, om jag inte sutte hr. Hetsa inte upp sig, bad herr Markurell och klappade henne p skuldran. Lilla frken vet inte riktigt hur det hnger ihop. Om hradshvdingen gr i konkurs, s r det oskert att jag fr ngon gldje av de dr aktierna. Men att hradshvdingen fr sorg av dem, det r nog skert. Men slkten ska inte lgga sig i den hr saken. Fr jag hller mig till hradshvdingen. Slkten har varken gjort mig ont eller gott. Vad har Carl-Magnus gjort honom fr ont? frgade tante Rttenschld. Herr Markurell rev sig i sin rvrda hrkrans. Jag ska sga lilla frken, att han har inte gjort migmera ont n andra. Vi ha haft affrer ihop och ibland har han varit kitslig. Som med huskpet till exempel. Men ibland har jag sett mig till godo. S det fr kvitta. Och mrk det - jag tycker om karln. Eljest kunde jag ha satt krokben fr honom mer n en gng. Men han hade frtroende fr mig, och det tyckte jag om. Och s var det gossen ocks. Han hade som ett bttre hem dr. Lilla frken ska tnka sig, att med en sn mor kan det inte bli ngon finare uppfostran. Och jag har ju haft s liten tid,se. Men grevinnan r fin, adlig och grevlig och allt det dr. Hon var som en mor fr gossen och det tyckte jag om. Nu r det slut med det, ser lilla frken. Och d har man bara att tnka efter om man kan frtjna ngonting p affren. Och det kan jag, guskelov. Tante Rttenschld vek lngsamt och med omsorg ihop den sura karamellpsen, stoppade den i ridikylen och stngde lset med en knpp. Katten Susannakom makligt glidande uppfr stentrappan, stannade hpen framfr den gamla damen, lade ronen bakut och nosade misstnksamtp hennes kldafll. Tante Rttenschld strk henne med paraplyet ver ryggen. Honsade: Bror Axel och jag hade tnkt att vi skulle gra vad vi kunde fr att undvika dethr. Axel har ju sin pension och jag r gammal och behver inte mycket. Jag har levat i Wadkping hela mitt liv och mina frldrar och farfrldrar och morfrldrar fre mig. Det blir svrt fr mig det hr. Om vi nu garantera herr Markurell att han inte skall frlora ngonting p Carl-Magnus, skulle inte herr Markurell vilja avst frn den dr frtjnsten eller vad det r han rknat ut? Herr Markurell stirrade framfr sig, han suckade tungt och sade: Nej, lilla frken. Jag ska sga - det vore ingen utrkning frmig. Jag frstr nog hur det kan knnas fr folk, som har en fin gammal slkt och allt det dr. Jag frstrt, lilla frken, mrk det. Men det r annat med folk som jag. Har jag inte pengar och mycket pengar,s r jag ingenting. Jag r inte vrd mer nen lus p ett tomt klstreck. Det r ingenting fint med mig, det r ingenting hedersamt, det r ingenting alls. Nr jag dr en gng, s kunde gossen lika vl ha perukmakar Strm eller bagare Wedblad till far. D r jag h och inte ens det. Men lmnar jag pengar och bra med pengar efter mig - ja, se det r annat. Det minns han. Fr jag ska sga lilla frken - fr allt vad en glmmer hr i vrlden, men pengarna glmmer en sist. Katten Susanna hoppade nu upp i tante Rttenschlds kn, och den gamla damen makade isr sina ben fr att bereda henne en bekvm viloplats. Hon gjorde sig underrttad om kattans lder och antalet ungar, varifrn hon hrstammade och huruvida det var en god rttkatt. Herr Markurell svarade prompt och frmt p alla frgor. Han drog propparna ur saftflaskorna och skte frgves truga i den gamla damen ngra droppar. Han blev alltmera orolig utan att veta ngon rimlig orsak. Tante Rttenschlds lugn plgade honom. Slutligen sade han: Lilla frken r rasande p mig. Det frstr jag. Mrk det! Jag frstr, begriper och erknner. Men det r som det r. Mnniskan av kvinna fdd har sin tid och den som grver ned sitt pund str dr som ett fr. Hade Herren skapat mig som en nors, s hade jag summit och hade han skapat mig som en svala, s hade jag flugit.Mrk det! Tante Rttenschld vnde sig nnuen gng till honom och frgade: r det herrMarkurells sista ord i den hr saken? Att han inte tar vr borgen varken fr de sjuttio tusen eller fr aktierna? Just det ja, svarade herr Markurell, njd med att ha blivit fullt frstdd. Just det. Varken detena eller det andra. Hon har ett klart huvud, det fr jag sga. Och han tillade, tvingad av en oro som blev allt hftigare och allt obegripligare: Jo, jag ser att lilla frken r rasande. Och det r djkligt frargligt att behva sga nej, nr lilla frken omakat sig hit fr frsta gngen pfemtio r. Men se, jag kan inte, se! Lilla frken ska inte tycka, att jag r elak fr det. Tante Rttenschld sg p honom med en lng, lugn, eftertnksam gammalfolksblick, som stegrade herr Markurells oro till det yttersta. Hon sade: Jag vet inte, om herr Markurell r elak eller ej. Men jag tror att han fr sitt straff. Kanske det, kanske det, mumlade herr Markurell och for med bda hnder genom hrkransen. Och pressad av sin obegripliga oro bjde han sig pltsligt ned, lade hnderna p tante Rttenschlds skuldror och viskade i hennes ra: Sta ngon, lilla kraste frken, r det ingentingannat en kunde gra? Jag skulle s frbannat grna gra henne en tjnst. Tante Rttenschld smlog och svarade: Jo, herr Markurell, han kan lmna mig ensam hr, tills droskan kommer och hmtar mig. Jag r snart ttio, jag, och orkar inte s mycket. Och det kan vara roligt att sitta hr en stund och titta p gamla Wadkping. Herr Markurell rtade upp sig med en stlfjders tysta spnstighet: gende p t och baklnges smg han sig tillbaka mot trappan. Han stngde in sig p sitt kontor. Isknkrummets fnster stodo Wadkpings smborgare, grbleka och bedrvade, stirrade envist p tante Rttenschld. Den gamla damen strk med lugnt behag herr Markurells spinnande katt ver ryggen. Hon betraktade Wadkping, som sett henne fdas, fostras och leva i Herrens tukt och frmaning. Och som snart skulle se henne d i det gredelina kabinettet vid Klostergatan. D, begravas, hedras, glmmas. 4 Klockan halv tolv kom olycksbudet. Unge Markurell hade infr censor, lrare och examensvittnen blottat en hpnadsvckande okunnighet i kemi. Det var verraskande, tylraren i kemi stod i ett intimt finansiellt frhllande till den ldre Markurell. Men mnniskors oplitlighet r det enda plitliga i en vrld, som befolkas av borgenrer ochgldenrer. Herr Markurell visade sjlvbehrskning, han sade endast: Satan! Jag kommer med frukosten. Jag ska bjuda hela byket p frukost! Sen f vi se! Lektor Barfoth blev orolig. Markurell, sade han, man ska inte frska muta den stora massan. Den r omutlig. Hall! Hr du vad jag sger? Den r omutlig. Man ska muta dess ledare. Bjud mig och Leo p frukost - Er har jag nd, svarade Markurell, ringde av. Lektorn tnkte: Han har blivit galen. Det betyder s lite. Det ndrar inte en bokstav iallmnna historien och det ndrar inte en bokstav i Johans betyg. Lt honom hllas. Och han uppskte ett ensligt klassrum, lade sig p vggbnken och somnade. Ty som vi minnas hade han vakat hela natten. Herr Markurell sin sida frlorade icke ett gonblick. Han stlllde upp kallsknkan, konditorn och perukmakarn i ett led och frdelade korgarna dem emellan. Sjlv tog han korgen med vin, sprit och cigarrer. Hanmnstrade sin lilla trupp och sade: Det r synd, att inte mnniskan r hemma. Fr detska vara vrdinna om det ska vara fint. Men maten r halva fdan och nu g vi medgud. Han satte sig i marsch ned mot staden.Wadkpings smborgare fljde honom ut p verandan, svliga, dsiga, dystra som vintersmniga bin. Sedan de frvridit sina ansikten p tre eller fyra olika stt, utstttlika mnga suckar, gspat, snutit sig och harklat, gnidit sina ben och armar, lmnadede Kupan och styrde kurs efter visen. Slunda nalkades herr Markurell staden, tyst och eftertnksam. Han hade kastat sig in i ett fretag, som krvde mycken takt och urskillning. Och ehuru han visst icke ville frnknna sig dessa egenskaper, skullehan dock nskat att han haft en fin och bildad kvinna vid sin sida. Om han mtt fru de Lorche, skulle han trots den tillspetsade situationen ha begrt hennes bistnd. Denna gunst blev honom emellertid icke beskrd; i dess stlle snde honom Frsynen verstinnan Edeblad och kaptenen greve Brenner. Kaptenen och verstinnan lmnade just stertull i avsikt att taga en promenadver berget. D de varsnade herr Markurelli spetsen fr sin skara, stannade kaptenen.Fy tusan, Markurell! muttrade han mellan tnderna. Jag vnder! verstinnan hade ocks stannat, men hennes frstnd var alltjmt i verksamhet. Hon sade: Vi mste vara vnliga mot herr Markurell. Tnk p att han har Carl-Magnus i sitt vld. Och draktig som alltid, d hennes frstnd ickestod alldeles stilla, gick hon rakt fram mot herr Markurell som stannat, frsjunken i tankar. Herr Markurell tnkte: Mnniskan rfjollig, men hon r verstinna och grevinna och allt det dr. Hon r den rtta. Nr drfr verstinnan med det vnligaste leende besvarade hans hlsning, hejdade han henne och sade: verstinnan lilla, vill hon gra mig en tjnst? Det r en stor tjnst, verstinnan! Och den kommer att f sin ln. Mrk det! Carl-Magnus! tnkte verstinnan och log och nickade och blinkade och gav med alla tecken till knna, att hon nskade tjna herr Markurell. Han fortsatte: Saken r den, verstinnan, att jag tnker bjuda rektorn och professorerna och hela byket p frukost. Fin frukost! Men mnniskan jag har, r intehemma. Och inte kan man bjuda p fin frukost utan fruntimmer? Kom med p ett hrn, verstinnan, och var som vrdinna. Ska jag? frgade verstinnan hjlplst. Herr Markurell mtte och vgde henne med en illslug blick; han tog henne varligt i armbgen och vnde henne helt om. Hans rst var st som honung: Ja visst, verstinnan lilla. Hon ska vara som en mor fr oss alla. Ska jag? upprepade verstinnan och satte sig tveksamt men lydigt i gng. Vad annat kunde hon gra? Herr Markurell ledde henne varligt med fasthand. Bakom henne marscherade kallsknkan, konditorn och perukmakaren, upptagande vgens hela bredd med sina personer och korgar. Och med hennes frstnd var det alldeles som vanligt. I hrnet av Klostergatan mtte Carl-Henrik, som fr sent ngrat sin flykt. Nr han nu sg verstinnan infngad av herr Markurell, tvrstannade han och blev stende framtbjd med bda hnder stdjande sig mot kppen. En nytnd cigarrett lossade ur mungipan och fll. HerrMarkurells hlsning blev obesvarad. Herr Markurell sade: Det r besynnerligt och underligt, verstinnan. Jag har bott hr i aderton r, och nd tycks det som om folkinte skulle knna igen mig. Men jag ska lradem, verstinnan. Mrk det! Bara gossen har tagit sin examen i dag, s ska jag lra dem. Han kade takten och verstinnan trippade flmtande och med flammande rttansikte vid hans sida. Han sade: verstinnan, stackare, som r barnls, kandet just gra detsamma. Jag menar att g som ett tlje. Men mig gr det inte detsamma. En far ska lmna ett aktat namnefter sig. Gossen ska inte skmmas fr namnet. Kom det ihg! Om jag s ska stta hela byket p fattighuset. Pltsligt stannadehan och grep med vnstra handen hrt kring pannan. gonen doldes av handen och verstinnan kunde endast se den spasmodigtgrinande munnen med dess krokodiltnder och oroligt slingrande tungspets. Stackars herr Markurell, viskade den beskedliga mnniskan, glmmande Carl-Magnus och Wadkpings hotade lugn. Stackars herr Markurell. Stackra inte mig, verstinnan. Jag reder mig. Det r bara det att jag nstan skulle nska - nra p! - att jag intehade ngon pojke. D skulle jag lra dem! Nu r det som att g p lina. Han tog henneunder armen och frde henne ver skolgrdens sandken, som lg de. Portalklockan visade tre kvart p ett och ett var timmen fr frukostrasten. Studentexamen i Wadkping r ngonting dystert och hgtidligt. Skolan ligger frsnkt i djup tystnad; man talar lgmlt eller tiger. Skolgrden r avstngd fr profanum vulgus ej genom maktsprk utan tack vare den anstndighetsknsla, som frbjuder varje god wadkpingsbo att lttsinnigt nalkas en ofrskyllt lidande. Smrtan r i Wadkping helig. Abiturienter och barnsngskvinnor betraktas med sammaskygga vrdnad och medlidande. Man tystar stegen eller gr nnu hellre en lng lov kring huset, dr vnda rder. Icke ens samhllets drgg, lutkrarna, rulla den dagen sina skramlande k ver Skolgatans knaggliga stenar. Visserligen klttra i Barfothens alm en skara frsta- och andraklassister ofrtrutet upp och ned, uppoch ned. Men det sker icke fr njes skull. Frn almens vre grenar kan man kasta en blick in i de nrmaste klassrummen. Till dessa rum frlgges sedan gammalt mogenhetsexamen, och de behjrtade gossarna ro samhllets utkik. Barfothens alm r den dagen att frlikna vid de bermda ekarna i Dodona. Rektor Blidberg r den #pelasgiske Zeus. Fr den som vet att rtt tolka hans anletes uttryck, dr det med hakan vilande i handen stirrar ut ver grden, fr honom r ingenting frdolt. Tysta glida dagens timmar, och tysta glida oroliga mdrar fram till almen och lyssna till suset i dess grenar. Endast viskningar! En helig sed frbjuder dessa gossar att hja rsten utver det knappt urskiljbara. Om ngon av dem faller ned och bryter en arm eller ett ben, kasta sig kamraterna ver honom, tilltppa hans mun och forsla tyst och snabbt bort honom. Rop och skrik fr icke frekomma. Och skolans tystnad smittar hela staden, som fr resten aldrig r bullrande. Den 6 juni 1913 var Wadkpings dystra hgtidlighet dystrare ochhgtidligare n vanligt. Det r hgtidligt att ha sina pojkar i examen, det r nnu hgtidligare att bli ruinerad. Bistra parcer spunno en trd av guld och purpur. Guldet sknkte dem det idoga Wadkpings flit och mda, purpurn herr Markurells hjrta. nnu- klockan 12.45 - var detta hjrta osrat. Frargad, orolig men sitt lynne likmtigt kry som en mrt trngde herr Markurell genom tystnadens ken in i dess tempels allra heligaste. Fljd av kallsknkan, konditorn, perukmakaren och ledande verstinnan vid armen. Eho som satt sin foti Wadkpings Hgre Allmnna Lroverks adshvdingen de rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwB>Pa?_@`A%/`B>kollegierum, skall frst det fantastiska i herr Markurells tilltag. Eho som sett de ldriga, allvarliga mblerna, det ldriga, tunga, stolomkransade bordet med sin spartanska vattenkaraffin och sitt exemplar av skollagen, de vrdnadsvrda portrtten av biskopar, rektorer, professorer och donatorer, han vet att detta icke r platsen fr brunstekta kycklingar, rodnande rdisor, smltande fetlax, vitt duktyg, lttsinnigt smckra glas, Bourgognes frrdiska druva och Wadkpings specialitet, konditor Wedblads grddbakelser. Endast i herr Markurells hnsynslsa sjl kunde idn fdas att frvandla ett kolleigerum till en krog. Man mste kanske hlla honom rkning fr att han icke slpade med sig en sex mans orkester. Men det var icke hans avsikt att gra buller och vcka uppmrksamhet. Tvrtom - han ville bereda en verraskning,och det rder intet tvivel om att han lyckades. Rektor Blidberg i klassrummet bredvid hrde endast ett svagt klirrande avsilver, glas och porslin. Han tnkte: Gud skepris att detta r min sista examen! Jag brjar bli slapp och sl. Mina sinnen frvillas. Jag r trstig och hr genast en kork smlla, jag r hungrig och knner doften av nystekt kyckling. Det r ingenting ont i kyckling och vin, men jag borde inte tnka p det just nu. Jag r bestmt ett gammalt f. Han suckade tungt och klockan slog ett. Men det ringde icke. Herr Markurell hade frbisett den omstndigheten, att rastklockan icke ringerp studentdagen. Han var vidare okunnig omden tystnadens lag, som bjuder abiturienteroch lrare att vid frukostrasten nstan ljudlst lmna klassrum och skola. Alltjmt upptagen av dukningen, med hesa viskningaroch stora tbrder ledande sina medhjlpare, glmde han bort klockan. Slunda gick den frikostiga tanken att bespisa hela byket om intet. Desto mera terstod fr de av det utvalda, fr rektor och censorerna. Klockan 1.10 trdde de tre herrarna in i kollegierummet. Av censorerna var den ene frn Uppsala, naturevetenskapare, skggig, tungsint och grinig. Han rknade p lngt hll slkt med Carl-Magnus de Lorche och knde verstinnan. Den andre knde ocks verstinnan men rknade icke slkt. Han varfrn Lund, en sltrakad prelat, glad, godlynt och bredmynt, med tv rvar bakomvardera rat. De tre herrarna samtalade ivrigt och samtalet rrde sig kring Johan Markurell, vars utsikter ytterligare frsmrats under den sista halvtimmen. Denskggige ville hans ofrd; prelaten frde hans talan. Rektor blundade och mumlade ja,ja, jo, jo. Han kunde icke anklaga en skolans lrjunge, men han frmdde icke heller prisa en yngling, fr vilken gnosticismens lror voro fullkomligt frmmande. Hans stllning var brydsam, han slog upp gonen, lyfte sitt tunga huvud.Framfr honom stod ett rikt dukat bord, bakom bordet med servetter under armen herr Markurell, kallsknkan, konditorn och perukmakaren. verstinnan hade fr tillfllet gmt sig. Rektor slt ter gonen, vidgade nsborrarna och andades djupt och tungt. Professorn i naturvetenskap och professorn i teologi blevo nu ocks bordet varse; de tystnade och gjorde vad varje svensk gr, d han stlles framfr ett dukat bord - de lade hnderna p ryggen. Ett vackert bevis p folklynnets naturliga blygsamhet. Her Markurell gned sin upphettade, fuktiga panna och sina kinder med servetten och sade: Herrarna! Genera sig inte! Det r vl unnat! Fan s svettigt men nu r det gjort. God mat, kta viner! Hugg i! Herr Markurell - mumlade rektorn. Pltsligt lyftes hans huvud och uppbars av mbetets majestt. Markurell! Hur - vgar -ni -? Vgar? upprepade herr Makurell. N, det var en smal sak att vga. Herrarna tro kanske, att jag har avsikter. Nej! Men dagen har sin betydelse. Det r inte fr mycket, att en far kostar p en smula. Herrarna ha sitt jobb och jag har mitt, menta mste vi alla. Genera sig inte! Det r gott, det r fint! Det r verstinnan som bjuder s att sga, fast jag betalar fiolerna. verstinnan! Var fan hller hon hus? Satan! Han snurrade runt och slog undan en tung gardin. verstinnan Edeblad trdde fram ur fnstersmygen. Det r troligt att hennes frstnd ter brjat rrap sig, det r troligt att hon insg det fatala i sin stllning som herr Markurells vrdinna i skolans kollegierum. Men det gavs icke lngre mjlighet till tertg. verstinnan var blid, frsynt, skygg. Men hon var kvinna och stlld ga mot ga med den lede Skam bet hon utan att blinka huvudet av honom. Blid och lskvrd gled hon fram till de tre frstummade herrarna,skakade hand, nskade dem vlkomna - I rektors ra viskade hon ett hastigt: Tnk pCarl-Magnus! Rektor Blidberg tnkte: Dr stkycklingarna och dr str vinet. Mina sinnenro icke frvillade men min hjrna r omtcknad. Tnk p Carl-Magnus! Herre, detvore oss bttre att dessa kycklingar levde och herr Markurell lge brunstekt p ett fat. Tnk p Carl-Magnus! Professorn i naturvetenskap flyttade sina hnder frn ryggen till magen. Han sade: Hr freligger det faktum, att en frmmande men vlvillig herre bjuder oss p mat. Mat mste vi ha, ju frr desto bttre. Konklusionen blir - Hantog en tallrik ur verstinnans hand, rgade den och t. Prelaten bredde en smrgs, frde verstinnan in i en fnstersmyg och brjade ett viskande samtal. Rektor Blidbergstdde sitt huvud i handen och tnkte: Dr str Wedblad, dr str Strm. Fre kvllen vet hela Wadkping att Markurell frskt muta mig och censorerna med mat och dryck. De ta, olyckan r redan skedd. Konsekvensen blir att vi mste underknna unge Markurell. Det skall tysta onda tungor. andra sidan skall det gra fadern ursinnig. Tnk p Carl-Magnus! Jag vet varken ut eller in. Men jag vet, att olyckan knappast kan bli strre, om jag tar mig en smrgs. Och han tog sig en smrgs och ytterligare en och flera. Herr Markurell triumferade. Det lskvrda i hans lynne sprudlade upp som ett friskt kllsprng. Han gick fram till rektor, tog honom i famnoch viskade: Rektorn! Det hr ska han inte behva ngra. Vnta bara! Det kommer en verraskning. Herr Markurell, mumlade rektorn, jag tackar, men jag behver inte flera verraskningar i dag. Efter ngon tvekan gick herr Markurell fram till professorn i naturvetenskap, som med lugnkonsekvens pljde igenom assietterna. Herr Markurell var en tmligen liten man, professorn en jtte. Herr Markurell varkenvgade eller kunde taga honom i famn, men genom att strcka sig p t lyckades han lgga handen p hans axel. Herrn! sade han. Professorn! Herrn knner mig inte, men jagr Markurell. H. H. Markurell p Kupan. Jag r far - D beklagar jag, avbrt den skggige. Herrns son har rett sig ganska skralt. Herr Markurell ryggade tillbaka, hans ansikt uttryckte en sorg, frebrelse och en grnsls frvning, som efter vad vi veta mste ha varit en skickligt utfrd imitation. Han skakade p huvudet. Nej, professorn! Inte min gosse, inte! Det mstevara ett misstag. Han kan sina stycken. Tag lite lax. Den r god, den r fin. Den skggige smakade p laxen och sade: Herrnslax r utmrkt, men herrns son r den skralaste pojke vi haft hitintills. Han r intedum men har r lat. Jag knner den dr typen. Han har fuskat sig fram frn frstaklassen till den sista. Han! skrek herr Markurell och behvde inte lngre spela denfrvnade och upprrde. Gossen! Hr nu handr, rektor! Ska han st dr som ett belte? Gossen! Har gossen fuskat sig fram? Tnk p Carl-Magnus! mumlade rektorn och behll sin hjrna kall. Men han frmdde icke prisa en yngling, som - Nu framtrdde prelaten ur fnstersmygen och bakom honom skymtade verstinnans grvita, frskrckta ansikte. Herr Markurell kan vara lugn. Er son blir troligengodknd. Han har visserligen varit en smula svag i kemi, men det betyder ingenting. Vad sger du, mnniska? frgade den skggige och glmde fr ett gonblick att tugga. Kemi! Betyder kemi ingenting? Prelaten klippte en smula med gonen, ordnade ansiktet och brjade med en rst, som skolats p predikstolen: Kemi r humbug. Kemi r alkemi. Kemi r den vidskepliga mnniskans sista tillflykt - En teolog talar om vidskepelse! mullrade den skggige och stack i sin upphetsning gaffeln djupt ned i en kycklings brst. En teolog! Ha, ha, ha! Enteolog! Prelaten ms och blinkade t rektor Blidberg, som ms och blinkade igen utan att begripa ett dyft. Debatten sjlvdog mycket hastigt och herrarna to en stund under tystnad. Herr Markurell kilade bort till sina vnner konditorn och perukmakaren, som tysta och andktiga lyssnade till den lrda trtan. Han viskade: Kemi r humbug! Kom det ihg! Men hans gon stodo heta och stirrande, oavvnt riktade mot den skggige. Om ngon var dettydligen han som skulle bereda gossen ofrd. Herr Markurell avskydde honom och behvde honom. Och han var otkomlig. Han kunde icke mutas med mat och dryck eller med pengar. Han stod icke att kpa. Men han var dock en mnniska, hans sinnen och lynne kunde pverkas, han kunde f en ljusare syn p tingen, ett vlvilligare sinnelag. Korteligen, han kunde mjligen i ngon mn berusas. Herr Markurell sg sig omkring. Teologen och verstinnan hade ter dragit sig tillbaka i fnstersmygen; rektor stod frsjunken i ett automatiskt tuggande och tnkande. Herr Markurell smg sig p t fram till bordet, utvalde bland buteljerna den ldsta av Bourgognes trinda dttrar, tog tvenne glas och gick alltjmt p t fram till den stortande naturvetenskapsmannen. Han stllde ifrn sig butelj och glas p bordskanten, lade handen milt vdjande p jttens arm och brjade med lgmld, len rst: Professorn! Professorn blev rasande fr vad han sa, den dr teologen. Ja visst fan var det dumt.Men inte ska professorn vara rasande! Kemi r bra, det r ine frga om det. Men om en yngling r vlartad, professorn, om han r anstndig och arbetsam och vlartad- d r det huvudsaken. Medge det, professorn. Det r huvudsaken och kemi r bisaken. Huvudsaken r att han gr sin far heder och gldje. Medge det! Jag r villig att medge det, svarade professorn och stllde frn sig tallriken. Herr Markurell sade: D dricker vi p det! Han slog i. Den skggige hll glaset under nsan och inandades med vlbehag vinets doft. Han tmde glaset, smackade och rckte omedelbart fram det att fyllas p nytt. Herr Markurells diaboliska hjrta skrattadeav frjd, hans hand darrade. Skl, mumladehan, skl, skl. Den skggige tmde sitt andra glas och lt det lngsamt sjunka. Herr Markurell stod med buteljen i beredskap, slog i. Professorn betraktade honom med en frnvarande och p samma gng eftertnksam blick, som brjade besvra herr Markurell. Slutligen sade han: Nr jag nu ser nrmre p herrn, s frstr jag, att jag mste ha begtt ett misstag. Jag har frvxlat namn. Det hnder ltt, d man s dr presenteras fren skara ynglingar i klump. Den pojke som jag syftade och som verkligen var ovanligtskral i kemi, kan omjligen vara herr Markurells son. Se dr! utbrast herr Markurell. Vad var det jag sa? Det dricker vi p. Och han tnkte: Nu har jag dig, min gubbe! Det var tusan vad det gick gesvint! Vinet r frtrffligt, mumlade den skggige, fortsatte: Nej, det mste ha varit et misstag. S vi kan hoppas, att herrns son hrde till de bttre. Fr resten var hela klassen ganska jmngod i kemi undantagandes det dr svarta fret. Jag minns nu inte vad namnet var, och det gr ocks detsamma. Han var verkligen svart i dubbel bemrkelse och pminde icke obetydligt om min kre frnde Carl-Magnus de Lorche. D var det Louis de Lorche, sadeherr Markurell och log ett brett och glatt leende. Det dricker vi p, professorn. Den skggige drack men skakade p huvudet. Nej, Louis knner jag. Mycket vl. Han liknar mer sin vackra mor. Nej, det hr var en annan. Men nu minns jag - jag tror att det var Barfoth, som berttade. Eller ocks var det Leontin. N, det kan gra detsamma, men troligen var det Leontin, ty Barfoth har jag inte trffat den hr gngen. Super han fortfarande? Det r fr bedrvligt. Jo. Antagligen var det Leontin. Han pstod att man pstr - som rtta formeln r fr dylika historier - att bemlde unge man - ja, den dr vi talade om - skulle vara okta son just till min kreCarl-Magnus. Det r naturligtvis prat, fast jag m sga att likheten - Prat? upprepade herr Markurell. Nej, professorn kan stta sig p, att det inte r prat. Fr sn r han!Hradshvdingen! Svin! Det r vad jag kallarett svin. Det dricker vi p. Han drack. Pltsligt vnde han sig mot sina blygsamma vnner vid vggen och ropade: Du, Strm! Knner du till att hradshvdingen ska ha enokta son i studentklassen? Perukmakaren ryckte till som om han ftt ett skott mitt i brstet. Varfr - varfr - skulle jag knna till det? Wedblad d? frgade herr Markurell. Sockerbagaren stirrade p honom; lpparna och de feta kinderna arbetade, men han fick icke fram ett ljud. Herr Markurell pekade p de bda vnnernaoch hnlog. Titta p de dr figurerna, professorn. Den ene r perukmakare och den andre r sockerbagare. Den ene vet alltsom inte har skett, och den andre vet allt som inte ska ske. Ha, ha, ha! Vinet, kvickheten, den ltta segern ver gossens farligaste fiende, gjorde honom spelande glad. Hans blick skte rov och fll p rektorBlidberg, som slagit sig ned i sin rektorsstol vid bordsndan och hopsjunken till ett knyte stdde pannan mot bordskanten. Men kunde tro att han lste frn bordet, men i sjlva verket gjorde hanvad verstinnan bett honom gra - han tnkte p Carl-Magnus. Han tnkte p den ohyggliga skandal som hotade huset de Lorche, Jesu Krubba, alla de ldsta slkterna, allt gammalt och vrdnadsvrt i Wadkping. Rektor! ropade herr Markurell, och d gubben icke lystrade, gick han bort och knackade med knogen p hans hjssa, som var kal och gul som ett strutsgg. Blidberg lyfte sitt tunga huvud. Herr Markurell sade: Rektor - har han hrt? Det psts att Carl-Magnus har en okta son i studentklassen. Vem kan det vara? Rektors svar lt vnta p sig en halv minut men slungades slutligen fram med hysterisk hftighet. Det! - har! -- jag! - aldrig! - hrt! Aldrig!! Det hrs att han ljuger, konstaterade herr Markurell lugnt. Och vndande sig till den skggige sade han: Menrr inte vid Carl-Magnus! Fr tusan! Om - honom - ha - de - aldrig - hrt - ngonting! Aldrig! Vore det jag, som hade en okta son, s skulle de stta honom p domkyrkotornet i stllet fr tuppen. Och frgylla honom s han blnkte ver sju socknar. Fr sna r de. Byket! Pltsligt ropade han: verstinnan! Har verstinnan hrt -? Men verstinnan kramade prelatens stora, mjuka, vlvrdade nve hrt mellan sina knotiga hnder. , herregud! Hjlp mig snlla, beskedliga! Frgar han mig, s dr jag. Jag r s besynnerlig, jag kan inte narras - Aj, aj, aj, str det s illa till, mumlade prelaten. Han svepte gardinen kring verstinnan och steg sjlv fram, leende och med vlordnat ansikte. Tiden lider, brjade han med ljudande stmma. Herrar lrare och abiturienter tervnda frn sina hem. Vi ha haft det ovntade njet att lra knna en sregen man som dessutom bjudit oss p frukost. Jag freslr att vi tacka herr Markurell fr den vnliga tanken och den goda maten - Stopp lite! avbrt herr Markurell. Tanken, sa herrn. Tanken, den kommer nu! Han hjde handen. Frn en undangmd vr, dr kallsknkan dold bland tomkorgar hll utkik p spektaklet, ljd smllen av en champagnekork. Den beskrev en bge och hamnade mitt i brstet p salig biskop Arnbergs portrtt. Duken sklvde och gubben tycktes rista p det granna, vita hret. Men herr Markurell slog i och sade: Mina herrar, fatten edra glas. Herrarna fattade icke sina glas, men de gjorde icke heller ngra invndningar. Herr Markurells hgtidlighet frstummade dem. Icke ens hansjlv fattade sitt glas utan tog i dess stlleur rockens innerficka fram ett papper, som han vek upp. Papperet var frsett medstmpel. Herr Markurell snt sig och ptog rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBCP_D`E`F"/aG>ett par hornbgade brillor, ett arv efter hans salig farmor. Glasen passade icke hansgon, men det betydde ingenting. Ty vad hannu gick att lsa, kunde han utantill. Han brjade: Jag Hilding Harald Markurell, som idmjuk tacksamhet infr Frsynens vlgrningar erknner min ovrdighet att njuta dess nd, frbinder mig hrmed att senast den 1 juli 1913 till Hgre Allmnna Lroverket i Wadkping genom dess rektor eller annan befullmktigad person verlmna som gva ett belopp, stort trettio tusen kronor - Han avbrt lsningen och anmrkte: Hr str tio, men det r futtigt. Medges! Jag ska ndra det till tretti. Och han fortsatte: - varav den rligarntan vid slutet av varje vrtermin skall tilldelas en anstndig och vlartad yngling i avgngsklassen. Fonden skall frvaltas i likhet med andra till lroverket donerade medel samt skall benmnas - Han gjorde ettgonblicks konstpaus. - Den Markurellska fonden till minnelse av Carl Johan Harald Markurells med heder avlagda mogenhetsexamen den 6 juni 1913. Han hllupp papperet och slog p det med hgra handens pekfinger. Mina herrar - det r en donation. Det tycks vara det, medgav prelaten, som stod honom nrmast. De vriga tego. ntligen reste sig rektor, och med bda hnder stdjande sig mot bordsskivan och med det tunga huvudet majesttiskt lyftat sade han: Herr Markurell, jag skall vid ett lmpligare och mera officiellt tillflle till eder framfra lroverkets, mitt eget och hela samhllets djupt knda tack fr en donation, som genom sin storslagna frikostighet r tmligen enastende i Wadkpings skolas historia. Dock vill jag med hnsyn till det namn, som donator behagat fsta vid donationen, fresl eller kanske rentav yrka, antingen att verlmnandet uppskjutes till ngon tidpunkt efter dagens mogenhetsprvning eller att frgan om stiftelsens namn tills vidare lmnas ppen. Jag hoppas att herr Markurell gr in p mitt frslag. D vore jag vl en idiot, svarade herr Markurell. Vad skulle den d gra fr nytta? Svarets brutala nakenhet frmdde rektor att stta sig. Prelaten ladehuvudet p sned, stirrade i kors p sin egen nstipp och trutade med lpparna. Menden skggige brast i ett hojtande, grymtande skratt. Han strckte sig tvrsver bordet, grep ett champagneglas och hjde det. Skl, Markurell! Skl! Ta mig fan vill han inte muta oss! Muta oss p frukostrasten! Ta mig fan! Skl, Markurell! Skl! Skmtet behagade icke herr Markurell,som ansg att lek har sin stund, allvar sin. Han sade: Herrn. Professorn. Om jag velat muta herrn, s hade jag gjort det p fem rda minuter. Och d hade herrn gtt avsides och tackat sin gud och inte flsat som en flodhst. Det hr r en donation. Han satte sig vid det lilla sekreterarebordet, ndrade siffran och skrev med stora slngar sitt namn. Strm! Wedblad! befallde han. Bevittna! D det var gjort lade han dokumentet framfr rektor. Hr ligger det, sade han. Kasta bort det, omrektorn har mage! Men kom ihg att frn och med nu klockan 1.40 den 6 juni 1913 r det skolans pengar. Tretti tusen! Jag har aldrig hrt att donation och mutor skulle vara samma sak. Det hr r en fin donation.Utan avsikter! Mrk det! Om herrarna vill kugga Carl Johan Harald Markurell s str det dem fritt. Jag ska inte hindra och han ska inte hindra. G p bara! Men mrk vad jag sger! S lnge den hr skolan str, och s lnge Wadkping str, ska det lsas frn predikstolen var vr, att Carl Johan Harald Markurell avlade mogenhetsexamen den 6 juni 1913. Med heder! Gr herrarna det till lgn, s ska rektor i Wadkping ljuga en gng om ret nda till tiderna ndaeller s lnge tretti tusen r pengar. Det ska jag bli man fr! Nu r det sagt och nu r det gjort. Han tog av sig hornbrillorna och stoppade dem i fodralet, dr de troligen skulle stanna under terstoden av herr Markurells livstid. (Han dog hsten 1916 av blodfrgiftning.) Drp tillade han: En fr hoppas att herrarna r s pass anstndiga, att de frstr vad jag menar. r inte den gossen vlartad med mera, s gr det just detsamma vad skit som pratas frn predikstolen i Wadkpings skola. Det svarar jag fr som far. Prelaten steg framtill honom och lade sina hnder p hans axlar. Med en milt gckande blick sg han honom in i gonen och sade blitt och vnligt:Herre, vet ni vad ni r? Ni r besatt av en ond ande. Det kan vara, medgav herr Markurell fogligt. Jag vet bara det, att nr en har en son och han hnger p ett hr satt sga, s ger en fan i fan. Och gr s gott en kan. Alldeles det, mumlade rektor. Tnk p Carl-Magnus! Han sade: Bste herr Markurell, jag r skolans och samhllets vgnar rrd och tacksam. Ni har nu som softa frr visat er vara en fresyn och en heder fr denna vrdnadsvrda gamla stadsborgerskap. Betrffande namnet skola vi icke tvista, ty det vore - vill jag innerligen hoppas - att tvista om pvens skgg. Er kre son - Var det inte det jag sa! tnkte herr Markurell och knppte belten och from sina hnder ver magen. Den skggigeavbrt: Pojken klarar sig nog. Eftersom detgick bra i kemi - Nej, sade herr Markurell,ska sanningen fram s gick det inte bra i kemi. Men det r ju vi ense om, att det ingenting betyder. Barfothen ringde upp migoch sa, att det hade gtt dligt. Det var drfr jag kade p donationen. Professorntog inte fel; det var min gosse - som var skral - i kemi - Han tystnade. Den skggige stirrade p honom med klotrunda, utstendegon. Pltsligt vnde han sig bort, satte uppfoten p en stol och brjade syssla med skoremmen. Herr Markurell vnde sig mot rektor. Blidbergs tunga huvud hade sjunkit djupt ned mot dokumentet, som han med nrsynt iver granskade. Her Markurell vnde sig mot prelaten. Han blundade, gspade och lyfte sina armar med en verdrivet lttjefull tbrd; lt fingrarna glida genom det yviga hret. Herr Markurellvnde sig mot sina vnner. De betraktade portrttet av en biskop frn slutet av det sjuttonde rhundradet. Herr Markurell hadefr gonblicket ingen annan att vnda sig till. Undantagandes H. H. Markurell. Hans ansikte hade ett sltt, slappt, dumt, trtt, nstan fnigt uttryck, vars make ingen mnniska tillfrne iakttagit i H. H. Markurells ansikte. gonblicket var desdigert. H. H. Markurell hade pltsligt erinrat sig, att man pstod ngonting rrande den yngling i studentklassen, som visat sig skral i kemi. gonblicket frgick och verstinnan Edeblad trdde fram ur fnstersmygen. Hennes gonlock sklvde och hennes lppar sklvde och hennes hnder sklvde och hela den stackars lilla mnniskan skalv. Hon hackade fram: Frlt -frlt att jag str - herrarna - men hr sker ngonting frskrckligt - ngonting rysligt - , herregud - p skolgrden - Det r gossen! skrek H. H. Markurell, strtande p drren. De vriga herrarna rusade framtill fnsterna. Rektor bultade vldsamt p fnsterramen och fick ntligen upp rutan. Han hvde sig ut och lyftande sina knutna nvar ropade han: Hll! Hll! I himlens namn!Vad r det jag fr se? Hll! Hll! Jag avbryter examen! Jag relegerar er! Jag - jag - Vad han sg, var i sitt slag lika enastende som herr Markurells besynnerliga donation. I Wadkpings Hgre Allmnna Lroverks historia. Det frsiggick p grden mittemellan Barfothens alm och trappan. Omgivna av en skara tillskyndare och beundrare slogos efter alla konstens regler, verskljda av blod, snderrivna, krossade, mosade, redan till hlften tillintetgjorda men ilskna som markattor tvenne lrjungar tillhrande studentklassen.Tvenne abiturienter! Examensdagen! Under kollegierummets fnster! P frukostrasten! Louis de Lorche och Johan Markurell, Wadkpings dioskurer. Vems var felet? Trots hennes flickaktigt spda figur och nstan vl gracila ben lggavi skoningslst hela skuldabrdan p fru de Lorches axlar. I hennes trotsiga lttsinne hade olyckan sin rot. Strax fre tta p morgonen hade de bda unga herrarna mtts och utbytt en kort hlsning, utan handslag eller ord. Timmarna gingo och medfrde vxlande framgng och motgng. Den kemiska halvtimmen blev emellertid somnmnts ett gruvligt nederlag fr Johan Markurell. Louis de Lorches hjrta kunde icke helt frneka en mngrig vnskap. Han satt i Johans nrhet, han viskade s gott han kunde. Resultatet blev obetydligt, ty Johans okunnighet var formidabel. Likvl rrde honom denna efterskrd av en frgngen vnskap; och d den olyckliga timmen var ver, sade han till Louis: Det gick extra djvligt, men tack ska du ha i alla fall fr att du viskade. Louis ryckte p axlarna. Han mindes hradshvdingens befallning och fann tillfllet lmpligt att utfra den. Allts framfrde han hlsningenoch inbjudningen men med s iskall och fraktfull ton, att Johan bleknade. Han svalde en viss nervs bengenhet fr traroch svarade hvligt men kyligt, att han tyvrr icke kunde komma till Stortofta. Drmed var den saken klar och flera ord skulle antagligen ej ha vxlats mellan de bda herrarna. S kom den gracila frun. Hon rkade g frbi skolgrden strax fre tolv, ngra minuter efter herr Markurells ankomst. Hon var mor, hon rdfrgade oraklet i Barfothens alm och fick veta, att frukostrasten stundade. Den gracila frun slog sig ned p jrnkttingen, som inhgnarskolgrden, gungade lttsinnigt av och an och vntade. Klockan tolv kom Louis de Lorche strtande utfr trappan, frgves skande bemstra inflytandet av allt det kvicksilver, som en sker frhoppning om laudatur alstrar i kroppen p en ung man. Fru de Lorche omfamnade sin son och ryckte honom vldsamt i hret. Tv minutersenare steg Johan utfr skoltrappan. Fru de Lorche sg honom och hon sg ocks atthan hade en ansenlig kvantitet av missmodets bly i sin lekamen. Hon ropade: Johan! Han hrde henne mycket vl, men avstndet var s pass stort att han utan ohvlighet kunde lta bli att hra. Spring efter honom! befallde fru de Lorche. Nej, sade Louis. Spring efter honom, upprepade fru de Lorche utan att ndra ton. Louis sprang. Efter ngra gonblick stodo bda dioskurerna infr henne. Kom nu med mig, befallde hon, s ska ni f en god frukost. Det kan ni behva, era bleka stackare. Johan var onekligen en smula blek. Han sade: Tack, men jag ska be att f g hem. Jas, du ber det? genmlte den gracila frunoch tog honom under armen. Ja, men det fr du inte. Och hon frde dem med sig, ganska njd att ter ha infngat sina dioskurer. Frukosten blev riklig. Fru de Lorche skar fr och utdelade sina hvor utan mannamn. De bda herrarna to undertystnad, vilket var deras fullkomliga rttighet en dag som denna. Fru de Lorche pratade oavbrutet, vilket var hennes rttighet. Efter slutad mltid reste sig Johan, tackade och rckte fram hand till avsked. Fru de Lorche behll den rtt lnge i sin. Johan rodnade och Louis rodnade. Fru de Lorche steg upp och sade: N, pojkar, r ni sams nu? De svarade icke. Rck varandra handen, befallde fru de Lorche. De beto ihop tnderna. Rck varandra handen, upprepade fru de Lorche. Nej, svarade Johan, jag vill inte. Jag vill inte heller, bekrftade Louis. Den gracila frun sprrade upp gonen och sg frn den ene till den andre med en frvning, som oroade dem. Hr nu, mina herrar, sade hon,har jag ngonsin under vr lnga bekantskap frgat efter vad ni vill? Nej, medgav Johan. Gott. Gr d som jag sger. De rckte varandra handen. Fru de Lorche avfrdade dem med ett kort: Adj, pojkar. Frsk att inte vara dumma. Det r troligt, att de verkligen frskte. Vi veta tminstone att de gingo tvrsver torget, utfr halva Storgatan, halva Kungsgatan ochhela Skolgatan utan att p minsta stt stradet dystra lugn, som denna dag ruvade verWadkping. Olyckan var att de anlnde till skolan redan tjugu minuter fre ett och attde stannade under Barfothens alm. Efter gammalt skick och bruk borde det siande trdet ha sttt tomt och tyst under frukostrasten, vergivet av sitt prsterskap. Men s var ingalunda frhllandet. I dess krona hngde en grsvart klunga pojkar, tt, surrande som en bisvrm. Frvnad ver fenomenet ropade Louis de Lorche halvhgt: Vad glor nip, pojkar? Genom den siande almens grenar drog en susning: Markurell - Markurell - Markurell - Johan ryckte till. Louis frgade: Vad r det med Markurell? Han bjuder rektorn p frukost. - I kollegierummet. - Rektorn och censorerna. -Han bjuder dem p vin. - Han super dem fulla. Johan hoppade ver kttingen och gickut p skolgrden. Louis gjorde nnu ngra frgor; drp fljde han den flyende vnnen, gick ttt bakom honom och sade: Det r bra, va? Vrdshusvrden bjuder p korruptionsfrukost. Johan gjorde helt om. Vad sger du? De betraktade varandra under tystnad. Slutligen sade Johan: Jag tycker inte om att du skller p min far. Duhar gjort det frr en gng, och jag borde naturligtvis ha kltt upp dig. Men nu ber jagdig lta bli. Louis svarade: Jag beklagar att jag har en viss svaghet fr att tala sanning. Ibland och fr vissa personer mste det verka srande, antar jag. Johan sade, icke utan en viss vdjande vekhet i rsten: Jag har aldrig sagt ett ont ord om din far. Louis svarade: Jag tillter att du sger vad du vill om min far. Frutsatt att du i likhet med mig hller dig till sanningen. Om jag titulerar herr Markurell vrdshusvrd, s r det drfr att han r vrdshusvrd. Och om jag kallar honom skojare, s r det drfr att han r skojare. Johan snkte blicken och de mrkgr gonen doldes nstan helt av gonhren. Han sade mycket lgmlt: Nja, som du vill d. Jag har aldrig sagt sanningen om din far. Men eftersom du vill!Din far r en storsvindlare. Vem har sagt det? frgade Louis de Lorche, fullkomligt behrskad. Johan svarade: Du hr ju att jag sger det? Jo, jag hr, medgav Louis. De tego, blickarna nedslagna,ansiktena lugna. Men brsten brjade arbeta p ett orovckande stt och fingararna rtades och krktes, rtades och krktes i hftiga ryck. Slutligen sade Louis: Jag antar att det r herr Markurell som sagt det. Han har visst lyckats ruinera min far, och det kan han antagligen inte frlta honom. Dessutom antar jag, att en sn dr gammal tjuv och procentare inte kan tala sanning, ven om han ville. Vad tror du? Drmed var grdet uppgivet. Johanskred blixtsnabbt till anfall och mttes vrdigt av Louis de Lorche. Stridens frloppvilja vi icke skildra. I det gonblick d herrMarkurell kom nedrusande fr skoltrappan,hade den emellertid tagit en fr Johan ogynnsam vndning. Han lg p rygg och hade Louis de Lorche ver sig. Stllningen frndrades mycket hastigt. Herr Markurelltog sin sons fiende med ena handen i kragen, med den andra i studsen och slungade honom huvudstupa ett par alnar framt. Drp tog han sin egen son i nackenoch skakade honom som en rtthund skakaren rtta. Herr Markurell var ursinnig, besinningsls. En strm av mer eller mindreosammanhngande ord flt ur hans mun alldeles som blodet ur unge Markurells nsa. Han slpade pojken med sig mot ingngen. Pltsligt slppte han honom: han tog sig om huvudet och sjnk ned p trappan. Dr blev han sittande. Kom upp! rtrektor i fnstret. Johan Markurell steg lngsamt uppfr trappan och trdde in i kollegierummet. Han gick fram till rektorn, som stammande av sinnesrrelse var fga lmpad att leda ett frhr. Johan kastade en blick p det dukade bordet, som kallsknkan, perukmakaren och sockerbagaren brjat rja av. Han sade: Detvar mitt fel. Jag brjade. Louis hade ingenting gjort. Varfr i hi-himmelens namn - stammade rektor. Johan betnkte sig ett gonblick, svarade: Drfr att det roade mig. Jag ville se vem som skulle f smrj. Rektor Blidberg mste taga bda sina hnder till hjlp fr att hlla det tunga huvudet upprtt. Bakom hans rygg stod verstinnan och viskade: Tnk p Carl-Magnus! Men framfr honom p kollegiebordet med dess spartanska vattenkaraffin lg ter skollagen. Han sade:Du har angripit en kamrat mittp examensdagen i nrvaro av censorer, t sig och ptog rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBHP AIm aJaK)`LL9&&lrare och lrjungar. Du har strt ordningen. Du fr icke vidare deltaga i examen. G din vg. Ska ske, sade Johan, gick mot drren. Prelaten hejdade honom. Stopp! ropade han. Den hr rttvisan r migfr summarisk. Jag anhller att den andra parten ocks hres. Och vndande sig till Louis de Lorche, som stannat p trskeln, frgade han: Varfr slogs ni? Johan och Louis stodo ansikte mot ansikte; de bytte blickar. Louis svarade: Jag antar, att jag inte har en aning om det. Johan stod i nrheten, och d slog jag till honom. Det fll sig s. Den skggige upphov nu sin mullrande bas och sade: Jag fr min del frklarar mbetets vgnar och under fullt ansvar dessa bda unga herrar fullkomligt mogna fr drhuset. Prelaten tog verstinnan avsides och viskade: verstinnan, tag pojkarna med er ned till vaktmstarn eller vart som helst, dr ni kan snygga upp dem en smula. Resten ska jag skta. Har verstinnan frsttt? O ja, d! jublade verstinnan, lycklig ver att verkligen ha frsttt. Och med ovanlig barskhet och myndighet sade hon: Louis! Johan! Ni fljer med mig ett slag. , fy sna grisar ni r! Allena med rektor och med sin kollega talade prelaten och sade: Mina herrar, skola vi dma efter vad fr gonen r, har hr skett ngonting vernaturligt. Av frhret framgr att tvenne abiturienter slagits p examensdagens frukostrast, drfr att detroade dem eller drfr att det fll sig s. Jag behver icke ppeka det orimliga. Ngonting slikt har aldrig intrffat och kommer aldrig att intrffa. Bakom enviget ligger tvivelsutan en hederssak. Med andra ord, de ha var och en i sin tro frsvarat sin heder. Om detta r ett prov p mogenhet, trs jag inte avgra. Men det frefaller mig som om de flesta mn aldrigskulle bli stort mognare n s. Invrtes s att sg. I alla hndelser anser jag att vi bra alldeles bortse frn sakens moraliska sida och betrakta episoden som ett fritt gymnastiskt spel, en oskyldig tvlan i idrott, som p intet stt kan influera p bedmandet av de lrdomsprov, t vilka dagen r gnad. Delar herrarna min sikt? Den skggige nickade. Du talar som en prst, sade han. Men det hindrar inte att pojkarna slogs frbannat bra. jag har ingenting att invnda. Och rector schol? frgade prelaten. Rector schol tnkte p Carl-Magnus. Med ngra minuters frseningfortgick examen. Herr Markurell satt en stund p trappan. Kallsknkan, perukmakaren och sockerbagaren kommo med korgarna. Markurell slog med handen och mumlade: G ni fre. S smningom reste han sig och lunkade efter. 5 Tante Rttenschld knde sig frusen. Kanskehade hennes gamla hnder ej frmtt uppvrma vattnet till den grad, som professor Petschke i Karlsbad p sin tid ansett lmplig. Eller kanske var den 6 juni 1913 en av dessa vitmenade frsommardagar, som fr de gamla r ett ddens och frgngelsens hus. Eller ock hade olyckans och frdmjukelsens frostigavind redan isat det stolta hjrta, som tillhrde Wadkpings ldsta och dlaste vestal. Nog av, tante Rttenschld frs. Solskenet vrmde henne icke, en kopp het choklad hos Wedblads vrmde henne icke, brasan i det gredelina kabinettet vrmde henne icke. Hon behll den rundskurna p och satte sig vid skvallerspegeln, p vars glas alltjmt stod ristat ett skmtsamt titt ut!, dioskurernas verk. Mn och kvinnor gingo frbi; en och annan saktade farten fr att dmjukt hlsa den gamla damen. Tante Rttenschld nickade och smlog frbindligt. verste Edeblad och kapten Brenner gingo frbi. De gjorde en vid lov kring spegeln fr att slippa att hlsa, ty versten var stadd p jakt efter sin olyckliga hustru och hade mycket brtt. Tante Rutttenschld knackade emellertid hrt p rutan; de mste stiga in. Hon frgade, om de kunde lna henne tre hundrakronsedlar. Det kunde de, och hon bad dem vnta ngra minuter. Hon satte sig vid sekretren, tog fram tre kuvert och skrev p det frsta med stor, slingrande och sklvande stil: Till smmerskan JosefinaPersdotter vnligen frn Malin Rttenschld.P det andra skrev hon: Till fattighjonet Eriksson, f. d. kusk hos landshvdingen baron Rttenschld, vnligen frn Malin Rttenschld. Hon lade en sedel i vardera. Den hr mnniskan, sade hon och pekade pdet frsta kuvertet, bor ngonstans vid Domkyrkogrnd. Hon sydde t mig frr i vrlden. Men hsten anno 92 frstrde hon totalt den gredelina sidenklnningen fr mig.Sen dess har jag aldrig kunnat tla det gemena stycket. Och det skms jag fr. Denhr personen, fortsatte hon och pekade p det andra kuvertet, finner ni p fattighuset. Bror Axel tog honom i sin tjnstngon gng p ttitalet, men han drack, s det varade inte lnge. Eljest m jag sga att det var den prydligaste kusk bror Axel ngonsin haft. Med honom frhller det sig s, att han r den ende oskylde mansperson, som kyssst mig. Det skedde naturligtvis i misshugg. Jag mtte honom hr p gatan en lrdagskvll, d jag kom frn aftonsngen. Och minsann tog han mig inte bums i famn och kysste mig. Han var full frsts. Men jag hann aldrig lxa upp honom, fr han drog sig genast tillbaka, bockade sig mycket hvligt och sa: Fruntimret behver inte sga mig att jag rett nt - fr det knde jag! Ganska bra funnet, tycker jag, av en drucken person. Jag har aldrig kunnat se mig i spegeln sen dess utan att skratta t honom. Och det kanju vara vrt sin belning. Ja, herrarna kan ocks skratta, det generar mig inte. Kom bara ihg att kuversten ska verlmnas till adressaterna p min begravningsdag. Vafalls? frgade versten. Och Carl-Henrik sade: Tante pratar! Men gumman satte pennan till det tredje kuvertet och skrev: Till min kre Louis den 6 juni 1913 frn tante Malla. Hon blundade och strk med pennskaftet eftertnksamt ver den vldiga, blfrusna nsan. Och hon sg upp och sade med ett leende: Kre Carl-Henrik, jag tycker jag borde skriva ngra varnandeord till Louis. Hr ger jag hnonom hundra kronor och man vet d aldrig vad en ynglingkan ta sig till. Det r inte precis roligt att behva kxa in i det sista, men en gammal person har vissa skyldigheter gentemot ungdomen. Sg mig, ska jag varna honom fr sprit eller kortspel? Varna honom fr kvinnor! freslog Carl-Henrik. Tante Rttenschld svarade snabbt och icke utan skrpa: Nej. Det verlter jag t hans kramor. Jag tror jag ska varna honom fr tobak. S frstr han kanske att det inte rs illa ment. Och hon tillfogade under namnet den knda versen: Rka tobak r ettbruk - Jaha, sade hon, nu kan ni g. Louis ska ha sitt i afton, d han tagit examen. Hlsa honom att jag tnkt p honom hela dagen. Hon reste sig och gick bort till pendylen p spegelbordet, ppnade glaset och vred upp uret. De bda herrarna stodo och tummade eftertnksamt p sina kuvert,skakade huvudena, rynkade gonbrynen. Tante, sade Carl-Henrik. Tante mr vl inte illa p ngot stt? Malin Rttenschld svarade lugnt, men med ovanligt matt och uttrycksls rst: Jag mr frtrffligt, kre Carl-Henrik. Men jag dr i kvll klockan sju. Pltsligt vnde hon sig om och sg p dem med ett frlget, frvirrat leende: Nej, hr nu, kra barn - var fick jag det ifrn? Sensationellt! mumlade versten. Och tillade: Tante fr inte vara ensam. Jag ska genast hmta Amelie. Carl-Henrik drjde obeslutsam vid drren. Han var i sjlva verket mycket lttrrd ochhade svrt att hlla trarna tillbaka. Rtt vad det var klev han fram med stora martialiska steg och slt gumman i famn. Sta lilla tante, mumlade han med grov rst.Varfr just i dag? , lt bli det! Gumman smlog och krngde fr att komma ls. Nej, slpp mig, Carl-Henrik. Du r ju tokigare n den galne Eriksson. Han ngradesig gonblickligen. Men Carl-Henriks gon voro frblindade av trar, och dr han nu stod med den rultiga gumman i famn, kndehan sig som en liten pojke, den dr aktar ffnglig fgring fr intet. Han kysste tante Rttenschld mittp mun. Gumman skthonom ifrn sig. Ja, du har ju alltid varit excentrisk. Det ligger i slkten. Fr resten kommer du att bryta nacken av dig p dina frbaskade kapplpningar. Minns att jag sagt det, Carl-Henrik. Och tnk p mig nr du ligger dr. ter ensam i gredelina kabinettet skt tanteRttenschld spjllet, prvade med den kttiga, bl nsan plattryckt mot kakeln om ngot os kunde frnimmas, tog drp fram sin virkning och slog sig ned vid skvallerspegeln. Titt ut! sade hon hgt fr sig sjlv och smlog bistert, krkte fingrarna till en kraftig lugg. Mn och kvinnor gingo frbi och icke mnga bland dem underlto att sakta farten och hlsa, skyggt, vrdnadsfullt, med ett stnk av medlidande. Det hade blivit bekant att syskonen Rttenschld frgves skt uppbringa de fatala sjuttio tusen och att tante Rttenschld lika frgves skt blidkaherr Markurell. Fr resten voro de hemskaste rykten redan i omlopp. Slagsmlet p skolgrden hade underbart stimulerat Wadkpings dsiga fantasi. Ngon hade sett hradshvdingen de Lorchei en droska, nstan nedkrupen p dess golv,kra till stationen. Ngon hade hrt en dov knall frn den de Lorcheska grden. Ngon hade slutligen sett hradshvdingen, eskorterad av stadsvaktmstare Ohlson, fras upp p rdstun. Huruvida han varit frsedd med handklovar, kunde denne ngonej med skerhet uppgiva. Det stora flertaletblev det naturligt nog ej frunnat att bevittna sdana tilldragelser. Det stora flertalet njde sig med att till synes av en slump draga Klostergatan fram och titta p tante Rttenschld. Hon knde sin plikt, hon satt sin bestmda tid vid fnstret, hon smlog ofrnderligt och lmnade icke en hlsning obesvarad. Vestaler i alla ldrar drjde ngon sekund utanfr fnstret i hopp om att bliva inknackade. S lngt strckte sig emellertid icke den gamla damens krafter eller hennes mod. Frst d vervestalen, skolfrestndarinnan frken Linder passerade, mste hon bita ven i detta gallpple, hjde knogen och knackade. Allra kraste, hlsade frken Linder, och tante Rttenschld svarade: Allra kraste! Det var det officiella tilltalsordet till en vervestal, men man fr icke frestlla sigatt det framsades i en stsliskig eller ens krvnlig ton. Oftast ljd det helt manhaftigt som hlsningen mellan tv gamlakrigsbussar; ngon gng kunde det klinga gllt och stridslystet som en trumpetfanfar. I dag dock dmpat och mildrat av den enas medlidande, den andrassvaghet. De bda vervestalerna voro alltfr mycket av samma sega, karga virke fr att kunna lska varandra. Men den msesidiga aktningen var oinskrnkt; tante Rttenschld beundrade frken Linders skarpa och rttfrdiga tunga, frken Linder vrdade i tante Rttenschld idealet fr en sann vestal. Allra kraste, brjade tante Rttenschld, beslutsamt gende rakt p sak. Bertta nu uppriktigt vad som sgs istan. Allra kraste, svarade frken Linder. Jag har vl aldirg haft s svrt att tala uppriktigt till Malla. Man sger, att hradshvdingen ska vara alldeles ruinerad.Han kommer att gra konkurs, och Frenade Metall kommer ocks att gra konkurs. Det blir ett rysligt slag fr vr skola. Det blir ett hrt slag fr mnga, bekrftade tante Rttenschld och kastade om virkningen. Det blir det. Och tnka sig att det ska vara Carl-Magnus de Lorche som ruinerar oss! brjade frken Linder pnytt. Vr enda lilla premiefond r ju placerad i Frenade Metall - Tante Rttenschld avbrt: Allra kraste - vem fick ni den dr fonden av? Av honom frsts! Av Carl-Magnus, ja, sade tante Rttenschld. Och trots allt smektes namnetav hennes lppar. Men frken Linders tungaslipades en minut mot rttfrdighetens brynsten, och svaret kom fruktansvrt vasst. Jag frstr, vad Malin menar. Malin tnker p ett bibelsprk i Jobs frsta kapitel: Herren gav och Herren tog, vlsignat vare Herrens namn. , fy, mumlade tante Rttenschld, och den heroiska nsan blev pltsligt besynnerligt platt. Frken Linder gjorde min av att vilja g. Hon sade: Jag kan inte hjlpa, allra kraste Malla, att jag r upprrd. Jag vet, att jag r elak. Jag har alltid varit elak ochjag kan aldrig bli annorlunda. Det vet Malla. Ja, det vet jag, medgav tante Ruttenshcld med sl uppriktighet. Men stanna nd, kraste. Jag ville s grna hra - Och frken Linder stannade och lt henne hra. Hon berttade om droskan, om knallen och om de ovissa handklovarna. Det var alltsammans fr orimligt att tagas p allvar. Men folk pratade! Frken Linder sade: Det r s mnga, som kommer till migoch frgar: r det sant? Vad ska jag svara? Jag vet ju ingenting. Och tiger man, s hets det bara att man samtycker. Allra kraste, jag vet inte om jag vgar gra en frga. Det r naturligtvis rysligt ogrannlaga. Men om jag vgade frga, s kunde jag sedan dementera med gott samvete. Och det vore en lttnad fr mig - Tante Rttenschld sg icke upp frn stickningen men nickade. Frken Linder formulerade frgan i tankarna tio gnger, tjugu gnger. Henens hnder sysslade med ett osynligt handarbete och icke heller hon sg upp. Allra kraste, det r s rysligt! Men folk vgar verkligen pst, att hradshvdingen skulle ha pantsatt Jesu Krubbas aktier. Det r naturligtvis inte sant. Herregud, det vore ju frskingring - Sekunderna gingo, tyst tickande i pendylens hemlighetsfulla inre, tyst tickande i de bdagamla kvinnornas hjrtan. Slutligen vgade frken Linder kasta en skygg blick p sin vrdade vrdinna. Tante Rttenschld satt rak p sin stol utan std av karmen. Hon hll huvudet ngot framtbjt p ett mjukt,flickaktigt stt. Hennes gon voro klara, djupa och glnsande. Kinderna, psande somnyss, voro vaxgula och p ngot stt genomskinliga som klara astrakaner. FrkenLinder tyckte sig se tvrsigenom dem kraniets mrka konturer. Allra kraste! skrek hon till. Tante Rttenschld sade - ochhennes rst besvrades icke lngre av lderns heshet: Det r sant. - Men jag ber dig, allra kraste, att stanna hos mig en liten stund. Jag knner mig s yr. Det r det myckna folket som gr frbi - Frken Linder freslog, att de skulle g in i sngkammaren; men hon skakade p huvudet. Nej, nej. Jag r ju van att sitta hr till klockan tv. Och dr satt hon, till synes bunden av sin vana och sin kra skvallerspegel, som fngslat henne i ett drygt halvsekel. Men i sjlva verket fngslad av sin stolthet och av en dunkel men stark pliktknsla. Den tyngsta timmen i tante Rttenschlds martyrium stundade. Det vuxna Wadkping hade dragit frbi, hlsat, frsvunnit. Nu kommo barnen. De drogo icke frbi, de frsvunno icke, de stannade. En efter en samlades de, gossar och flickor, p gngbanan och p gatan utanfr det gredelina kabinettets fnster. Stilla, allvarliga, uppmrksamma, tysta. Idelgon. Vem vet vad de vntade p? Vem vet vilka fantastiskta rykten som spritt sig i deras fantastiska vrld? nnu levde legenden om den grtande gossen i trakterna kring Vedbotorget. Kanske vntade de att tante Rttenschld skulle brista i grt, redan det en sllsam syn. Ochatt en ngel skulle nedstiga frn himlen, lyfta den gamla damen ut ur fnstret, frahenne bort ver hustaken, vila en stund (och skerligen en god stund) p domkyrkotornets tupp och forstta frden mot det osynliga. Vem vet vad de vntade? Men de vntade. Och d den gamla damen - fr varje gng allt mattare, allt trttare - nickade t dem och smlog, veko de skyggt ett halvsteg, nego eller drog av sig mssorna. Men stannade. Allra kraste, vill du att jag ska g ut och kra bort dem? viskade frken Linder. Men tante Rttenschld skakade p huvudet. Hon virkade. Och liksom pendylen mtte ut tiden med pendylens svngningar, s mtte hon utsitt martyrium med virknlens. En gng brthon tystnaden och sade: Jas, de pstr attCarl-Magnus skulle ha skjutit sig? Var skulledet ha skett? Frken Linder svarade: Ja, folk vet ju allting. Han skulle ha skjutit sig ikldkammaren. Jas. I kldkammaren, upprepade tante Rttenschld eftertnksamt. Pltsligt lyfte hon handen, ptog rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBMPaN^O^P%/`Q>viftade ivrigt och log ett hjrtelje. Vem hlsar Malla p? undrade frken Linder, som icke kunde upptcka ngonting annat nfromt stirrande wadkpingsbarn. Tante Rttenschld myste. , kra, det var ju Ullan Brenner. Frken Linder spratt till och blinkade spasmodiskt. Ullan Brenner, Carl-Henriks grande-tante, hade i trettiofemrunda r vilat helt stilla under Brennerska gravkorets valv vid Ekersta kyrka. Tante Rttenschld sade: Vad kan den kra mnniskan gra i stan? Hon har kanske kommit till Carl-Henriks examen. Men hon rttade sig genast. S jag pratar! Carl-Henrik fr allt ta mnga brdkakor innan han kommer upp i studenten. Jag menar Carl-Magnus. Ja, stackars pojkar, stackars pojkar, de ha det svrt. Frken Linder bjde sig fram och klappade p kta vestalmaner, hrt och utan behag, den flitigt virkande handen. Allra kraste, viskade hon. Allra kraste, svarade Wadkpings vervestal. Och pendylen p spegelbordet rknade samvetsgrant sekunderna, mtte dem, vgde dem och skickade dem med en knpp in i det frgngnas evighet. Till sist frkunnade denmed sprtt klingande stmma att klockan var tv slagen. Tante Rttenschld slppte virkningen. N - ntligen - mumlade hon. Frken Linder reste sig fr att hjlpa henne upp ur stolen. Men den gamla damen gled tyst och stilla och icke utan ett visst mjukt behag ned p golvet. Huvudet sjnk slappt bakut och gonen slto sig lngsamt. Av allt det som berttades om hradshvding de Lorche - tragedien i kldkammaren, komedien i droskan och den tragikomiska vandringen till rdhuset under bevakning av den halte stadsvaktmstaren Ohlson - var endast den sistnmnda berttelsen stillvida sann, att hradshvdingen verkligen avlagt ett besk p rdhuset. Fast naturligtvis utan bevakning. Hans besk varade endast en kvart, drp tervnde han till sitt kontor, gav ngra order och stngde sig inne i sina privata rum. Efter vid pass en timme steg han upp i vningen.Han gick genom salongen och skrivkabinettet in i fruns sngkammare.Det r mjligt men alldeles obestyrkt, att han ven steg in i kldkammaren. Han kan juha skt sin hustru och trott sig skola finna henne dr. I varje fall skt han sig icke. Och den skarpa knall eller skrll, som grdskarlen och flera plitliga personer pst sig ha hrt, mste frklaras annorlunda eller ock frbliva ofrklarad. Strax efter klockan ett trdde han livslevande in i stora salen, dr fru de Lorche nnu drjde kvar vid frukostbordet,alldels okunnig om det envig, som dioskurerna kort frut utkmpat. Nr hans blick fll p hustrun, lyste han up i ett svagt, halvt mt, halvt malicist leende. Detvar kanske endast en reflexrrelse i ansiktets muskler, en gammal vana. Han toghastigt en stol och satte sig bredvid henne. Han talade lgmlt, snabbt och klart. Jag kommer frn rdhuset och konkursen tycksvara oundviklig. Fr s vitt inte Markurell tar tillbaka sin anskan, och det gr han icke. Hans hustru har talat med honom utan resultat. Tante Rttenschld har erbjudit honom skerhet; han vgrar. Jag skulle naturligtvis sjlv kunna tala med honom; och du skulle kunna tala med honom. Men jag knner mannen; det tjnar ingenting till.Allts konkurs. Han grep hastigt men icke hrt kring hennes hand, som lg orrlig ochtrtt bredvid honom. Du frstr, vad det betyder? Hon sg rakt framfr sig och nickade lngsamt. Efter en stund sade han, talande nnu mera lgmlt men ej lngre ssnabbt och klart: Lilla prinsessa - minns du kvllen i Vevey? Hon log och den lilla rynkanipanna frdjupades. Kvllen i Vevey! Om jag farit med svek, min vn, s har jag tminstone gjort ett undantag fr dig. Jag sade dig ungefr vem jag r. Ja, jag tror nstan att jag gick en smula fr lngt. Inteiuppriktighet men i fantasi. Jag vill minnas, att jag framstllde bilden av den ideale, frn alla skrupler befriade spelaren. Det absoluta lockar. Men vi mnniskor ro aldrig fullkomliga. Fuskare frbli vi. Han skrattade tyst och nervst. Hennes hand gjorde en rrelse i hans, dock icke fr att draga sig undan. Hennes fingrar kilades in mellan hans i ett fast och smeksamt grepp. Han fortsatte: Och nu allts - st vi vid det bittra slutet. Bittert fr mig och tiodubbelt bittert fr dig. Men det var frutsett - jag hll nstan p att sga: det var efterlngtat. I varje fall frutsett. Redan den dr kvllen i Vevey. Minns du? Och vi hainte haft trkigt. Eller hur, prinsessa? Vi hainte haft trkigt? Det enda som kunde f mig att vnda mig i min grav vore en lmsk misstanke, att vi hade haft trkigt. Vi ha roat oss. Om det nu verkligen r mjligt attroa sig. Det r mjligt, sade hon och smlog. Han lyfte hennes hand och kysste dess innersida. Han slppte den och hans egen hand sjnk lngsamt ned mot bordsskivan. Han stirrade frnvarande framfr sig, drog lngsamt upp sin pincenoch brjade putsa - Fru de Lorche sade: Detr ju bara det - detr bara det enda - som plgar mig - ohyggligt - Han avbrt - om man nu ver huvud taget kan avbryta en mening, som sjlvdr i en kvvd snyftning. Ja, ja, ja! Jag vet! Jag vet fullkomligt. Det r bara det. Du kan inte bortse frn det, och jag kan naturligtvis inte heller bortse frn det. Det r ohyggligt, ohyggligt, ohyggligt. Men hr nu vad jag sger, ty det r verkligen min innersta tanke och mening.Hur det n gr, kommer Louis att f det bttre n jag. Jo, jo! Ta mig fan! Den grovaeden i hradshvding de Lorches mun verkade p ett srskilt stt avsljande brutal. Den gracila frun spratt till och drog sakta sin hand frn bordskanten. Hradshvdingen fortsatte, alltjmt lgmlt men i en hetsig, fanatisk ton. Det finns ingenting s irriterande, s frkrossande, s kvljande som att tillhra en vidunderligthederlig slkt. En slkt dr far och son, far och son i evigheters evighet tvlat med varandra som mnster av massiv, ogenomtrnglig, omutlig hederlighet. h - det kvver! Det sticker som synlar i varenda nerv. Det kittlar ver kroppen som spindelvv. h! Sklj av det! , herregud! Den dr gubben - Han pekade med pincenn ver axeln. Och bakom honom hngde det bistra portrttet av lagman Louis de Lorche. - den dr gubben, som jag aldrig sett annat n p portrtt och i drmmen - mnga, mnga gnger i drmmen! - har gjort mig mera ont n ngon levande varelse. Nr jag var liten pys skrmde han mig, s att jag inte vgade g ensam genomrummet. , herregud, hur kan man se ut sdr! Hur kan man titta p ett litet barn, en parvel med de dr gonen? En gng, d jag var tolv eller tretton r, steg jag upp p enstol och skar av honom halsen. Skran syns, fast den r vermlad. Det var frsta gngen mina kra frldrar begrepoatt man inte borde aga mig precis som andra barn. Men det kom fr sent! Har manhllit p och agat i tretton r, s kan man grna hlla p i trettio. Fr resten - bah! - det r ju bra, det r mycket bra. Man blir som en indian. Det hrdar. Tack allts, heder och tack! Gubbe! Men! Elsa! Har jag nognsin kommit min hand vid pilten? Vid Louis? Nej! Ser du det! Har jag skrmt honom, har jag skmt ut honom, har jag sagt honom ett hrt ord? Nej! Han r lydig! Han r lydig som en dresserad pudel. Men det r inte mitt fel! Det ligger allts i blodet. Ett vrdefullt arv, skulle man kunna sga. Ibland nr han stramar upp sig och slr det dr ohyggliga slaget med hlarna - n, jag blir tokig. Jag kunde skra halsen av honom. Pardon, mamie! Jag pratar strunt. Men i dag r en dag som dagen i Vevey. Frlten rmnar. Han rev upp nsduken och gnodde sig hftigt ver gon, panna och kinder. Fortsatte lugnare: Allts, kra barn - nu kommer folk att sga: Han har spekulerat, han har spelat, han har svindlat! Han! Han som kommer frn ett gotthem, av hederliga frldrar, hederliga morfrldrar, hederliga slkter i evighet amen. Han! Han, som fick rva, han, som var frmgen, han, som hade det s bra. Han! Dr ser man! Det r frvrvsbegret, det r den omttliga girigheten, det r lyxen, njena, den vackra frun! Jo! Dr serman vad som gr en hederlig karl av bsta familj till brottsling. Idioter! Jag kunde sga dem en sak. Om det icke var brottsligt, om jag icke velat eller knt att det frr eller senare skulle bli brottsligt, att jag tminstone skulle f vandra p grnsen, balanserande, p lina! - bah, s hade jag inte rrt ett finger! Jag kan leva p vatten och brd, jag har inte behov av ngon lyx. Har jag? Jag r inte girig. r jag? Jag r inte ens maktlysten. , jag ger dem ju djvulen alla! Alla! Det kunde jag sga dem. Om det roade mig. Men det har bara roat mig en enda gng. En enda - i Vevey. Han tystnade och vnde sig emot henne, i det han makade stolen en smula t sidan. Han betraktade henne och hans mrkgr gon fingo en viss farlig, falsk, obestmd glans av skrattlystnad eller av elakhet. Han strk henne med ltt hand verdet askblonda hret. Det r besynnerligt, sade han, men jag har aldrig riktigt frsttt dig. Mig sjlv frstr jag, jo, fullkomligt. Jag har aldrig behvt grubbla ver Carl-Magnus de Lorche och hans de. Jag tror nstan att jag anade det redan d jag skar halsen av honom dr. Men dig frstr jag inte. Inte riktigt. Tnk! En brottsling. Ngonting vidrigt, stympat, ofullgnget, skadat, frvridet, ngonting icke fullt mnskligt - en brottsling. Och justdet, just det, just det - kunde - Rsten sjnk, frstummades utan att rtt frstummas, liksom om den tyst glidit in i ett svagt, frgande leende. Hon sg det icke, men hon knde det. Hon svarade lugnt - och Gud allena vet var en s gracil persontog sitt lugn, sitt jmnmod och sin styrka: Du r icke ngon brottsling. Han ryckte till nstan omrkligt. Efter en stund sade han, kyligt och en smula spefullt: S? Vad kallardu det d? Jag vet inte. Jag kan inte frklara hur jag menar. Du har kanske begtt ett brott. Du sger det sjlv, och alla andra kommer vl ocks att sga det. Men du r inte ngon brottsling. S? upprepade han. S? Och ter med frndrad rst sade han: Vet du, barn, varfr jag aldrig varit svartsjuk? Ja, pardon! Du har naturligtvis icke givit mig ngon orsak. Ngon verklig orsak. Men jag r ju s betydligt mycket ldre n du. Och jag vet - jag vet, lilla prinsessa, att ungdomen fr dig har en alldeles srskild dragningskraft. Till den grad, att en pojke som han - nstan bara ett barn - Hon vndesig hastigt emot honom och hennes gon voro vidppna. Han skrattade tyst. Fortsatte: Jo, jo - jag vet - Ser du, vi - vi som st s att sga en smula p sidan om det stora hela - vi ha mycket, mycket klaragon. Det r en sorts ersttning. Eller vedergllning. N. Och jag vet att han en liten, liten smula oroat ditt hjrta. Bah, det r ju bara barnsligheter. Men jag tervnder till min frga - vet du varfr jag aldrig varit svartsjuk? Hon stirrade oavvnt p honom och hennes ansikte var fullkomligt orrligt och uttryckslst. Han sade: Du ensam vet vem jag r och hur skulle du kunna frrda mig? Krlek fds om vren och dr om hsten. Men mellan tv mnniskor som leva i stndig spnning och oro, allena bland fiender, mellan dem brister icke bandet. Han reste sig och brjade treva i fickorna efter cigarretter. Fann inga och gick in i rkrummet. Han tnde cigarretten, sjnk ned i en lg, mjuk skinnstol, blundade, bolmade, smlog. D cigarretten brnde hans lppar, sprang hanupp och tervnde till salen. Fru de Lorche hade icke ndrat stllning. Hradshvdingen rrde ltt vid hennes axel. Hon nickade. Han tnde en ny cigarrett och brjade vandra av och an med tysta, hastiga steg, i det hanlyfte ftterna hgt, liksom rdd att snubblaeller fastna i ngon illistigt gillrad flla. S r det, sade han. Egentligen har jag ingen tid att spilla. Jag har pressat mina vnner till det yttersta och mina sista frsk i Stockholm gvo absolut negativt resultat. Det r ju inte bara jag som lider av kung Ferdinand och Balkan. Herr Markurell har jag lirkat med hela vren, msom skrmt och msom smickrat. Han vill ha Stortofta. Till sitt pris som han sger. Du skulle ha sett mig, d han frst krp fram med Stortofta. Mina fders gods! En egendom som tillhrt tten de Lorche i mer n tv sekel. Han blev verkligen imponerad. Jag villicke frneka, att jag var en smula teatralisk. Hundra rs flitigt deltagande i Jesu Krubbas tabler mtte ha inympat ngonting sentimentalt och patetiskt i blodet.Den gode mannen hade trar i gonen. Frsta gngen. Andra gngen svor han. Nr han fr veta sanningen, kommer han att svra nnu mer. Sanningen? frgade fru deLorche. Ja. Varfr jag varken vill eller kan slja Stortofta. Stortofta sldes nmligen i december i fjol. Kpet har icke offentliggjorts drfr att jag betingat mig terkpsrtt till den frsta november i r. Jag ansg att Ferdinand borde kunna klara sina affrer till dess och jag mina. Fr mittvidkommande var det ett misstag. Tabula rasa p alla hll. Det r tv saker som jag srjer ver att icke f se. Den ena r herrMarkurells min, d han finner kpehandlingarna bland mina papper. Den andra r auktionen. Jag skulle ondligen grna vilja se den dr gubben g under klubban - Han stannade under portrttet ochblste ett vldigt rkmoln upp mot lagman Louis de Lorches kraftiga nsa, urbilden fr tante Rttenschlds. Jo, jo, min gubbe, auktionsklubban blir otrevligare n pennkniven. Fr en gammal hedersman av gamla stammen. Men jag fr allts laga frfall att nrvara. Och han vandrade p nytt och talade i ett: Jag har skrivit till Carl-Henrik och anmodat honom att bli Louis frmyndare. Du har ingenting dremot? Ni ha ju alltid varit goda vnner. Minns du den hemliga domstolen i tante Rttenschlds kabinett? D jag upptrdde som din frsvarare. Stackars barn, det varkanske d jag utsg dig till mitt offer. Till min medbrottsling i livet, fr att tala hgstmt. Och det var d tante Rttenschlds oinskrnkta frtroende fr Carl-Magnus de Lorche fick sin frsta knck. N, allts - Carl-Henrik kommer naturligtvis att gra honom urarva. Mellan dig och mig finns det paktum. Er gemensamma frmgenhet kommer att belpa sig p hundra hundratjugu tusen. Det betyder naturligtvis inskrnkningar fr dig, kra barn, men du blir ju i alla hnderlser oberoende. Och kan lmna Wadkping. Det uppvger mycket. Var det ngonting du ville frga -? Urarva? upprepade fru de Lorche lngsamt. Urarva?Vad menar du med urarva? Hradshvdingenskrattade till, ett pressat, obehagligt skratt. Han sade: Jas. Du fste dig vid det ordet. Drp teg han, bolmade och vandraderastlst och tyst runt bordet. D han passerade frbi sin hustru, strckte hon uthanden och bjde sig bakt fr att se honom i ansiktet. Men han vnde sig bort och gjorde en vid lov. Slutligen sade han: Duhar naturligtvis aldrig trott att jag helt lugnt skulle avvakta en visit av stadsfiskal Ekblom? Mannen r mig osympatisk. Rttvisan kommer att ha sin gng, nu som alltid, men jag ber att f gra den sortie som bst passar mig. Jag tror till och med att gubben dr skulle frst mina knslor. Lt oss fr resten inte gra mycket vsen av det. Jag r redan en gammal man. Om tior skulle du ha blivit sjukskterska. Lt ossvara en smula tacksamma, att vi undgingo den smaklsheten - hu ja! Grna det! medgav den gracila frun och besvarade hans leende. Hon reste sig, skt med en mjuk och lttjefull rrelse upp axlarna, strckte ut armarna och lt dem lngsamt sjunka. Grna det! upprepade hon. Jag frgar bara fr att exakt f veta vad min herre mnar sig fretaga. Ty min herre vet, att jag r en osjlvstndig och ofrbtterlig apa, som apar efter honom i allt. Hradshvdingen stod fr gonblicket i fnstersmygen med ryggen vnd t rummet, varfr hon omjligen kunde se vilket intryck hennes ord gjorde. D han ter vnde sig emot henne, var hans ansikte fullkomligt lugnt, ja lugnare n ngonsin frut under den oroliga dagens lopp. Och s vl knde fru de Lorche sin sligt lyfte hon handen, ptog rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBRP_SaTb_U.`V>man och medbrottsling, att denna omstndighet p intet stt verraskade henne. Min kra vn, brjade hradshvdingen, i det han med fanatisk flegma putsade sin pincen. Du har s ofta pmint mig om det betydelsefulla fakutm, att du r mor. Ska jag nu verkligen behva pminna dig om samma faktum? Att jag ndgas berva Louis hans far r ngonting som han s smningom kommer att frlta mig. Jag tror jag kan hoppas p det. Men han skulle aldrig frlta mig, om jag bervade honom hans mor. Och det frefaller mig ocks hgst naturligt att en mor i valet mellan make och son - Det r hgst naturligt, Carl-Magnus, avbrt den gracila frun. Men jag har aldrig brytt mig om vad som r naturligt. Om det cklar dig att vara hederlig, s cklar det mig att vara naturlig. Jag r sentimental, hysterisk, verspnd. Jag r vidrig, stympad, ofullgngen, frvriden, icke fullt mnsklig. Jag har alltid varit det, och det roar mig att frbli sdan. Vi r fglar ur samma rede, min gosse lilla. Eljest hade vi aldrig suttit p samma kvist. Hon gick fram till honom, tog hans hand, satte den ena foten bakom den andra och neg vackert p flickmaner. Tack, snlla farbror Carl-Magnus som hjlpt mig mot tante Rttenschld! De brusto bda tv i skratt. Hon hade sagt och gjort s dr frut en gng, och det hade varit brjan till vad somnu avslutades. Rtt betnkt hade de ingen orsak att skratta men ej heller till trar. Deras den fullkomnades och varken lagmanLouis de Lorche eller tante Rttenschld hade frmtt gra den ene till en hedersman eller den andra till en god och sund kvinna. Carl-Magnus sade: Uppriktigt sagt, kra barn, r jag icke s synnerligen orolig. Om ngra timmar kommer Louis hem med vit mssa, kpp och cigarr. En hel karl.Jag verantvardar dig i hans hnder. Hon nickade och log och han kysste henne. Men d han kysst henne frvandlades leendet tillen grtgrimas, som dock i sin tur lika hastigt frsvann. Hon sade: Vet du, Kamar el-Zaman, varfr ditt hr r svart som ebenholz, din panna vit som elfenben, dina gon mrka som kol, dina lppar rda som koraller? Drfr, Kamar el-Zaman, att du har svikit alla och aldrig svikit mig. Och hontillade: S svart r mitt syndiga hjrta, att ingenting p jorden kan bereda mig strre gldje. Du har svikit alla och aldrig svikit mig. Carl-Magnus kysste henne och hon kysste honom. Drp gjorde han sig varligt ls och steg fram till portrttet. Han sade: Hrde vrdig lagman? Och detta var Carl-Magnus de Lorches triumf. Men samtidigt frbereddes hans sista, stora, avgrande nederlag med all skyndsamhet och precision. Han hade sjlv - man kan nstan sga frivilligt - avsagt sig sin medborgares akting. Han skulle tillfoga det sista hjrta, som helt var hans, ett olkligtsr. Det hade han frutsett, ty han frutsg allt. Men han hade likvl icke frutsett att han sjlv skulle ndgas bevittna sin nesa. Han lmnade sin hustru, i det han sade: Jag behver nnu ett par timmar fr att ordna mina papper. Jag r p kontoret och vill inte bli strd. Men sg t mig nr Louis kommer hem. Vi ter middag tillsammans - lite festligt, eller hur?Det r ondigt att frbittra just den hr dagen fr honom. Fru de Lorche nickade stumt samtycke. Hon beundrade sin mans kallblodighet. Och hur brcklig och barnslig hon n kunde te sig, knde hon, att hon sjlv skulle kunna giva prov p samma karaktrsstyrka. Hon hade fattat sitt beslut. Ett nyckfullt, ofrstndigt, orimligt beslut, ty hon var nyckfull, ofrstndig, orimlig. Hon ville lmna sin son och flja sinmake i dden. Vare sig han ville eller ej. Detvar verkligen ett beslut. Och eho som i denna stund betraktat den ensamma lilla rynkan i hennes panna, skulle pltsligt ftt klart fr sig att det varken var skrattrynka eller grtrynka. Varken en lttsinnig gldje eller ngon djup sorg var dess upphov utan helt enkelt en obotlig envishet. Men ven hon skulle f sin lxa och lra sig inse att en gracil liten fru kan beg fatala misstag. Till att giva henne denna lxa voro tvenne personer utsedda avvilka den ena redan var p vg, makligt menmlmedvetet skridande fram ver torget i riktning mot det de Lorcheska huset. Hon var en grant utspkad, tarvlig mnniska, vars enda frtjnst bestod i ett makalst vackert kopparrtt hr, det sknaste hr som ngonsin visats i Wadkping. Den andra personen lg p soffan i det gredelina kabinettet. Orrlig, vaxgul, till synes livls. Kring henne stodo slkt och vnner, landshvdingen, versten, verstinnan, Carl-Henrik, frken Linder. Och med det skggiga huvudet hrt tryckt mot hennes blottade barm, stadslkare doktor Rygell. Sedan han lyssnat och sedan han knt p pulsen och skjutit tillbaka gonlocken, sade han ngra ord som minna om ett bibelstlle:Hon r icke dd. Hon sover. Skrev digitalis, omfamnades av den beskedliga verstinnan och gick. Tante Rttenschld sov. Nu, nr Rygell sagt det, trodde sig envar se att hon andades; men i sjlva verket syntes det icke alls. Hon lg skulpturalt orrlig, stelt fridfull; svept i sin rundskurna kappa liknade hon bilden av en from riddares dygddla hustru p locketav en sarkofag. Lergodset fanns dr, livet icke, sjlen icke. Och dock - var skulle tante Rttenschlds sjl dvljas om icke i Wadkping? Men vilket Wadkping! Barndomens eviga, ofrnderliga, kra stad, staden med slottet och domkyrkan, det grsbevuxna Vedbotorget, dr borgmstarens bda kor betade, och med det knappast mindre grnskande Stortorget,staden, som nnu icke drmde om FrenadeMetalls otcka skorsten, den hotfulla jtten, vars svarta hjssa hjde sig ver Berget. Tante Rttenschld satt p en sandhg, frst i landshvdingens kkstrdgrd men strax drp i Carlnska trdgrden, som begrnsade Stora torget i ster. Berdvid henne satt Ullan Brenner, denkra ofrgtliga vnnen, och bakade sandpannkakor i en fotvrmare av strlande blank mssing. Ullan var redan konfirmerad och hade sin vita kldnad p, men Malla bar en mrkgr kolt och hade icke ens ett sidenband i hret. Och Ullan rckte henne en sandpannkaka med stora, rda syltklickar och bjd henne att ta. Sanden fyllde hennes mun, hennes nsa, hennes strupe, hennes lungor. Vild av raserioch smrta kastade hon sig ver Ullan Brenner. Och domkyrkoklockorna brjade ringa. Hela torget var fult med svartkldda mnniskor. Likvagnen kom, den enklaste ochfattigaste, den som sg ut som en vanlig flakvagn fast tckt med svart klde. P vagnen stod en kista av ohyvlade brder. Inga blommor. Efter vagnen gingo prsten, klockaren och tv ddgrvare med sina spadar, just s som den dde bestmt. Mennr kistan lmnat torget, ordnade sig de svartkldda mnniskorna tyst och hastigt i led och fljde den dde, skygga och skamsna att de brto mot hans frbud men fast beslutna att gra det. Sdan var lagman Loouis de Lorches jordafrd, som tante Rttenschld bevittnade, uppklttrad i en hg lnn, vars lsnsor klibbade fast vidhennes kappa och hll henne fngen. Alla domkyrkans kajor svvade i ett ttt moln ver hennes huvud, och d och d skt en kaja ned ur flocken och hgg henne hrt i hgra tinningen. Men vid trdets fot stod enyngling och lyfte sina hnder emot henne. Kanske var det fltkamrer Barfoths son, densamme som en viss i vrigt oknd Markurell strtat frn domkyrkotornets tinnar. Det kan ocks ha varit en Barfoth avldre eller senare datum, ty under tante Rttenschlds vaxgula panna levde nu ett sekel. Och ynglingen bar en vid kappa, som tillbakaslagen och fladdrande fr vinden bildade tvenne vingar. Han sade: Jag r salighetens ngel som kommit att befria allra kraste Malin Rttenschld. Men tante Rttenschld ropade hgt: O, herre min gud! Karlen kan ju se mina byxholkar! Och hon begynte klttra allt hgre i trdet. Skammen gav henne frunderliga krafter och hon gungade snartp trdets versta kvist. Kanske hade hon vingar. Hon gungade och gungade, allt hgreoch allt djupare, allt hgre och allt djupare,allt hgre och allt djupare. Med ens blev detsvart, en djup natt, ett dn av storm, ispiggar piskade hennes nakna kropp och hon trevade frgves bakom ryggen efter den rundskurna kappans fladdrande flikar. D ropade hennes kra mor: Besinna, barn, att vad som passar fr Lisa Mller och Fiken Andersson, det passar inte fr Malin Rttenschld. Och insvept i ett vitt, spetsbeprytt, besynnerligt kallt lakan smg hon sig uppfr grsvallen, bort frn badstllet dr de vita kropparna skimrade i solen. Och hennes mor sade: Du menar ingenting ont, men folk kommer att tala om det. Och det r frfrligt trkigt. I stora balsalen hos Carlns satt hon mittp golvet,och i sina hga valntssngar lgo far och mor, far till hger, mor till vnster. De voro dda; psalmboken lg p mors brst och far hll i sin likstela hand en vit lilja. Runtomkring dem virvlade dansparen. Och gossen med de mrkgr gonen, de vackra,rundsvarvade benen i svarta strumpor, de svarta sammetsbyxorna, den vita vsten steg fram och bjd upp. Men mor ville inte. Far sade: Vad nu! Varfr skulle inte Malla dansa? Och gossen med de mrkgr gonen frgade: Hur mnga knck fr jag, om jag dansar ett varv med Malla? Men hon ville icke, ty hon hade sorg. Ett par mrkbruna, lddriga hstar med vita blsar kommo i sken rakt emot henne. Fradgan yrde kring deras huvuden och fll ljum och segflytandever hennes ansikte. Hon sg genast att tistelstngen skulle trffa henne mitt i pannan. Och frn den stunden hrde hon n starkare, n svagare men oavbrutet ett envist, dovt, mycket pinsamt dunkande. Hon brast i grt och hela hennes kropp kndes upplst av sorg. Hon frmdde icke rra sig. Hon satt mittp Stora torget. Undantagandes det dr dunkandet frnam hon intet ljud. Och tystnaden blev just p grund av det regelbundna dunkande tydlig, genomskinligt klar som solskenet en stilla, ljus septemberdag. Kring henne krpo allehanda skalbaggar, flugor, spindlar, grshoppor, tvestjrtar, grsuggor, myroroch andra insekter. De flesta voro vackert blgrna, men ven andra och mycket brokiga frger frekommo, och ngra blixtrade till och slocknade som fallande stjrnor. P hela torget fanns intet annat levande n Malla, insekterna som krpo uppoch ned ver str och blad. De krpo ver Malla, som var s liten att hon nnu ej lrt sig g. Men dunkande fortfor med jmna mellanrum. Och d det nu ter dunkade, drog en skugga ver husraden och ur skuggan steg en kvinna med frunderligt vida kjolar bljande kring livet. Hon gled mycket tyst framt ver det de torget, men dunkandet upphrde icke och fr varjedunk mste Malla lgga handen ver hjssanatt icke huvudsklen skulle brista. D knde hon hur hennes hr var fullt av alla dessa insekter, och hon begynte grta. Kvinnan skred framt, frfljd av ngon som hrt dunkade med en trklubba. Hon sg sig oupphrligt om och fr varje dunk darrade hennes kropp s att de djupa kjolvecken ppnades fr en sekund. Och ur varje kjolveck stack ett barnhuvud fram. Malla frstod att faster Tea gick ver torget. Och kjorteln svepte sig mjukt omkring henne, utan tyngd, endast som ett mrker. Dr knde hon sig kropp vid kropp med barnen och erfor en behaglig, mjuk vrme. Sjlva dunkandet tycktes fr en stund dmpat och inlindat i en mjuk schal. Strax drp blev det ter hrdare och dunkandet kom frn vinden, dr luckan slog. Men Mallasatt i kldkammaren, och den rundskurna kappan lg veckad kring hennes liv. I famnen hll hon gossen med de mrkgr gonen. Ack, han var icke strre n en docka, men levande, sprattlande, skrattande, mjuk och varm. Hon tnkte: vilken skam, vilken skymf, vilken vanra fr mig gamla mnniska att ha stulit honom.Och hennes hjrta dunkade olidligt hrt av rdsla och gldje. Hon brjade kyssa barnkroppen, glupskt som om den varit is fr en feberhet mun. Och hon tnkte: r detpendylen som dunkar? Kan klockan vara sju? - Sju fr tu, tnkte hon, sju dunkar fr tu. Att jag har stulit honom. Vilken gldje! Vilken salighet! Vilken frjd! Att jag ntligen, ntligen har stulit honom! Och han lg framfr henne med huvudet i hennes kn, den vida, svart kappan utbredd bakom sig som ett brtcke. Hennes fingrar snrjdes s ljuvligt av hans hr, att hon icke frmdde lyfta hnderna fr att skydda sitt huvud. Dunkandet blev allt starkare. Kring dunkandet stod tystnaden icke lngre genomskinligt klar utan tjock och grvit som dimma. Och dunkandet skredframt lngsamt och regelbundet, som d en gammal herre gr och markerar vartannat steg med en dunk av sin kpp. Ur den ttnande dimman steg frst ansiktet fram med den tjocka, bl nsan, som hon sett i sin spegel och skrattat t. Drnst dunkade ter kppen mot golvet och i hela sin vrdnadsvrda, tunga och hotfulla gestalt stod lagman Louis de Lorche infr henne. Och hon skrek: Ja, ja, ja! Jag r tjuv, jag r tjuv! Hon strckte ut sina hnder efter gossen, som pltsligt tycktes henne lngt borta. Och hon frstod att hon aldrig hllit honom i sin famn, aldrig tryckt honom mot sitt brst, aldrig vrmt sina av iskyla svidande fingrar i hans mjuka, tjockahr. Hon frstod att hon endast sett honom i skvallerspegeln. Pendylen dunkade nu nnu hrdare, med allt kortare mellantider, angivande att stunden nalkades. Hon frskte resa sig, men hela kroppen var tung och frlamad av det stndiga dunkandet i huvudet. Lagmannen lade armen kring hennes hals, tryckte huvudet intill sig och sade: Du fjolla, trodde du att en tjuv kunde fdas i min slkt? Har jag icke redligen vandrat infr min Herres ansikte? Fr varje ord dunkade han henne vid hgra tinningen med sin jrnskodda kpp. Fall p kn, befallde han. Knacka nu med pannan mot golvet tills du finner det stlle, dr Guddljer sin barmhrtighet. Hon stod nu upprtt och sg lagmannen dunka med sin kpp mot en lucka i golvet. Den reste sig upp. Han sade: Frstr du nu, dunderfjolla, att Vr Herre bundit ett fastlagsris fr din stjrt och ett fastlagsskmt fr din drskap? Sjlv r du en tjuv i ditt hjrta, men mot min son visar du ingen barmhrtighet. Du skall d och vet icke att ett berg av vr heder r tusenfalt mindre n ett sandkorn av Guds barmhrtighet. Herren tog och Herren gav, vlsignat vare Hans namn. I detsamma dunkade pendylen sju tunga slag. Och se! Graven i vilken hon skulle nedstiga var till brdden fylld med sedlar, silver och guld. Hon ropade: Herre, Herre, jag ser och jag tror! Prisad vare dinbarmhrtighet! Men detta ropade hon icke lngre i drmmen utan alldeles hgt. verstinnan skyndade fram och hon satte sig upp och sg sig som Jairi dotter frundrad omkring. Pendylen visade p tre. Hon drack ett glas vin och berttade drp sin drm fr verstinnan, sedan hon frst bett herrarna g avsides. Nr hon berttat till slut, sade hon: Frstr du, Amelie? Jag minns nu alldeles tydligt, att nr jag som barn lekte hos mormor i kldkammaren, fansn det en lucka i golvet. Frstr du, Amelie? Och verstinnan, vars frstnd vars svagt i alla vrldsliga frgor, frstod till fullo att tante Rttenschld haft en uppenbarelse. De omfamnade varandra och sutto en lng stund, tysta, ttt tryckta intillvarandra, grtande av gldje och tacksamhet. Drp inkallades herrarna, och tante Rttenschld berttade nyo sin drm,likvl uteslutande allt som kunde anses opassande att nmna i herrsllskap. Detta var den ena frberedelsen till hradshvding de Lorches stora moraliska nederlag. Den andra, som frsiggick ungefr samtidigt, hade ingalunda samma fantastiska och hgtidliga karaktr. Den brjade med att kammarjungfrun Betty kominrusande till fru de Lorche och flmtade med andan i halsen: Hennes nd - hon - hon r hr - Vem? frgade fru de Lorche. Fru Markurell. Fru de Lorche rodnade av sinnesrrelse. En svag frhoppning tndes ihennes av stoiska ddstankar uppfyllda sjl.Det fanns en mjlighet att herr Markurell slutligen ltit tala vid sig och att hans lyfte hon handen, ptog rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBWP_X]YwcZ.`[>hustru kom med goda tidender. Och ven fr den mest stoiska person r hoppet en farlig frestare. Hon stammade: Jag vet inte- om hradshvdingen tar emot - men det gr han skert - jag ska sga t honom - Kammarjungfrun, som dagens skiftande ochsensationella rykten gjort yr i mssan, smg sig nu fram till sin matmor, tog hennei armen och viskade: Hennes nd! Hon vill inte tala med hradshvdingen utan med hennes nd. Hon sa srskilt, att hon inte ville tala med hradshvdingen. Men hennes nd ska inte ta emot henne. Hon ser ut som om hon hade en kniv gmd ngonstans - I hret kanske, sade fru de Lorche och skrattade en smula tvunget. Var inte tokig, flicka. Bed fru Markurell stiga in i kabinettet. Jag kommer strax. Hon var i sjlva verket rdd, mycket rdd; fast visserligen ej fr knivar. Och hon gjorde ngonting som bttre n allt annat visar, hur upprrd hon var. Hon gick in i sngkammaren, slog sig ned framfr toalettspegeln, lossade sitt hr och satte ter upp det p ett stt, som tydligare framhvde dess rikedom. Vidare utfrde hon med ltt och sker hand ngra sm konster, varvid hon betjnade sig av en pudervippa och ett par stift. Alltsammans verkstlldes i en hast med snabba, livliga rrelser, som sknkte glans t gon och hy.Hon betraktade en sekund resultatet med het, tindrande blick. Fru Markurell vntade ikabinettet, stende. Hon var till punkt och pricka sdan som hon om morgonen visat sig fr sin make p Kupans kontor. Fru de Lorche gick emot henne, leende och med framstrckt hand. Under den hastiga toaletten hade hon tuggat och tuggat om igen en lmplig hlsningsfras. Den fastnade henne i halsen. Hennes leende var dock hlsning nog, en nstan vl dmjuk hlsning.Fru Markurells jmna, grova, en smula grtiga stmma ljd ytterst vardaglig. Hon sade: Grevinnan undrar vl varfr jag kommer. Sitt ned, bad fru de Lorche. De slogo sig ned p ett par stolar, vilkas ben i frga om gracila former kunde tvla med garinnans. Fru Markurell betraktade spindelbenen med en viss oro; hon var tung.Emellertid kastade hon sig ver sin text, som skerligen var vl frberedd och inlst. Hon sade: Hradshvdingen har vl berttat att jag talat med Markurell och atthan var omjlig? Fru de Lorche bjde p huvudet. Hon fortsatte, i det hon bjde sig ned och med handen prvade stolsbenets grovlek: Ja, det var inte roligt att tala med Markurell. Hftig som han r. Men jag gjorde det fr hradshvdingens skull och fr grevinnans ocks. Det r synd, nr det gr utfr med bttre folk. Fru de Lorche sade: Fru Markurell behver inte vara orolig. Stolen hller nog. Den r inte s brcklig som den ser ut. Den r vl inte det, mumlade fru Markurell coh rodnade hftigt. Hon behvde en god minut fr att ordna texten, vars vl genomtnkta fljd bragts i oordning. Och trots henens bemdande r det antagligt att hon hoppade ver tskilliga inledande fraser, d hon ter begynte: Ja, grevinnan undrar frsts att jag har kommit. Men det r s, att jag alltid varit tacksam av mig. Om jag ska sgadet sjlv. r det ngon som gett mig ngot eller s, s har jag alltid gett igen. S gott jag har kunnat. Och drfr tyckte jag, att jag skulle g till grevinnan ju frr desto bttre. Fru de Lorche bjde ter p huvudetoch log frbindligt. Tyvrr har jag vl inte, brjade hon. Men fru Makrurell avbrt: Grevinnan menar att hon inte gjort mig ngot gott. Nej, det frsts. Men jag r mor, och det r ju ngot srskilt med det. Vad folk gr t Johan, det gr de t mig. Brukar jag sga. Och det r klart att jag vet, hur vnlig grevinnan varit mot Johan. Det vet hela stan - , det r ju ingenting atttala om, mumlade fru de Lorche. Fru Markurell betraktade henne med sina kalla, stora, vackra, dda gon. Visst r det att tala om, grevinnan. Och gud ska veta att hela stan talat om det, synnerligast det sista ret. Men det vill jag sga grevinnan, att hur det pratats hit och dit, s har jag aldrig tnkt ngot ont. Jag r vl mor och vet hur en knner fr sna dr pojkar somr jmnriga med ens egen. Och det har jagalltid sagt t den som frskt prata ngot: Tyst och skms! Har jag sagt, och senast tden dr tjocka Leontin, som r full med snt. Och jag har sagt: Grevinnan r tjugu r ldre - Pltsligt snkte hon rsten och sg sig omkring. Men hon gjorde det p ett verdrivet stt som visade, att hon i sjlvaverket var en mycket klumpig och dlig skdespelerska. Hon sade: - och hon har vlgon att se med! Det vore en skam, s det r inte mjligt. Fru de Lorche stirrade p henne. Hon var den bekanta fgeln i sagan och fru Markurell den lika bekanta ormen. Den gracila frun tnkte: Jag lider vad mina grningar vrda ro. Men milde herre gud, lt det icke rcka fr lnge. Ty s grnslst dlig har jag vl nd icke varit, och jag har ju straffats p mngahanda stt. Fru Markurell tnkte: Det var det frsta. Och hon vergick till andra huvudstycket i sin text, sgande: S nu vet grevinnan, varfr jag r tacksam. Det kan vl ha varit lite svrt ibland att ha pojken springande jmt hr nere. Om jag tnker patt jag nd r mor och inte bara kkspiga.Men det fr en inte tnka p, nr det nyttar pojken. Fr som Markurell sger, vad skulle det ha blivit fr uppfostran och skick och bruk om han jmt varit i lag med sin mor? Jag r ju av statarfolk, och innanjag blev gift var jag mejerska p Stortofta.Det har kanske hradshvdingen berttat? Jag kan sga att jag knt honom, sen jag var flickunge. Han kom titt och ttt till Stortofta d fr tiden. Det var ju annan karl n det r nu. En kunde ha trott ibland att han inte var stort ver de tjugu - Hon stirrade tankfullt framfr sig. Mjligen rknade hon ett, tv, tre o. s. v. Ty det r knappast troligt att hon verkligen utfyllde pausen med de vemodiga och mma tankar, fr vilka hennes stirrande skulle giva ett uttryck. D pausen ntt sin fullndning, mumlade hon tankspritt och med en nstan otrolig tillgjordhet: , kors - jag tror jag blir alldeles som bort i minnena. Fru de Lorche sade: Fru Markurell hade kanske ettrende? Fre detta mejerskan ryckte till och rodnade nnu djupare. Fru de Lorches ton hade icke varit sdan som man kan vnta av en gracil och djupt frdmjukad kvinna. Det fanns ngonting i den som genom en eller annan ls idassociation pltsligt erinrade fru Markurell om hennes egen beryktade frmga att kasta ut besvrligt folk utan att vidrra dem med handen. Hon fick brtt. Hon hade nnu ett huvudstycke. Hon brjade snubblande tala om sin tacksamhet och sade: S om jag nu kunde gra ngon gentjnst, grevinnan? Om jag kunde hjlpa unge herrn p ngot stt? Till exempel vore det vl synd om han skullebehva g i stan hela sommarn. Vi hade tnkt att lta Johan resa utrikes ngra veckor, och det vore vl inte omjligt att lta honom flja med. Markurell betalar frsts. Eller till exempel att jag kunde gra grevinnan sjlv ngon tjnst med det ena eller det andra. Nu nr grevinnan blir ensam - Ensam? upprepade fru de Lorche och reste sig. Ja, fru Markurell, uppriktigt sagt nskar jag verkligen bli ensam. ven fru Markurell reste sig och den gracila stolen gav ifrn sig en liten suck av lttnad.Fru Markurell betraktade sitt offer. Hon sg ut som om hon grubblat ver ngonting.Och pltsligt frgade hon oroligt och hpen ver tanken, uppriktigt hpen: Ja, fr jag kan vl inte tro att grevinnan tnker flja hradshvdingen? Flja? upprepade fru de Lorche fullstndigt mekaniskt. Flja honom p resan, tillade fru Markurell. Fru de Lorche rtade upp sin gracila person till strsta mjliga hjd och sade: Jag vet icke av att min man mnar resa ngonstans. Ochdet mnar han icke heller. Nu var fru Markurells frvning alltfr ofrstlld att kunna betvivlas. Hon lade armarna i kors ver brstet, skakade med en hsts kraftiga och storvulna rrelser p huvudet och utbrast: Vet inte frun? Han sa ju senasti natt! Han har ju biljetter och pass och allting klart! Han ska ju schappa, som man sger! Han ska ju rymma frn hela elndet! Om inte Markurell ger efter. Herrgud, han kan vl inte lta dem bura in sig heller! Carl-Magnus! Han ska ju resa till Sydamerika - Tyst! sade fru de Lorche. Tystoch g! Hon upprepade efter ett gonblick: Tyst! Tyst och g! Och frst d fru Markurell redan befann sig i frstugan eller kanske i trappan - ty hon gick verkligen gonblickligen och utan att yttra ett ord - ropade den gracila frun: Vad ni ljuger! Vad ni ljuger! Vad ni ljuger! Ungefr samtidigt strmmade en overskdlig skara tyst, anstndiga, vluppfostrade wadkpingsbarn frn Klostergatan ut p Stortorget. Det enda anmrkningsvrda var deras mngd, deras tystnad och deras onaturligt uppsprrade gon. Dessa gon voro oavvnt riktade mot landshvding Rttenschlds droska, som i frsiktig skritt rullade fram ver de knaggliga stenarna och slutligen stannade framfr det de Lorcheska husets port. I droskan sutto tante Rttenschld, landshvdingen och verstinnan Edeblad. P var sin sida om den gingo versten och kapten Brenner. D droskan stannat lyfte debda sistnmnda tante Rttenschld och buro henne i guldstol in i huset. Ty det r visserligen sant att landshvdingen, versten, kaptenen och frken Linder betraktade tante Rttenschlds drm som rena feberfantaiser, vilka ej kunde tillmtas denringaste betydelse. Men den gamla damen sjlv och ven verstinnan voro av en helt annan sikt. Fr dem stod det klart att det varit en uppenbarelse, snd av Gud. De ansgo fr sannolik att lagman de Lorche, kanske ven han genom en uppenbarelse varskodd om den fara och skam, som i en sen framtid skulle hota hans ttling, gmt en strre summa pengar under kldkammarens golv. Och om den vrdnadsvrde gamle ocks icke frutsett katastrofen av den 6 juni 1913, kunde han likvl p gammaldags maner ha gmt en del av sin rikedom i det rum, dr hans dotter brukat gmma de stulna barnen. Ty det var knt att han efter dotterns dd med frkrlek brukat uppehlla sig i kldkammaren. Vem vet, kanske satt han dr och rknade sin pengar? Slutligen var det mjligt att icke han utan ngon annan, ovisst vem, dolt en skatt p sagda stlle. Det enda som syntes fullstndigt omjligt och orimligt, var att en dylik drm, klar och tydligt i minsta detalj alldeles som en uppenbarelse, skulle ha snts tante Rttenschld, dr hon lg p sitt yttersta, blott och bart fr att gcka henne. Dessa argument vertygade p intet stt de tre herrarna. Men vad skulle de gra? Tante Rttenschld ville genast bli frd till kldkammaren i det de Lorcheska huset. Honkunde visserligen ha snt ngon annan, menhon ville icke frsaka att med egna gon skda ett bevis p Guds underbara barmhrtighet. Hon grt! Tante Rttenschldgrt som ett barn. Icke ens hennes bror hade ngonsin frr sett henne grta; och synen upprrde honom till den grad, att hansjlv brast i en barnslig, hickande grt. versten stormade med stora steg av och an och slog sig d och d kraftigt i nacken fr att tillbakahlla trarna. Carl-Henrik stod i kakelugnsvrn och skmdes utan att veta varfr. verstinnan grt hejdlst. Frvirringen var utomordentlig. Och p gngbanan utanfr stod allt levande Wadkping under femton r och stirrade tyst och tlmodigt. Ingen kunde lngre betvivla att en ngel eller ngonting annat ovanligt var i antgande. Slutligen gav landshvdingen efter. Han kunde icke vgra sin syster en tjnst, hur draktig den n kunde synas. Droskan eftersndes, tante Rttenschld, som ju alltjmt var svept i sin rundskurna, bars ut och placerades vl ombonad med kuddar. Det hgtidliga tget satte sig i rrelse. Fru de Lorche stod nnu kvar i kabinettet, d tante Rttenschld, understdd av de bda herrarna och fljd av landshvdingen och verstinnan, tungt och vacklande gick genom salongen. Hon hrde dem g in i sngkammaren. Dragen framt av en mardrms sugande frunderlighet, fljde dem den gracila frun in i sngkammaren, inikldkammaren. Ingen sg henne. Allas uppmrksamhet - nu ven herrarnas - hngde med blandad trosvisshet och ngest vid den gamla damens rrelser. Hon gick lngsamt utmed rummets vggar, mumlandeoch muttrande fr sig sjlv. Slutligen stannade hon framfr en stor, jrnbeslagen kista. Flytta undan den, befallde hon viskande. versten och Carl-Henrik lydde. I golvet, p det stlle drkistan sttt, fanns en lucka, vid pass tv alnar i fyrkant. Den var frsedd med ett handtag, en rostig jrnring. Tante Rttenschld sade: Elsa, kra barn, kom hit.Fru de Lorche steg fram och gumman, som alltjmt grt, omfamnade henne och sade: Hr ligger Guds barmhrtighet dold. Ack, kra barn, det blev fr tungt fr mig. Och Gud vederkvickte mig. Med en svag efterglans av sitt gamla karska humr utropade hon: N, Carl-Henrik! Str du och sover, stora pojken! Tag dr i ringen och lyft upp luckan. Kapten Brenner tog i ringenoch lyfte; han satte till rtt mycken kraft, ty han antog att luckan varit stngd i ratal. Den flg emellertid upp utan minsta motstnd. Under den visade sig en brdklddfyrkant, vid pass en aln djup. I fyrkanten stod en platt, icke srdeles stor resvska av tjockt lder. Spnningen steg i kapp med frvningen. Carl-Henrik anmrkte halvhgt,att vskan frefll att vara alldeles ny. Dess nyckel satt i lset. P en befallande tbrd av tante Rttenschld, som ej lngrefrmdde tala, ppnade han vskan. Den innehll diverse smsaker, tre fotografier av fru de Lorche och ett av hennes son, enhel del papper samt frdelade p trenne psar tyskt, franskt och engelskt mynt. (Uppgifterna om summans storlek vxla betydligt. Enligt ngra skall det ha varit helakontanta kpeskillingen fr Stortofta eller minst en kvarts million francs. Enligt en annan uppgift skall det endast ha varit en rtt mttlig resekassa, i varje fall icke verstigande femtio tusen. Sistnmnda uppgift mste av flera yttre och inre orsaker anses trovrdigast.) D tante Rttenschld sg guldet, ropade hon snyftande: Guds barmhrtighet! Jag fick rtt! , ni galna mnniskor som icke trodde - I detsamma trdde hradshvdingen in i rummet. Fr frsta gngen i sitt liv hade han fullstndigt frlorat besinningen. Han var likblek, han kippade efter andan, han flsade p sin pincen och kastade den pltsligt med en ursinnig tbrd p golvet. Men tante Rttenschld vacklade fram till honom, lade armarna p hans skuldror och begravde sina iskalla fingrar i hans hr. Och hon sg in i de mrkgr gonen och viskade: Barmhrtig! Barmhrtig! Ingen skallrra ett hr p ditt huvud. Du kre, kre, kre - Drp blev hon alldels lugn och begrde endast i retlig ton att man genast skulle fra henne hem, ty hon hade en brinnande huvudvrk. Hremot hade herrarna och verstinnan - vars frstnd stannat orubbligt - ingenting att invnda. De lmnade sledes makarna de Lorche ensamma i kldkammaren. En sekund senarevar hradshvdingen ensam med sin vska, som frutom ovannmnda ting ven innehll ngra jrnvgs- och ngbtsbiljetter med mera. Tante Rttenschld ledsagades hem avbarnskaran. P hennes entrgna begran mste man bdda t henne i gredelina kabinettet. Och rullgardinen fick icke fllas ned. Hon klagade upprepade gnger ver dunkandet i huvudet. Men drmmen och allt vad drmed sammanhngde hade hon pltsligt glmt. Wadkpings barn stannade trofast utanfr hennes fnster. versten, kaptenen och andra fste d och d bort dem. Vid ett dylikt tillflle utfor versten i s hgljudda frbannelser att de trngde till tante Rttenschlds ron. Hon frgade vad som stod p och fick veta att gatan varfull med barn. r det mig de vill se p? undrade gumman. Och d verstinnan frlgen jakade, smlog hon en smula illparigt och sade: Eho som frargar en av dessa sm - Och hon tillade med en lugn liten suck: Frmenen dem icke - Ngonting annat yttrade hon ej under de fljande timmarna. Wadkpings storgda barn hon handen, ptog rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwB\P]7b^^_I ^`/afrblevo henne trogna intill det sista. Icke ens den frskrckliga nyhet, som vid fyratiden spred sig ver staden, kunde locka dem bort frn gredelina kabinettet. Nyheten att herr Markurell p Berget frlorat sitt frstnd. 6 Perukmakaren och sockerbagaren hade stllt in korgarna och makade sig lngsamt nedfr trappan, d herr Markurell kom springande efter dem och hll dem tillbaka. Perukmakaren sade: Vi ha ju vrt att skta,Markurell. Varfr skulle vi stanna? Ni ska vara mina vittnen. Vittnen? upprepade perukmakaren, och ver hans utmrglade, epileptiskt blekbl ansikte flammade finnarna upp som vrdkasar i en ofrdsskymning. Vittnen? Det r vl bttre fr alla parter att inte ha ngra vittnen. Men herr Markurells jrnnvar grepo de bda vnnerna och slpade dem in i sknkstugan. Han tryckte ned dem vid ett avsmborden, stllde fram konjak, vatten, cigarrer, allt av dyrbaraste slag. Han spillde icke flera ord och de bda herrarna sklade under tystnad. Herr Markurell stod en stund och betraktade dem med en underlig, halvt drmmande, halvt eftertnksam min. S gjorde han pltsligt helt om och steg ut p terrassen. Perukmakaren och sockerbagaren sklade p nytt, rynkade betnksamt gonbrynen, tego. Terrassen var redan smyckad till aftonens studentfest. Lngs med ytterkanten stodo ett dussin unga, nyutspruckna bjrkar nedstuckna i grpperna mellan kullerstenarna. Sandplanenvar krattad i snckformiga snirklar. Verandan dekorerades av blgula fanor. Ochp stltrdar, spnda frn linden till verandan ena sidan och frn lnnen till bjrkarna den andra, hngde kulrta lyktor. Herr Markurell tog en verblick av anordningarna och fann dem goda. Han flyttade om borden p verandan, plockade fram vaser, som borde fyllas med friska blommor, gjorde en del ndringar i dekoreringen men gav inga order och besvarade icke ens kvinnfolkens frgor. Slutligen gick han p t ver den krattade sanden fram till stentrappan, satte sig p versta steget, framtbjd, med huvudet hrt kramat mellan de stora, rdhriga, seniga hnderna. Dr satt han orrlig och lyfte icke ens blicken d fru Markurell tilltalade honom. Fru Markurell var vid sin hemkomst starkt upprrd. Det heroiska, nstan koaktiga lugn som eljest var hennes starka vrn, hade vergivit henne. Flsandeoch flmtande strvade hon uppfr Bergetsondliga stentrappor, men s snart hon varsnat sin tyste, hopkrupne make, stannade hon, andades djupt och brjade versa honom med bittra anklagelser. P hemvgen frn fru de Lorche hade ryktet om dioskurernas envig ntt henne. Nu beskyllde hon herr Markurell fr att ha strtat hennes son i frdrvet. Var det ickehans orttfrdiga beteende mot hradshvdingen som orsakat striden? Hur skulle Johan kunna bli godknd efter en dylik skandal? Hon tystnade fr att mdosamt slpa sin tunga person till nsta avsats, dr hon ter stannade, drog djupt efter andan och fortsatte. Vad menade han med att berusa censorerna och rektorn? Trodde han att en studentexamen r en hstmarknad? Kunde han aldrig lgga bort sina hstskojarfasoner? Skulle hon och hennes son fr all framtid bliva till spott och spe fr hela Wadkping? Skulle hon kallas krgarkring s lnge hon levde? Skulle vilken utfattig tossa som helst alltjmt f behandla henne sturskt och ofrskmt? Hon hade varit hans piga i tjugur, men nu mnade hon icke lngre finna sig i det. Hon hade sin giftortt, hon var rik, hon tnkte icke vidare lgga sin hand vid Kupans sktsel. Ville han ntligen frbli krgare och en ohyfsat och obildad person,s kunde hon och Johan lmna Wadkping. Han skulle i alla fall vara tvungen att frsrja dem. Och hon steg till nsta avsatsoch skrek alldeles ursinnig: Markurell! Varfr svarar du inte? Krk! r du ett sntkrk att du inte ids svara? Nej. Herr Markurell iddes icke svara. Han iddes icke ens lyfta sitt huvud ur hnderna eller sin blick frn Susanna, som vnskades vid hansftte. Frst d fru Markurell, flmtande och flsande, gick ttt frbi honom och i frbigende nmnde att tante Rttenschld lg fr dden, for han upp och mumlade yrvaket: , herregud, vad jag r ledsen! Stackars lilla beskedliga mnniskan! Jas, d ocks? Ja visst, ja visst. - Jag minns ackurat hur hon sg ut, nr hon satt dr i jons. Han rev sig som en rasande i den rvrda hrkransen och sprang p t fre sin hustru in i Kupans farstu. Han ppnade drren till kontoret och pekade utan att sga ett ord dit in. Fru Markurell studsade. Trots den inre och yttre upphetsningen terfick hennes ansikte plstligt sin vanliga sjukhusbleka lyster, vars vithet frhjdes av den kopparrda ramen. Tyst lydde hon den tysta befallningen och steg in i rummet.Herr Markurell fljde och reglade drren bakom sig. Hustru, brjade han, lgmlt ochlugnt. Vem gick i trappan i natt klockan tre?Fru Markurell skt en stol fram till fnstret och satte sig. Hon knppte upp klnningslivet och begynte med sklvande fingrar lossa korsetten. Herr Markurell upprepade ordagrant och lika lgmlt sin frga. Fru Markurell svarade trumpet: Hradshvdingen frsts. Frsts! skrek herr Markurell men lugnade sig genast. Hans hustru sade: bka dig inte. Du ska inte ltsas att du tror ngot. Fr det gr duinte. Han kom i gr kvll direkt frn stockholmstget. Men d var det ju fullt med folk hr. Och eftersom han inte kunde vnta tills i dag, s fick han komma igen senare. Kan jag hjlpa att han satt dr och jmra sig i ett par timmar? r det jag som begrt honom i konkurs? Det r d en skamatt vilja skylla en gammal mnniska och mor- Herr Markurell lyfte handen till en tystande tbrd. Han sade, lugnt och vrdigt: Hon ska inte tro att jag r dum. Detr inte frgan om det. Va r det frga om d? mumlade fru Markurell och slet i korsettens band. Kom hit och hjlp mig, om du ids. Herr Markurells fingrar sysslade enstund frgves med en envis hrdknut; slutligen bjde han sig ned och lossade den med tnderna. Med huvudet nnu nedbjt frgade han: Vet hon varfr gossen slogs med den andre? Han tillade genast: Kan det vara att han hrt ngot? Hrt ngot? upprepade fru Markurell. Herr Markurell brjade tassa av och an i rummet; hans blickar irrade omkring, hans hnder skte med darrande iver ngon sysselsttning. Han ppnade kassaskpet, drog ut och smllde igen ldor, blddrade i pappersluntor. Och under det att han var slunda sysselsatt och med ryggen vnd t fru Markurell, begynte han stamma: Jag vetinte - det pratas - folk sger - vad vet jag - vet hon ngot? - att det pratas - folk sger - professorn - Leontin - det sgs att gossen - att han skulle vara lik - och att hradshvdingen - att han har en okta son - som r skral i kemi - och Barfoth ringde ju och sa - att gossen - att det gtt t helvete - i kemi - Pltsligt vnde han sig om; han var avskyvrd att skda. Munnen drogs p sned som hos en slagrrd, salivenflt ur mungiporna, gonen voro rda och svullna och trar trinda som rter rullade utfr kinderna, efterlmnande solkiga rnder. r det sant? - jag har aldrig tnkt p det - som sgs - r det sant? - att han r lik - lik hradshvdingen - Fru Markurell betraktade honom uppmrksamt en halv minut. Tidrymden var till fyllest fr att honhelt och hllet skulle tervinna sitt majesttiska eller koaktiga lugn. Hon sade: Skulle det vara bttre om han vore lik dig? Och den fule herr Markurell svarade sorgset och dmjukt: Fr mig vore det vl bttre. Ge mig ngot att dricka, befallde fru Markurell efter ett gonblick. Jag har gtt s mycket s jag har blitt alldeles mattoch trstig. Jag har varit hos den dr mnniskan, grevinnan. Och det sger jag Markurell, att inte ska jag be fr hradshvdingen. Hgmod gr fre fall, ochska man inte ha ngon gldje av sina pengarutan bli sedd ver axeln av en sn - Hon fortsatte att utgjuta sitt hjrtas bitterhet allena, ty herr Markurell hade, snabb som en vluppfostrad kypare, skyndat ut i sknkrummet. Han stllde en sockerdricka och glas p bricka, tog konjaksbuteljen frn vnnernas bord, i det han mumlade: Ginte, g inte! - och tervnde nstan fjskande hastigt till kontoret. Han stllde brickan i fnstret, blandade sjlv till groggen och rckte den t fru Markurell, som upphettad och upphetsad tmde den i ett enda drag. Tvi vale, s starkt, muttradehon och frs till av vedervilja. Hon satt en stund och svalde och svalde; strupen kndes fldd efter den starka drycken. Herr Markurell betraktade henne frn sidani smyg. Han gick bort till drren, tog i lsetmen ngrade sig och tervnde in i rummet.Han stllde sig med ryggen mot kakelugnen, till hlften dold bakom kassaskpet. Fru Markurells ansikte frgades av en svag rodnad. Hon smlog och sade, kanske mer till sin egen n mannens uppbyggelse: Jas, ditt blindstyre! Du har sett det, att Johan har svart hr? Kors s besynnerligt! Va? Och nsa och gon. Jas, det pratas? Jojomen. det r en konst som folk kan. Nej, nu kan du vara lugn fr att jag inte tar hradshvdingens parti. Vidare. Han har sin fina grevinna och den kan han slita med hlsan. I Amerika. Eller var han behagar. Jojomen, Markurell, Johan r allt vr pojke. Vad som n pratas. , kors i jisse namn vad hr r hett! pustade hon, grep hrt i fnsterbrdet och reste sig. Jag trorjag fr ta p mig ngot lttare. Fast det sger jag Markurell, att jag kommer inte att sitta bakom disken. I kvll. Det hller jag mig fr god till. Och aldrig mer. Fr om du ocks inte aktar mig, s ska du vl inte lta Johans mor vara som en piga? Si, det har alltid frundrat mig att du inte haft ngon aktning fr Johans mor. Fast du r s galen i pojken - Hon tog ett par steg motdrren, suckade djupt, i det hon samtidigt fnissade till p ett stt som fga anstod hennes majesttiska person. Hon bjde sig lite framt, lade huvudet p sned och plirade mot herr Markurell, som stod bakom kassaskpet. Titt ut! sade hon med ett visst sklmeri. Herr Markurell besvarade p intet stt vnligheten. Det srade henne. Hon rtade p sig, knppte ngra hakar i livet, lyfte huvudet och skakade det kraftigt och storvulet, som d en hst skakar sin man. Jas, kan tnka! Det r snt du gr och misstnker mig fr. Si s hr en tjugu r eftert! Hade du varitkar, s hade du vl gjort det d. Och inte s hr eftert. Men se, d var det annat. D skulle Carl-Magnus vara fadder och allt det dr. Hi! Om du visste ett snt krk du var! Men det begrep du inte. Fr hgfrdig har du varit p samma gng. Och gossen och gossen och gossen! Och aldrig annat n gossen! Men en fr inte ngon gosse utan att det r mor till honom. Skulle jag tro. Hr du vad jag sger? St inte dr d och stura! Nu gr jag. Hon gick bort till drren och trevade med handen kring lset, allt under det hon mumlade en lng ramsa fr sig sjlv. Pltsligt frgade hon, smnigt ochen smula suddigt: Va var det du sa om kemi,Markurell? Herr Markurell svarade klart och redigt: Johan blev kuggad i kemi och de pstod, att den enda pojke, som blev kuggad i det, skulle vara okta son till hradshvdingen. Fru Markurell skakade frbryllad p huvudet. Jas, kemi, mumladehon. Ja, men jag begriper inte - skulle Johan ha slagits drfr att han ftt veta det? Veta vad? frgade herr Markurell. Att Carl-Magnus skulle vara hans far. r han inte det d? frgade herr Markurell. Fru Markurell brjade ter treva kring lset. Det drjde ngra sekunder; s frgade hon:Jag begriper inte - var r nyckeln? Herr Markurelll svarade: Jag har nyckeln. De enkla tre orden, framsagda i lugn och p intet stt hotfull ton, frvandlade fru Markurell. Hennes stora, mjuka, slappa, lttjefulla kropp stramades upp, blev p ettgonblick hrd, fast, spnstig. Hon vnde sig hastigt om och tog ryggskydd mot drren. Ansiktet blev ter blekt, stelt och livlst, men gonen brunno, en het, bl eld. Hon sade, och hennes rst hade undergtt samma frndring som kroppen - den var fast, hrd, smidig: Tror du att du kan skrmma mig? Giv hit nyckeln. Herr Markurell svarade icke och rrde sig icke. De kmpade tyst med blickarna, och herr Markurell gav vika stillvida att han snkte sin. D fru Markurell upprepade sin befallning, tog han verkligen fram nyckeln men stoppade genast ter ned den, knytande nven krampaktigt hrt i fickan. Fru Markurells uppstramade hllning frlorade ngot av sin verspnning men ingenting av sin styrka. Hon sade: Kre Markurell, jag sa dig i morse att du skulle akta dig. Jag har haft s mycket i dag och inatt, s jag r inte att lita p. Frst var det Carl-Magnus och sen var det du och senvar det grevinnan. Det r som om jag ftt riktigt klart fr mig vad jag r fr en tarvlig mnniska. Fr jag r ju det, Markurell? Jag vet inte, mumlade herr Markurell frvirrad. Fru Markurell iakttog honom och ett egendomligt skimrande, skiftande, obestmbart leende tndes i hennes gon och gled ver ansiktet som snabba sm vindilar ver en lugn vattenyta. Du vet inte det nu. Nej, fr du tnker: Om Johan bara r riktigt min, s r hon kanskeinte s tarvlig nd. Om Johan r riktigt min, s kan jag kanske brja och hlla henne som en hustru och mor och inte barasom en piga. Tnker du inte det, Markurell?Jo, jag ser att du tnker det. Du tnker: Det blir svrt fr mig att sadla om p gamla dar och bli hvlig och mnsklig mot henne. Tnker du inte det, Markurell? Det blir att frvandla sig och gra sig till och springa efter sockerdricka och konjak. Bara Johan riktigt r min. Det blir ett knog! Va! Tnker du inte det? Herr Markurell svarade ingenting p alla dessa gckande frgor. Hans mun var frstummad men hans gon frgade, envist sugande, ddsskrmda. Fru Markurell greps verkligenav en sorts medlidande. Hon knde ett obehag som tvang henne att gra pinan kort. Hon sade: Var inte orolig, krk! Du behver inte skapa om dig. Se dig i spegeln s kan du tacka Skaparen att pojken inte liknar dig. Men att han liknar sin far, det vet jag och hela stan. Sin - sin - sin - stammade herr Markurell. Fru Markurell sade: Tvi mig att jag nnsin ljugit fr dig, din lede! Tvi mig att jag ltit dig springa omkring och dalta som en dadda med min pojke! Tvi mig att jag ltit dig hgfrdas och yvas. Det cklar mig mer n allt annat. Jag har vl haft det p tungan tio tusen gnger, och det har legat dr som en rta s trint och frdigt att rulla. Men alltid haren tyckt synd om krket. Nu kan det vara nog. Ja - ja - men jag frstr inte - brjade herr Markurell flmtande. Vad r det du inte frstr? Att du inte r far till Johan? Herr Markurell stammade: Ja - jo - men - vem - jag menar - r det hradshvdingen? Fru Markurell svarade kort och lugnt: Nej, det r kungen. Ja men - jag - jag - brjade herr Markurell ter sitt mkliga stammande. Jag menar - tror du - hur kan du - r det skert - jag menar- kan du veta - alldeles skert - Fru Markurell stirrade p honom, gjorde som nyss efter konjaken en frusen grimas av vedervilja och svarade: Krk! Och hon befallde: ppna drren! Herr Markurell tog lydigt upp nyckeln. Men pltsligt bjde han sig fram, grep med kramande hnder kring kassaskpets nickelhandtag och lyfte den tunga pjsen p raka armar ver sitt huvud. (Det var, som vi nmnt, ett tmligen litet kassaskp, men br dock ha vgt 150 200 kilo, en oerhrd brda fr en gammal, visserligen stark men alldeles otrnad man.)Med skpet lyftat ver sitt huvud tog herr Markurell ett vacklande steg fram mot sin hutru. Han sade: Hustru - sg att det r lgn. S gr du fri. Hon svarade: Om jag ljg i dag, s har jag aldrig ljugit frr. Menjag har ljugit i arton r. S det kan vara nog. Han skalv under tyngden; ansiktet var blrtt, drorna svllde, gonen trngde ut ur hlorna. Han pressade mdosamt fram: Sg - sg - att du inte vet - du kan inte veta - Hon svarade med ett enda ord, men tonen var avgrande och frkrossande: Krk! Herr Markurell slungade skpet. t sidan. hon handen, ptog rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBaPab_c^d/be>De bda vnnerna Strm och Wedblad kastade sin frenade tyngd mot drren utanatt lyckas sprnga lset. Fru Markurell ropade: Hll er lugna! Hon drog ifrn regeln,och sedan de ddsskrmda herrarna konstrat en stund med lset, som naturligtvis var mycket ltt att ppna utifrn, gick drren upp. Makarna Markurell voro bda oskadda, men frdelsen var betydlig. Skpet hade helt och hllet krossat sngen, vlt kommoden, spridande porslinsskrvor och allehanda vtskor ver golvet, brckt tre av de murkna golvplankorna och sjlv rmnat, ur sin giriga buk tergivande en mngd dyrbara papper. Herr Markurell satt p sittmisshandlade kassaskp. Hopkrupen, med armarna hrt famnade sina knn, vaggande av och an, icke lngre rdbl utan askgr i ansiktet. Fru Markurell sade: Han r sjuk. Ge honom en konjak. Varp hon lmnade rummet. Sockerbagaren fyllde ett glas till hlften och rckte det t herr Markurell. D han icke tog det, bjde Wedblad hans huvud frsiktigt bakt och hllde i honom. Men herr Markurell spottade ut drycken och mumlade: Jag trs inte. Jag blir galen. Han blev sittande med huvudet baktbjt, stirrande i taket. De bda vnnerna betraktade honom dystert, medlidsamt och kanske ven med ett uns frakt - Hans rstfick en egendomlig, mjuk djup, sjungande len klang. Tnka sig, kra! Hon sger! Hon sger att gossen inte r min! Han snyftade till eller kanske endast harklade sig; ty han tillade lugnt men med barnslig frvning: Tnka sig! Det har hon vetat. Det har hon vetat lnge. Hon har vl vetat det hela tiden? Sg? Hela tiden! , Herre! , Herre! Vartill r jag d kommen i vrlden, att jag fdd blev? Det var en svart dag i almanackan, d jag sg sol och mne. , Herre, att jag icke dog i min moders liv! S lge jag nu och sove. Vart ska jag nu taga vgen? Hade jag inte tur och vlsignelse i allt? Hade jag det inte bra? Var jag inte njd och prisade ditt namn som en ngel? ,Herre! , Herre! , Herre! Han rtade pltsligt p sig och drog djupt efter andan. Har ni vetat det lnge, ni? frgade han. Det pratas ju, mumlade perukmakaren. Det pratas. Herr Markurell nickade. Jag visste ingenting, jag. Jag tnkte inte p det. Jag drmde inte om det. Herregud, han var ju s liten. Jag menar, nr han fddes. Kunde jag tnka p det? Han var ju s liten och grann och vlskapt och klok och livs levandelivlig och frstndig p alla stt. Kunde jag tnka p det? Skulle jag g omkring och undra vem - , Herre! , Herre! Har jag inteslpat som en drng? Har jag inte knogat i mnader och r? Vad har jag sprungit eftersom en vderstinn oxe? Har det varit fr min buk eller fr mitt ktt eller fr mitt hgmod? , Herre! , Herre! Snart ligger jag dr som ett maskebo. Var det inte nog? Kunde du inte ha lugnat dig med det? Har duinte skapat mig? Varfr det d? Kan det vara ett nje att sl snder mig som den uslaste potta utan grepe? Sansa dig, bad perukmakaren. Och sockerbagaren sade: Drick, kre bror. Drick. Men herr Markurellsttte dem hftigt ifrn sig och med utbredda armar och glnsande ansikte ropade han: Jag har intet ont gjort. Jag haraldrig bedragit, aldrig stulit, aldrig drpt, aldrig begtt hor, aldrig vittnat falskt, aldrig haft andra gudar fre dig, aldrig lockat min nstas hustru, ej heller hans tjnare, eller tjnarinna, ej heller hans oxeeller hans sna eller ngot honom tillhrer. , Herre! , Herre! Att du inte skms. Och han brast i grt. Han hackade sitt ansikte med knogarna, s att kinderna svullnade; men de fingo likvl icke frg utan frblevo askgr. Kroppen skakades gng efter annanav vldsamma frossbrytningar. Mjligen hade han, d han lyfte det tunga skpet, tagit ngon inre skada. Han bet samman tnderna och gnydde av smrta. Sockerbagaren tmde i sin bedrvelse glaset, som herr Markurell vgrat att tmma. Han skte n en gng med vnliga ord och tafatta smekningar truga i honom ngra droppar, men herr Markurell krossade glaset mot golvet och lt skosulanmala skrvorna till fint stoft. Perukmakaren sg med ogillande denna obehrskade smrta. Han tog en stol, satte sig framfr Markurell och vidrrde ltt hans kn. Han sade: Du tycker vl inte om, att man talar till dig. Men man kan inte hradig gny s dr utan att vmjas. Och varfr skrpper du, Markurell? Varfr sger du, att du ingenting ont gjort? Det kan ju hndaatt du aldrig olagligen bedragit ngon; men hur mnga har du lagligen bedragit? Hur mnga har haft smnlsa ntter fr din skull? Senast den natt som var, lg vl halva Wadkping och grubblade ver vad sattyg du ska hitta p med Carl-Magnus ochFrenade Metall. Och hur var det i morse? Kom inte gamle landshvdingen sjlv med sitt grna band och sin egen syster och s att sga dmjukade sig infr dig? Vad gjorde du? Och det gamla fruntimret, som nu ligger och dr. Sg vi inte hur hon satt dr p stolen som en sjuk gammal hna ochbad dig om hjlp. Vad gjorde du, Markurell?Jag bjd henne p saft, mumlade herr Markurell. Jag bjd henne p fyra sorters saft. Kunde jag hjlpa, att hon bara ville havatten? Det str skrivet: Du skall giva den trstande att dricka. Perukmakaren frvnade sig och sade: Det vore bttre frdig att inte hda. Jag r en upplyst mnniska, s jag tror inte precis p gud. Men jag tror p rttfrdigheten och p dess seger. Jag tror att tjuvars och sklmars anslag i lngden komma p skam. De bedraga sig sjlva och fastna i sin egen list. S har det gtt med dig. Du har varit en girig och obarmhrtig mnniska och du har gjort mnga fattiga fr att din son skulle bli en rik man. Nr det sen kommer till kritan, har du ingen son. Du str dr med ditt guld som om det vore visset lv. Vem r rttfrdig infr Gud? ropade herr Markurell. Han var full av ord, men frmdde icke uttala dem. Ljuden pressadessamman till ett lngt utdraget, jmrande tjut. Sockerbagaren bleknade och brjade darra i hela kroppen. Och fast han icke lngre hade ngot glas, strckte han fram handen och mumlade: Drick, bror. Drick. Vadter perukmakaren betrffar, fylldes hans sjl av en dyster gldje. Infr hans fanatiskt klarsynta gon utbredde sig herr Markurells liv som en vlritad karta, dr berg och dalar, floder och bifloder, vgar och bivgar tydligen sknjdes. Hans vattniga, uttryckslsa gon mrknade och flammade. Ansiktet frvreds till ett hemskt leende, som yttermera kade den stackars sockerbagarens frskrckelse. Ty perukmakaren var epileptiker. Jag ser det alltsammans, sade han med hes, grov rst, som dock snart terfick sin klang. Jag r en upplyst mnniska, och jag tror naturligtvis nnu mindre p djvulen n p gud. Men du ska i alla fall f hra hur han bedragit dig. Du var en liten lanthandlare i Valla. Var du inte? Du fuskade lite smtt med vikt och sdant men ingenting vidare. Du hade ditt dagliga brd och var njd. D frestade han ditt ktt och snde dig den rdhriga kvinnan. Du tog henne fr din lustas skull, fast du icke hll av henne och hon icke av dig. Var det inte s? Och ter var du njd en tid. Men du blev till ren ochhan ingav dig den tanken att en man skall leva bestndigt p jorden, blott han har avkomma. Du bad om en son och bannade gud, drfr att han gckades med dig. Ty du var som ett vder eller en vattenil i sanden, eller en vissnande blomma utan frukt, s lnge du icke hade ngon son. Ochdu fick en son. Blev du njd? Du blev icke njd, du blev hgmodig. Och i ditt hgmod spirade alla de lastens frn, som tillfrne icke haft jordmn. Snikenhet, maktlystnad, orlighet, obarmhrtighet och drskap. Du hade ett barn, en mnniska, som skulle levad du var dd. Men han ingav dig den tanken: Vad r en mnniska utan gods och guld, utan makt och anseende? Och du lmnade din ansprkslsa stllning och flyttade till Wadkping. Du smg dig som en schakal i lejonets fotspr och snappade t dig, vad Carl-Magnus ratade. Men djvulen vlsignade dig och du blev snart sjlv ett vilddjur, infr vilket hela Wadkping darrade. Och ditt hgmod blev drskap. Du tnkte: Vem str mig emot? Jag kan krossa allt efter eget behag, men se! - jag gr deticke av ont hjrta utan drfr att min son skall lska mig och en dag begrta mig med uppriktigt hjrta. Det r min rtt att vara hrd och obarmhrtig, ty jag och min son ro allena p jorden bland idel fiender. S tnkte du. Men gud straffade dig, i det han visade att du verkligen r allena och utan livsfrukt som ett dende trd. Han straffardig i din girighet, din grymhet, din maktlystnad, liksom han frut straffat dig idin lusta, d han lt en annan man bola meddin kvinna - Vlj dina ord! rt herr Markurell ursinnig. Snuskpelle! Men i sjlva verket hade perukmakarens betraktelse i ngon mn lugnat honom. Kanske var det just det smutsiga i historien som plgade honom mest - utan att han sjlv visste det. Tanken att Johan, sonen, gossen, fr all framtid skulle omgivas av ett ktenskapsbrotts unkna, lmska, besmittadeluft. D nu denna tarvlighet stllde som ett led i den rttfrdige Gudens eller i dets eller - lt vara - i den Ledes planer, renades den frn sin smaktiga meningslshet. Den upphjdes till rang och vrdighet av gissel, ett otckt, ett smutisgtgissel men vilande i en Mktigs hand. Herr Markurell knde sig naturligtvis p intet stt trstad. Han knde endast att hans vrdighet som man och mnniska led mindreoch samtidigt knde han sig mera dmjuk. Hans upptrdande blev lugnare. Han tog hnderna frn ansiktet, torkade gonen, snt sig, slog mjllen frn kragen, drog ned vsten, som kt upp nda under hakan. Han knde uret i vstfickan, halade tankspritt fram det, ppnade boetten, studsade: Fyra! viskade han och sprrade upp sina blinkande gon. Minsann har hon inte blivit fyra. Och jag som skulle ha tnkt p gossen klockan tre. Nu har han haft Blidberg i gnosticismen. Undras hur det har gtt? Han skakade bekymrad p huvudet, stoppade in uret. Ge mig en konjak, bad han.Sockerbagaren rckte honom med fjskandeiver buteljen. Herr Markurell sattre den frmun och tog en klunk, en helt liten, ty ha var en nykter man. Sockerbagaren, som - efter vad man pstr i Wadkping - druckit mer sprit n vatten i sin dar, passade p och tog en duktig klunk. Vnnens tervunna lugn gladde hans goda hjrta och han besltatt gra vad han kunde. Du, Markurell! brjade han och knuffade vnnen p skuldran. Snt hr ska man inte ta s hrt. Det hnder, det vet man. Men man vet varken hur eller nr. Frbanne mig, jag tror att fruntimren har riktigt reda p det,de heller. Som nu till exempel jag. Jag har ju bara dttrar, sex tjocka flickor. Dem knner ni. Och min gumma, henne knner ni.Skulle ngon tro ngot om henne? Omjligt! Men frbaske mig, nr ilskan flyger i ragatan, ger hon sig inte till att gra antydningar. Vinkar s att sga. Hur kan du vara s sker p det, sger hon. Och s vidare. N! Vet ni vad jag svarar? Jo! Jag sger: Tjocka och dumma flickor kan vilken syndare som helst f; men sex stycken likatjocka och lika dumma - det bakar bara bagare Wedblad. Ha, ha, ha! Vad? Det r brasvarat! Det r frbannat bra! Det skulle du ocks svara. Jag menar ngonting liknande. Han liknar mig inte alls, mumlade herr Markurell bedrvad. Inte det ringaste. Jag har aldrig tnkt p det. Jag har varit ett blindstyre. Sockerbagaren rynkade pannan och blste upp sina vldiga, kttiga, mjlvita kinder, ett skert tecken att han tnkte. Och han bjde sig ned och yttrade halvhgt och hemlighetsfullt: Markurell, jag ska sga dig en sak. Jag knner fruntimren.Och jag lgger ihop det ena med det andra. Nr ilskan flyger i dem, s kan de tugga smsten. Hon vill bara frarga dig en smula.Hon ljuger fr dig. Ljuger fr mig? upprepade herr Markurell. Pltsligt flg hanupp, tog ett skutt ver den krossade sngen, frsvann. De bda vnnerna stirrade frbluffade efter honom. De hrdehonom springa halvvgs uppfr den knarrande trappan. S blev det tyst. S brjade trappan ter knarra men p ett obeskrivligt lngdraget, segt och sorgesamtstt. S kom herr Markurell ter till synes idrren. hans huvud hngde som om halsen ftt en knck. Han sade: Nej. Inte ljuger hon. Jag vet att hon inte ljuger. Och han sjnk ned p det krossade kassaskpet, slapp, elndig, solkad av trar och smuts. Han upprepade: Inte ljuger hon. Jag har varit ett blindstyre. Han liknar mig inte det ringaste. Och i sin drskap och frvirring brjade han jmra sig just ver detta, som om gossen grna kunde ha varit vems son som helst, blott han liknat honom, den fule och obehaglige herr Markurell. Perukmakaren tillrttavisade honom strngt, men han svarade: Hll kften, perukmakare! Kan du vga min olycka och sga: Du fr jmra dig fr fem kilo, eller sex, eller sju? Jag vill jmra mig, fr jag r bedrvad. Om jag grngot ont, s ska det genast straffas. Vad r det fr rttvisa i det? Bara fr att jag var lite avvisande mot gumman i morse, s skulle det hr hnda mig. r det reson? Jagr ocks av jord kommen och skall ter till jord varda. Men vem beklagar mig? Och om jag ocks hade tagit deras borgen fr aktierna - hade gossen blivit mera lik mig fr det? Va? Det r ju bara prat! Han stnade av ngest, ty nu syntes honom helahistorien ter smutsig, meningsls, vanvettig. Men perukmakaren sade: Du talarsom en stolle. Tror du att du ensam har rtt eller orsak att jmra dig? Vad nu likheten betrffar, s finns det folk som fredrar att det inte blir s likt. Jag kan sga, att jag knner folk som gr det. Jag har en pojke; bara en, alldeles som du. Det ska ingen sga att han inte r lik mig. Ibland nr han kommer inpallrande i salongen brukar kunderna skratta t oss fr att vi r s lika. Det r d inte ngot fusk med den stamtavlan, brukar kapten Brenner sga. Nej, det r det inte. Tror du att jag r s glad t det d? Han r tta rnu, och Rygell sger att det kan komma nda tills han fyllt trettio r. Frr r man inte p den skra sidan. Hustru min och jag har tjugutv r att fundera p saken. Det r ungefr s lnge vi lever. Och inte vet jag att vi gjort ngot srskilt ont. Ibland, nr han blir liksom frnvarande och stel i gonen, knns det alldeles galet i huvut p mig. Men det mste jag akta mig fr; annars kan jag bli illamende. Och fr han d se mig, kan det vara gjort. N, r jag s mycket smre n du och andra att jag ska g med hjrtat i halsgropen alla mina livsdagar? Stackare dig, perukmakare, mumlade herr Markurell och for med handen smeksamt ver vnnens magra, knotiga kn. Hr sg han ett de, som var lika bittert som hans eget, och han var genast bengen att prisa Gud fr sin egen och framfr allt fr gossens hlsa. andrasidan tyckte han, att perukmakarens olyckavar ett fall fr sig, som inte riktigt angick honom. Han sade: Det r skillnad nd! Fr jag har ju inte fallandesot som du. Perukmakaren spratt till och i det bleka ansiktet blossade ter finnarna upp p ett hotfullt stt. Nej, du har inte det, medgav han, och jag vet nog att det r smre att vara sjuk n sklm. Men Johan kan kanske vara glad nd att han ftt en annan att brs p. Jag ska inte tala om att du r ful som fan. Men du r tjuv ocks, tjuv och skojare. S det kunde hnda att Johan kom p fstning, om han inte hade samma obegripliga tur som du. Det bleve en sorts inre likhet, eller s att sga att han sutte av fr sin far. Du kunde g och vnta p det, du, Markurell! Stackare dig, upprepadeherr Makruell nnu mjukare och blidare. Perukmakarens bitterhet vertygade honom om att han verkligen led djupt, och det lindrade hans egen smrta. Han brjade gspa och strcka p sig. Han erfor i sjlvaverket ett lugn, som frvnade honom sjlv. Han tnkte: Jag mtte vara s gammaloch sl att ingenting biter p mig. Eller ocks - eller ocks - Han visste inte rtt, vilket eller som stod honom till buds. Utan klippte av tanken med en djup, vlgrande suck. Sockerbagaren, som ter . t sidan. hon handen, ptog rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBfPag_hr^i.j}3 Jmissleddes av dessa yttre tecken till lugn och besinning, ansg nu tiden vara kommen att stryka en sista helande salva p sret. Frnuftets salva, s att sga, rena, klara, frnuftiga frnuftets. Och han sade: Du Markurell! Om en tnker och besinnar! S vete allt fan om du inte har det bttre stllt n jag. Med mina tjocka jntor. Minsann jag vet, om jag bleve s vrst lessen, ifall ngon ville presenta mig en pojke. Fr det r fr jkligt med bara flickor! Jag menar i affren. Att inte ha en karsperson som man kan lita p ordentligt och som kan ta vid nr en slutar. Kom inte och tala om mgar; det blir aldrig detsamma. Nej, jag skulle ha en son. Och tamig tusan om jag skulle stlla till ngot korsfrhr med storken. Vore han bara ordentlig och hade handlag och frstnd. Och tnk p dig! Du r gammal, du brjar blitung i gumpen och trtt i haserna. D har du Johan. Han blir jurist, kan jag tro? En knepig en som sjlva Carl-Magnus. Och fin karl. Du lmnar affrerna t honom. Han bedrar dig inte p ett re, eftersom han ska ha alltsammans efter dig. Utan du gr omkring som friherre och njuter din lderdom och spankulerar och donerar och s vidare. Det r vl att ha det bra? Att ha det frbannat bra? Du blir en fresyn fr dina medborgare, som rektorn sa. Och det kan du tacka pojken fr. Jo! Fr om jag knner dig rtt, s skulle du aldrig ge bort ett rtt re, om inte pojken vore. Du skulle vara gnidig och sur som hin hle och fan sobehaglig. Det skulle du vara. Du skulle aldrig bli omtyckt i Wadkping. Det blir jag inte nd, muttrade herr Markurell missmodigt. Men i sitt inre knde han lugnetvxa som en len, mjuk, luden, silverglnsande planta. Ja, han knde det verkligen som om ngonting vxte inom honom, en rent kroppslig frnimmelse av ngonting mjukt, varmt, levande. Det frundrade honom; han tog sig fr brstet,strk med handen uppifrn och ned. Han varnra ett svagt leende. D sade perukmakaren, vars bitterhet nnu ej frgtt: Ja visst, ja. Rektorn ska vl hlla tal fr dig i kvll och tacka fr donationen. Det vill sga, om de slpper igenom Johan. De ska vl veta hut, svarade herr Markurelllugnt och fast. Sockerbagaren tog upp sin klocka. Hon felas en kvart i fem. Examen rvl slut i draget. Omedelbart efter det att sockerbagaren gjort denna tidsbestmning intrffade med herr Markurell en frvandling, som vckte hans vnners frvning och frskrckelse. Likvl var deras fasa att rkna fr intet i jmfrelse med den ddsskrck herr Markurell sjlv erfor. Om han nyss knt detsvagt spirande hoppfulla lugnet som en behaglig kroppslig frnimmelse - hur skulle icke nu smrtan grva i hans inlvor, sargadem med sina stlvassa, hullingfrsedda klor, slita upp vvnaderna trd fr trd, nerv fr nerv? Om herr Markurell haft lustfr liknelser, borde han ha liknat sig vid enfisk, som svalt kroken. Han hade verkligen svalt en krok; och ju mer han slet fr att bliva den kvitt, desto obnhrligare hakade den sig fast, tillfogande honom ett skert ddande sr. I sjlva verket kan man tryggt sga, att herr Markurells ddskamp brjade just nu, den 6 juni 1913 klockan 4.45 e. m. (Hr vilja vi nnu en gng upprepa, att herr Markurell avled p hsten1916. Ddsorsaken var blodfrgiftning och denna i sin tur frorsakades av en rostig spik eller ngot annat vasst och smutsigt freml som, d herr Markurell sin vana trogen tassade omkring i strumplsten, srade hans fot. Sret vanskttes, kallbrand tillsttte, hgra benet mste amputeras. Herr Markurells liv stod dock icke att rdda. Som ofta r fallet vid blodfrgiftningar, ndgades han genomlida ohyggliga plgor, som endast obetydligt kunde dmpas med morfin. Herr Markurell skall ha visat prov p en ovanlig stndaktighet, ett beundansvrt tlamod. Men detta nmna vi fr att frhindra en lika sentimental som oriktig tolkning av vraord.) Herr Markurells pltsliga frvandling fregicks mycket riktigt av ngra rent kroppsliga yttringar av illamende. Han tog sig om huvudet och jmrade. Drp fick hani hastig fljde en rad vldsamma uppsttningar, som hotade att verg i krkningar. Han svalde krampaktigt gng p gng och slog sig hrt fr brstet. Slutligenblev han ter stilla och satt ngra sekunderoch ruvade - som om han knt efter. Pltsligt sprang han upp coh sg sig omkring med tydlig frvirring och ngest i blicken. Hans fot sttte till drrnyckeln, som han tappat p golvet. Han tog hastigt upp den, satte den i lset, stngde drren, varvid han synbarligen var ngslig att gra ngot buller, och reglade den. Drefter skyndade han bort till fnstret, ppnade dess ena halva och lutade sig ut, spejande till hger och vnster. Och alltjmt voro hans muskler ytterligt spnda och kroppen intog stllningar som visade att han i varje gonblick var beredd att hastigt draga sig tillbaka, fly, dlja sig. ntligen vnde ha sigmot de bda vnnerna, som med oro och undran fljt hans beteende. Han sade: Vart ska jag ta vgen? Ta vgen? upprepade perukmakaren. Ja, ja - nr han kommer hem. Var ska jag ta vgen? Perukmakaren kippade efter andan. Det var icke bara herrMarkurells utseende och rst som skrmde honom. Han frstod, att herr Markurell frst nu kommit att tnka p att han inom kort skulle st ga mot ga med den mnniska som fr honom betydde allt - allt vad gldje heter och allt vad smrta. Med den sjlssjukes knnedom om ngestens frkrossande makt och ofrnkomliga herravlde insg han, att herr Markurell fr gonblicket var icke blott en olycklig utan ven en farlig person. Han visste emellertid inte vad han borde gra och frlamades dessutom av tanken p sin sjukdom och p det ogynnsamma inflytande en hftig skrmsel utvar. Sockerbagaren dremot tog tills vidare saken kallt. Dum som sina sex tjocka flickor tillhopa och dessutom en smula omtcknad, trodde han sig med sitt beskftiga prat ha helt och hllet trstat och lugnat herr Markurell. Och han sade: Vart du ska ta vgen? Jo, detska jag sga. Du ska g ned till skolan och ta din pojke i famn. Lyckligtvis hrde herr Markurell icke hans ord eller uppfattade dem i varje fall icke. Det r mer n sannolikt att han skulle ha tagit dem som det grymmaste hn. Och att han i sin oerhrda verretning ej hade lngt till vldshandlingar, skulle snart visa sig. Som det nu var, tycktes han icke alls vnta ngot svar. Han stod och fingrade p sina stora ronlappar, blicken irrade omkring, dock endast utmed golvet, som om han sktngot rtthl att krypa in i. Och oavbrutet i en enda lng ramsa mumlade han: Vart ska jag ta vgen, vart ska jag ta vgen, vart i Herren Jesu namn ska jag ta vgen, vart ska jag ta vgen - Slutligen knde han det som om ett nystan breda band legat ngonstans i brstet eller buken och hasplats upp genom hans mun. Han smllde pltsligt ihop sina krokodiltnder i ett ursinnigt bett. Detta kraftprov, detta bevis p sjlvbehrskning tycktes ter till en vissgrad lugna honom. Han betraktade sina vnner och nickade t dem, frst t den ene, s t den andre, med dyster men sansad min. Drp snkte han ter blicken mot golvet och frgade lgmlt: Tror ni, atthan vet ngot? Perukmakaren aktade sig fr att med ord eller tbrd svara. Men den olycklige sockerbagaren frgade: Vem skulle veta ngot? Herr Markurell sade, lgmlt och saktmodigt: Gossen. Tror du hanvet att han inte r min pojke? Klumpig och dum brjade den arme sockerbagaren sl med sina tassar i luften och frskrade p ett verdrivet och framfusigt stt att s inte kunde vara fallet. Mnniskor r inte susla, o. s. v. Han hade tydligen en massa goda och frtrffliga ord p lager, men herr Markurell avbrt svadan genom att blixtsnabbt kasta sig ver honom och sl honom till golvet. Ridande grnsle ver sockerbagaren alldeles som Louis hade gjort med Johan, tjt han: Varfr slogs hand? Varfr slogs han? Kan du sga mig varfr han slogs? Sockerbagaren var icke ngon klen man men hade dock icke herr Markurells styrka och framfr allt ej hans ursinne. Och perukmakaren varken kunde eller vgade lmna honom hjlp. Till all lyckasvalnade herr Markurells vrede lika hastigt som den kommit. Han reste sig, rckte sockerbagaren handen och muttrade till ochmed fram ngra urskter. Sockerbagaren var alltfr skrckslagen och frvirrad fr att tnka p ngonting annat n flykt. Till pkpet hade perukmakaren rkat i en olycksbdande sklva och sockerbagaren fruktade, att han skulle f ett av sina frskrckliga anfall. Herr Markurell hade emellertid ter tagit nyckeln ur drrlset och stoppade den p sig. Mjligheten att snabbt och ostrt kunna lyfta ut vnnen genom fnstret och sjlv oskadd hoppa efter var icke stor. Herr Markurells uppfrande gav under de nrmaste minuterna mindre anledning till oro. Han hade stllt sig framfr vggspegeln och ordnade sin kldsel, kammade hrkransen med fingrarna, tog fram nsduken och torkade sitt svettiga ansikte, som trots slagsmlet frblivit askgrtt. Han sade, menhelt besinningsfullt och utan hetsighet: Nej,gossen r inte lik mig. Inte det ringaste. Han stod kvar framfr spegeln och i spegeln sg han sockerbagaren p t smygasig bort mot drren, treva p lset och slutligen frsiktigt stta skuldran till fr att om mjligt ppna drren. D sade herr Markurell: Frstr inte lset! Du ska strax f nyckeln. Han gjorde sig likvl ingen brdska med den saken och tycktes ha fattat ett srskilt behag till spegeln, som han vred och vnde p, jmkade och rttade. Slutligen vnde han sig dock om, tog ett steg framt, drog upp nyckeln ur fickan och tummade p den. Han sade: Jas,jag skulle inte bli omtyckt i Wadkping, om jag inte hade den dr pojken? Tro det nd?Jag blir kanske riktigt omtyckt efter det hr. Jag blir kanske som en far fr er allesammans dr nere i grytan? Vad tror ni? En patriark, s till sgandes. En riktig far. Fr ser herrarna, i min bibel str det skrivet, i min srskilda bibel, inte i herrarnas bibel utan i min bibel - Nu brjarnystanet igen, tnkte han och smllde ihop kkarna. Och fr att frstr sig och vinna lugn brjade han bolla med nyckeln, kastadeden slutligen p golvet och gav med en nick till knna, att sockerbagaren kunde taga upp den. Och han fortsatte: Jo, vad skulle jag sga. I min bibel str det skrivet - det brjar p frsttsbladet med nglarna och palmerna. Dr st vi alla Markurellar. Och s Johan. Jag menar gossen. Han str dr. Johan, jag menar gossen - Nu slog han sig med knytnven fr mun. Han iakttog med intresse hur sockerbagaren frsiktigt nalkades nyckeln och i en hastig bock tog upp den; vidare hur han till hlften lyfte och bar perukmakaren mot drren. Det frstrdde honom och han kunde fortstta: Jo, i min bibel str det skrivet: Min son, frakta icke Herrans tuktan; och var icke otlig d Han straffar. Ty vilken Herran lskar, honom straffar han och haver ett behag till honom, ssom en fader till sonen.S str det i min bibel; jag vet inte, hur detstr i herrarnas. Och drfr tnker jag migatt jag ska kunna bli som en far fr er allesammans. Nu nr jag inte har ngon son. Hlsa dem det. Jag ska brja med Carl-Magnus. Men jag ska inte sluta med honom. Det ligger mycket papper i det hr trasiga skpet. Det ska bli som grannlten p ett fastlagsris. Hlsa dem det. Jag har ingen att tnka p nu utan nu kan jag gra mitt bsta. Jag ska inte lmna sten p sten eller s mycket som en hna kan vrpa en sndagsmorgon d hon har tandvrk - Nu br det alldeles t skogen, tnkte han och slt sin genstrtiga mun. Han tog spegeln frn vggen, lyfte den ver sitt huvud och slungade den mot hgen av spillror. Och hanbrjade tassa omkring i rummet, ryckte tillsig varje freml som kunde krossas och kade drmed den bedrvliga hgen av spillror. Han hjde sina hnder och med glnsande ansikte ropade han: Herre, du harkrossat mig som om jag ingenting vore. De bda vnnerna togo till flykten, och snart spred sig i Wadkping det endast alltfr sanna ryktet att herr Markurell p Berget frlorat sitt frstnd. Det vckte verallt uppriktig sorg och bedrvelse. Ty trots sin knda elakhet och hrdhet var herr Markurell den man till vilken Wadkping stllde sitt hopp. Han ensam var i stnd att reda upp Carl-Magnus intrasslade affrer och rdda Frenade Metall. Ryktet ynglade, och snart talade man om sjlvmord, hustrumord och mordbrand. Talade eller tecknade. Folk gick nda utom stertull fratt se, om Kupan stod kvar. Oron var stillvida obefogad. Herr Markurell hade ter slagit sig ned p den bedrvliga hgen av spillror. Han hll sig stilla och tyst och hela huset hll sig stilla och tyst. Susanna, kattan, hoppade in genom kontorsfnstret och efter ngra smidiga och aktningsfulla krumbukter frpassade hon sig upp i den orrlige husbondens kn fr att spinna borten stund i angenmt sllskap. Herr Markurell varken hindrade eller uppmuntrade henne. 7 Lektor Ivar Barfoth vandrade uppfr Bergets ondliga trappor och vid varje avsats stannade han, slog sig fr sitt brstoch ropade med klagande stmma: Excelsior!Excelsior! Excelsior! Drmed eggande sin trtta kropp till nya anstrngningar och manande sin sjl till ett upphjt lugn. Ngratimmars slummer p det obarmhrtigt hrda vilolger, en skolbnk bjuder, hade dragit honom ett svrt ryggskott. Och likvl voro de kroppsliga kvalen icke att jmfra med de sjlsliga. Dyster som en stor olyckas budbrare nalkades han det hus, dr sorgen i dag tagit sitt ste. Han stnade, suckade och ropade med klagande stmma: Excelsior! Terrassens fanor, vimplar, lvruskor och kulrta lyktor skingrade icke hans svrmod. Tvrtom verkade motsatsen mellan de glada tillrustningarna och det dsliga, tysta husetnnu mera beklmmande. Vrdshuset Kupan liknade en sknhet, som med pudervippan nnu i hand dnat vid toalettbordet. Lektorndrjde ngra minuter p terrassens krn och stirrade tungsint genom brillorna, som frstorade hans gon och gjorde dem klaraoch glnsande. Han strk sina polisonger. Han mumlade: En rtta - en stor rtta - en mycket stor rtta - Men sambandet mellan morgonens skrcksyn och kvllens skrck r fr oss dunkelt. Och vi frmoda att det var dunkelt ven fr lektorn i historia. Ryktet om herr Markurells vldsamma vanvett hade ntt honom men oroade fga, ty han var sjlv icke srdeles klok och trivdes gott bland drar. Vad som gjorde honom beklmd var ngonting helt annat, ngonting skrckfyllt, ohyggligt, uppskakande. I trots hrav tvekade han icke ett gonblick att uppfylla den plikt somkrlek och vnskap lade honom. Han linkadein p kontoret. Herr Markurell, ruvande sin smrta p hgen av spillror, hlsade honomsgande: Har du honom med dig, s stng drren. Han fr inte komma in. Jag vill inte se honom. Tala bara om hur det har gtt. Hur det har gtt? upprepade lektorn frgande. Hur det har gtt i examen! skrek herr Markurell retad. Men innan lektorn hann svara, satte han hnderna fr ronen och rt nnu ursinnigare: Frskalle! Tig! Jagvill ingenting veta. Vad angr det mig! Va? Angr det mig? Va? Det angr mig inte det bittersta - Och han dolde sitt anlete i Susannas pls. Lektorn sg sig omkring och anmrkte i retlig ton, att det icke fanns ngra stolar. En smula frlgen svarade herr Markurell att han rkat trampa snderdem. Han tillade: De trodde vl att jag var galen; men jag var bara hpen. Det var somen verraskning alltsammans. En kunde inte ung att bli hpen. Men nu r det bttre. Lektorn satte sig i fnstret. Han gned sina vrkande lemmar och grimaserade. Slutligensade han: Markurell, har du misshandlat henne? Vem? frgade herr Markurell. Lektorn pekade mot taket. Markurell lyfte blicken och svarade efter ett gonblick ickeutan en skymt av nger i rsten: Nej, minsann, det gjorde jag inte. Hon fick g. Och med bittert och bistert eftertryck tillade han: Jag kunde skra halsen av henne, men d bleve hon bara hgfrdig. og rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBkP^l`m_n5/wco>Vad bryr jag mig om henne? Nej, du gr vlinte det, mumlade lektorn, i det han med hgra handen tog sig fr pannan och med den vnstra dunkade sig i korsryggen. En stund sutto de tysta och iakttogo varandra med ltsat likgiltiga blickar. Bda hade ngonting som de mste sga. Och bda nskade att den andre skulle tala frst. De utkmpade en tyst strid i tlamod, en strid i vilken herr Markurell mste ligga under. Han brjade: Ja, du glor p mig, du. Men jag r inte galen. Det r mycket bttre nu. Det r bttre n det nnsin har varit. Varfr ska en hlla av ngon? Det har en ingenting fr. Hr har jag gtt omkring och varit beskedlig och artig som en dansmstare, bara fr att jag trodde att han skulle ha nytta av det. Nu kan en lgga bort de fina fasonerna och bli som en mnniska igen. Nu inbillar man sig ingenting.S sent som i morse stod jag dr ute - alldeles dr vid flaggstngen och hll honomi hand - s hr - i hand - men det r slut nu- Nej, jag r inte galen alls. Man r vl integalen, fr det man blir klok? Och blev jag inte galen p skolgrden, s blir jag det aldrig. Jag hade just som skmtat litet med Carl-Magnus och hans okta pojke. Som skulle vara skral i kemi. Men inte tnkte jagp ngonting. Och s slogs de. Och s tog jag honom s hr och sg honom i gonen. Ja, d ja! D frstod jag alltsammans, fastjag inte begrep ett dugg. Han var ju inte lik sig ett spr. Som jag mindes honom. Det varen annan. Det var Carl-Magnus. Och d blev jag, s jag satte mig p trappan som ett fr. Men jag bara funderade p hur lnge han vetat - Vetat? Vad? frgade lektorn. Herr Markurell rev sig eftertnksamt bak rat och svarade mycket lugnt: Att han inte r min. Jag begriper nog hur det gick till. Det r besynnerligt men alls inte underligt. Fr pojkar r ju begivna p skllsord, och s har den dr lymmeln kallat honom okting. Eller ngot i den vgen. Och d mste han sl till. Fr skams skull. Men mintro r att han vetat det hela tiden. Jag har tnkt p det, s jag har stupat. Men det kan inte vara annorlunda. Fr hade han inte vetat det, s hade han inte varit s kvick att slss. Han skulle ju inte ha begripit mer han n jag. Men han begrep. Och han visste.Hela Wadkping visste. Frga perukmakarn, frga sockerbagarn! Hela Wadkping visste. Det vara bara jag som var ett krk och ingenting visste. Och jag kan ju inte begra att han ska brs p mig. Va? Va? Jag ska vl inte vara orimlig? Va? Va? Herr Markurell brast i skratt. Pltsligt spratt han till mitt i skrattet, tog sig fr mun och snkte huvudet. Blicken sg sig fast vid densplittrade golvtiljan; det ryckte i gonlocken, som han frskt att lyfta dem men funnit dem fr tunga. Han sade, lgmlt s att lektorn knappast uppfattade orden: Det r nog s, det. Hr har han gtt och kallat mig gubbe och domderat och orerat och befallt, precis som om jag varithans far. Och fr var gng han lirkat av mig en femtilapp s har han vl tyckt att jag var ett riktigt rart krk att ha stendes. Att ha stendes som en har en ko.Han brukar vara s kvick att skratta t mig; och det har ftt sin frklaring, kan man sga. Herr Markurell smlog. Han gnuggade ansiktet med hnderna och han gnuggade hnderna och han gned sina armaroch sina ben och gnuggade ter hnderna. Och hela tiden log han. Det r besynnerligt och underligt, sade herr Markurell leende. Det r underligt att en aldrig vet, var en rolycklig. En knner att det finns ngonstans, men en vet inte var. Det r intelngre sen n i frmiddags att hon satt dr, lilla beskedliga gumman - hon som ligger och dr nu - hon satt dr i mnniskans emmastol, som jag enkom burit ut t henne. D sger jag - och jag minns vart ord: Fr vad en glmmer hr i vrlden,sger jag, men pengarna glmmer en sist. Det var mitt evangelium, det. Fr jag tnkte, att en far, som lmnar efter sig, han blir begrten och saknad och allt det dr. Och det tror jag nu med. Men det har vnt sig, sa grisen, stack slaktarn med kniven. Och herr Markurell tillade, alltjmt leende men bistert, ursinnigt, som om han framslungat en frfrlig hotelse: Det sgerjag henne, lilla gumman, i den stund som roch innan hon dr, att jag tror p mitt evangelium. Och det lovar jag henne, beskedliga lilla gumma, att vart re jag skrapar ihop av hennes slkt och av hela Wadkping, var syndaslant Harald Hilding Markurell fr i sin nve skall gossen ha. Mrk det! Ta inte fel! Carl-Magnus okta son, pojken som r skral i kemi, just han! Ska ha vart re. Och lge han hr framfr mig dd i en kista, s reve jag av honom lakanen och svepte honom i tusenriksdalrar.Ty han hll av mig fr mnga hundra tusen riksdaler. Och sen r vi kvitt, han och jag. Han sade: Tnk dig, lektor! Nu kommer han hem. Och s skalar han omkring i trappornasom en ekorre. Och s ropar han: Var r gubben? Var r gubben? Var r gubben? Ochs str gubben dr. Krket! Krket! Och s tar han honom i famn. Och s kysser han honom hr - Herr Markurell pekade p sin vnstra kind. Och s blir han vl stende etttag liksom fundersam och tittar litet med gona, som han brukar. Och s begriper gubben. Och s tar han fram plnboken och sger: Hr har du, min kre Johan - Han rynkade pannan i grubbel och hans rst vargrubbeltung och trtt. Nej, jag dpte honominte till Johan. Johan hette far min, kre gubben. Nej, jag dpte honom till Judas. Nr han var liten som s. Och Carl-Magnus stod fadder. Han visste vl, han, att pojkenhette Judas. Det var ett kalas! Herr Markurell tog Susanna, kattan, mellan sina hnder och hll henne framfr sig. Han sg rdvill ut som om han undrat vad han skullegra med det fromt spinnande djuret. Pltsligt brjade gonen snurra runt i hlorna p ett besynnerligt, vanvettigt och ljligt stt. Han lyfte katten ver sitt huvudoch slungade den mot vggen. Det blev ett spektakel! Katten galltjt av skrck och smrta, krkte rygg, borstade upp svansen, studsade p stlfjdersspnda benupp och ned som en boll och flg slutligen ut genom fnstret, slende hatten av lektorn, som brjade blint fkta och sl med sin kpp, krossande tv rutor i fnstret. Men herr Markurell knppte hnderna ver hjssan och hdade Gud, ropande: Jo, just p det sttet! Just p det sttet! Nu har du krossat mig! Var jag ingenting vrd? Inte en vitten? , du som skapat mig efter ditt belte! , du konstiga figur! , Herre! Allsmktig! Lektorn i historia bannade herr Markurell och sade: Du r hgmodig i din sorg och frdin elakhet finns ingen grns. Du br dig t som en buse. Vad ont hade katten gjort dig?Eller jag? Eller perukmakaren, som du skaffade ett svrt anfall? Ska mnniskor och djur, skyldiga och oskyldiga lida, drfr att du lider? Sannerligen, om jag inte hade ett viktigt rende och ett tungt meddelande att giva dig, skulle jag icke stanna en sekund. Du r besatt av den onde.Ja, han sa s, professorn, mumlade herr Markurell. Och tillade: Det var en klok karl; jag tyckte om honom. Hur har det eljest gtt med examen? Det angr dig inte! snsteden alltjmt uppretade lektorn. Du har sjlvsagt, att det inte angr dig. Men mig angr det, vad du nu tnker taga dig till. Frklara dig! Herr Markurell svarade ofrdrjligen: Jo! I kvll gr jag med aktierna till stadsfiskaln. S blir Carl-Magnus fast. Det var den saken. Och i morgon reser jag min vg. Jag reser till Stockholm och ser p stan och roar mig. Jo! Jag har aldrig rumlat, s det kan vara p tiden. Och s reser jag till Nora, fr dr ligger frldrarna och dr har jag inte varit sen jag var liten. Och sen reser jag vl ngon annanstans. Sen blir det hst, och d reser han till Uppsala, eller vart det blir. Och d kommer jag hem. Var lugn fr det! Bara jagslipper se honom. Jag ber till Herren Gud att jag ska slippa se honom. Det r inte mycket begrt. Nej, det r det ju inte, medgav lektorn. Vore jag gud, skulle du f din vilja fram. Har du tnkt p, Markurell, att du kanske blir bnhrd genast och fullstndigt? Det r mjligt att Johan inte tervnder hem. tminstone inte till dig. Varfr skulle han gra det? Herr Markurell slt gonen och log. Han slog sig hrt fr plnboken och sade: Blodsbandet, bror, blodsbandet! Mrk det! Och glm fr tusan inte blodsbandet! Jag mrker nog, att du hnar och hdar, svarade lektorn. Men du kommer inte lngt med det. Och nu ska jag sga dig en sak. Nr Johan slogs med Louis, visste han ingenting om den hr historien. Huruvida han sedan ftt veta ngonting, det r en annan sak. Men d visste han ingenting. Pojkarna i almen, som ha reda p allt, visste ocks varfr din sonslogs. Han slogs, drfr att den andre kallade dig skojare. Hr du, vad jag sger? Drfr att Louis kallade hans far skojare, drfr slogs han. Hr du vad jag sger? Jag hr, mumlade herr Markurell. Det ryckte i hans gonlock, men han slt gonennnu hrdare och skakade p huvudet. Jag hr, vad du sger. Men jag tror inte. Lektorn betraktade honom, och hans gon, som brillorna frstorade, gldde och glnste av medlidande. Han sade: Det gr ocks detsamma, vad du tror. Men om du tror att jag ljuger fr att trsta dig, s tar du fel. Hur mycket bttre hade det inte varit fr dig om Johan vetat alltsammans. Om han i ratal vetat att du inte var hans far. Han hll ju av dig! I trots av att han visste! Det hade varit ngonting fr dig, stackars lilla Markurell, att g omkring ochyvas ver. Ty den som har hgmod i sin sjl, finner ofta besynnerliga anledningar att yvas. S berttas det om hjorten, att den r stoltare n alla andra djur i skogen. Och varfr? Drfr att den har s vackra horn! Herr Markurell flinade till - ett troligen nstan medvetslst grin, ty det r icke antagligt att han knde ngon gldje. Fr resten hll han alltjmt gonen hrt slutna. Lektorn fortsatte: Men det r icke meningen att du skall yvas, Markurell. Meningen r, att du skall bli den minsta bland alla paddor. Paddan, som inte kan blsa upp sig. Och nu ska jag s gott frst som sist sga dig en sak: du kommer inte att g till stadsfiskalen med aktierna. Jag skall strax sga dig varfr. Och du kommericke att rumla vare sig i Stockholm eller annorstdes. Markurell rumla! Du tror d att vilken stackars gammal bondtjuv som helst kan rumla? Rummel krver fantasi ochungdom. Eller i brist p ungdom ett visst mtt av historiska kunskaper, de dr ppnaperspektiv och inbjuda sjlen till vidstrckta vandringar. Din sjl r stngd i ett kassaskrin. Och Vr Herre gjorde en nyckel till skrinet och kallade den Johan Markurell. Ty varfr skulle han icke kalla sina leksaker vad honom lyster? Vad ter din sorg betrffar s kan den endast dvasav en nnu strre sorg. Det blir ditt rummel. Och hr nu p! Om Johan finge leva- Finge leva? upprepade herr Markurell och ppnade fr en sekund det vnstra gat. OmJohan alltjmt finge leva i okunnighet, tertog lektorn, s bleve ditt liv i sanning bekymmersamt och nrmast att jmfras med den stackars perukmakarens. Att Johanhll av dig, berodde p hans okunnighet. Hanhll icke av dig fr din egen skull, utan drfr att du var hans far. Nr han kalladedig gubbe och - efter vad du sger - orerade och domderade och lockade av dig femtilappar, s skedde det endast till tlydnad av det fjrde budet. Betnk nu din stllning och jmfr den med perukmakarens. Han lever dag ut och dag inistndig fruktan att upptcka ngot spr av sjukdomen hos sonen. P samma stt kommer du att dag ut och dag in leva i fruktan och ovisshet. Vet han ngonting? Fr han veta ngonting? Tnker han kanske just nu: Hur r det mjligt att den dr vedervrdige, fule gubben kan vara min far? I varje ord och varje blick skall du misstnka en misstanke. Du vet verkligen inte var din olycka gmmer sig, Markurell. Men inser du nu, hur mycket bttre och lugnare det hade varit fr dig, om han redan och lnge vetat - Herr Markurell avbrt, sgande: Jag inser ingenting. Jag vet bara, att han r borta. Jag tog honom i hand dr ute vid flaggstngen. Och jag sg honom g utfr trapporna. Sen har jag aldrig sett honom och fr aldrig se honom. Han r borta. Han r dd. Han lyfte huvudet,och i det han knppte hnderna bakom nacken, slog han lngsamt upp gonen, lyftelngsamt de sklvande gonlocken och visade lektorn tv gon som liknade rdgula, variga sr. Han sade: Det r inte s heller. Han lever nog. Det r jag som r dd. Lektor Barfoth besinnade sig. Och sedan hanbesinnat sig talade han och sade: Hur skulle jag kunna trsta dig, Markurell, om icke genom att lta dig yvas i din sorg och hgmodas i din smrta tills du spricker. P den tid d Leo och jag vandrade vrlden om, samlande kunskaper och skingrande vrt fderne, begav det sig att vi kommo till en stad i Holland, dr man odlade en myckenhet blommor. Jag har alltid beundratoch prisat markens rter, men jag har haftsvrt att lra deras namn. Nr jag stundomstrr in ngra blomsternamn i mina dikter, sker det endast fr frgens skull, fast jagvanligen icke vet, vilken frg just den blomman har. Jag hoppas p slumpen och tror p dess goda smak. Med Leo r det, som du vet, en helt annan sak. Han frstr icke att poetiskt bruka deras namn, men han knner dem. Och att knna dem anser han vara en stor lycka och njutning. Nvl, den beskedlige dren frde mig till en kollega, en gammal narr, som hade en hel botanisk trdgrd, frn vilken han slde lkar och annat krafs. Han visade oss ett drivhus, vars ljus- och vrmeanordningar kostat icke blott en frmgenhet utan ven ett helt livs och frstnds alla anstrngningar. Och vad vxte i detta drivhus? Den fulaste, mkligaste, obetydligaste planta jag ngonsin skdat! Ettgrgult vxtkrk, som enligt min vertygelse var fullt med ohyra och orenlighet. Ingen uthungrad ko i vrlden skulle ha snkt sin mule till denna stinkandeobetydlighet. Jag frgade mannen om han verkligen byggt drivhuset enkom fr denna plantas skull. Och han svarade: Min bste herre, jag har icke blott byggt drivhuset fr dess skull, jag har anlagt hela denna trdgrd fr att slutligen bli i stnd att odla denna stora sllsynthet. Ja, jag kan sga att hela mitt liv gnats och gnas drt. Den r min stolthet, den r stadens stolthet, den r Hollands stolthet, jag vgarsga: den r den vetenskapliga vrldens stolthet. Leo bekrftade hans uppgifter ochgick s lngt i fnighet, att han tog av sig hatten. Mjligen fr hettaans skull men somjag tror av vrdnad. Ty det var ett heligt rum. Nvl, Markurell. Den okunnige, som sg plantan, drivhuset och trdgrden, mste tro att dessa hrliga anlggningar, denna sinnrika byggnad voro till fr sin egen skulleller fr ett mycket hgt ndaml och att vxtkrket kommit dit av en slump. P sin hjd kunde den vara en mycket obetydlig detalj i ett stort och sknt helt. S var det emellertid icke. Och vem r du, Markurell? Du r obetydlig, onyttig, ful, elak, p det hela taget vedervrdig. Fr dina fiender r du obehaglig och fr dina vnner ingalunda behaglig. Bland oss wadkpingsbor r du, vad plantan var bland trdgrdens ljuva rter. Och just nu ingavs mig den tanken attdu r Wadkpings - nej, icke dess stolthet, det kan d inte komma i frgan - men dess ndaml. Fr din skull har Wadkping uppbyggts. S r det, Markurell. Jag tror det. Han somodlar dig, har gtt mlmedveten till verket. Fr sju hundra r sedan lade han domkyrkans hrnsten, och han sade fr sigsjlv: ntligen blir jag i stnd att odla Markurell. Hundra r senare satte han dit spiran och tuppen, och han sade: ntligen Markurell! Tv hundra r senare stod slottet under tak och han sade: Markurell! Och d det sju hundrade ret ingick, stod hela drivhuset under tak och Frenade Metalls jtteskorsen srjde fr vrmen. Och han sade: Markurell! Ty oss andra, Barfothar, Rttenschldar, de Lorchar, allt vad vi heta, hade han i sju hundra r odlat blott fr din skull, fr att giva dig den bleve hon bara hgfrdig. og rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBpP`qGcr%?s 'bt66rtta jordmnen, den rtta atmosfren, de rtta betingelserna. Markurell, jag erknner att jag icke frstr honom. Men jag frstod icke heller mannen i Holland. Jag frstr, att jag icke frstr. Vi mnniskor ro fattiga och hysa de fattigas vrdnad fr stora siffror. Hundra mns lycka r fr oss hundra gnger mera vrd n en mans lycka. Tusen mns sorg r fr oss tusen gnger tyngre n en mans sorg. Men fr honom, den ende rike, betyder kvantiteten intet. Vad r Wadkping i vrldsalltet? Vad r kungadmetSverige? Vad r riken och vrdigheter? Raser och kulturer? rtusenden och tio rtusenden? Men se! D genom ondligheter och evigheter till hans tron fres ett rykte att ngonstans i rymden finns fret till en sllsynt art eller kanske endast en varietet av en knd art eller kanske slutligen blott en varietet av en varietet - ja, se! ja se! - d snder han legioner nglar att ska i rymden. Och p ngon av sina domner bygger han ett lmpligt drivhus, ett Wadkping, bygger det sinnrikt, dyrbart utan tanke p kostnad och tid. Ty han r den ende rike och mktige och fr ett jubelrop, som han aldrig frr hrt, eller enngestblick, som han aldrig frr sett, betalar han Stor-Moguls rike. Yvs, Markurell! Du r den sllsynta plantan. Om din sllsynthet tog sig uttryck i de tokiga krumsprngen, d din son fddes, eller i ddsropen och hatet och smrtan av i dag, det veta vi icke. Men att du uppfyllt din bestmmelse r alldeles skert. Och nu skall du betnka ngonting, som sllsynta plantor betnka. Att de odlas fr sin egen skull r blott en skenbar och skenfager sanning. De odlas fr odlarens skull. D han gav dig en son och en stor gldje, skedde det icke fr din skull utan fr hans. Och d han tar tillbaka sin gva och i stllet ger dig en stor sorg, betraktar han dig med samma intresse, varmed Leo betraktar sinaskalbaggar. Frsk att fatta det, kre Markurell, och besinna med stolthet att du nyss slungade kattan och blade och srjde p ett stt som kanske r enastende ej blott i Wadkpings och vrldens historia utan ven i vrldsalltets. Vad vet jag? Och nu r du dd? Du knner det s? Gldjen r borta, sorgen r ocks borta. Bara du slipper se honom - och det r inte mycket begrt - s kan du rumla som ett likoch krossa Carl-Magnus och hela Wadkpingmellan dina benrangelsfingar. Det r vl s;du br veta det bst. Du har varit, du har blommat, du har vissnat. Du skall bort och med dig det sinnrika drivhuset Wadkping. Gott! Men om ditt heliga och betydelsefulla liv r till nda, hur mycket kan d terst av ett annat liv, som icke r p lngt nr s viktigt? Ett liv, som tnts blott fr att giva dig en gldje och en sorg. Ack, du behver inte stirra p mig! Slut dina gon som nyss. Du vet vem jag menar. Jag har kommit fr att sga dig sanningen. Du vet icke, vari din olycka bestr. Men jagvet det! Hr drfr p och var lugn. Om dittlidande r s stort, att icke blott du sjlv utan ven din krlek gtt under, hur stort tror du d att hans lidande r? Icke s stort som ditt, ty hos dig r allting strst. Men stort nog nd fr en pojke, som icke kunnat rva din styrka. Det fanns i tidernasbegynnelse en Markurell, som fr sina ogrningars skull blev hngd p Wadkpings torg. Han kan ha varit din stamfar. Det fanns en annan Markurell, som strtade min farfar frn Wadkpings domkyrkotorn. Det var skert en blodsfrnde. Slutligen fanns det en gosse Markurell, som grt s dmjukt och bittert, att en ngel steg ned frn himlen och frde honom bort frn Wadkping. Det barnet hade av misstag kommit in i familjen. Och du, Markurell, anropar himmelens Herre med en blygsam bn att icke mer behva se din son. Vet du, vad du gr? Kanske att han just i denna stund fr veta ngot. Eller kanske att han redan vet och att just i denna stund smrtan och skammen blir honom vermktig. Kanske attdu blir bnhrd ver hvan. Jag har talat lnge, men jag har icke gjort det fr att frdriva tiden. Jag har velat frbereda dig.r du beredd? r du lugn? Gott om s r. Gott om du verkligen r dd, kre Markurell. Ty jag sger dig att redan i denna stund kan du vara bnhrd. ver hvan - Herr Markurell reste sig frn sitt ste, denbedrvliga hgen av spillror; han skt upp besynnerligt smidigt, spnstigt, ljudlst. Hanbjde sig ngot framt, som om han lyssnat. Och han sade viskande och mycket hastigt: Vad sger du? Vad menar du? Johan? Johan? Gos - goss - Men nr han skulle forma ordet, slappnade pltsligt den medvetna, mnskliga ande som smlter samman tanken och ljudet till ord, och i stllet fr ordet framsttte han ett lngdraget, fullstndigt djuriskt tjut. Ett lte, en ton, ett ljud utan mening, utan mnsklighet. Kanske ha andra olyckliga mnniskor tjutit p samma stt, kanske ha andra fder begrtit sina sner just s. Detvar ingenting nytt i vrldsalltets eller i vrldens eller ens i Wadkpings sjuhundrariga historia. Fr den lycklige skalden och ofrliknelige gluntsngaren lektor Barfoth var det emellertid ngonting alldeles nytt och s ohyggligt att han pltsligt flldes ihop som en fllkniv och med bda hnder hrt tryckta mot drren dunkade han sitt stackars huvud mot fnsterposten. Kanske skedde det i medveten avsikt att misshandlaoch bestraffa detta huvud fr dess arglistighet och vrnghet. Lektor Barfoth hade nmligen ingalunda infunnit sig fr att meddela herr Markurell ngon olyckshndelse. Han hade endast velat ppeka och varna herr Markurell fr den fara som hotade sonen. Vidare hade han, retad av herr Markurells sjlviska och omanliga sorg, velat giva honom en lxa ochunderstryka att det dock fanns andra lidanden n hans. Slutligen hade han velat visa herr Markurell p ett kraftigt och ofrtydbart stt att hans knslor fr soneningalunda voro dda eller ens frndrade. Hrutinnan hade han ocks lyckats ver hvan vl. Dessutom befann sig lektorn i en ovanligt heroisk sinnesstmning, som gjordehonom bengen att anvnda skarpa medel och att utdela hrda slag. Orsaken till dennaheroiska sinnesstmning var rtt egendomlig; han hade beslutat gifta sig medfru Markurell. Det var fr att meddela herrMarkurell detta sensationella beslut som han klttrat uppfr trapporna, ideligen ropande: Excelsior! Han var absolut villig attgifta sig med den rdhriga frun, men han var inte ivrig, han var inte angelgen. En man i hans lder r sllan alltfr ivrig. Han gr sin plikt, om s ntligen ska vara, men han r inte angelgen. Lektor Barfoth ansgatt det var hans plikt. Han hade lskat fru Markurell, han hade besjungit henne, en huvuddel av hans diktargrning vilade p den rdhrigas behag. Han kunde icke vergiva henne i ndens stund. Med sin fallenhet fr verdrifter tog han genast fr givet att den fatala upptckten betydde skilsmssa. I sjlva verket hade herr Markurell aldrig ett gonblick haft en tankep skilsmssa, och han skulle troligen aldrigf en s fantastisk tanke. Men det anade icke den poetiske lektorn. Och nr herr Markurell hgljutt klagade sin sorg, tnkte den heroiske Barfoth ganska frargad: Du, ja! Jag undrar egentligen vem av oss bda -Ty ehuruvl han i frga om frodig fantasi var herr Markurell ondligen verlgsen, hade Vr herre, som icke begvat lektorn med ngon son, var sig kta eller okta, invigt herr Markurell vida fullstndigare och djupare i smrtans hemligheter. Hrom vertygades han pltsligt och helt avdet ovannmnda skriket. Men ens frflyktigades den heroiska sinnesstmningen och med den - vi mste erknna det - varje tanke p ktenskap. Lektor Barfoth blev ven i sin egen syn en liten och svag man, den dr rkat beg en svr frseelse. S snart det frskrckliga och, som det tycktes honom, i ondlighet, en pinsam ondlighet utdragna tjutet upphrt, skulle han genast gottgra denna frseeelse. (Herr Markurells skri eller tjut eller rop varade s lnge, att den rdhrigafrun hann rusa utfr halva trtrappan. D upphrde det med ens, och nr det icke upprepades, tervnde den rdhriga tyst till sin kammare, som hon den dagen icke vidare lmnade.) D herr Markurell tystnat reste sig lektorn och tog ett oskert steg emot honom. Men herr Markurell lyfte avvrjande sina hnder. Hans ansikte var icke lngre grtt utan vitt och lpparna fruset bl. Trarna runno, icke i ymnighet, tvrtom sparsamt, men oavltligt - en efter en efter en. Du behver ingenting sga, Barfoth. Jag frstr att du ljg. Gossen vet ingenting, och det har inte hnt honom ngot ont. Du ville sga mig sanningen, och s ljg du. Men sanningen sa du mig i alla fall. Inte villjag slippa se honom. Och ven om jag vill. s vad betyder det vad jag vill? Ingenting. Och vart ska jag resa och vart ska jag ta vgen och var blir jag annorlunda n jag r? Ingenstans. Och vem ska behva ha det som jag har detoch lida som jag lider? Vem ska krossas som jag krossats? Ingen, kre bror. Ingen alls. Och det kan vara, som du sger, att Wadkping byggts fr min rkning. Det tror jag fullkomligt. Fr ingen ska ha det, som jag har det, och ingen ska g s skumgd p Wadkpings gator, som jag gr dr, och ingen ska buga sig djupare p Wadkpings torg n jag. Ingen. Och ingen ska be er s dmjukt som jag berer: Kraste, lt det vara nog. Sl mig inte, eftersom jag redan r slagen. Sitter jag fast? Vem kan lossa mig? Vem kan lsa mig? Ingen. Vad tjnar det till att skrika? Ingenting till. Och lektor Barfoth mumlade: Om jag kunde gra dig ngon tjnst, kre bror - ngon tjnst - vad som helst - ngontjnst - Herr Markurell svarade: Du har gjort mig den tjnst, du kunde. Men om kre bror lter mig vara ensam ett slag, s gr du mig en tjnst. Ingenting annat? frgade lektorn nedslagen.Herr Markurell svarade: Nej. Ingenting. 8 Carl-Magnus de Lorches fall, Frenade Metalls undergng, hundratals familjers ruin, frutspdd i Wadkpings-Posten, de hemska ryktena frn Berget, tante Rttenschlds ddslger, intet av allt detta frmdde i lngden berva Barfothens alm det allmnna intresset. Oraklet var i full verksamhet. Ett tjugutal smpojkar hngde p det vldiga trdets versta och yttersta grenar. I skrevet, dr almen delar sin stami tre, sutto tv femteklassister, vilkas uppgift var att samla och tyda de ofta dunkla viskningarna i trdets krona. Och vidtrdets fot stod kustos i frsta ringen, en gosse, som redan hade glasgon, och utdelade oraklets svar, kommenterande ochfrklarande vad som fr det olrda Wadkping kunde vara svrt att fatta. Examen var slut; lrare och censorer rdplgade och dmde i det ter helgade kollegierummet. Grdsplanen, den dsliga sandknen, befolkades. Nrmast det heliga trdet stod en dyster skara mdrar. Mognakvinnor och fagra kvinnor, modiga kvinnor och fega kvinnor, magra kvinnor och feta kvinnor, rika, mktiga kvinnor och fattiga, obetydliga kvinnor, men alla mdrar och allaberedda att taga till lipen om det och den pelasgiske Zeus s skulle besluta. Mellan dessa kvinnor och glasgonsgossen frdes ett oavbrutet, hetsigt men lgmlt samtal, dels p svenska, dels p Wadkpings hemlighetsfulla teckensprk. Och som ett bevis p kvinnans, enkannerligen moderns, outrotliga drskap vilja vi nmna, att glasgonsgossen, det heliga trdets dmjuke tolk, s smningom blev gare till ett ej ringa frrd av karameller, grddbakelser, apelsiner och cigarretter; ej att rkna de leenden, klappar och kyssarsom frikostigt sknktes honom. Ty mannensfalhet r fr kvinnan en dogm; och kommerhon inte t Vr Herre, tar hon kyrkstten i famn. Den 6 juni 1913 voro votivgvorna mngdubbelt rikare n vanligt. Luften var tung av oro. Fram ver sandknen skred i behagfull, nyckfull, blomsterlik oordning ettorknat antal vitkldda flickor. I hnderna buro de syrener, rosor, liljekonvaljer. De lgrade sig framfr trappan. Unga mn i skoluniformer skte deras sllskap. Skygga,halvkvvda skratt frnummos. Glasgonsgossen lyfte sin hand och frampressade mellan tnderna ett vsande ljud. Skratten frstummades. Sandknen befolkades. Fder och mdrar, tanter och farbrder, syskon och kusiner, vnner och vninnor, gammalt folk som gtt i skolan och gammalt folk som inte gtt i skolan, folk som hade ngon som gtt i skolan och folk som aldrig haft ngon som gtt i skolan - korteligen hela Wadkping trngdesp skolgrden. Luften var tung av oro. Stadsvaktmstare Ohlson, magistratens representant, linkade omkring frn grupp till grupp, tecknande och viskande: Jag vet! De tnker kugga Markurells pojke. Och varje grupp tergav som ett dystert eko hans ord: Markurells pojke! Markurells pojke! Tillggande: Jo, det mtte bli mnljust! Ty herr Markurell var p en gng Wadkpings hopp och dess skrck. Han var mannen som kunde lsa och binda, krossa och upprtta, ppna och stnga porten till vlmgans trygga, borgerliga, wadkpingskaparadis. I hans mktiga hnder vilade Carl-Magnus, Frenade Metalls och hundratals familjers de. Och den mannens enfdde son mnade ngra frblindade skolfuxar kugga! Om Blidberg, den pelasgiske Zeus, dr han stod i fnstersmygen med pannan tungt stdjande mot rutan, rtt frsttt att tyda de stirrande blickarnas skrift, skulle han ha lst de vlknda orden: Tnk p Carl-Magnus! Tnk p Carl-Magnus! Ja, verhela skolgrden, kors och tvrs, ver hela Wadkping, kors och tvrs stod skrivet medngslans rda blck: Tnk p Carl-Magnus! Tnk p Markurell! Lt dina gnostiska villomeningar fara och betnk att du icke blott r den pelasgiske Zeus utan ven en god medborgare i Wadkping, styrelseledamot i "Jesu Krubba" och dessutom slkt med slkten. Det r troligt att rektor Blidberg lste, det r mjligt att han frstod, det r skert att han svettades. Ty han drog pltsligt upp sin stora, vita nsduk och gnuggade ansiktet sivrigt som om han nyss doppat det i ett handfat vatten. Men i almen grenar susade strax en viskning: Rektorn svettas! Det gr t helsike! Luften var tryckande tung av oro. Mdrarna sklvde, flickorna snkte sina huvuden som blommor sina kalkar en skvderdag. Wadkpings smborgare, de hundratals familjernas fder, tuggade snder sina naglar, ett uttryck av frtvivlan. Och stadsvaktmstare Ohlson linkade frn grupp till grupp, vsande och viskande: Markurells pojke! Det blir mnljust! Wadkpings-Postens redaktr, som i egen hg person representerade pressen, lyfte i nytvttade hnder notisbok och penna, ty stunden nalkades. Oraklet meddelade att censorerna lmnat kollegierummet. Rdplgningen var avslutad,betygen satta, domen flld. Rektor, omgivenav sina kolleger, talade ivrigt, upprrd, slog ut med hnderna, tog sig om huvudet, drog fram nsduken, ns, snt sig, torkadeomsorgsfullt sitt skgg, skred lngsamt fram till fnstret, ppnade rutan, strckte ut handen med nsduken. Och viftade, hjdeoch snkte nsduken tre gnger, hgtidligt, medveten om sitt ansvar som rektor och medborgare. Frn almens krona ljd ett tjugustmmigt skri, helt olikt det dystra och hemlighetsfulla suset i Dodonas ekar. Tre viftningar - ingen kuggad! Markurells pojke var student. Upp sprungo flickorna, hjande sina blomsterbrande hnder, framsprungo mdrarna, skrattande, snyftande, jublande, glmska av matronors sedliga allvar. Hundratals familjefder blottade sinahuvuden, svingade sina hattar, hurrade. Frn almens krona drsade, som om den skakats av en mktig vind, hela klungan pojkar, hamnade p alla fyra, skrikande och tjutande, fast beslutna att med fulla lungor taga ersttning fr en hel dags heliga, viskande tystnad. Stadsvaktmstare Ohlson tog tre linkande skutt uppfr trappan och ppnade skolans portar. Ur vestibulens dunkel slungades vitmssorna pett mystiskt och fantastiskt stt ut i solljuset, spretande och fktande med armar och ben, ansiktena frvridna av trtthet, ngslan och gldje. Uppstrckta hnder grepo dem i flykten, bollade dem, slungade dem upp mot solen, upp mot den dig. og rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBuPwcv_wi`x/by>skinande domkyrkotuppen, Wadkpings i sekler prvade, trofaste vktare. Bekransade och blomsterhljda av mdrar, systrar, kusiner, tanter och flammor, mrbultade av fder, brder och vnner frdes de ver sandknen, platsen fr nio rs mdosamma vandringar, bort frn den ntligen besegrade skolan. Sist i raden av vitmssor kommo primus och ultimus, Louisde Lorche och Johan Markurell, de bda dioskurerna. Med ens blev det tyst; man visste icke rtt varfr. Ingen hissade dem,ingen mrbultade dem, ingen bekransade dem, ingen slungade dem hgt upp mot domkyrkotuppen. Ingen tog emot dem; varken Carl-Magnus i blnkande cylinderhattoch pincen eller den gracila frun i silkesstrumpor eller den fule herr Markurell eller hans vackra, kopparblonda hustru. Ingen. Slkten hade icke infunnit sig, slkten hade frhinder. De bda pojkarna drjde p trappan, de sgo sig omkring, frvnade, besvikna, en smula skamsna. Slutligen sgo de p varandra, men blott fr ett gonblick. Wadkpings-Postens redaktr steg hastigt fram, tryckte deras hnder, lycknskade, begrde ngra upplysningar - Det var allt. Ute p gatan stllde studenterna upp sig i led fr att, som skick och bruk krvde, sjungande och hurrande draga fram genom Wadkpings gator. De bda dioskurerna stego lngsamt nedfr trappan, vandrade sida vid sida ver skolgrden och slto sig till tget. Frst d de tagit plats i ledet brjade hurraropen och jublet och sngen p nytt. Ngra smpojkar rafsade till sig blommor, som tappats och trampats, och smyckade s gott de frstodo Louis de Lorche och Johan Markurell. En flicka gav Louis en knippa konvaljer, en annan gav Johan syrener. Vi veta och frst varfr herr Markurell ejhade mod eller kraft att mta sin son, bekransa honom med blommor och mrbultahonom med fadershjrtats hela hnfrelse. Men varfr svek den gracila frun sina skyddslingar? Fru de Lorche hade frhinder. Hon satt p golvet i kldkammaren och kom sannerligen icke ur flcken. Ty framfr henne rak lng och med huvudet vilande i hennes kn lg Wadkpings slagne hjlte, Carl-Magnus de Lorche. Han sov. Och var och en som i den stunden sett hans ansikte skulle ha frsttt, att vad den gracila frun kunde och ville gra - vcka honom ville och kundehon icke. Efter katastrofen i kldkammarenhade fru de Lorche stngt sig inne i skrivkabinettet. Hon skrev ett par brev, gjorde ngra anteckningar i hushllsboken och infrde i sin dagbok tvenne notiser fr den 6 juni: "Tog Louis studenten. Sjuknade tante Rttenschld." Vidare rkte hon en cigarrett och vilade. Det var hennes avsikt att g till skolan vid femtiden och ta middag med Louis hos verstinnan Edeblad. Tjnstefolket hade hon givit fridag; tystnaden i det gamla huset var djup och rogivande. Tv gnger hrde hon hradshvdingen g genom sngkammaren ini kldkammaren; bda gngerna tervnde han efter ett par minuter. Vad han hade frhnder intresserade henne icke vidare. Hon var fullkomligt vertygad om att han skulle mna henne helt och hllet ostrd; och ngon annan vertygelse behvde hon icke. Den kom emellertid p skam. Hradshvdingen gick fr tredje gngen in ikldkammaren, och d han tervnde, stannade han utanfr skrivkabinettets drr,knackade. Den gracila frun blev ganska upprrd; hon blev ond och en liten smula skrmd. Men hon behrskade sig fullkomligtoch frgade vad han ville. Han svarade, tveksamt och dmjukt: Jag mste be dig omngonting. Hon steg upp och ppnade drren, blev stende p trskeln. Hans hr var tillrufsat och de gr testarna vid tinningarna hngde stripigt ned. Ansiktet varblekt och slappt; de sextio ren hade pltsligt tagit ut sin rtt. Fru de Lorche betraktade honom utan medlidande och utan vrede. Hon upprepade sin frga. Han sade: Jag ber om urskt att jag mste stra dig, men jag r verkligen - jag begriper inte dethr - p kontoret finns ingen mnniska och i mitt rum kommer jag inte in - jag har frlagt nyckeln - och jag har varit nere i kket - dr finns ingen mnniska - jag begriper inte - Jag har givit flickorna ledigt, upplyste fru de Loche. Han rynkade pannan. Det visste jag inte. Jag menar - att vi r ensamma i huset. Vad skulle det tjna till? Det r - det r mycket obehagligt. Jag beklagar, sade den gracila frun, men nu r det s. Han tuggade och tuggade och pltsligt blev hon varse att hans lppar voro alldeles sndertuggade, fulla med skrmor, blodiga. Min kra - k - ra vn, brjade han stammande. Det r mycket obehagligt. Jag menar, jag befinner mig i enmycket obehaglig - jag r helt enkelt tvungen - att be dig - be dig - Om vad d? frgade fru de Lorche. Han grinade till ngonting som kanske skulle vara ett leende. Han sade: Du mste hjlpa mig att leta efter min pincen. Och han fortsatte, upphetsad och ivrig som om han frsvarat sig mot ngon grov beskyllning: Du frstr ju sjlv - vad ska jag gra? - glasgonen ligga i mitt rum - jag fr inte upp drren - och jag ser ju ingenting - du vet sjlv - hurska jag bra mig t? - jag tappade den i kldkammaren - jag minns att jag kastade den ifrn mig - s hr - den mste ligga dr - men det r omjligt, jag finner den inte - hur ska jag gra? - du vet ju att jag inte ser - min k - kra vn - r det fr mycket begrt? - att jag ber dig - Ja, det r det, svarade fru de Lorche, stngde drren och reglade den. Frst d hon rkt nnu en cigarrett frn brjan till slut hrdehon honom smyga sig bort. D ppnade hon drren p nytt och steg in i sngkammaren.Klockan var fem, det var tid att g till skolan, hon mste kl om sig. Frn kldkammaren hrdes ett hasande ljud och ett dmpat men frbittrat brummande. Den gracila frun glntade frsiktigt p drren. Krypande p alla fyra underskte hradshvdingen de Lorche metodiskt och tlmodigt varje kvadratfot av kldkammarens golv. Han for med hnderna ver de breda tiljorna, han krafsade med en pennkniv i djupa springor, han stnade av trtthet och mklighet och frtvivlan ochde nrsynta, halvblinda, mrkgr, vackra Carl-Magnus-gonen klippte som blnkfyrar.Men i gropen under golvluckan stod alltjmtkappscken halvppen. Och bland pengar, papper och portrtt lg hans pincen. Det visste han icke och kunde icke veta. Ty det var den gracila frun som roat sig med att gmma den dr. Fru de Lorche brast i skratt, hon vacklade skrattande in i rummet, och hon skrattade, som det brukarberttas i sterlndska sagor om godlynt och spefullt folk, hon skrattade tills hon fll omkull. Dr satt hon nu, mitt p kldkammarens golv icke en aln frn gropenoch skrattade. Carl-Magnus reste sig, tagande std mot vggen. Han stod ngra gonblick i en mklig trtt och slapp stllning; s sjnk han ter p kn. Han krp bort till den skrattande kvinnan och utan att yttra ett ord strckte han ut sig rak lng p golvet med huvudet i hennes kn. Hon tystnade, men hennes gracila kropp sklvde av innestngt skratt eller av snyftningar. Hon strk tillbaka de rufsiga, svettduvna, gr testarna frn hans panna. D han knde hennes fingarar, spratt han till, ryste, hisnade. Han slt gonen, suckade och somnade s pltsligt och tungt som om han icke sovit p mngen god natt. Vilket kanske ocks just var fallet. Men dengracila frun tnkte: Hur var det, Carl-Magnus - om tio r skulle jag bli din sjukskterska. Stackare dig och stackare mig, hur ska vi kunna undg en sdan smaklshet? Stackare mig och stackare dig,jag tror att den brjade redan fr tjugu rsedan. Och jag r rdd, Carl-Magnus, jag rrdd - jag r rdd att den icke r slut nnu. Slunda begav det sig att den gracila frun svek sina skyddslingar, dioskurerna. Hon satt p golvet i kldkammaren och hll Carl-Magnus huvud mellan sina hnder. Vcka honom kunde och ville hon icke. Och d han slutligen med ett yrvaket stnande reste sig ur sin slummer, var det fr sent att g till skolan. Ty d hade processionen av sjungande, gldjeyra studenter redan dragit fram genom halva Wadkping, skrmmande sediga hstar i sken, frsttande fromma hundar i vilt raseri, jagande makliga kattor hgt upp p hustaken och bringande mngen vestal i ett besynnerligt tillstnd av from frtrytelse och ljuv oro. Men vervestalen, Wadkpingsstolta, gamla dam, frnam intet av deras gldje, deras lttsinniga jubel och draktigaupptg. Henens kra gata lg de och tyst, hennes spegel terspeglade endast huvudet p en mager och blek liten pojke med sm, pepparbruna, en smula stirrande och mycket nyfikna gon. Han vaktade ensam under skvallerspegeln, den siste i Wadkping, som trodde och hoppades att enbarmhrtig ngel skulle ppna fnstet och med tante Rttenschld i sin famn svva bort mot det osynliga. Men det kom ingen ngel, och vid sjutiden mste ven han, densiste, ge tappt. Srad i sin tro och med det frsta tvivlets fr i sitt hjrta mste han traska tvrsver gatan in till sin far, perukmakar Strm, fr att delgiva honom den bedrvliga nyheten att tante Rttenschld dtt utan vidare ceremonier. S slocknade stilla och obemrkt en person,som haft stor makt och inflytande i Wadkping, "Jesu Krubbas " stndiga styrelseledamot, landshvdingens syster, vestalernas moderliga vninna och hela slktens tante. Om hennes dd berttas fljande: Landshvdingen, verstinnan och frken Linder sutto i gredelina kabinettet hos den sjuka; i rummet utanfr vankade versten oroligt av och an och i dess kakelugnsvr satt Carl-Henrik Brenner. Den sjuka lg orrlig, sovande eller medvetsls,till klockan sex. Vckt kanske av pendylen brjade hon jmra och klaga ver en frfrlig tyngd som pressade hennes brst och hindrade henne frn att andas. verstinnan reste kuddar bakom hennes rygg, lttade p tcket, knppte upp linnet, men den sjuka klagade allt bittrare ver den plgsamma tyngden, som vilade p hennes brst. Landshvdingen viskade till verstinnan: Kra Amelie, du kan ingenting gra. Det r sorgen som trycker henne. Betnk vad Malla genomgtt i dag. Det r sorgen som ddar henne. Och det kan vara sant. Men tante Rttenschld visste icke lngre sjlv ngonting om sin och slktens sorg. Hon visste blott att det lg ngonting frfrligt tungt p hennes brst. Och d broderns, Amelies och vninnans bilder skymtade frbi hennes yrvakna gon, kundehon icke frst, varfr de vgrade att hjlpa henne. Hon frskte sjlv med darrande, fladdrande hnder vlta undan tyngden, och d det icke lyckades, jmrade hon bittert, stnande och rosslande. Man trodde att ddskampen brjat. versten och Carl-Henrik stego p t in i kabinettet. Tante Rttenschld sg frn den ena till denandra, och pltsligt sade hon hgt, tydligt och i en frargad och frolmpad ton: Du d, Carl-Henrik - stora pojken - ska du inte kunna lyfta bort det hr - Carl-Henrik tog hastigt ngra steg framt men stannade ter, frlgen och bedrvad. Dr fanns ju ingen tyngd, han kunde ingenting gra. Han rodnade som en skolpojke, plgad av den gamla damens frebrende och frundrade blick och plgad av sin hjlplshet. Men nr han nu stod dr skamsen och betraktade henne, upptckte han en vit liten fjder som satt intrasslad i linnets spetsbroderi ver det vnstra brstet. Han fick en id. Han steg fram till bdden, strckte ut handen och pekade p fjdern. Ser tante den hr? frgade han. Och d gummans blick verkligen snkte sig och fastnade vid fjdern sade han: Det r den som r s tung. Han lossade fjdern frn spetsen och hll den mellan fingrarna framfr hennes gon. Han frgade: Knner tante att det blevmycket lttare nu? Gumman stirrade ett parsekunder frbryllad och misstnksamt p fjdern. S slt hon gonen, smlog och suckade: Ja, Gud ske pris, Carl-Henrik - mycket lttare - Och efter en minut eller tv mumlade hon, alltjmt leende och ganska tydligt: Du r inte s dum som du ser ut, min gosse. Det var det betyg Carl-Henrik Brenner fick. Flera betyg utfrdade icke den barska gamla damen, tante Rttenschld. Tyngden var borta och snart var hon sjlv borta. Och studenterna fortsatte och fullbordade sin slingrande eriksgata genom gamla Wadkping, troget fljda av smpojkar, smflickor och ilsket skllande hundar. Var de voro och var de kommo och var de gingo, i vster eller i ster, i norr eller i sder, i domkyrkokvarteren eller i Vedbotrakten, vid slottet eller p torget, verallt mtte de en och samma person. En understsig gammal man i grgul slngkappaoch med en grgul bondmssa neddragen ver ronen och med en grgul sliten portflj under armen. S snart han blev tget varse eller hrde dess buller och bng, kilade han stad som en rdd rtta och stack sig undan i en tvrgata eller i en portgng. Men hur det kom sig, att herr Markurell strvade omkring i staden till synes utan bestmt ml, har aldrig blivit utrett. Vi veta blott att han hade ett bestmt ml, nmligen det de Lorcheska huset vid Stortorget. Vi veta ocks att han redan strax inom stertull fr frsta gngen mtte studenterna. D lyckades han smita in i en mjlkaffr, dr han t en kringla och drack ett glas mjlk. Men nr han lmnade butiken, gjorde han en lov frbi Klostergatan, dr han antog att studenterna skulle draga fram. Det gjorde de, som vi veta, icke; och i stllet fr att undg dem sttte han samman med dem mittp Vedbotorget. Hr hade han icke ngot gmstlle; och han hrde Johan ropa: Far! Gubbe lilla! Far! Her Markurell satte d av i riktning mot Vstertull. Och det kan s vara.Men hur oturen och studenterna kunde driva honom p andra sidan slottet och fsahonom nda bort till Norra kyrkogrden, det r oss obegripligt. Vi kunna endast draga den slutsatsen, att herr Markurell mste ha varit mycket frvirrad, ja, alldeles omtcknad. Dessutom r det ju mjligt att herr Markurell hade ett ovanligt dligt lokalsinne. Oss r det obekant. I alla hndelser kom han alldeles uttrttad och frstrd till det de Lorcheska huset, nnu in i det sista frfljd av studenterna. Han rusade uppfr trappan, satte tummen mot ringledningens knapp och tog icke undan denfrrn fru de Lorche ppnat. D smet han in i tamburen, smllde igen drren och andades ut. , herre gud d, herre gud d! mumlade han. Men sade hgt: Det r besynnerligt och underligt, grevinnan, att det kan vara s varmt i brjan av juni. Han ppnade sin portflj, tog fram ett digert konvolut och rckte det t fru de Lorche. Hr r "Krubbans" aktier. Grevinnan har vlhrt talas om dem? Hon, lilla snlla mnniskan som ligger och dr nu, var hos mig i morse och ville ha dem. Men jag sa nej. N, nu kan det gra henne detsamma, men hr r de i alla fall. Jag har ingen anvndning fr dem lngre. Hradshvdingenkan lgga dem dr han tog dem. Och vad de sjutti tusen betrffar s njer jag mig medlandshvdingens borgen. Och vill han inte ge den, s slipper han det ocks. Fr konkursen tar jag i alla fall tillbaka i morgon. Det var det. Jag ska tala med hradshvdingen sjlv om affrerna. En annan dag. D det r bttre med tid. Han stngde sin portflj, satte mssan p huvudet men gjorde fr vrigt ingen min avatt vilja g. Tvrtom stllde han ifrn sig kppen och gick bort till salongsdrren. P torget sjngo studenterna. Herr Markurell sade: Grevinnan r det finaste fruntimmer, jag knner. Inte fr att hon r grevinna och allt det dr. Utan nu ska jag sga henne, varfr jag tycker hon r fin. Hon tackar mig inte. Skulle jag det d? frgade fru de Lorche leende. Nej, hon aktar sig fr det, mumlade herr Markurell. Det r det som r det fina. Han lyssnade med snkt och frambjt huvud till studenternas sng. D de slutligen tystnade, sade han: Detr vackert. Pltsligt vnde han sig om och gick fram tillden gracila frun, gick henne s nra att de snuddade vid varandra. Han frgade: Grevinnan har vl ocks reda p att det inter min pojke? Hon nickade. Jojo, jojo, muttrade herr Markurell. Hon har vl inte s roligt hon heller, lilla fina stackare. mot solen, upp mot den dig. og rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBz0c{8o MNr de sista hurraropen p torget tystnat, tog han avsked av den gracila frun och tervnde hem. Och solen gick ned den 6 juni 1913, en mrklig dag i staden Wadkpings annaler. Domkyrkotornets kajor upphvde glla skri och hjde sig i snvrande kretsar hgt verden gyllene tuppen. Dock icke alltfr hgt. Herr Markurell stod orrlig p utvrdshusetKupans trappa och blickade ned p de rikligtdukade borden under linden, under glimrande papperslyktor mellan doftande bjrkar. Herr Markurell bar festen till ra frack och vasaorden; men ver armen hadehan p kyparmaner lagt en servett, ty han mnade sjlv leda uppassningen. Gsterna brjade anlnda till herr Markurells och studenternas fest. Det blev en illuster frsamling, s lysande som Wadkping kunde stadkomma. Dr var biskopen och domprosten, dr var borgmstare och rd, dr var rektor i spetsen fr sina kolleger, dr var allt vad staden gde av frnmt, rikt och framstende folk. Blott familjerna Rttenschld och de Lorche uteblevo. Slkten hade sorg. Men staden hade icke sorg. I det gonblick d rektor vecklade ut sin nsduk fr att med tre viftningar tillknnagiva den lyckliga utgngen, grundades p ngot mystiskt och outrannsakligt stt den vertygelsen i Wadkpings hjrta att intet ont skulle vederfaras dess hjlte Carl-Magnus, dess storindustri och dess hundratals av ruin hotade familjefder. Den trga Wadkpingska fantasien hade pltsligt avlagt ett kraftprov. I ett slag frvandlades den onde, illasinnade, hotfulle herr Markurell till ett gott och vlsignelsebringande vsen. Man brjade redan sga: Den beskedlige Markurell - Dr han nu stod, blek och trtt och stillsamp sin trappa, med upprepade sm bugningar hlsande gsterna, blev han freml fr deras hjrtliga hyllning. Ingen gick frbi honom utan att fatta hans hand, krama den, skaka den, lycknskande till sonens examen. Och varje gst och lycknskare svarade herr Markurell orubbligt detsamma: Ja, det r roligt att ha heder av gossen. Ngonting annat kunde han inte hitta p. Nu framtrdde med hgtidliga thvor borgmstare och rd, representerande staden Wadkping, rektor och kolleger representerande dess lroverk, samt hans hgvrdighet biskopen och censorerna, representerande den hgre ecklesiastikstaten. Biskopen sjlv hll talet fr den frikostige donatorn, herr H. H. Markurell. Hans hgvrdighet hade bott endast en kort tid i Wadkping, knde icke teckensprket och visste ingenting om Markurells. Han ndgades fljaktligen hlla sig till allmnna ider och ordalag; han talade om faderskrlekens betydelse fr samhllet. Liksom urbilden fr varje sann faderskrlek blev mnsklighetens frslning,s r ock varje jordisk faders sanna krlek till sina barn en levande, livgivande och helgad kraft som lnder det kristna samhllet till andlig uppbyggelse och materiell nytta. Drfr m man stta faderskrleken hgst av all jordisk krlek, ty den r i sjlva verket krlek till samhllet, till mnskligheten. Och sdant trdet r, sdana ro ock dess frukter. Bevis - Markurellska fonden till minnelse av Carl Johan Harald Markurells med heder avlagda mogenhetsexamen den 6 juni 1913. Under hans hgvrdighets tmligen lnga talfrblev herr Markurell stende p sin verandatrappa, vl synlig fr envar som hade lust att betrakta honom. Sjlv betraktade han oavltligt den gyllene tuppenp domkyrkans spira. Han lyssande uppmrksamt men frstod icke allt. Och hantnkte: Det r kanske gnosticism. Men Wadkping som med hundratals nyfiknaoch skygga gon betraktade herr Markurells askgr, orrliga ansikte tnkte: Det dr r inte Markurell. Det r en bildstod, ett monument. Biskopen har bjudit tckelset falla. D hans hgvrdighet slutat, bugade sig herr Markurell och sade lugnt och avmtt: Jag fr tacka dmjukast och bjuda p en smrgs. Han viftade med servetten och gav kyparna order. De gamla hade redan fr lnge sedan bnkatsig, d studenterna sjungande tgade uppfr Bergets ondliga trappor. Sngen steg allt hgre, blev allt klarare, och ntligen hjde sig de frsta bda vitmssorna ver terrassens krn. Primus och ultimus arm i arm, Louis de Lorche och Johan Markurell arm i arm! Wadkpings dioskurer. Vem hade frsonat de bda slagskmparna?Den gracila frun? Nej. Vem? Ingen, absolut ingen. Det hade gtt av sig sjlv. I spetsen fr studenternas tg med de vitamssorna hissade p de nykpta kpparna, blomsterkransade, andtrutna, brnnande heta av sng och anstrngningar och gldje tgade de runt borden och stannade slutligen framfr herr Markurell. Far och son togo varandra i hand. Och liksom p morgonen vid flaggstngen stodo de en lngstund tysta och sgo varandra allvarligt i i gonen. Slutligen sade Johan: Gubbe lilla - rdu njd med mig? Herr Markurell nickade ivrigt. Riktigt njd? Herr Markurell nickade nnu ivrigare. Johan runkade barskt sina svarta bryn. Ja, men jag r inte njd med dig! Herr Markurell smlog matt och sprjande. Johan sade: Tnkte du p mig klockan tre? Och se! Pltsligt blev herr Markurells askgr ansikte blodrtt och han stammade: Hur - hur - kan du veta - att jag inte - Johan brast i skratt. Jag gissade, din toker ! Jag gissade! Och han slog armarna kring herr Markurellsskuldror och drog honom med sig ned frn trappan. Men herr Markurell hade gripits av en besynnerlig sinnesrrelse. gonlocken blinkade krampaktigt, ansiktets muskler ryckte och sklvde. Han stammade: Du - du -skulle - inte gissa - inte gissa - Johan log ett frvnat leende. Men d fadern alltjmtmumlade en ramsa obegripliga ord, slog hanhonom myndigt p skuldran, sgande: Se s, gubbe lilla! Det var ju bara skoj. Vi r njda med varandra. Bda tv. Herr Markurell nickade, och de tryckte ter varandras hnder. I detsamma mrkte de att sorlet och glammet tystnat. Lngst ut pterassens yttersta kant, tecknande sina silhuetter mot aftonhimlens guld, stodo de bda vnnerna, de ofrlikneliga gluntsngarna lektor Barfoth och adjunkten Leontin. Lektorn, gnglig, mager och kantig med handen lyftad till en inspirerad tbrd,med studentmssan p tre kvart, blottande ngra gr hrtestar som p ett inspirerat stt stego till vders, och med frackskrten flaxande fr den inspirerandeaftonvinden; adjunkten, stor, svart, massiv, ett vindarnas berg, psande av luftmassor, frdig att lta hela Wadkping virvla bort i en orkan av toner. Och lektorn harklade och hostade och stmde upp med klar och klangfull stmma: Minns du hur det oss frde tillhopa - Solen gick ned i den blnande sjn. Svept i skymning lyssande Wadkping, den fagra, frejdade domkyrkostaden, till Leontins svar: Ack ja, visst minns jag det! llning; s sjnk han ter p kn. Han krp bort till den skrattande kvinnan och utan att yttra ett ord strckte han ut sig rak lng p golvet med huvudet i hennes kn. Hon tystnade, men hennes gracila kropp sklvde av innestngt skratt eller av snyftningar. Hon strk tillbaka de rufsiga, svettduvna, gr testarna frn hans panna. D han knde hennes fingarar, spratt han till, ryste, hisnade. Han slt gonen, suckade och somnade s pltsligt och tungt som om han icke sovit p mngen god natt. Vilket kanske ocks just var fallet. Men dengracila frun tnkte: Hur var det, Carl-Magnus - om tio r skulle jag bli din sjukskterska. Stackare dig och stackare mig, hur ska vi kunna undg en sdan smaklshet? Stackare mig och stackare dig,jag tror att den brjade redan fr tjugu rsedan. Och jag r rdd, Carl-Magnus, jag rrdd - jag r rdd att den icke r slut nnu. Slunda begav det sig att den gracila frun svek sina skyddslingar, dioskurerna. Hon satt p golvet i kldkammaren och hll Carl-Magnus huvud mellan sina hnder. Vcka honom kunde och ville hon icke. Och d han slutligen med ett yrvaket stnande reste sig ur sin slummer, var det fr sent att g till skolan. Ty d hade processionen av sjungande, gldjeyra studenter redan dragit fram genom halva Wadkping, skrmmande sediga hstar i sken, frsttande fromma hundar i vilt raseri, jagande makliga kattor hgt upp p hustaken och bringande mngen vestal i ett besynnerligt tillstnd av from frtrytelse och ljuv oro. Men vervestalen, Wadkpingsstolta, gamla dam, frnam intet av deras gldje, deras lttsinniga jubel och draktigaupptg. Henens kra gata lg de och tyst, hennes spegel terspeglade endast huvudet p en mager och blek liten pojke med sm, pepparbruna, en smula stirrande och mycket nyfikna gon. Han vaktade ensam under skvallerspegeln, den siste i Wadkping, som trodde och hoppades att enbarmhrtig ngel skulle ppna fnstet och med tante Rttenschld i sin famn svva bort mot det osynliga. Men det kom ingen ngel, och vid sjutiden mste ven han, densiste, ge tappt. Srad i sin tro och med det frsta tvivlets fr i sitt hjrta mste han traska tvrsver gatan in till sin far, perukmakar Strm, fr att delgiva honom den bedrvliga nyheten att tante Rttenschld dtt utan vidare ceremonier. S slocknade stilla och obemrkt en person,som haft stor makt och inflytande i Wadkping, "Jesu Krubbas " stndiga styrelseledamot, landshvdingens syster, vestalernas moderliga vninna och hela slktens tante. Om hennes dd berttas fljande: Landshvdingen, verstinnan och frken Linder sutto i gredelina kabinettet hos den sjuka; i rummet utanfr vankade versten oroligt av och an och i dess kakelugnsvr satt Carl-Henrik Brenner. Den sjuka lg orrlig, sovande eller medvetsls,till klockan sex. Vckt kanske av pendylen brjade hon jmra och klaga ver en frfrlig tyngd som pressade hennes brst och hindrade henne frn att andas. verstinnan reste kuddar bakom hennes rygg, lttade p tcket, knppte upp linnet, men den sjuka klagade allt bittrare ver den plgsamma tyngden, som vilade p hennes brst. Landshvdingen viskade till verstinnan: Kra Amelie, du kan ingenting gra. Det r sorgen som trycker henne. Betnk vad Malla genomgtt i dag. Det r sorgen som ddar henne. Och det kan vara sant. Men tante Rttenschld visste icke lngre sjlv ngonting om sin och slktens sorg. Hon visste blott att det lg ngonting frfrligt tungt p hennes brst. Och d broderns, Amelies och vninnans bilder skymtade frbi hennes yrvakna gon, kundehon icke frst, varfr de vgrade att hjlpa henne. Hon frskte sjlv med darrande, fladdrande hnder vlta undan tyngden, och d det icke lyckades, jmrade hon bittert, stnande och rosslande. Man trodde att ddskampen brjat. versten och Carl-Henrik stego p t in i kabinettet. Tante Rttenschld sg frn den ena till denandra, och pltsligt sade hon hgt, tydligt och i en frargad och frolmpad ton: Du d, Carl-Henrik - stora pojken - ska du inte kunna lyfta bort det hr - Carl-Henrik tog hastigt ngra steg framt men stannade ter, frlgen och bedrvad. Dr fanns ju ingen tyngd, han kunde ingenting gra. Han rodnade som en skolpojke, plgad av den gamla damens frebrende och frundrade blick och plgad av sin hjlplshet. Men nr han nu stod dr skamsen och betraktade henne, upptckte han en vit liten fjder som satt intrasslad i linnets spetsbroderi ver det vnstra brstet. Han fick en id. Han steg fram till bdden, strckte ut handen och pekade p fjdern. Ser tante den hr? frgade han. Och d gummans blick verkligen snkte sig och fastnade vid fjdern sade han: Det r den som r s tung. Han lossade fjdern frn spetsen och hll den mellan fingrarna framfr hennes gon. Han frgade: Knner tante att det blevmycket lttare nu? Gumman stirrade ett parsekunder frbryllad och misstnksamt p fjdern. S slt hon gonen, smlog och suckade: Ja, Gud ske pris, Carl-Henrik - mycket lttare - Och efter en minut eller tv mumlade hon, alltjmt leende och ganska tydligt: Du r inte s dum som du ser ut, min gosse. Det var det betyg Carl-Henrik Brenner fick. Flera betyg utfrdade icke den barska gamla damen, tante Rttenschld. Tyngden var borta och snart var hon sjlv borta. Och studenterna fortsatte och fullbordade sin slingrande eriksgata genom gamla Wadkping, troget fljda av smpojkar, smflickor och ilsket skllande hundar. Var de voro och var de kommo och var de gingo, i vster eller i ster, i norr eller i sder, i domkyrkokvarteren eller i Vedbotrakten, vid slottet eller p torget, verallt mtte de en och samma person. En understsig gammal man i grgul slngkappaoch med en grgul bondmssa neddragen ver ronen och med en grgul sliten portflj under armen. S snart han blev tget varse eller hrde dess buller och bng, kilade han stad som en rdd rtta och stack sig undan i en tvrgata eller i en portgng. Men hur det kom sig, att herr Markurell strvade omkring i staden till synes utan bestmt ml, har aldrig blivit utrett. Vi veta blott att han hade ett bestmt ml, nmligen det de Lorcheska huset vid Stortorget. Vi veta ocks att han redan strax inom stertull fr frsta gngen mtte studenterna. D lyckades han smita in i en mjlkaffr, dr han t en kringla och drack ett glas mjlk. Men nr han lmnade butiken, gjorde han en lov frbi Klostergatan, dr han antog att studenterna skulle draga fram. Det gjorde de, som vi veta, icke; och i stllet fr att undg dem sttte han samman med dem mittp Vedbotorget. Hr hade han icke ngot gmstlle; och han hrde Johan ropa: Far! Gubbe lilla! Far! Her Markurell satte d av i riktning mot Vstertull. Och det kan s vara.Men hur oturen och studenterna kunde driva honom p andra sidan slottet och fsahonom nda bort till Norra kyrkogrden, det r oss obegripligt. Vi kunna endast draga den slutsatsen, att herr Markurell mste ha varit mycket frvirrad, ja, alldeles omtcknad. Dessutom r det ju mjligt att herr Markurell hade ett ovanligt dligt lokalsinne. Oss r det obekant. I alla hndelser kom han alldeles uttrttad och frstrd till det de Lorcheska huset, nnu in i det sista frfljd av studenterna. Han rusade uppfr trappan, satte tummen mot ringledningens knapp och tog icke undan denfrrn fru de Lorche ppnat. D smet han in i tamburen, smllde igen drren och andades ut. , herre gud d, herre gud d! mumlade han. Men sade hgt: Det r besynnerligt och underligt, grevinnan, att det kan vara s varmt i brjan av juni. Han ppnade sin portflj, tog fram ett digert konvolut och rckte det t fru de Lorche. Hr r "Krubbans" aktier. Grevinnan har vlhrt talas om dem? Hon, lilla snlla mnniskan som ligger och dr nu, var hos mig i morse och ville ha dem. Men jag sa nej. N, nu kan det gra henne detsamma, men hr r de i alla fall. Jag har ingen anvndning fr dem lngre. Hradshvdingenkan lgga dem dr han tog dem. Och vad de sjutti tusen betrffar s njer jag mig medlandshvdingens borgen. Och vill han inte ge den, s slipper han det ocks. Fr konkursen tar jag i alla fall tillbaka i morgon. Det var det. Jag ska tala med hradshvdingen sjlv om affrerna. En annan dag. D det r bttre med tid. Han stngde sin portflj, satte mssan p huvudet men gjorde fr vrigt ingen min avatt vilja g. Tvrtom stllde han ifrn sig kppen och gick bort till salongsdrren. P torget sjngo studenterna. Herr Markurell sade: Grevinnan r det finaste fruntimmer, jag knner. Inte fr att hon r grevinna och allt det dr. Utan nu ska jag sga henne, varfr jag tycker hon r fin. Hon tackar mig inte. Skulle jag det d? frgade fru de Lorche leende. Nej, hon aktar sig fr det, mumlade herr Markurell. Det r det som r det fina. Han lyssnade med snkt och frambjt huvud till studenternas sng. D de slutligen tystnade, sade han: Detr vackert. Pltsligt vnde han sig om och gick fram tillden gracila frun, gick henne s nra att de snuddade vid varandra. Han frgade: Grevinnan har vl ocks reda p att det inter min pojke? Hon nickade. Jojo, jojo, muttrade herr Markurell. Hon har vl inte s roligt hon heller, lilla fina stackare. mot solen, upp mot den dig. og rj4z~j4z6j4d d 4\jywBwBT\jj,_@